UNGEFÄR PRECIS DET HÄR SKA JAG GÖRA I HELGEN

Sverige får klara sig utan nio svenska Ipswichsupportrar den här helgen. Eventuellt kommer nationen blöda ymnigt under vår bortavaro, men vi får ta risken och hoppas att patienten trots allt överlever. Vi ska ju bara till England ett par dar.

Möjligen kan helgen innefatta provsmakning av någon eller några såna här:

Kanske världens finaste ale

Ovanstående aktivitet är inte på något vis tidsbunden utan kan inträffa mer eller mindre när som helst mellan 11 på förmiddagen och midnatt. Det känns alltid tryggt att ha den flexibiliteten när det kommer till den ädla konsten att avsmaka den gyllene brygden. Något mer inrutad är aktiviteten som är själva föremålet för vår resa. Det är sjukt sällan de flyttar fotbollsmatcher för att passa nio personer från Sverige efter deras personliga önskemål. Sjukt sällan. Därför tänker vi infinna oss i god tid före kl 15 lokal tid längst fram på den här bortaläktaren på The Valley:

We're all following Ipswich och hela den biten

Nu kommer det vara ett par tusen på den läktaren istället för ett par hundra som Yeovil lyckades släpa med sig senast jag befann mig på Charltons hemmaplan (OBS, ej på gräset utan på läktaren).

Vad kan man mer roa sig med när man ändå är på plats i en stad som bjuder så mycket att man mest blir stressad över allt man inte hinner med? Man chillar och äter frukost tänker jag. Britterna har en oerhörd talang för frukost. Om jag inte kommer ihåg fel så uppfann de bacon redan på 1200-talet. Vi bor på ett hotell som kör fett fet frukost. Allt annars vore givetvis tjänstefel. Back bacon, äggröra, brittisk korv och vita bönor. Toppa med med en halv frukt och en balja te och du har täckt hela kostcirkeln. Löjligt att ta upp här förstås för det visste ni ju redan, men det är viktigt att man blir påmind så ingen kommer dragandes med att det på något sätt skulle vara en ohälsosam start på dagen.

Kanske världens vassaste DVD

Icke att förglömma bland favoritaktiviteter i UK är att åka tub och pendel. Min favorit Northern Line (svarta linje) kommer dessvärre inte att trafikeras särskilt mycket denna gång. Dock har undertecknad spenderat så mycket tid på just den linjen att det vore bra om t ex Circle Line och pendeltågen får sig en släng av restiden. Kan ju bli kul det här.

Avslutningsvis avslöjas endast här och nu att bloggen inte tänker komma med något tips vad gäller utgången av match 8 på Stryktipset. Däremot kan avslöjas att väskan är packad med pass, biljetter, ett par strumpor, t-shirts och en mobilladdare. ITFC Sweden-flaggan hänger förstås också med. Ni önskar också att ni hade en när ni ser hur fin den är:

Kolla, där har vi ju en snygg fru också. Elegant.

Ha en trevlig helg så hörs vi då. Cheers!

EN SÅN DÄR RESA

Det är en sån där resa som kommer precis i rättan tid. En sån där resa man kan behöva när ett avbrott från vardagen och ekorrhjulet känns nödvändig. En resa där man låser in mobilen i värdeskåpet på hotellrummet och bara kollar av eventuella sms på kvällarna. En sån där resa där man kan glömma alla måsten och bara vara. En resa där man riskerar att äta ihjäl sig, dricka för många Cuba Libre och komma hem röd som en kräfta. Men där man efter några dagar lärt sig att när just den där stenhårda bartendern står i baren ska man inte beställa fler rom & cola för han tömmer flaskan och färgar med lite läskeblask. Så jobbar han.

En sån där resa där systrar, syskonbarn och föräldrar semestrar ihop och det alltid finns någon som orkar spela fotboll eller volleyboll, bada, toka sig (de gillar sånt), spela biljard eller bara konversera med de små sektionerna. Den sortens resa där Lilla Sektionen får en uppenbarelse med hjälp av simpuffar på överarmarna när han upptäcker att han flyter, "JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ!!!". Eventuellt sa han det en gång till ackompanjerad av sitt saliga leende, det var så varmt i hjärtat att jag inte riktigt hann med att räkna. En resa med fler simmare, Systersektionen utan puffar simmandes ute på djupt vatten samt systersöner som också fattar galoppen. Precis en sån där resa som man kan prata om något längre fram i tiden som den resan när alla fyra kidsen började få grepp om flyt på vattnet på riktigt.

