Huruvida ni har varit med om känslan att blogga 101 dagar i rad för att sedan inte göra ett inlägg dag 102 får jag låta vara osagt, men har man varit med om det är det lätt att det börjar gro en tanke i huvudet som rör orimligheten i zoo.
Vad är det som är orimligt i zoo? Tja, vad är det som inte är orimligt i zoo? Låt mig i sann popskoleanda bjuda på några exempel:
Orimligheten i Parken Zoo, Eskilstuna
De har dinosaurier som tar över parken. Tjenare. Någon kanske skulle meddela dem att dinosarna dog ut för ca 65,5 miljoner år sedan (kolla själva på Wikipedia får ni se). Orimligt zoo.
Orimligheten i Bahnhof Zoo
Det här är ju inte ens ett zoo utan bara en halvdassig järnvägsstation i Berlin. Sjukt orimligt zoo.
Orimligheten i Zoo Station
Låt er inte luras att tro att det här är en järnvägsstation i Berlin. Nej, det är en låt inspirerad av en järnvägsstation i Berlin. Möjlig zookoppling skulle vara Bono och The Edge, men i övrigt är det fullkomligt orimligt som zoo betraktat.
Orimligheten i Zoolander
Vi snackar om en manlig modell som heter Zoolander. Alla som brukar gå på zoo för att se på modeller räcker upp en hand. Nej, just det. Jösses vad orimligt.
Tablettasken Zoo
Orimligast av de alla. Vad är det frågan om?
Förtjust i bambu? FÖRTJUST? Vem det än är som har gjort researchen har hen uppenbarligen aldrig varit inne på Wikipedia för att förkovra sig i ämnet. Jättepandan äter minst 10 kg bambu om dan och det tar den mer än halva dygnet att få i sig och bearbeta käket. Förtjust? Den är ju för fan besatt av bambu.
Och vad fertiliteten anbelangar så är honan mottaglig för befruktning en dag per år. Vem hon får en unge av vartannat år framgår inte av vare sig tablettasken eller Wikipedia.
Zoo tablettask är så orimlig att den borde kriminaliseras.
Precis när den här grejen med hur orimligt Monopol är har gått över ramlar en rakt på nästa källa till befängdheter: sagor om prinsessor. Listan kan göras lång, men nu finns det varken ork, tid eller plats till att gå igenom ett tjog fabler med kvinnliga tronföljare och vi får således nöja oss med att avverka Barbie och Törnrosa.
Barbie:
Nu kommer analysen endast att baseras på Barbieklassikern "Prinsessakademin", men det ser inte den här bloggen som något hinder då vetenskaplighet är ett gravt överskattat angreppssätt för en underhållande text. Så, låt oss hänge oss åt dockan med de orimliga kroppsproportionerna som spelar en caféservitris och blivande prinsessa. Lämpligtvis kör vi en fempunktslista över orimligheterna i den här soppan:
1. Barbie (eller Blair som hon heter i denna litterära odyssé) är 2 meter lång, har 1 meter långt hår samt 1 meter långa strumpor ackompanjerat av en opassande kort kjol. En prinsessa springer inte runt och visar knäna hur som helst. Tråkigt när det blir fel redan där historian tar sin början.
2. Den elaka prinsesswannaben Delancy klipper sönder Blairbie (en helt rimlig kombination av de två namnen så vi slipper förvirring) kläder med en sax för att hon tycker att Blairbie är dum som vill bli prinsessa. Man klipper inte sönder andras kläder om man vill bli prinsessa. Regel nr 1 i prinsesshandboken: klipp inte sönder andras kläder även om de andra är dumma.
3. Efter hela klädklipparincidenten blir den elaka flickan plötsligt snäll för att hon har en dum mamma (som inte blir snäll). Fint, men helt otroligt osannolikt om man betänker att hon precis klippt sönder en hel massa kläder som tillhörde en presumtiv sessa.
4. Den (fortfarande) elaka mamman låser in tronaspiranten och två av hennes akademibuddies i källaren enbart på den lösa bevekelsegrunden att flickorna tänkte norpa kronjuvelerna. De lyckas dock ta sig ur knipan genom att "Blair kopplar snabbt ihop sin mobil med dörrens knappsats och ber Isla att nynna melodin [som får dörren att öppna sig, reds anm]". McGyver much? Påhittigt, men förstås helt orimligt utanför Richard Dean Andersons värld.
5. Akademin? Prinsessa blir man väl enbart genom att hamna i rätt livmoder eller gifta sig med rätt snubbe? Innovativt dock att starta upp utbildning ifall hela konceptionsgrejen skulle skita sig.
Törnrosa:
5 punkter lämnade till den sovande skönheten, det ska ju vara rättvist här i världen (förutom om man ska bli prinsessa, för det är nog själva definitionen på orättvisa). Pass på:
1. Här är hela avelsidén ytterst anmärkningsvärd då det varken förr eller senare - mig veterligen - hänt att en talande groda enbart medelst kväkning fått en drottning gravid.
