ATT HITTA NÅGOT GEMENSAMT

Om man som jag inte är överförtjust inbiten Formel 1-fantast går det alltid att luta sig tillbaka på fotboll och hallindiebandy i far-son-relationen med Lilla Sektionen. När det gäller far-dotter-relationen har vi mest haft det gemensamt att vi tycker om varandra väldigt mycket (vilket i sig egentligen är mer än tillräckligt) men det kan ju vara lattjo att ha något gemensamt intresse också (hon är inte mycket för fotboll och stickning ligger mig inte särskilt varmt om hjärtat). Men jag tror vi har hittat nåt nu.

Till följd av ett stundande projekt med Min kompis Fredrik (där vi för övrigt i skrivande stund dividerar om vem det egentligen är som är projektledare) har det gjorts vissa investeringar i den fram tills idag vilande hemmastudion. Jo, det finns en sån här i hushållet och ungdomen av idag undrar förmodligen varför huset sportar prylar från 1900-talet. Hur som helst så faller Systersektionen pladask för hela upplägget med den gamla Roland-synten, mikrofonen, mixern och det nyinhandlade externa ljudkortet.

Fadern tar några ackord på klaviaturen och Systersektionen improviserar fram lite sång. Det är nästan löjligt vad roligt vi har. Spelar in och lyssnar på vad vi åstadkommer. Kanske inte Billboard-material, men det är givetvis av underordnad betydelse. Imorgon jammar vi vidare.

LITE KORT OM FOTBOLLSRESOR

Något av det roligaste livet har att erbjuda är att åka till ett annat land för att kolla på fotboll. Det finns en hel del olika varianter på temat och just nu har vi, jag och mina kompisar från förr, bokat in oss för en tripp till Nottingham, UK.

England skulle kunna sägas vara ett favoritresmål om man tittar på antalet gånger jag klivit ur ett flygplan, gått nerför trappan och satt min fot på engelsk flygplatsmark. Om vi fokuserar enbart på fotbollsresor till det förenade kungadömet och bortser från Tyskland, Italien, Portugal m fl länder kan vi dela upp det hela i följande kategorier:

Grade A): Åka en helg eller långhelg för att se Ipswich Town. Hemma eller borta har inte så stor betydelse, huvudsaken att Ipswich spelar match. Vanligaste typen av resa.

Grade B): Resa till England för att se andra lag spela fotboll. Väldig ovanlig företeelse, men har förekommit. Också väldigt roligt, men nerven uteblir under själva fotbollsmatchen.

Once-in-a-lifetime: Flytta till Ipswich och bo där ett tag. På onsdag är det exakt 10 år sen som vi gjorde precis det, jag och Fru Nygårds. Om det var roligt? Det var så roligt att det skrevs spaltkilometer om det på en reseblogg plus att det lades upp en mängd bilder från äventyret ifråga. Fantastisk tid.

Fotbollsvecka: Åka nio dagar till England på egen hand för att se åtta fotbollsmatcher av varierande sort. En synnerligen väldokumenterad resa både vad gäller planering, genomförande och efteranalys på en annan reseblogg med både text och bilder. Fantastisk vecka.

Grade A+B): Det började som en Grade B men uppgraderades sedermera till att även omfatta Grade A (eventuellt med viss påverkan från undertecknad). Orsaken till denna välsignelse är att det plötsligt uppenbarade sig att en av de helger som Min kompis Pongo (OBS, ej pingvin!) kunde utnyttja sin födelsedagspresent (åka till Nottingham och gå på Meadow Lane för att se hans favoritlag Notts County) visade det sig att Ipswich minsann också avser att avlägga visit i samma stad den helgen. Eftersom Farbror Blå inte är storligen förtjust i att ha två matcher samma dag och tid i en stad av Nottinghams storlek flyttades Nottingham-Ipswich till söndagen medan Notts County bränner av sin fight mot Gillingham på lördagen. Fantastisk matchflytt.

Grade A+B kan vara min nya favoritkategori för att åka på fotbollsresa. Räkna med att bloggen återkommer i ämnet innan avfärd 3 oktober.
  

ETT BAD OCH EN FOTBOLLSAVSLUTNING ÄR ALLT MAN BEHÖVER

Semester innebär inte bara massa jobb, man kan även räkna in bad och fotbollsträning. Den bästa sortens semester skulle man kunna säga.

Det borde klippas gräs och massa dylika prylar. Blir ingenting med det. Tjatet om att det ska badas tar liksom över hela ens existens. Så därför åker vi givetvis och badar. Som sig bör en halvsval blåsig junidag när pappan har midsommarsemester.

Badupplevelsen är den första av två monumentala crescendon av respektive småsektions huvudsakliga intressen. Lilla Sektionen, fotboll, Systersektionen, skolan och hennes kompisar.

Vi ligger i plurret och själv försöker jag finna någon slags värme i vattnet som fullständigt saknas i luften medan Systersektionen har ögonen på ingången till badet. Trög som en farsa till en sjuåring inser jag inte förrän det dyker upp ett välbekant gäng vid entrén varför hon varit så intresserad av just den biten av anläggningen. Där kommer en ansamling från fritids och hon håller på att vinka bort handen i ren eufori. Vad lätt det är att glömma hur otroligt roligt det är att överraska sina vänner när de minst anar det. Låt oss säga att hon inte hänger med mig och Lilla Sektionen särskilt mycket efter fritidshopens ankomst. Vi håller oss på det grunda och åker den långsamma vattenrutschbanan medan hon och polers roar sig med att åka de branta varianterna. Lysande eftermiddag som avslutas med pizza och kebabsallad (nej, jag åt inte både pizza och kebabsallad).