Jag simmaj inte nu

En sån där resa där Lilla Sektionen går från att prata om Bollyboll för att i slutet av veckan tillrättavisa samtliga som inte säger volleyboll med v. En sån resa. Ni vet en sån där samma sektion får ett sammanbrott varje gång det är dags att lämna fotbollsplanen för att det är så stekande hett plus att hans fader dras med en envis knäskada? En sån resa. En med en biljardmatch med fyra barn i åldrarna 4, 5, 6 och 7. Vi kan väl säga att biljardgenen inte är särskilt väl utvecklad i just det åldersspannet. Men både duk, köer och bollar är intakta när vi har spelat klart.

Det är tvivelsutan en sån där resa där en stor skopa pedagogik måste appliceras på Lilla Sektionens argumentation att han måste köpa just den där bollen i den där butiken (uppskattningsvis någonstans i regionen av ett par-trehundra bollar). 

- Vi behöver köpa sjukt många resväskor om vi ska få plats med så många bollar. Alltså kan vi inte köpa några fler än de två vi redan köpt. 

- ? (tänk ansiktsuttryck som utstrålar ett starkt ifrågasättande både vad gäller pedagogik och allmänt förstånd hos fadern).

En sån där resa där det görs fåfänga försök att kompensera intaget av kalorier i både mat och dryck genom att lägga in tre träningspass à 70 minuter på gymmet under veckans gång. Det är semester det. En sån där semesterresa där mitt sockerintag ökar med flera tusen procent till följd av intag av läsk (vilket skett enbart i form av jul- och påskmust sedan i höstas) och en näve godis eller två. Det är slut med det nu och var ett riktigt aber att gå på avvänjning igår. Satte sig på humöret kan jag tala om. Sjuka grejer sockermolekyler alltså.

En sån där resa som gör själen glad på så många sätt. Barn som växer i både den ena och andra rollen, vuxna som bara mår bra och övervuxna vuxna som steker järnet i solen och också till synes verkar må riktigt gott. Vad annat kan man göra när det är en sån där resa där man äter bacon till frukost varje morgon? Det är ju helt omöjligt att inte må bra då.

Svårt att inte må bra här. Bacon or not.

En sån där resa som är en riktigt svenneresa till Mallis. Spelar ingen roll. Balsam för själen, balsam i håret och hade jag inte varit en sådan beskedlig individ hade jag banne mig skickat ner en flaska balsam i poolen också. Bara för att det skulle bli lite mjukare vatten.

En sån resa har vi varit iväg på, Fru Nygårds, Lilla Sektionen, Systersektionen och jag. Tillsammans med närmaste familjen på Nygårdssidan. Lilla Sektionen hade med sig bollar, Systersektionen solfjädrar och jag ett par småpåsar med Walkers salt- och vinägerchips plus Fru Nygårds plåtskyltspresenter hem. Eventuellt kommer mina bestående minnen av resan innehålla spår av bacon, chips och Cuba Libre men alldeles säkert kommer de simmande kiddosarna vara vad som fastnar i hjärnbarken för alltid. De fyra fina småsektionerna.

GRUNDKURS I ENGELSK KOSTCIRKEL

Det finns en skev bild av matkulturen i England som antyder dels att maten inte skulle vara god, dels att nyttigheten borde vara föremål för nogsam granskning. Här behövs uppenbarligen någon som kan sätta de här villfarelserna på skam. Jag tar på mig det.

Den engelska kostcirkeln är i mångt och mycket uppbyggd på samma sätt som den traditionella svenska diton. Sju fält i kostcirkeln, dock inga inbördes proportioner angivna (heter det inte portioner förresten?):

1. Mejeriprodukter. Jag har alltid mjölk i teet. Alltid.

2. Kött, fisk och ägg. Kött - bacon och korv som om det vore slut på gris imorgon, ägg - halva tallriken fylld med äggröra, fisk - nej och heller ingen fågel eller mittemellan. Två av tre är grymt bra facit.

3. Rotfrukter, inklusive potatis. Långsamt stekt potatis. Bock i rutan.

4. Grönsaker. Tomat är förvisso en rödsak, men det borde gå att ticka boxen även här.

5. Frukt och bär. Ja, nog fan bär det här långt. Inget att frukta.

6. Bröd och spannmål. Jag idkar faktiskt mjölbojkott så den här punkten kan vi hänskjuta till lunchen, se nedan.

7. Matfett, you bet.

Enkelt. För att säkra punkt 6 dricker man med fördel lunch enligt följande:

Det står spannmål skrivet över hela den här måltiden. Förmodligen kan man även inkorporera frukt och bär-punkten här. Högst sannolikt kulle jag vilja påstå.

För att inte riskera skörbjugg - eller scurvy som man säger i England - bör man intaga en redig middag med kött, grönsaker, spannmål och potatis.

Det finns inget annat land som vet hur man komponerar en måltid på bättre sätt. Gott, nyttigt och energigivande. Men ibland går det fel även för ett land i framkant. Se upp för såna här konstellationer:

Mejeriprodukter och en krokig frukt. Det är sånt här som sänker ett lands BNP och allmänna välmående. Tack och lov för den engelska kostcirkeln.

