NÄSTAN HALVVÄGS

Att anta en utmaning om att blogga hundra dagar i rad får en hel del oanade följder.

En skriver helt oförhappandes en artikelserie om matnyttig info rörande Belgien. 

En hänger ut alla Åke som undermåliga bilförare. 

En använder bloggen som den popskola den är och tipsar om skivor samt redogör för besökta spelningar. 

En avhandlar småsektionernas göromål från tid till annan.

En publicerar en omfattande reseskildring till en exotisk resort i England. 

Här kan uppenbarligen vad som helst hända. Imorgon är vi halvvägs och andra halvlek är femtio oskrivna blad (samt det som ska bli nr femtio imorgon och som inte heller är författat ännu) som bara väntar på att bli författade. Bara den som orkar hänga kvar på bloggen i andra halvan får kännedom om vad som kommer att skrivas. [insert spänningsmusikens spänningsmusik]. 

Har jag nämnt att jag har långt gångna planer på att börja jobba med att författa cliffhangers? På heltid.

MATNYTTIG INFO OM BELGIEN - EPILOG

Nu drar vi det här en sista gång innan vi går vidare i livet och lär oss om andra länder, England till exempel, i veckorna som kommer. Repetition är mamma till alla barnen med mera, med mera. Här kommer sammanfattningen av de absolut viktigaste bitarna man bör ha koll på i ämnet Belgien.

I grunden räcker det med att kunna franska och flamländska för att begripa vad folk vill förmedla rent verbalt samt göra sig någorlunda förstådd. Börja inte jiddra på nån lokal schweizisk dialekt, det är dödsdömt från första konsonant. Skyltmässigt är det också tillfyllest att vara tvåspråkig, dock inte vilka språk som helst. Japanska och ryska är till exempel en synnerligen oanvändbar kombination liksom schwyzerdütsch (se ovan angående jidder) och rätoromanska. Språk som börjar på f har större chans att lyckas dechiffrera den lokala skyltningen.

Det finns många skivaffärer och brandsäkerhet är inte prio ett hos butikscheferna (som även innehar högsta medelåldern av samtliga kategorier butiksföreståndare i hela Belgien).

Ska man åka kommunalt (eller publikt om man nu ska anglofiera texten en smula) kan man i mitt tycke försöka prioritera enligt följande:

1. Tåg. Järnvägars vad de kan den här grejen. Verkligen right on track.
2. T-bana. Ett under att inte fler åker.
3. Spårvagn. Ska man följa ett enda spår ska man följa det här spåret.
4. Buss. Har inte ens provat men det kan inte komma efter rulltrappa.
5. Rulltårta. Kan inte heller komma efter rulltrappa.
Sista plats. Rulltrappa. Det går inte att kvantifiera vilken plats den hamnar på utan att ange att det kommer sist. Belgare är så fruktansvärt sämst på att åka rulltrappa - vilket också påverkar övriga nationaliteter i deras omedelbara närhet - att det är ett hån mot det publika transportnätet och dess förespråkare. When in Belgium, undvik att åka rulltrappa.

I landet Belgien, särskilt i huvudstaden Bryssel, skulle det inte vara helt omöjligt att fullkomligt äta ihjäl sig. Så många fiskrestauranger på liten yta måste innebära oräkneliga tillbud med folk som sätter fiskben på tvären i halsen. Livsfarlig restaurangnäring om man frågar mig (även om jag hittills faktiskt inte har fått frågan om Belgiens restaurangnäring enligt min åsikt tillhör en av världens farligaste, men det är väl bara en tidsfråga). För att undvika plötslig fiskbensdöd rekommenderas belgisk köttfärslimpa med inbyggd ostsmak. Sjukt god.