Akt 2 av semesterdagen som innebär en del jobb men även bad och fotbollsträning betyder införskaffande av specerier inför midsommarafton. Tillsammans med ca halva Faluns befolkning med släktförgreningar ända ner till Halland. Bara för att färskpotatisen kostar 1 öre/kg om man handlar för mer än 300 spänn behöver man väl inte springa benen av sig till ICA Maxi? Va? I vanliga fall tar det ca en timme att ta sig igenom den där jävla affären, men idag tar det två timmar. 2 TIMMAR! VM i humörprövning. Går ganska bra ändå. Packar ihop sex kassar med förnödenheter plus en femkilos påse med färskpotatis samt sex säckar med grillkol och briketter. Sjukt plånbokssvidande åtgärd. Väl hemma igen ska böset in i kylen varpå kosan styrs med Aspeboda IP (eller som den heter i folkmun, Aspezteca) för på förhand episk terminsavslutning.

Som den omhuldande person jag är tar jag med enhetliga tröjor (av en händelse prydda med Ipswich Towns klubbmärke samt sponsor på bröstet) så vi ska se någorlunda proffsiga ut. Med vi menas i det här fallet föräldrar till våra barn som ska möta just barnen i en match för att en gång för alla utröna vilka det är som får the bragging rights över sommaruppehållet. Med föräldrar menas för övrigt i det här fallet pappor. Det hade varit både trevligt och nödvändigt med en mamma eller fem i det här laget med tanke på hur usla vi är. Trots Melvins pappas fria roll på mittfältet, Labans pappas enorma reflexräddningar med scrotum och den enhetliga klädseln skiter det sig något enormt. Vi är lite inne på att det kan bero på att det inte är broderat på tröjbröstet vilken match det avser (så gör de flesta nuförtiden så ingen ska glömma vilken fight det är de spelar just nu. Det är ju så många på en säsong). Eller så beror det på de flyfotade 5- till 7-åringarna som springer i cirklar runt oss. Melvins pappa utnyttjar dock sin fria mittfälltsroll till att frisera siffrorna till 1-8 vilket ändå gör att det känns som om vi inte är helt chanslösa till nästa gång vi drabbar samman igen. Då kanske även Min kompis Fredrik dyker upp. Idag hade dock hans familj drabbats av förglömmelsevirus, så det blev försenad ankomst på fru och barn samt noll komma noll ankomst på nämnde kompis. Disciplinnämnden har ännu inte meddelat Min kompis Fredrik straffet men Popskolan kan här och nu avslöja att det blir en hefty fine, som man brukar säga på Brittiska öarna.

Ovanstående bjuder på något av det bästa ett föräldraskap har att erbjuda (bortsett från Min kompis Fredrik tidsfadäs, men det ingår näppeligen i nämnda föräldraskap), nämligen den biten att få uppleva sina barn i det element där de trivs allra, allra bäst. Det är inget annat än en fullkomligt briljant uppfinning. En Systersektion som umgås och leker med sina bästa kompisar i bassängen och Lilla Sektionen som dribblar sig fram till tremålsskytt på fotbollsträningen. Där har vi essensen av en förälders lycka och stolthet samt sitt barn i sitt esse. Det kan mycket väl vara ett av de finaste momenten som förälder och ett av de lyckligaste för barnen ifråga. Känslan föräldern (med föräldern menas i det här fallet pappan) upplever kan mycket väl vara själva definitionen av kärleken för sina avkommor. Det är allt en förbannat bra dag det.

DET ÄR NU DET ÄR SOM ROLIGAST

Visst är det kul med en vm-final som kronan på verket och avgörande match om vem som tar hem hela klabbet. Men. Det är i gruppspelet vm i fotboll är som roligast.

* De åtta grupperna spelar 75% av turneringens matcher under en tvåveckorsperiod. VARJE KVÄLL. Helt oslagbart.

* Trots att man förlorar stort i första matchen finns chansen till avancemang.

* Man kan helt legitimt käka chips fjorton kvällar i rad. Win!

* Antalet nya fotbollsnamn som lärs in under ett gruppspel är mind blowing. Som Jerry Bengtson i Honduras till exempel.

* Det är endast i gruppspelet som den försvarande mästaren kan bli fullständigt utskåpad.

* Alla arenor är fortfarande med i turneringen.

* Om man har tippat ett vm-tips finns det fortfarande något litet sjukt hopp om att man ska kunna hänga med i toppen.

* Fjorton efter varandra följande kvällar att beklaga sig över värdelösa kommentatorer och så kallade experter. Det här med att ha några clowner i tv att irritera sig på under två veckors tid räknas alltså som en fördel i sammanhanget.

* Twitter exploderar. Fantastisk fritidssysselsättning under gruppspelet.

* Har jag sagt att man helt legitimt kan käka chips fjorton kvällar i rad? Ok då.

* Man kan alltså äta chips tre gånger per kväll tio kvällar i rad, därefter två gånger per kväll resterande fyra dagar utan att behöva ha dåligt samvete.

* Gruppspelet i vm är ett ypperligt tillfälle att prova sig fram bland alla olika chipssorter.

Jag vill slutligen bara understryka att det här inlägget inte på något vis är sponsrat av någon chipstillverkare. Det är bara så simpelt att jag gillar chips. Jättemycket. Bring on Chile-Australien!

DAGENS BOKTIPS

Att läsa böcker är gammeldags roligt. Särskilt om de behandlar områden som faller en i smaken. Inte som en del böcker från skoltiden som inte riktigt smakade något över huvud taget.