EN HELG ATT MINNAS - DEL 2

Den här grejen att vakna upp med en mild baksmälla men med en desto omildare halsåkomma som gör att det inte går att prata. Den här grejen med att tappa rösten och inte hitta den. Det är ju en jättedålig grej när man ska närvara på en av sina bästa vänners 40-årsfest och försöka vara trevlig och social samt även planerat och förberett ett tal.

Det hände redan igår faktiskt, precis när de tre trubadurerna skulle köra igång. Bit för bit försvann rösten och vips var den puts väck. Vi går en trappa ner för att inta en välförtjänt frukost (om man dricker minst två öl kvällen före är man förtjänt av ägg och bacon, en balja te och möjligtvis en skiva ost eller två). Mitt i ostlassningen kommer Örjansson ner till frukost och undrar om det blev sent igår. Fan. Här öppnar han för lite kallprat och det enda jag kan göra är att väsa tillbaka att jag tappat rösten. Han skrattar och tar det som intäkt för att det blev ganska sent. Vilket han i och för sig har rätt i. Denne man, myt (eller, alltså, han står ju där så någon myt är han ju inte egentligen men det lät bra, ok?) och levande legend är den artist som träffat mitt hjärta hårdast de senaste 10 åren med sin musik. Det är märkligt men också ett fint kvitto på att det går att hitta artister som kan få ens hjärta att bulta de där extra slagen som i stort sett bara är förbehållet artister som man upptäckte innan 25 års ålder. Men jag äter väl min ost och nöjer mig med det.

Vi stannar till i Avesta centrum och inhandlar grattiskort, halstabletter och rullar vidare mot Stockholm för fest. Eller närmare bestämt Nacka och Järlagården. Ett megaaber i det här läget är att min röst inte förmår att bära sig för fem öre. De bedövande halstabletterna hjälper inte särskilt mycket heller, men jag har bestämt mig för att försöka vara tyst så mycket som möjligt så att det finns en liten chans för rösten att göra comeback till kvällen och möjliggöra att talet kan hållas. Det går sådär, men väl framme på hotellet i Nacka kör jag igenom födelsedagshyllningen (beror på vem frågar. Alla kanske inte skulle referera till det som en hyllning, men om man känner till födelsedagsbarnets och min relation så förstår man att det är mycket kärlek nedlagt i de där orden) några gånger så att det ska sitta om rösten skulle kraxa igång. Är man inte förberedd så får man jobbigt att leverera ett vettigt längre tal, det är min erfarenhet. Träna in det så pass bra att det sitter som handsken. Brodera sen ut det live, men bara med ytterst små medel. Låt stödorden ta dig framåt. Det är lite så jag jobbar. Andra som gör sånt här på mer frekvent basis kan säkert delge bättre tips.

Medan Fru Nygårds tar en eftermiddagslur passar jag på att göra klart rekvisitan till talet samtidigt som det följs fotboll och hockey på sociala medier. Multitasking at its finest. En stund senare står vi klara och likaså gör Pongo med fru samt Oilers. Party time. James Bond-fest minsann. Fina stassar på och fullt ställ till Järlagården.

Jävla rolig fest. Många bra grejer:

1. Många flugor. Jag den enda med prickig dito.

2. Smaskigt käk. Så mycket salami har inte intagits sen jag köpte salami på metervara från Salamikungen.

3. Bar med inhyrd bartender. De drinkarna går inte av för hackor. Bara Fräuleins för petit moi: Strawberry Daquiri, Cosmopolitan och Screaming Orgasm. Endast i medicinskt syfte förstås.

4. En till kille med tappad röst! Helt otroligt, vad är oddsen för det? Vi bestämmer att vi kommunicerar med tumme upp, tumme vågrät och tumme ner.

5. Rösten kraxas igång. Ingen idé att försöka vara tyst längre. Talet går att hålla och det sitter precis som önskat. Bra respons och födelsedagsgrisen verkar tycka att det var schysst. Trots att det förmedlade några av hans alias av de mer ofördelaktiga slagen.

6. Dansgolv och discokula. Proffsgrejer.

7. Whisky. Syfte, se punkt 3.

8. Den här släcka och låsa-grejen. Det växer man tydligen aldrig ifrån. Stockholmarna hade dragit hem för längesen.

9. Sinnesnärvaron att inte dricka den där drinken som bursdagsmannen kokade ihop vid pass kvart i tre.

10. Att träffa järngänget är en ynnest varje gång. Att folk fyller jämt en masse för med sig bra grejer. Fester och presenter. Next up blir förmodligen att så många av oss som möjligt hänger med på en whiskyhelg i Gästrikland.

Bra jobbat av paret Bjerring/Andersson. Festfixare de luxe. Nu ska jag sova i en vecka.

Äsch, det är bara en fluga.