Allt som händer i Belgien dokumenteras i serieform. Till exempel har de ett distrikt med riktigt små människor som ideligen envisas med att sjunga två oktaver för högt, reta upp katter och irritera en gammal trollkarl endast genom sin blåa uppenbarelse. De kan inte vistas i andra regioner av landet eftersom de alltid traskar runt i bar överkropp, men de har ett gott hjärta och det är ju allt som räknas när man summerar delarna. Andra distrikt härbärgerar svärande sjömän, bautastensbärare (också med bar överkropp!) och en snubbe som duellerar med sin egen skugga (han har för övrigt Belgiens högsta terapiräkningar). Det enda som serierna inte riktigt kan återge något sånär realistiskt (för ovanstående är spot on från verkligheten) är en sån simpel grej som en rymdraket. För att nån ska få plats i en belgisk rymdfarkost får man inte vara längre än Arjen Robben, plus måste man ha osynliga höfter. Det är förmodligen utstuderat för att inte den där obevakade rutiga rymdraketen på seriemuséet ska bli föremål för intergalaktisk tjuvåkning på reguljär basis. Ganska praktfullt smarta ändå de där belgarna.

Så. Då var vi väl klara med Belgien. Det kanske finns fler prylar som vissa tycker är värda att lyfta fram, men det är bara populism. Allt som är värt att veta om landet ifråga finns i kortformat ovan. Skulle ni mot förmodan ändå vilja förkovra er vidare i ämnet finns det en sida på datawebben som heter Wikipedia som innehåller så mycket vishet att det nästan är löjligt. I övrigt kan ni slå er för bröstet och titulera er 'Belgienkännare av högsta graden' from now on. En får gratulera.

MATNYTTIG INFO OM BELGIEN - KAPITEL 6

Kan man hålla på med en sån här artikelserie hur länge som helst, kanske vän av omväxling tänker. Ja, det kan man faktiskt. Men så kan vi ju inte ha det så det här blir sista kapitlet innan epilogen knyter ihop påsen.

Kan man kasta in ett ämne i sjätte kapitlet som inte ens var med i prologen? Ja, det kan man faktiskt. Så kan vi definitivt ha det innan vi knyter ihop påsen.

Hur kan man ha en artikelserie med Belgien i fokus utan att ta upp deras stolta serietecknartradition? Det kan man faktiskt inte. Och var gör man bästa researchen om inte på stadens serietecknarmuseum.

Om man nu på något vis ska ranka figurer efter frekvent förekomst på nämnda museum skulle det kunna se ut ungefär så här:

1. Tintin. Plus alla hans polare förstås. Samt attribut som den rutiga rymdraketen och hela den biten.

Anfäkta och anamma vilka rasande stiliga dockor som pryder entrén! Mindre publikdragande man vid raketen dock som just insett att han inte kommer få plats på någon rymdfärd i just den här rutiga raketen. Lite illavarslande att de har raketen i foajén där vem som helst kan få för sig att rycka med sig Kapten Haddock och dra iväg till månen. Men den är väl försäkrad kan man tänka.

2. Smurfarna. Det finns hundra stycken, varken mer eller mindre. Fast de är ju mindre än de flesta om man tänker så på saken. Eller småväxta som det heter.

3. Lucky Luke. Helt sjukt att man bara kan ställa sig vid ingången till salonen och helt plötsligt inse att det är en själv som är den där kopojken som rider in i solnedgången i slutet av storyn.

4. Övriga. Massor med figurer jag aldrig sett, några jag sett men inte kan namnet på och någon som jag kan namnet på men som förmodligen aldrig sett mig förut. Den här publikationen var för övrigt den bästa på hela stället:

I viss konkurrens med den här förstås. De här har aldrig sett mig (vilket framgår med all önskvärd tydlighet) och vice versa. Fast den ser allt lite smått bekant ut den där halvsmutsiga pandabjörnen.

Morgonen efter besöket får vi äran att hälsa på verklighetens Milou, men eftersom han är så känd har man valt att döpa om honom till Junior för att han ska kunna röra sig inkognito på stadens gator och torg. Plus plastikopererat in jordens största hundögon.

Junior är B&B-ägarens hund som jobbar som trivselvärd på etablissemanget. Han sköter sin uppgift på ett föredömligt vis.

Imorgon kör vi en sammanfattning på Belgien, eller epilog som vi säger på flamländska. Eventuellt följs det upp av ett diagnostiskt prov men högst sannolikt inte. Vi lär ju oss om Belgien för livet, inte för att essa ett prov. Bis morgen leute.