Ett par av mina absoluta favoritämnen behandlas i dessa eminenta böcker:

Det kanske inte hade varit någon dålig idé att läsa en bok om att vända bilder på rätt köl heller, men än till denna dag har jag inte hittat någon sådan bok. Så, en nyponbok och en gräsbok:

Min idol Jan Gradvall har samlat en rackarns massa artiklar som han skrivit genom åren och det är främst musik av alla de sorter som avhandlas men även annat som sorterar in under ämnet populärkultur. Och samhället i stort. En genialisk man. Men om någon tror att jag besitter sådan smartness och införskaffat denna tegelsten på egen hand så tror denne någon fel. Boken är en present från Fru Nygårds som vet precis vad hennes man går igång på i bokväg. Har jag nämnt att jag är lyckligt lottad?

Den gröna boken har jag lyckats beställa själv, sedan glömma bort att jag beställt den och återigen kommit ihåg att jag faktiskt beställt den. Lysande berättelser om brasiliansk fotboll i allmänhet och gamla och nya profiler i synnerhet. Berättat med ett elegant flyt och mycket värme. Den perfekta uppladdningen inför sommarens stundande VM.

Det var bara det jag ville ha sagt idag. Happiness förpackad i två fina böcker. Högst sannolikt återgår bloggen till sedvanlig oseriositet och litterär dekadens imorgon.

NÅGRA FRÅGOR SÅ HÄR PÅ KVÄLLSKVISTEN

Vem hoppar och hojar,
Och jazzar och plojar?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Vem åker till ICA Maxi,
Och handlar sent en fredag kväll?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Vem putsar av Lillstugan,
Ännu senare samma kväll?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Vem ska lattja med grabbsen?
Och ställer sig själv i buren?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Och polarna Riko, Laszlo, Pongo, Erik, Oilers och Min kompis Fredrik.

Ni kan ju prova att sjunga texten ovan till Electric Banana Bands Electric Banana Tajm (Balla Trazan Apansson). Om ni inte är överjordiskt musikaliska är det en övning som inte kommer falla väl ut. Men det är förstås av underordnad betydelse för imorgon ska vi ha en ball Tipsextradag, Apansson och polarna. Vi ska försöka undvika att halka i lianer och lattja med djuren och halka i gräset och lattja med trasan istället.

EN HELDAG OCH EN HELKVÄLL

Förr i tin skulle det vara helkväll men på lite äldre dar kör en gärna heldag följt av helkväll. De kommer ju så sällan nuförtiden.

På lördag blir det Tipsextradag (en sån gammeldags riktigt fotbollsdag). En sån där dag att se fram emot. En sån där dag som säkert kommer gå alldeles för fort. En sån där dag när det är fotboll på tv hela dagen och det är strålande väder utomhus. Perfekt! Det bästa av två världar. Här kommer programmet:

13.15 Burnley-Ipswich. Tips: Det går åt helvete, det är ju tv-match.

16.00 Några andra lag möter varandra. Det kommer förmodligen gå mycket bättre. Vi kommer sannolikt ha tippat jättemycket varpå vi får jättelite rätt. Vi hade i alla fall tur med vädret.

18.30 David Moyes gamla lag mot ett gäng kanariefåglar från Norfolk. Om inte the caretakers ser till att Manure vinner den fighten kan de göra herr Moyes sällskap och avgå självmant efter en match i chefsposition.

Emellan, före, efter och lite när som helst kommer det bli utomordentligt trevligt, med lite göttigt att tugga på, mumma i glaset och lite fotbollskickande i det fina vädret. Lite grillning. Så tänker jag att det kommer bli. En utomordentligt trevlig dag följd av kväll och sen kommer ännu en gång en dag efter kvällen före. Men det är en helt annan historia.

OSPÄNNANDE RESULTAT

På förekommen anledning följer här en räcka ospännande resultat.

0-4
Ditt ishockeylag ligger under med 4-0 (alternativt 0-4). Sjukt ospännande. Det hjälper liksom inte att Lilla Sektionen styr upp en plan som innebär att han klättrar in i paddan, gör nio snabba och kliver av isen igen. Om det bara hade varit 3-0 (0-3) så det hade varit den svåraste hockeyledningen ever. Då hade det varit lite spännande faktiskt.

1-1
Ditt fotbollslag spelar 1-1 mest hela tiden efter att ha tagit ledningen med 1-0. Mycket mer spännande än 0-4-grejen, men ändå sjukt tråkigt i längden, sk långtråkigt.

England won by 57 runs. Eller: Kenya won by 4 wkts. Eller: Sri Lanka won by an innings and 248 runs.
Random cricketresultat. Man fattar ju att England, Kenya och Sri Lanka vann. Men var det spännande? Inte en frikking aning, men de verkar ha sprungit en hel del.

33-5
Kvartsfinal i bandy-VM. The mother of all ospännande resultat. Starkt ändå av Vitryssland att göra fem baljor. Kanske fick de en straff för var femte mål som Sverige gjorde för att göra det mer spännande? Vad bra det lyckades då.

114-97
Utdrag från femte omgången i NBA. Det är alldeles för många poäng för att avgöra om det var spännande. Alldeles för många poäng för att nån ska bli glad över två ruttna poäng hit eller dit. Missar man tre lägen per man i en quarter kan man i alla fall skicka i 100 poäng i korgen. Slösaktig sport på nåt vis.

