ORIMLIGHETEN I ZOO

Huruvida ni har varit med om känslan att blogga 101 dagar i rad för att sedan inte göra ett inlägg dag 102 får jag låta vara osagt, men har man varit med om det är det lätt att det börjar gro en tanke i huvudet som rör orimligheten i zoo.

Vad är det som är orimligt i zoo? Tja, vad är det som inte är orimligt i zoo? Låt mig i sann popskoleanda bjuda på några exempel:

Orimligheten i Parken Zoo, Eskilstuna
De har dinosaurier som tar över parken. Tjenare. Någon kanske skulle meddela dem att dinosarna dog ut för ca 65,5 miljoner år sedan (kolla själva på Wikipedia får ni se). Orimligt zoo.

Orimligheten i Bahnhof Zoo
Det här är ju inte ens ett zoo utan bara en halvdassig järnvägsstation i Berlin. Sjukt orimligt zoo.

Orimligheten i Zoo Station
Låt er inte luras att tro att det här är en järnvägsstation i Berlin. Nej, det är en låt inspirerad av en järnvägsstation i Berlin. Möjlig zookoppling skulle vara Bono och The Edge, men i övrigt är det fullkomligt orimligt som zoo betraktat.

Orimligheten i Zoolander
Vi snackar om en manlig modell som heter Zoolander. Alla som brukar gå på zoo för att se på modeller räcker upp en hand. Nej, just det. Jösses vad orimligt.

Tablettasken Zoo
Orimligast av de alla. Vad är det frågan om?

Förtjust i bambu? FÖRTJUST? Vem det än är som har gjort researchen har hen uppenbarligen aldrig varit inne på Wikipedia för att förkovra sig i ämnet. Jättepandan äter minst 10 kg bambu om dan och det tar den mer än halva dygnet att få i sig och bearbeta käket. Förtjust? Den är ju för fan besatt av bambu.

Och vad fertiliteten anbelangar så är honan mottaglig för befruktning en dag per år. Vem hon får en unge av vartannat år framgår inte av vare sig tablettasken eller Wikipedia.

Zoo tablettask är så orimlig att den borde kriminaliseras.

PANDAS NOT SO MUCH IN SPACE ANY LONGER

Förhandlingarna har strandat. Det tycks inte bli någon filmatisering av den rafflande pandasagan om rymdraket i bambu, besök på månen och cliffhangers av Bobby Ewing-i-duschen-karaktär. Märkligt.

Således kan en uppdatering läggas ut till omvärlden utan att riskera massive spoiler. Dessvärre har hela den här prylen med nekat pilotavsnitt fått negativa effekter på själva storyn. Den har stagnerat. Pandorna har blivit trötta och katten smått apatisk. Lite som sista säsongen av de flesta långkörande tv-serier. Sedan vi lämnade våra vänner I FULLSTÄNDIG LIVSFARA har det på sin höjd uppstått problem av högst vardaglig natur:

* Hur landar man en raket på en äng mellan en sjö och en riksväg? Spoiler alert: man räknar ner från tio till ett och gör inflygningen på diagonalen. Så jävla enkelt att det är löjligt.

* Hur lokaliserar man sin position på jordklotet efter att ha varit till rymds en längre tid? Ett tips från Systersektionen är att man går tillbaka in i raketen, kollar en app på datorn och får koll på var man är. Hade ju varit ett plausibelt tillvägagångssätt om det inte varit för ett pundhuvud till panda som glömt lyset på och dragit krämen ur batteriet i raketmotorn. Så jävla puckat att det är löjligt.

* Hur tar man sig vidare från ängen? Går till sjön och väntar på en förbipasserande båt eller går till vägen och skickar upp tummen i väntan på första bästa bil. En skulle ju tro att vägen är det bästa alternativet och trots att den första bilen dröjer flera timmar är det bättre än att stå vid sjön och förgäves spana efter ett sjödon. Synd då att den enda bilen bara susar förbi och att hela gruppen av människor, pandor och katt får gå hela vägen in till närmaste tätort, Gråby.

* Hur stillar man hungern i Gråby? Inte det största av plejs och med ett utbud av mathak som inskränker sig till a) korvkiosk, b) pizzeria samt c) sportbar med irländskt-klingande namn blir det en enkel match. På frågan svarar man c).

* Var ska man sova efter att ha ätit sig proppmätt? Det är det som är kvällens cliffhanger. INTE DIREKT NÅGON SOM ÄR I LIVSFARA SOM DEN DÄR GÅNGEN NÄR RAKETEN TYCKTES PÅ VÄG ATT STÖRTA! Cliffhanger? Pffft.