MATNYTTIG INFO OM BELGIEN - KAPITEL 5

Ingen köper skivor nu för tiden. Utom belgarna förstås. Skivor och choklad. Det ska va tunna skivor för dig, lilla amatör casanova.

Fast det är ju inte sant att ingen köper skivor (som inte är belgare) längre. Folk tjackar vinyl till höger och vänster som om det vore obligationsfonder med strålande avkastning. CD säljs också i tämligen stor omfattning vad jag kan förstå. Fantastiskt. Att samla skivor är en konstart och det har belgarna förstått.

I våra slentrianmässiga strövtåg i staden som heter Bryssel dyker det upp den ena skivaffären efter den andra. De flesta inkorporerade med andra handelsvaror såsom begagnade böcker och annat skrot. Den bästa sorten. Inga såna där storbolagsdinosaurier med anställda som lika gärna kunde ha jobbat som fiskrensare på en av stans alla fiskrestauranger utan riktiga, genuina med en gubbe på 235 år som sköter ruljansen och har samtliga alster oantastligt sorterat i kategorier och alfabetisk ordning (och har haft så de senaste 200 åren). Samma gubbe tänder förstås helt obekymrat en cigg där han står bakom kassan. Han verkar inte särskilt orolig för eventuell brandrisk om man säger så.

I övrigt noteras:

Gubben med ciggen har Eva Dahlgrens Fria Världen 1989 i sortimentet samt en Agneta Fältskog-singel på vinyl. Toppklass på den där snubben alltså.

Vill man leta efter Indochineplattor letar man inte bland vanlig pop- och rock eller indie. Man söker under Française. Klart man gör.

Skulle en hitta en utgåva av ett Indochinealbum med extraspår som en inte råkar ha slantar man vackert upp den största slanten ur fickan på disken och hoppas att den räcker. Sen säger gubben i just den affären (uppskattningsvis 137 år gammal) något på ett språk en inte begriper och ger tillbaka lite växel som en tacksamt tar emot och hoppas har någon slags korrelation till överlämnad peng samt varans pris.

Det verkar inte vara någon allmänt vedertagen affärsidé att sälja belgisk choklad i brysselianska skivaffärer. Inte ens tunna chokladskivor. Där har de nåt att jobba på.

MATNYTTIG INFO OM BELGIEN - KAPITEL 4

Vis av erfarenhet från EM-äventyret i belgiska huvudstaden 2000 finns en del av väg-, spårvagns- och tunnelbanenäten kvar i minnet. Någon bilåkning är det inte tal om denna gång, men väl tåg, spårvagn och tunnelbana (tack och lov för det där tunnelsystemet av bilvägar under staden är värre warp zones än man någonsin hittar i Super Mario Bros). Plus apostlahästar med den uppenbara fördelen att tidtabellen är ytterst flexibel.

Några lärdomar från förra veckans eskapader i det publika transportnätet:

Fin skylt på centraaaalen. Varken Zuid, Nord eller Eftie.

Åka tåg från flygplatsen är sjukt smidigt. Och billigt. Till skillnad från många andra storstäder. Vad som skiljer är den här språkbiten som är fullständigt hopplös. Vi vet så mycket att vi ska till Gare du Midi, men av någon anledning står det på flamländska där vi läser och det finns ingen station med Midi i namnet. Det beror sannolikt på att den heter Zuidstation på flamspråket. Annars är det ju lätt att tänka att Midi borde vara någonstans i mitten och inte på sydsidan. Hade Midi, Maxi och Eftie kommit från Belgien hade de alltså hetat Zuid, Nord och Zwischenstand och framfört sin megahit Schlecht Schlecht Boys med lite mera riv i halsen. Men vi hittar fram utan större problem. En är ju ingen Schecht Boy.

