BLOGG #83 - MJÖLKTÅG SÖDERUT

Vem kommer på hur engelska orter ska uttalas? Vederbörande får gärna arresteras i samma veva med razzian som blir en effekt av arkitekturen på Loftus Road i avseende att få den självutnämnde byggnadskonstnären bakom galler. Problemet är möjligtvis att den eller de som uppfann uttalet ligger mer än six feet under sedan långt före medeltiden. Men en arrestering vore fortfarande på sin plats om man frågar mig.

Portsmouth alltså. Varför uttalas det inte som om man pratar om en hamn med en mun? Varför i helvete låter det som om man är kraftigt berusad så fort man ska säga att man är på väg till Portsmouth? Och inte har de ägnat Arne Hegerfors den minsta tanke heller. Hur fan ska han kunna göra sig förstådd om han ska till Portsmouth? Han kan ju hamna var som helst. Givetvis finns det fler ortsnamnsexempel och några av de värsta i klassen är givetvis Leicester, Wycombe, Reading, Gloucester, Cambridge, Plymouth och säkert 500 andra ställen som inte ens är med på kartan pga för svåra att uttala. Men Portsmouth går ju ändå att lära sig att ljuda hjälpligt, så vi går vidare i den för närvarande på stället stampande storyn.

Vi lämnar Sverige på fredagen, jag och Fru Nygårds. En helg utan barnen, en sån där weekend man behöver ibland. En äkta romantiker åker förstås med sin älskade till England för att gå på fotboll. Så har jag förstått det i alla fall. Vi tar mjölktåget söderut från London med destination Portsmouth och checkar in på hotellet, får oss vad som kallas en bit mat och känner oss laddade för morgondagens äventyr.

11/9 2010 Portsmouth - Ipswich Town 0-0, Fratton Park (15 445)

Som av en händelse har vi en date med King Dave nere i marinan på förmiddagen. Händelsevis vid öppningstid för utskänkningsställen av maltbrygder. Vi passar på att kolla runt i den fina hamnen där det bland annat ligger en riktigt gammeldags svenskflaggad skorv. Elegant. Nästan lika stilig som puben kingen har kollat in åt oss. Han spisar frukost i fast form medan vi håller oss till flytande föda. Utomordentlig start på dagen. Därifrån tar vi oss till nästa publika hus för att fraternisera med några bekanta ansikten plus någon ny i form av ITFC Bermuda. Inte många medlemmar i den supporterklubben. Han är samlad just där och då kan man säga. Chef.

När vi ska ta oss till arenan visar det sig att himlen öppnat sig en smula och det småregnar lite. Vilket håll ska vi gå? Relevant fråga ändå. Vi går själva då övriga  i sann ale-anda stannar så länge som möjligt. Till vår hjälp får vi en ärrad hemmasupporter som definitivt har gått kursen för service minded supporter people. Briljant snubbe. Mindre briljant är att jag inte får tag på något matchprogram innan fighten blåser igång, men sånt brukar ju lösa sig.

Vi har som vanligt ett rejält bortafölje på den anvisade bortatribunen och Fratton Park är en fantastisk och tät arena. Trots att det är några tusen tomma platser är det ett satans holabaloo. En mycket bättre match än vad resultatet antyder och lite synd att vi inte kan få jubla en gång i alla fall. 1-1 är nog bättre än 0-0 ändå.

Dessvärre dyker det inte upp något ytterligare tillfälle att införskaffa program så för första gången sedan Inter på San Siro blir jag utan program från ett matchbesök. En till synes ynka detalj som dock är en monumental skuffelse för undertecknad. Shit happens. Vi åker med Dave mot London och kör ytterligare en sleep over i Barnet. Det känns bekant på nåt vis. Vi far hemåt igen på söndagen till barnen därhemma och kan se tillbaka på en härlig helg trots en del nederbörd, mållösa 90 minuter och en stad som knappt de infödda vet att uttala på ett korrekt sätt. Pårtsmuff, smell ya later.