1.45,16
Vinterstudion för två veckor sen. Taget ur sitt sammanhang en fullständigt ospännande uppgift. Om ettan hade 1.45,15 var det förmodligen vansinnigt spännande, men om ettan skidade in på 1.39,73 var det högst sannolikt en avdankad brittisk cricketlirare som gled över målinjen på låga 1.45. Ospännande var ordet.

10-9
Det vanligaste resultatet i hallindiebandy. Lika spännande varje gång.

Det var allt för idag. Keep calm och fortsätt med vad ni höll på med. Ajöken.

ATT VARA HOCKEYMÅLIS

Har verkligen ingen aning, men kan verkligen föreställa mig att det skulle skitas i hockeybrallan om jag av någon outgrundlig anledning hamnar som sista utpost i en hockeyrink iförd feta benskydd, plock, mask och hela den biten. Jag tar det för högst osannolikt att så skulle bli fallet. Åtminstone om man ska tro det vandrande hockeylexikonet Lilla Sektionen:

- De äj de tjocka som blij hockeymålvaktej.

Hela den här grejen med hockeymålisar handlar alltså inte bara om vadderade hårdingar på konstiga skridskor som ska stoppa pucktrissor som kommer farande i hundrafemti knyck. Det rör sig tydligen också om att mota florerande fördomar hos den yngre generationen. Lite grann som den här grejen med att fotbollsmålisar skulle hamna i buren pga för dåliga utespelare. Kanske inte har kommit till allmän kännedom, men det är ju precis tvärtom. De som spelar ute är för dåliga målisar. Simple as that. Men mest av allt - och här pratar jag av egen erfarenhet - är målvakter i allmänhet inte så lite dumma i huvudet. Och då snackar vi bara om fotbollskeepers. Skulle man på ett helt ovetenskapligt sätt rada upp olika sorters målisar efter vansinnesgrad skulle det högst troligen se ut på något liknande vis (mest korkade längst ner. Det blir mest spännande så):

FOTBOLL
Det värsta som kan hända är att man får ett hårt skott rakt på skrotum. Eller att man kastar sig med huvudet före rakt in i stolpen. Men då är man ju lika dum som en bandymålis, minst.

ISHOCKEY
Att inte alla puckmotare bär helvit Jasonmask är ett underbetyg i sig, men kul att de har baseballhandske på vänsterlabben. Alla moderna skydd har dock tagit bort farlighetsfaktorn. Låg risk för puckar i fejset, på halsen eller i nacken. Annat var det på Honkens och Abris tid då det räddades puckar med gubbkepa och struphuvud om vartannat. Rekommenderas dock ej pga förenat med direkt livsfara.

BANDY
Bollen är stenhård, isen är stenhård, skotten är stenhårda och målvakterna är stenhårda. Och skapligt knasiga som ställer sig på mållinjen.

HANDBOLL
Med jämna mellanrum får de brottarhårda skott mitt i plytet från typ 2 meters håll. Var man inte dum från början är risken överhängande att man blir det efter några såna smällar.

BASKET
De som räcker upp handen och vill stå i mål i basket är ändå de enfaldigaste fårskallarna. Den som har minsta kännedom om sporten ifråga kan eventuellt räkna ut varför.

Vad vill jag ha sagt med ovanstående då? Ingen sensmoral över huvud taget säger jag. Men eventuellt kan det rendera i att Lilla Sektionen så småningom anammar en ny fördom:

- Det äj de kojkade som blij målvaktej.

KONSTEN ATT NAMNGE EN SKOLA

Kanske borde rubriken lyda "Orimligheten i att namnge en skola Popskolan by Nigge". Varför heter den så? Ja, säg det. Det verkade väl som en bra idé när det begav sig.

I viss mån, eller kanske i huvudsak, heter den så därför att det är jag som bestämmer vad som ska stå här och jag gillar pop. Jag gillar musik. Men jag gillar ju så många andra grejer också. Som korv. Fotboll. Hockey. Film. Familjen inte minst. Men hur skulle det se ut om bloggen bytte namn med ämne? Så kan vi ju inte ha det.

Korvskolan by Nigge
Min humbla bedömning är att det skulle locka ett högst suspekt klientel.

Fotbollskolan by Nigge
Vem är jag att hålla en fotbollskola? (eller en popskola för den delen) Det finns ju flera tusen runt om i världen. Popskolor, inbillar jag mig, är i ett kraftigt numerärt underläge.

Hockeyskolan by Nigge
Det går ju inte att konkurrera med närliggande Fiskens Hockeyskola.

Filmskolan by Nigge
Bergman skulle komma med invändningar från graven. Samt övriga demonregissörer som blivit av jord. Eventuellt även samtliga nu levande.

Familjeskolan by Nigge
Även om familjen figurerar en hel del i den här publikationen är det högst tveksamt om den på nåt vis ska vara rättesnöre i konsten att föra familj i största allmänhet. Högst osannolikt faktiskt.

Jag tänker att det även fortsättningsvis kommer att åsamka minst skada om bloggen fortsätter som popskola.

FOTBOLLSTRÄNING

När jobbet, hemmet, livet tar mycket tid och kraft av en människa finns det en del prylar som kan få en att hamna i avslappnat läge och total harmoni. För bästa resultat kan man vara med på fotbollsträning för fyraåringar.

För att receptet ska bli allra, allra, allra smaskigast låter man en liten sektion ta med sina målvaktshandskar och låta dem gå laget runt. Alla som är fyra år vill stå i mål. Alla. Skottövningen får en extra dimension när det blir målvaktsbyte var femte skott. Tar lite extra tid, men det lämnar å andra sidan plats för diskussioner i skottkön, vila sittandes på bollen och strategiöverläggningar vad gäller dribblingar och vänsterrökare. Att bara få vara med och betrakta dessa fotbollsspelare är en ynnest för ett fadershjärta. Att sen få vara med och spela tvåmål i vuxenlaget mot denna hop av anfallsglada knattar. Obetalbart.