Sen har vi det här med att förflytta sig medelst tuben. Excellent transportmedel, särskilt om man bor ett stenkast från Gare du Midi (eller Södra Station som Midi, Maxi och Eftie skulle ha sagt) och ska åka ut till stationen som heter Heysel (som av en händelse även åktes till år 2000). Prommis till stationen, kvällsmål, äntra t-bana linje 2 och kliv av vid rätt station - kristallklart. Eller klart och klart. En liten spatsering till Palais 12 för att komma till själva epicentrum för konserten måste förstås till. Sen t-bana tillbaka till Zuidstation igen efter konserten (dock utan Midi, Maxi och Eftie).

Vad spårvagn anbelangar kan man väl säga att om man tittar på kartan och tänker sig att åka linje 82 för att komma till ett ställe som verkar lite lattjo och som man kollat in på ovan nämnda karta så bör man inte hoppa på linje 81 så man hamnar på ett helt annat ställe. Då får man liksom åka tillbaka lite och göra om och göra rätt. Schlecht boy. 

Bra grej om man vill hålla på att åka kors och tvärs i Bryssel är att införskaffa ett 24-timmarspass för den blygsamma summan av €7. Kom ihåg att stämpla biljetten bara. Rätt som det är står det en mänsklig kedja av biljettkontrollanter vid en stationsutgång och avkräver färdbevis. Ingen kommer undan. Inte ens Midi, Maxi och Eftie.

MATNYTTIG INFO OM BELGIEN - KAPITEL 3

När äter en belgare, var är hen när det är dags för utfodring och vad äter hen? Samt frågan på allas läppar: vad dricker man och kvinna till frukost, lunch och middag?

När en vistas i Belgien är det lätt att tro att belgarna inte gör annat än äter och dricker. Vad övrigt kan de göra med restauranger utspridda över hela huvudstaden? Utan att ha räknat efter alldeles särskilt noga skulle jag höfta att det går ca fjorton restauranger per kvarter och att det finns otaliga kvarter i den belgiska kapitolen, vilket i sin tur betyder att det finns hundratals matgäster i varje kvarter och fler suputer per kvadratmeter än vad en egentligen skulle önska. Det tycks därmed som om vi besvarat var belgarna spisar. Nämligen på restaurang. 

En belgare äter vilken tid som helst på dygnet vad det verkar. Där har vi svaret på när.

Det är inte helt klarlagt vad folket av Tintins härkomst föredrar att ta in på bordet till sina måltider, men den rätt som alla tjatar om så fort någon nämner att den ska åka till Bryssel med omnejd är moules frites. Musslor med pommes frites. Ungefär som att äta älgstek med rulltårta. Det ska vara en belgare till att komma på nåt dylikt. Mat från havet verkar dock vara smaken för dagen, natten men möjligen inte morgonen. Fiskrestaurang, fiskrestaurang, fiskrestaurang. Kul för den som har en fäbless för mat med gälar, mindre förnöjsamt för den som föredrar rulltårta. Vad gör då rulltårteälskaren som är omgiven av fisktillagare? Belgare eller ej, den hittar en annan restaurang. Som vi till exempel.

Första dagen springer vi på Houtsiplou bara sådär. Min syster har lämpligtvis kollat upp trevliga matställen på förhand och minsann om inte det här råkar vara precis ett sådant. Med ett utbud inte helt bestående av fiskrätter och en markis som snarare indikerar ett plejs inriktat på barn än individer av högre ålder.

Dock bekräftar den belgiska köttfärslimpan med potatismos att det håller för en vuxen publik. Samt den utsökta ölen förstås. För övrigt betyder houtsiplou ungefär "kolla om det regnar ute". På nån obskyr fransk dialekt that is. Låt mig inskärpa att det är alldeles på riktigt och inget skoj på lattjo. Briljant ord att stoppa ner i vokabulären. På tal om öl förresten. Folk dricker mest hela tiden.

På torsdagen stegar vi förbi närapå ett dussin fiskrestauranger innan det dyker upp ett hak specialiserat på att laga burgare från grunden. Hippt. Ellis Burgers. Vid bordet bredvid spisas det också hamburgare med pommisar. Till det en flaska bubbel. Som sig bör. Det ska vara ett gäng belgare att komma på nåt dylikt. Vid övriga bord dricks det vin och öl. Klockan tolv en torsdag lunch. Sköna lirare belgarna, men de kommer inte vinna några världsmästerskap i nykterhet, så mycket kan jag ju meddela.