EN SLAGS LISTA

Årets favvolåtar bjöds redan på julafton, men de kommer ju nånstans ifrån. Inte bara ur luften sådär, utan oftast är de plockade från ett album. Och ibland är just den där plattan ett favvoalbum. Som de här som har snurrat hårdast hos Popskolan under 2013:

INDOCHINE - BLACK CITY PARADE
Som den dånat i Skodan till och från jobbet. Fattar inte ett jota vad de sjunger, men det svänger ju. Det räcker för en simpel man som undertecknad. Innehåller även låten med årets obehagligaste video:

LINDI ORTEGA - TIN STAR
Denna undersköna kanadensiska och hennes fantastiska kompositioner i kombination med den unika rösten. Coolness i ett par röda boots. Ja, ni kan ju se for yourselves:

THE LEISURE SOCIETY - ALONE ABOARD THE ARK
Finsmakarpop av stiligaste märke. Levererade dessutom en redig favoritsingel med en finfin video därtill:

JASON ISBELL - SOUTHEASTERN
Ännu en countrydoftande platta med en tillnyktrad man som på sitt fjärde soloförsök hittat receptet för en mer eller mindre fulländad samling låtar. Traveling Alone blev det video av:

LYN SAGA - VENICE
Så här gör man power pop i sann tidig Weezer-anda. Snärtiga melodier och snyggt fräsiga gitarrer. Hjältinna! (dock utan video, men väl en låt till albumomslaget och en annan knepig bild)

KACEY MUSGRAVES - SAME TRAILER DIFFERENT PARK
Lär ha orsakat en smula kontrovers i Nashville med textrader om att det är ok att vara homosexuell samt andra självklarheter. Kyss massor med pojkar, eller flickor för den delen om det är det du gillar. Så sjunger hon i sina vita boots.

Det var ett gäng favvos från 2013, men det finns förstås ett gäng till som snurrat i lurar och bilar under året men det får bli en annan lista och en annan historia. De här sex favoriterna räcker länge. Gott så.

PANDAS IN SPACE

Hoppas ni har sett årets julkalender på tv. Den är nämligen lite kul för vuxna och väldigt spännande för barn. Dock: sjukt orealistisk.

Som motvikt till tids- och rymdresande stenåldersfamiljer har vi därför de senaste dagarna skapat vår egen story om rymdfarande pandor. Lite som man gör så där när man ska försöka få barn att sova. För att rekapitulera och fylla i er i loopen:

Mr Panda och Panda (en anonym panda som inte vill skylta mer med sitt namn än så och som utgör resesällskap, pandor vill ogärna resa ensamma) börjar sin pandastronautiska bana genom att på nolltid uppföra en rymdraket mestadels i bambu. Ni som är lite alerta märker redan nu att verklighetsanstrykningen i den här storyn är av en helt annan dimension än den tv-sända hittepågrejen. Fast ingen pandastory utan komplikationer. Alla som har nån som helst koll på pandor och bambu i kombination med varandra anar kanske en smula oråd redan på det här planet. Men. Bygger man en bamburaket av tillräckligt mycket bambu så räcker den till en månfärd, men inte mycket mer. Euforisk känsla vid månlandning kan lätt förbytas till en känsla av att ha kört fast när halva raketen är så att säga uppäten.

Nu är det inget som rör en panda i ryggen att ens månraket är till hälften uppäten, trots att man just landat på månen. Det betyder ju bara att det finns en hel halv raket kvar att festa lös på. Och i just de här pandornas fall är deras räddning att en familj mer eller mindre samtidigt har landat på månen (kanske lite osannolikt, men ändå en gnutta trovärdigt om man frågar mig. Större mirakel har hänt) och erbjuder sin hjälp att ta med dem tillbaka ner på jorden igen (användbart uttryck även på månen). Dock: innan dess turas människorna (Lilla Sektionen, Systersektionen, Fru Nygårds och Fadern) om att sätta världsrekord i längdhopp genom att hoppa inte mindre än 43 meter och 23 centimeter. Tills de kommer på att det inte bara är världsrekord, det är banne mig galaktiskt rekord! Fantastiskt.

Så är det dags att lämna vad som är kvar av bambuskapelsen, klättra in i människoapornas raket, spänna fast sig och åka hem. Pandorna får ta extrasätena som människorna förutseende nog byggt in i rymdfordonet precis bredvid kattplatsen som ockuperas av Fröken Sally. Nedräkning från 10 till noll (alla förutom katten räknar ner och leker raketen) och avfärd mot jorden.

Det är ungefär så långt vi har kommit. Senaste avsnittet (som berättades ikväll) slutade med en enorm cliffhanger där färden mot jorden började lugnt med att passagerarna först såg Afrika, sen Europa, följt av Nord- och Sydamerika. Men rätt som det var siktades hus och träd och där fick vi lämna våra vänner för idag. I FULLSTÄNDIG LIVSFARA!! (nynna gärna på lite spänningsmusik för bästa effekt)

Vi kommer inte demaskera mer av handlingen här eftersom nästa års tv-kalender med stor sannolikhet kommer handla om just rymdfarande pandor. Ni kan se ovanstående som ett pilotavsnitt. Det blir skönt för alla inblandade att få en lite mer jordnära historia att relatera till julen 2014. Tack för ert stöd.