De sopar banan med oss. Gladare kids än de sju stycken fotbollströjeförsedda i barnlaget är svårt att uppbringa. De springer tills kinderna är röda och hälften ligger raklånga i gräset mer eller mindre utslagna. Lilla Sektionen talar efter matchen om utklassning i storleksordningen 10-2. En beskrivning något i överkant kanske man kan säga, men det är helt ok. Hans farmor och farfar är mäkta imponerade när de får ett referat halvtimmen efter avslutad träning trots att de nog anar en viss överdrift. 

Men låt mig bara föra till protokollet att vi vuxna faktiskt inte tog i första fem minuterna. Vi hade lätt kunnat göra två mål till. Så det så.

FATTA, OK?

Hur många gånger ska en behöva banka in det? När första halvlek är över blir det halvtid, ok? När första halvlek är över blir det för bövelen inte halvlek. Det blir halvtid. Ok? Hur skulle det kunna bli halvlek?

- Jaha, då var första halvlek avklarad och vi har halvlek. Sen när halvleken är över blir det andra halvlek.

Hallå? Är det ingen som hör hur fel det låter? Så här kan vi inte ha det. Snart börjar väl folk applicera det här på hockeymatcher också.

- Å vad skönt att första perioden är över, nu blir det äntligen period. Sen blir det andra perioden. Och period igen. Innan tredje perioden alltså.

Den som drar av en sån harang får snyta sig hårt och skämmas resten av livet.

P.S. Det heter periodpaus i hockey. På riktigt finns det folk som kallar även det för halvlek, men de flesta som gör det brukar aldrig snyta sig och är för dumma för att skämmas. D.S.

DE ÄR HEMMA NU. FOTBOLLSSPELARNA.

När de ändå är hemma i Dalarna igen vore det ju synd och skam om det inte blev en fotbollsträning för småsektionerna. Till och med Systersektionen är på. 

Lilla Sektionen har inte precis vacklat i sin hybris under sin vistelse i Skåne. Självförtroendet när det gäller att trilla boll är lika gott som någonsin. Systersektionen är något mer reserverad vad gäller sina färdigheter med boll. Det borde hon inte vara, men blygsamheten klär henne förstås utomordentligt. Iklädd Sverigetröja äntrar hon tillsammans med sin yngre bror Aspeboda IP (eller Aspezteca som vi brukar kalla den för att ge den lite extra glans) för 45 minuters drillning i den ädla konsten att kicka boll. Om vi spaltar upp träningen moment för moment kan det se ut som följer:

Uppvärmning
Springa på led, hoppa hoppsasteg, plocka potatis och dricka vatten. Basic stuff för småsektioner.

Dribbla mellan koner, avsluta med skott.
Alla sex st närvarande kiddos briljerar med slalomdribbling och avslutande mördande skott. Målvakten i ena målvakten är tydligen "jättedålig". Att det var nästan 20 år sen jag spelade fotboll tar de tydligen ingen hänsyn till. Skitungar.

Passa med bredsida
Har ni sett en fyraåring försöka slå en bredsida? Det verkar vara lika svårt som det är för en 40-åring att gå ner i spagat. Tåfjutt - inga problem. Bredsida - hopplöst. Lilla Sektionen missuppfattar hela upplägget och försöker skjuta ner sin syster tre meter bort. Hon svarar med att sätta sån fart på sina bredsidor att den lille riskerar att bli skottskadad. Det är då han börjar kasta sig handlöst och agera målvakt. Bra insatser. Om det inte vore en passningsövning.

Kasta inkast
Bollen bakom huvudet, stå still med fötterna och kasta bollen. Det är så lätt att det blir huvudet bakom bollen, stå still med kastet och bolla huvudet. Typ. Eller så kastar man bollen samtidigt som man kastar sig själv i en dödsföraktande saltomortal på gräset, tittar oförstående på alla som står runt omkring och gapar, borstar av sig och gör sig redo för nästa volt. Ni kanske kan gissa vem som vecklar in sig i dylika övningar. Han brukar figurera på den här bloggen tämligen ofta.

Tvåmål
Världens bästa fotbollsövning. Småsektionerna, jag, en av de andra föräldrarna och en liten tjej. Vi har alltså två tjejer i vårt lag. De dominerar givetvis skeendena på planen och Systersektionen öppnar till och med målskyttet i matchen. Lilla Sektionen blir ganska glad skulle man kunna säga. Hoppar upp i famnen och celebrerar på tillbörligt sätt. Det känns skönt som omväxling mellan slentrian- och torrslängningarna han pysslar med där ute på planen. Ibland när ingen är i närheten, nån gång rakt in i en oanande stackare och vid ett tillfälle in i en hög med andra grabbar som misstagit tvåmålsövningen för fribrottning. Korkat, men ypperligt underhållande tilltag.

När sen mål nummer två förpassas i motståndarnas kasse går Lillsektionen fullständigt gröna bananer (trots att det inte är han som gör det). Om någon händelsevis minns de olika målgesterna som han omger sig med så plockar han fram ässet ur rockärmen och kastar sig ner på gräset och kör en räcka push-ups. Jucka-style. Skratten från Fru Nygårds och mormor på sidan av planen ekar över hela byn. Själv dör jag målvaktsdöden (jo, trots uselt betyg har de ställt mig i mål). Dessvärre får det också till följd att i matchens sista spark kvitterar motståndarna genom en enorm forcering. Den där målvakten. Jättedålig alltså.