Stagnation kanske är en allt för mild beskrivning i sammanhanget. Kollaps verkar mer adekvat. Men småsektionerna verkar nöjda. Gott så ändå. Om storyn inte havererar fullständigt återkommer bloggen möjligen i ämnet framledes.

ZOO STATION

Djurpark eller storstad? Vi väljer det förra idag och styr med ystra miner kosan mot zoo station för att kolla in en och annan animalisk uppenbarelse.

Var gång folk far till zoo önskar var och en att de ska mötas av en serviceinriktad panda i entréluckan (det finns det så klart vetenskapliga belägg för). Som bloggen redogjort för tidigare i veckan är dock samtliga pandor för tillfället strängt upptagna med att fira semester varför samtliga får hålla tillgodo med vad man nog får betrakta som ett naturens uppsamlingsheat av sekunda två- och fyrbenta djur. I pandaartens frånvaro är till exempel ett dylikt exemplar en självskriven chef i sammanhanget:

My name is Julian

För att sortera upp en aning i hierarkin kommer härnäst ett par mellanchefer som ständigt blir påpucklade från både över- och underställda, dvs själva definitionen av en mellanchef.

Just de här två lirarna börjar gruffa med varandra offentligt just som vi passerar. En till synes onödig skärmytsling uppstår då den stående kamelen får den omöjliga frågan:

- Ser jag fet ut i de här pucklarna?

Finns inget rätt svar på den frågan, vilket den stående dubbelpuckeln också blir varse tämligen omgående. Sorgligt att se. Om inte lemuren varit så upptagen med att sola sig i glansen av sitt eget chefskap hade hen kanske kunnat bringa lite ordning på sina mellanchefer.

Tyvärr sker också mellanchefstumultet i åsyn av en medlem ur fotfolket (eller fotdjuren om man ska vara korrekt i terminologin). Inte den slätaste pälsen i skinnaffären på den här kompisen:

Knack knack. Är det nån hemma?

När djurparken stänger kl 18 är det den här göken som sköter insamling av flaskor och burkar för att finansiera sitt höberoende som gör att den mestadels är packad som en åsna.

På tal om åsna så springer vi i direkt anslutning till alpackan och kameljönsarna på den här lilla jubelåsnan:

När man känner den här på pälsen så är det tydligt att åsnor är hästar med mjukare päls, ungefär som får i förhållande till getter. Ovanstående lever på att vara 100% söt och drar på så vis in pluring till övriga åsnor som är för envisa för att förvärvsarbeta.

Småsektionerna är måttligt imponerade av djurlivet och vill helst bada i poolen (människopoolen som finns i djurparken alltså) och leka i klätterställningarna. Viss förundran visar de dock för denna färggranna varelse:

Själv är jag mer skeptiskt. En fågel som är mer på än den här får man nämligen leta efter. Sjukt brett spektra av irritation.

Nä, då är det tur en kan luta sig mot något så tryggt som en zebra (eller sebra som det oförklarligt nog tydligen heter på svenska). De står och drar samma gamla skämt med varandra dagarna i ända de här vit-svartdraperade åsnorna.

- Sooo, how did you get here then mate?

- Just like everybody else, crossed the road at the zebra crossing.

Sen står de och skrattar i en kvart innan de drar samma historia igen. Sjukt dålig variation i sina humornummer (långrandiga) plus att de bara pratar engelska gör att våra randiga vänner har svårt att passa in i djurparkens organisationsschema. De är något av zooets (frågetecken för den böjningen, jorå) outlaws. Fast de åker inte hoj.

Som nämndes ovan görs inga yviga gester eller utstötes några glada tillrop från de yngre i släktledet utan de gör sin egen topplista där inga djur får plats.

3. Fika.
2. Bada.
1. Nedan på bild illustrerade toaletter i miniatyr.

Den som kläckte idén till att tillverka en toalettstol i miniatyr, fästa en klubba på bakstycket och fylla stolen med surt pulver borde spola ner sig själv i en offentlig toalett.

Slutet gott, allting gott dock. Vi tar med oss bilden av djuren, badet, fikat och de små minigrisarna som är på rymmen mot slutet av vårt besök men som sedermera kryper tillbaka in till sitt hägn där pappa storsvin och mamma morsgris väntar med bullar och varm choklad. Väl hemma igen välkomnas vi så av dagens semesterdjur alla kategorier:

En kille som vet hur man firar semester.