Avslutningsvis verkar frukostrutinerna vara kvar på samma kontinentala nivå som mitt förra besök i Bryssel för fjorton år sen. Bröd, croissant och olika sorters chokladkladd att smörja mjölbaken med. Inget vidare. Men med lite fantasi kan man göra sig en rulltårta till frukost. Klart mycket bättre än en frukostfisk.

MATNYTTIG INFO OM BELGIEN - KAPITEL 2

Åka rulltrappa. Hur svårt kan det va? I Belgien tycks det förhålla sig som så att det inte är någon promenad i parken precis.

Nu kan det ju eventuellt vara så att man i exempelvis norra delarna av landet är av en helt annan kaliber när det kommer till rulltrappsåkning, men jag håller det för tämligen osannolikt. Om det är som jag befarar har vi alltså en hel nation som inte begriper sig på konceptet med att ställa sig i en självgående trappa och ta sig från punkt a till punkt b utan att orsaka kaos. Eller kaos och kaos. De orsakar indirekt frispark, det är vad de gör. Skulle de vara ishockeyspelare (vilket inte utgör någon större del av Belgiens befolkning) pratar vi två minuter för interference.

I andra länder ställer man sig på ena sidan av rulltrappan om man bara vill åka och på andra sidan går de som tror sig måste vinna 2,7 sekunder per rulltrappsåk. Men inte i Belgien. Här ställer folk sig i trappan och åker. Helt utan regler, vett och etikett. En måste ändå gilla belgarna. Även om de suger på att åka rulltrappa finns det ingen som behöver ha så bråttom så den måste springa förbi alla andra när trappan redan rör sig. Brysselmänniskor, I salute you! (men ni kommer aldrig bli världsledande i att åka rulltrappa, det är ett som är säkert)

MATNYTTIG INFO OM BELGIEN - KAPITEL 1

Franska, nederländska och tyska. Där har ni de tre officiella språken i landet som vi i vardagligt tal kallar Belgien. Fast nederländska pratas i huvudsak i de norra delarna av nationen och kallas då flamländska. When in the huvudstad funkar även engelska, skam vore annars med tanke på Europakvarteren med parlament och hela den biten.

Det första en undrar är givetvis hur folk har koll på vem som pratar vad? Enligt egna empiriska studier tycks det inte vara någon nationell märkning av folk avseende moderstunga så man vet hur de ska tilltalas (vilket i och för sig knappast hade fallit in under avdelningen politiskt korrekt utstyrsel) även om det hade varit praktiskt för en utomstående. Å andra sidan förefaller det vara få från andra länder som behärskar franska, flamländska och tyska i en och samma person så det kanske är helt onödigt ur ett turistperspektiv, men för infödingarna torde det väl ändå betraktas som smidigt att ha en aning om hur en människa ska tilltalas? Å tredje sidan (den sk hypotenusan) kanske en kan utgå ifrån att det räcker att man kör valfri hälsningsfras så är det avgjort vilket språk som ska nyttjas. Bonjour så kör vi franska och annan så gissar vi på flamländska eller tyska. Eller engelska. Eller nåt annat.

När vi ändå håller på och avhandlar språkbiten faller det sig naturligt att flika in skyltningsavdelningen på en gång.

Luchthaven, Aeroport, Flughafen, Airport. Inga konstigheter.

Skyltningen på flygplatsen är lite av skyltarnas skylt och det är lätt att förledas att tro att flamländska är språk nummer ett, men finge en välja språk efter vackert att lyssna på hade vi en lista som ser ut så här:

1. Franska. Utan konkurrens. Att jag inte lärt mig prata det här språket är ett underbetyg till mig själv som intelligent varelse.
3. Engelska. Finns inte ens en tvåa efter franskan. Det blir tredje plats för engelskan som ju egentligen inte är med på den inhemska listan, men väl på flygplatsskylten.
4. Tyska. Ich liebe, men kommer ändå efter franska och engelska.
23. Flamländska. Efter spanska, italienska med flera men före bland annat finländska och ungerska. Det låter helt enkelt inte bra och är inte till ett språks fördel i mina öron om varje mening har en klangbild som en världsmästare i svår harkling.