När träningsmatchen avslutat det hela verkar deltagarna tämligen nöjda, även om de med största säkerhet kunnat spela ett par timmar till. När vi sätter oss i bilen säger jag att alla som var med var jätteduktiga. Svaret låter inte dröja från Lilla Sektionen:

- Ja, JAG var jätteduktig idag!

EN FYRAÅRING, TVÅ QUISLINGAR OCH EN FRUSTRERAD PAPPA

Ungefär så här såg önskelistan ut:

* Fotbollshandskar
* Benskydd
* Indiebandyboll
* Fotbollströjor (tyckte de vuxna att det borde finnas fler av så det trillade in en handfull. Italien, Argentina, Spanien, Ipswich och Hammarby samtliga representerade)

Eventuellt fanns det tillkommande information som jag av uppenbara skäl valde att sortera bort.

Benskydden håller hela dan och shortsen är inte slagna av någon. Sen börjar det bli problematiskt. Att gå runt i Spanientröja har förvisso ingen mått dåligt av, men de där handskarna alltså. Enligt uppgift precis såna handskar som han ville ha. Borde man inte vara glad då? Lilla Sektionen är i sjunde himlen, så visst. Men vad är det för curlande farföräldrar? Eller rättare sagt farfader. Farmodern (no offence mamma) skulle högst sannolikt inte se skillnad på ett par fotbollshandskar och ett par skoterdito. Du får väl skylla dig själv säger du? Lätt för dig att säga. Så lågt har jag inte sjunkit att det införts tullgenomgång på presenterna innan småsektionerna får öppna dem.

Någon kanske tycker det hade varit på sin plats att beställa ett par från Ipswichs egen Planet Blue. Jo, tänk att jag faktiskt hade det i åtanke. Fanns det några fotbollshandskar? Nej. Däremot följande oerhört fotbollsrelaterade items:

Golfbollar, golfpeggar, GOLFHANDSKAR, golfbollmarkör och gift tube (tyvärr är den raka översättningen inte lika med en gifttuba). Utöver golfgrejer kan man även införskaffa:

Badanka (check)
Schampo (måste prova)
En mjukissurikat i Ipswichbadrock (jag har upprepade gånger tänkt att de där personalfesterna på Planet Blue måste vara nåt utöver det vanliga)
Stickade vantar (produktiva fikaraster i shoppen kan man tänka)

MEN INGA FOTBOLLSHANDSKAR!

Fast Lilla Sektionen var så glad, så glad. Vi gick ut på Portman Stråtenroad och spelade fotboll. Han kallade sig själv Isak, inte Isaksson eftersom det är för långt i kommentatorsammanhang, kastade sig som en panter och lyste med hela ansiktet när han gjorde den ena fantomräddningen efter den andra. Talangfull liten rackare vi har här. Mer talang i ena lillfingret än sin far. Betyder inte jättemycket, men det känns som om vi kommer tillbringa ett antal timmar på den där fotbollsplanen vi har. När han och Systersektionen kommer tillbaka från sin veckas semester på mormor- och morfarresorten kör vi nästa pass.

Men jag har inte glömt farfaderns curling. De där 200 pluringarna jag är skyldig honom kan mycket väl frysas inne i banksystemet. Det borde lära honom ett och annat.

ATT TRÄNA FOTBOLL

När man är i fyraårsåldern är ens första fotbollsträning något alldeles speciellt. Inte bara ska man lära sig att kicka boll, man ska ta hänsyn till alla andra kiddos som springer runt och dribblar.

Utrustningen är precis så spartansk som ett träningspass med ca 4-6-åringar kan förväntas vara. Sverigetröjor, nån i Barca plus en snubbekompis i Ipswichutstyrsel, shorts och sportskor. Just den där liraren i Ipswichtröja har ohälsosamt gott självförtroende för en fotbollsspelare i den ringa åldern. När tränar-Emma drar första övningen där det ska skjutas meddelar Lilla Sektionen att det minsann inte är några problem att göra mål trots två 10-12-åringar på linjen. Kanske inte det charmigaste draget hos en spelare, men kul att han tror på vad han gör. Sen kanske man inte måste dra muhahahahaha-skrattet när man gör mål. Det måste man kanske inte.

Tillsammans med Min kompis Fredrik övervakar vi hela skeendet, kommer med glada tillrop och styr upp ett och annan vilset element som irrar runt. Av de tio som är med kan man se att det finns vissa ämnen, men som bekant finns det alltid en eller ett par late bloomers i varje årskull. Några är bra på att skjuta, andra riktiga äss på att stå i kö medan en del excellerar i att dricka vatten i pauserna.

Som avslutning får gruppen välja mellan två aktiviteter och valet faller på Under hökens vingar. En linje vid målområdet, den andra vid straffområdet. En sträcka på typ 10 meter. Alla har förstått hur det går till, alla är taggade till tänderna. Spring till andra sidan, instruerar Emma. Eventuellt var det där det gick fel.

- Under hökens vingar, ropar grabben i mitten. De som får fri lejd går, resten jagar järnet ur varandra. Till andra sidan. Av fotbollsplanen. Hundra meter bort. De som fått frikort hänger också på. Tio små knattar springer för livet över HELA planens längd. Det ser vansinnigt roligt ut. Alla vuxna ropar att man bara skulle springa till linjen. Någon vinkar glatt, de andra har full fokus på kortlinjen. När alla är framme vänder de bara och skubbar tillbaka. Vi håller på och dör. Gänget ser smått oberörda när de är tillbaka. - Under hökens vingar, skrålar han ut igen. Den här gången är det bara en trio som fortfarande inte har begripit spelplanens utformning, alternativt kör frivillig konditionsträning. Säga vad man vill om gökarna, men ett stort plus för deras ambitiösa inställning.