ETT KORT INLÄGG OM IRLAND

Hej alla barn, nu blir det fotbollsmatch. Det är inte mycket jag vet om Irland och irländare. Ca 2 grejer.

Det är grönt så in i bänken på Irland. 1½ dag i Dublin räckte för att konstatera detta mytomspunna faktum.

De kan säkert många grejer, men en grej som de verkar sjukt bra på är att dricka mycket öl. Gärna enorma mängder, länge och i Portugal. Träffar man på irländare i Portugal är risken överhängande att de blir oerhört besvikna när ölpumparna stänger redan klockan fyra på morgonen. 

Nu är öldrickandet bara min personliga erfarenhet, kanske finns det andra prylar som görs bra av människorna från den gröna ön. Verkar förstås osannolikt och vi kan väl låta det vara osagt i nuläget och ta ovanstående 2 grejer för sanningar. Bifogar nedanstående bild för att föra åtminstone 50% av tesen i bevis:

Irländsk julgran till vänster, svensk tomte till höger

ÄLSKADE SKIVOR - DAG 58

4. ACHTUNG BABY - U2

Nu var det som så att fram till att Achtung Baby släpptes så hade jag inte så mycket till övers för Bono & co. Visst sjöngs det med i Pride, With or Without You och Angel of Harlem, men något större avtryck hade de inte gjort på mig. Så släppte de det här mästerverket.

Många var de U2-fans som inte fattade nåt av vad det var deras favoritband gjorde. Åkte till Berlin för att spela in ett konstigt, larmigt och fritt-från-stadium-hittigt album. Berlin åkte man väl bara till om man skulle på skolresa och det var väl ändå inte det som The Edge hade sajnat upp för? Märkligt nog släpptes The Fly som förstasingel och när jag såg och hörde videon på Voxpop eller vad det nu var för ledande videoprogram i de fria kanalerna som gällde at the time hade jag också svårt att förstå storheten. Ändå införskaffades albumet och insatt i sin helhet var det lättare att förstå fluglåten. Zoo Station brakar igång hela anrättningen och i efterföljarna Even Better Than The Real Thing och One har man en öppningstrio låtar som heter duga. Resterande samling sånger är utsökta och tillsammans utgör de totalt 12 låtarna en imposant bunt med kompositioner.

Svår att klämma fram den här

Som en styckesparantes kan inflikas att det finns en utomordentlig dokumentär om färdigställandet av Achtung Baby som heter From the Sky Down. Där får man bland annat följa vägen fram till att riffet till Mysterious Ways finner sin slutgiltiga form samt hur One växer fram till den monsterballad den är. Rekommenderas högt.

Göteborg en julidag 2009. Mitt på planen står en koloss där de åldrade männen i U2 ska riva av ännu en spelning på sin världsturné. De tjänar enorma pengar på sin kringdrivande cirkus och man kan tänka sig att de är mätta på framgång nu. Det räcker att se tio sekunder för att begripa att så inte är fallet. Låtarna från Achtung Baby håller ännu, precis som gubbarna. Det är en formidabel show och de låter lika bra som de ser bra ut. Bågarna som utgör spindeln - eller rymdvarelsen - reser sig högt mot skyn och jublet vet inga gränser. Och tänk att det kunde ha varit över i samband med det tålamodsprövande arbetet med Achtung Baby nästan 20 år tidigare. Jag tänker att det var väldigt bra att de lyckades ta sig ut på andra sidan när de färdigställde det där fina albumet. Annars hade vi fått vara hemma den här varma julikvällen och gjort nåt annat. Lyssna på Rattle and Hum till exempel. Det hade inte varit bra för nån.

ÖPPET BREV TILL FRÖKEN SALLY

Kära Sally,

På Bystugan där Lilla Sektionen håller till om dagarna finns en regel om att man måste kunna klättra både upp och ner för den grej man bestämt sig för att klättra upp för/i/genom/på. Vi kör samma grej här i Stråtenbo för enkelhetens skull.

Med detta sagt är vi överväldigande glada att du inte bara klättrade upp 10 meter i en tall i Lilla Skogen (Systersektionens benämning, reds anm) utan till sist tog ditt kattförnuft till fånga och klättrade ner igen. Systersektionen kommer förmodligen krama dig i en timme imorgon bitti. Så du är beredd liksom. När jag har skrivit klart det här ska jag också gosa med dig i en timme eller två. Bara för att jag gillar dig så mycket. Kompis.

Din tillgivne husse