Konklusion enkelkolon: Ska det läras in ett nytt språk, välj franska så kommer allt bli bra. Vänta ganska länge med att plugga in flamländska såvida du inte ska bosätta dig i norra Belgien.

MATNYTTIG INFO OM BELGIEN - PROLOG

Innan den här - på förhand - ämnesmässigt högst lovande artikelserien gör avstamp måste vi fastställa vad som är matnyttig info. Vi snackar inte ekologiskt eller fettsnålt krubb, vi snackar snarare information som i vissa situationer - företrädesvis Belgien-relaterade sådana - kan vara användbar. Då så. Take it away Belgien.

Kanske är det en smula orättvist mot övriga Belgien att döma landet endast med huvudstaden som måttstock, men i brist på ytterligare empiriskt underlag får det duga. Den vetenskapliga korrektheten har väl aldrig riktigt varit den här bloggens starka sida om en säger, även om ni inte på något vis behöver vara oroliga för att det sprids irrlära här. Men då kör vi väl på principen bättre en belgare i huvudstaden än tio i periferin. Vilka områden kan tänkas vara föremål för skrutinisering då tro? En kan väl tänka sig följande (vi betar av en i varje inlägg så det inte blir övermatigt):

Mat & dryck Det är brukligt att först och främst prata om vilken mat som spisas i ett land, vad man har ätit (kolla bara belgiska Instagram så får ni se på grejer) och vad, när och hur ofta man dricker.

Åka rulltrappa Skiljer sig enormt från land till land. En tydlig indikator på social kompetens.

Förekomst av skivaffärer Visar höjden av dedikation samtidigt som den bringar klarhet i graden av företagsekonomisk galenskap.

Språk Man kan inte säga annat än att den här kategorin är central vad gäller ett lands identitet och chansen för turister att begripa vad lokalbefolkningen egentligen försöker säga.

Publika transporter Hur tar man sig fram och varför?

Skyltning Vill man att gästande individer ska hitta vad man söker eller finns det en tydlig struktur för att lura vederbörande till Skåne?

Ovanstående punkter kan givetvis appliceras på valfria resmål, men kan väl sägas ha Belgien-anpassats i just den här bloggserien. Imorgon börjar vi med ett av ämnena ovan, men vilket det blir får vara kvällens cliffhanger. Hoppas ni kan somna ändå.

ATT SE FRAM EMOT NÅGOT

En har väl aldrig riktigt varit med i VM i framförhållning, men 21 maj 2013 var det nära att kvalgränsen klarades. Inte ens jag själv minns att det var så länge sen så hur ska jag kunna begära att ni kommer ihåg att det snart är dags att åka iväg?

Det var alltså en svår fransk period då i maj förra året som fortfarande håller i sig. Fast resan går inte till Frankrike, den går ju till Belgien. Upptrappning pågår, pepp i kvadrat så att säga. Lite så här:

Kollar låtlistor från tidigare spelningar, youtubar och grejar spellistor på Spottan. Som ett barn inför julen. Fast minus jullåtarna.

Uppdaterar mig på belgisk öl och undersöker möjligheterna att äta moules frites utan moules. Borde funka.

Pluggar lite franska glosor. Några fler än merci, merde, je m'appelle och excuse moi. Det skulle vara sweet att hinna plugga in "Hej, jag skulle gärna vilja ha en sån där fräsig konserttröja som du har hängandes på väggen där. Storlek medium tack!". På franska då alltså.

Slutligen funderar jag lite på om bandet som en hommage till mig kan köra den där covern på You Spin Me Around som jag gillar så mycket men som de inte spelar så ofta, men det kanske är lite för mycket begärt? Det är ok om de signerar en tröja och lämnar i entrén istället.

Eventuellt kan ni få höra mer om den här trippen innan avfärd 12 mars. Samt under och efter. Excuse moi för det i förväg.