Nästa vecka introducerar vi idioten. Kan bli spännande.

ESSENTIELLA MÅLGESTER

Om man är någorlunda seriös i sitt fotbollsutövande ser man till att ha minst tre målgester att bjuda sin publik på. Föga överraskande har Lilla Sektionen insett detta faktum och således med nogsamt uttänkt precision sett till att förse sig själv med en trio celebrationsövningar.

DEN KLASSISKA

Fingrarna lite nonchigt upp i luften, visa vem som chefar. Ibland är det enklaste också det mest effektiva.

ARMHÄVNINGSRITUALEN

Förnedra motståndarna genom att slänga sig ner på gräset och pumpa några push-ups. Klar nackdel när man är snart fyra är biceps och bröstmusklers relativa svaghet som gör att pumpandet mer blir till ett juckande med underlaget. Plus för ambitionen dock.

TRÖJAVDRAGNINGSGESTEN

Inte att rekommendera då det renderar gult kort, men likt många professionella lirare skiter Lilla Sektionen helt enkelt i det.

- Varför gör du så, nu får du ju gult kort?

- Vadå, Zlätan gör ju så?

Slut på diskussion.

SKITNÖDIG LITTERATUR

Det är ok att ha krav på demand när det kommer till litteratur för skitnödiga. Man kan inte servera vad som helst, så är det bara. Som av en ren sinkadus kommer här i allmännyttigt syfte några lysande - och förvånansvärt enkla - tips på hur man kan bygga upp en gemytlig skitnödighet.

I regel räcker det med tre intresseområden vad själva lektyren anbelangar:

1. Fotboll
2. Musik
3. Tecknade serier

De flesta människor jag känner älskar givetvis alla tre. Eller två. Eller en. Gillar åtminstone en. Eller har hört talas om en. Det är väldigt sällsynt med folk som inte gillar fotboll, musik eller som helt saknar humor. Om du är en sån kanske det är bäst att sluta läsa här. Om du har någon form av fäbless för fotboll, musik eller humor hänger du med fördel kvar en minut till för en väldigt informationsrik fortsättning. Vi börjar med en bild, det piggar alltid upp så här i mitten av en text.

Topp-trio

För att fördriva tiden är ovanstående publikationer allt man behöver. Major nackdel är förstås att man lätt blir sittandes och så att säga blir marinerad i essensen av sina egna fekalier. Liten fördel är att det är mer eller mindre omöjligt att tappa ner läsdonen i toan (jmfr mobiltelefon).

Om ovanstående på något vis har fått någon sugen på att sitta för sig själv en stund så finns de utvalda tryckta skrifterna bakom den här dörren:

Informativ dörr

Ganska skitbra information om jag får säga det själv. 

Slut på inlägg.

RÄTT I NIBBAN

Det kommer ta lång tid tills Portman Stråtenroad ser ut så här:

Men det hindrar inte Lilla Sektionen att trots obefintligt gräs och knölig plan försäsongsträna skott, frisparkar, straffar och målvaktsspel redan nu. Framför allt straffar och målvaktsspel:

- Skjut i nibban då! (öhh?)

- Varför ska jag skjuta i ribban? (dumt att ens ställa frågan. Ungefär som att fråga random snubbe på stan vad som är meningen med livet)

- Nibban. Det hetej nibban. (jibban hade man ju kunna köpa)

- Du menar ribban? (rätt ska vara rätt liksom)

- Nej. Nibban.

- Men, det heter..äh, skit samma.

Skjuter min straff, missar ribban men träffar krysset. Om ni sett spelare som till exempel Ronaldo, Messi, Lewandowski och Van Persie förstår ni ungefär vilken nivå skottet är på.

- Offside.

- Offside? Det kan ju inte bli offside på en straff.

- Det vaj offside. Inget mål. Skjut igen. Tjäffa nibban.

- Men...alltså...äh.

Det måste vara såna häringa lokala regler som de brukar prata om i golf. Träffar man inte ribban så är det offside. Det är noterat. Och just det, det heter nibban och inget annat.

WHAT IS THIS REPRIS THAT YOU SPEAK OF?

- Pappa, Bayern München äj på tv IGEN! Fyja mål! De göj fyja mål!!

- Ja, det är en repris från i tisdags.

- Nej.

Här inträder den sedvanliga förvirringen när det spelas upp en repris av en match från vilken sport som helst. Ordet repris är liksom inte införlivat i Lilla Sektionens vokabulär ännu. Skön grej. Samma match, samma mål i samma minut. Bekommer icke en reprisanalfabet det minsta. Så är det när man är snart fyra år.

- Titta, de göj mål igen! JAAAA!!!

- Det är samma match förstår du som vi såg början på i förrgår. De har spelat in den och nu visar de den igen. (väldigt pedagogiskt om jag får lov att säga det själv)

- Nej. (något bristande argumentation kan jag nog tycka)

- De spelar ju mot Barcelona. Precis som i tisdags. (lägger fram bevis efter bevis)

- Ja. (tar icke notis om ovan nämnda bevis)

- Det är samma match fast de visar den en gång till. (något tjatigt kanske, men upprepning är ju inlärningens moder och hela den biten)

- Nej. (bister uppsyn följt av återfödd uppspelthet) De spelaj igen! Kolla!

Ja, jag är avis. Så grymt att se samma match för första gången. Om och om igen. Det måste vara briljant att vara nästan fyra. Hoppas det dröjer länge innan han adderar repris till sin personliga ordbok.

BREV TILL KUNGADÖMET - I ALL VÄLMENING

Hej England,

Först och främst vill jag tala om för dig att jag älskar dig. Kanske inte förbehållslöst, men ändå till en grad man skulle kunna kalla en smula ohälsosam. Språk, chips, crisps, bacon, pubar, ale, full English, tidningar en masse, taxichaffisar, artighet, Ipswich, fotboll, London, burgare från husvagn, musik, tv-serier och en rad andra prylar tillhör företräden som gör dig till någon att hålla tätt intill och nära hjärtat. Men. Det finns några egenskaper som jag aldrig någonsin kommer kunna fördra. Vis av viss livserfarenhet är jag medveten om att man inte ska ändra på personliga egenskaper som utmärker en karaktär och gör den unik, men det kanske kan vara bra om du blir medveten om vad som retar upp mig en del.

* Varför finns det grön gubbe vid övergångsställena hos dig? Vem klockade längden på gröngubben, Usain Bolt? Till denna dag har ingen någonsin hunnit över vägen innan mannen i grönt försvunnit från trafikljuset. Det är inte bra. Jag kan inte ge grönt ljus åt sånt här.

* Du envisas med att ha kvar betalningsmedel som inte är värda någonting utan bara tar upp en massa plats i fickan. Vad är dealen med att ha fem kilo småskrot i lomman? Det är inte bra. Inget jag kan slå mynt av.

* Hos dig går folk runt med små barn på stan precis som hemma i stan där jag bor, men med den väsentliga skillnaden att dina barn har koppel. Det är inte bra. Jag kopplar inte det.

* Platser heter konstiga saker som ni uttalar på ett jättekonstigt sätt. Leicester, Gloucester, Reading, Wycombe och Portsmouth för att ta några exempel. Vem är ansvarig för det här egentligen? Det är inte bra. Jag kan göra ett uttalande om uttalet och det är att det inte är uttalat bra det här.

* Är det hela världen om någon missuppfattar köordningen en enda gång? Om kön till bussen sträcker sig 50 meter och nån stackare råkar förvilla sig in i kön från fel håll, kan vi ge personen ifråga en chans att rätta till sitt misstag och inte bli verbalt och blickmässigt slaktad av alla pensionärer i kön? Det är inte bra. Jag kan dock tänka mig att köa för att få bukt med det här ofoget.

* Jo, du den här grejen med att öppna och stänga en dörr till en tågvagn genom att sträcka ut handen genom dörrfönstret och vrida om handtaget. Allvarligt, vad var det för idioter som designade de dörrarna och vagnarna? Vi kan ju knappast lasta en snubbe för det här, det måste ha varit en massiv kollektiv designkollaps utan motstycke i världshistorien. Det är inte bra. Nästa gång bör man överväga att sätta ett dörrvrede även på insidan av dörren. Jag är medveten om att jag inte är designer av tågvagnar, men det är liten grej som jag har plockat upp medelst tågåkande i andra mer eller mindre civiliserade länder. Bara en tanke, gör som du vill.

"Jag vet, vi kör bara med ett handtag! På utsidan!!" 

* Vid upprepade besök har jag uppmärksammat att ni kör bil på fel sida av vägen. Ni måste sluta med det, det är inte bra. Folk kan bli överkörda från fel håll.

* Nu kanske du tror att jag hittar på, men en blandare innebär inte att man tar kallt vatten från ena hållet och varmt från det andra och blandar själv i sina händer. En djupfryst näve tillsammans med en brännskadad dito blir inte bra. Låt kranen själv blanda. Jättebra uppfinning. Finns i flera länder nära dig faktiskt.

* Regulations. Dina medborgare hänvisar till regulations så fort man med hjälp av sunt förnuft försöker åberopa lite vardagsflexibilitet. Bara för att det står i regelboken att det är si och så betyder det inte att personlig initiativförmåga och logiskt tänkande ska behöva stå billbaka till förmån för irriterande petimeteruppförande. Det är inte bra. Regulera inte mera, regulera mindre.

* Vem är det som har lärt folk att säga att platser som är inom gångavstånd ligger “a five minute walk, maximum ten” borta när det egentligen tar en halvtimme och hade underlättats kraftigt med utrustning avsedd för vandring i kuperad terräng? Det är inte bra  Inför genast tidsuppfattning som eget skolämne. Tiden är ur led i ditt land.

* Vem utanför dina gränser vet vad en trekvarts mile är? Du har säkert hört talas om metersystemet om du kollat Discovery Channel någon gång. Skitbra grej. Det sättet ni håller på och mäter saker = inte bra. Tiden är utmätt för ditt system, stega upp några meter istället så löser vi det här snabbt och smidigt. (Du kan få behålla pint istället för liter by the way. Bara på puben dock. Skönt att kunna kompromissa).

Nej du, nu får vi sätta stopp här. Vi får fortsätta en annan gång. Det verkar som om du har en hel del att jobba med här. Det är ju inte du, det är jag. Men ta det som små möjligheter till förbättringar så du inte gräver ner dig till följd av de här små upphakningarna. Herregud, bacon, chips och ale väger upp det mesta. Vi ses snart igen. Du kan väl beta av ett par av punkterna till dess. Tack för hjälpen.

Med vänlig hälsning
Mr Nygards