2. Bara för att de glömmer att bjuda en enda fé när prinsessan blivit född så blir den fén så fruktansvärt sned att hon meddelar att det blir dödsstraff på flickebarnet för den uteblivna invitationen. Skapligt lättstött fé. Borde vara allmänt känt och därmed helt förskräckligt otroligt att hon skulle saknas på gästlistan. Boka med fördel in Bindefeld nästa gång, han skulle aldrig missa en sån pryl.
3. Så somnar plötsligt hela jävla bunten av människor på slottet. Samtidigt. Och sover i 100 år. Ofta att det händer då.
4. Random prins dyker upp efter ett sekel och tycker det skulle vara lattjo att med hjälp av tillhygge av grövre kaliber hugga sig in till ett slott som ingen varit inne på sen förra århundradet. Det beteendet får hela Monopolterrassbygget i Skellefteå att verka helt normalt.
5. Ovan nämnda prins kysser prinsessan som slaggat mer än en genomsnittlig mansålder. Fatta värsta stinkot med dog breath hon har blivit efter den tuppluren. Och snubben ba "Fräsch brud". Really?
Ovetenskaplig slutsats: ska man läsa nåt mer verklighetsförankrat föreslås härmed Alfons Åberg. Till och med Smurfarna är mer verklighetsnära och funkar bättre än vilken prinsesstory som helst.
Nu kanske inte folk går runt dagarna i ända och funderar över hur rackarns orimligt det här spelet Monopol egentligen är om man tänker efter en liten stund eller så. Om man med folk även inbegriper mig sorterar också jag in mig i gruppen som inte knatar runt och rådbråkar upplägg, regler och spelstrategier i huvudet större delen av dagen. Däremot kanske det kommer upp till diskussion under en fikarast.
Om vi snackar modernt Monopol, låt mig då leda i bevis att gänget som kokade ihop den här soppan är mer än lovligt koko i kålan/påverkade av substanser som enligt lag är förbjudna att ha i sin kropp i rekreativt syfte.
1. Du får 15 miljoner att röra dig med. Tjenare.
2. Om du är först att hamna på Umeå kan du köpa den dyraste platsen på hela spelet för 4 mille. Totalt noll verklighetsförankring. Ponera att du får 15 000 tusenlappar att spendera, troligt att första tanken är typ: "Nä, men om man skulle ta och köpa Umeå kanske?".
3. Du kan välja mellan att vara följande:
- Bil. Känns ok. Snabbt osv.
- Flygplan. Svårt med landningsplatser och hela den biten, annars svårslaget transportmedel.
- Skateboard. Mm, det går ju fort.
- Inlines. Utan stavar. Hoppas hjulen är nysmorda liksom.
- Mobiltelefon. Jorå, om man tror på teleportering medelst smartphone kanske det kan vara nåt, annars inte.
- Hamburgare. Va sa du? Jo, men det är mitt favoritförflyttningsdon. Helskön komfort, köttigt, bra friktion i bröden och lägger man bara till lite extra dressing får man en jävla skjuts i förflyttningarna.
4. a) Tar du ett chanskort är risken stor att du precis håller på att bygga en takterrass i Skellefteå. Man lär sig mycket om sig själv och det man inte hade en aning om att man just var i färd med att snickra ihop.
b) Sämre än takterrassbygget är chanskortet där du anmodas att erlägga terminsavgiften till en privatskola till den nätta summan av 1,5 Mkr. Ingen info över huvud taget vems terminsavgift det är du betalar.
c) Chanskortens chanskort måste ändå vara den där du åläggs att gå vidare till Ö-vik och på vägen inkassera två mille i bonus. Vem åker till Friska Viljors hemstad för att inhösta 2 000 000 SEK? Alla är inte Peter Forsberg, hallå.
5. Bygga hus i Kiruna. Nej, nu börjar man ana att det är nån som skojar på lattjo. Kostar iofs bara 260 pannor per kåk som man uppför (kommunen har dock maxat det till 4 per skalle).
6. När du har byggt fyra hus i Kiruna måste du - om du vill fortsätta fastighetsexploateringen - riva allihop först innan du uppför en ny byggnad. Och då får du inte bygga fler hus utan då får du smälla upp ett jävla hotell. Det vet ju var och en hur smutsig den branschen är. Hur ska man kunna konkurrera med Scandic och de andra kedjorna? Inte får man bestämma färg själv heller, ska du bygga ett hotell ska det vara rött. Sämsta hotellfärgen ever naturligtvis.
7. Random fängelsedomar. Låt säga att du hamnar mellan Hammarstrand och Kiruna. Ja, då åker du i fängelse förstår du. Bara sådär. Det är bäst att hålla sig söder om mellersta Jämtland för det är en försvarlig bit landområde som ger fängelse kan jag meddela.
8. Skulle du ändå mot förmodan inte kunna hålla dig från Jämtlandsskogarna och norrut kan du ha ett par tärningar i fickan och medelst antingen enorm skicklighet eller en näve matjord i andra fickan slå dig ut. Misslyckas du med det kan du muta fångvaktaren med en halv miljon efter att ha försökt tre gånger med tärningarna. Logiskt. Superdupermegalogiskt.
9. Du kan tjacka ishotellet i Jukkasjärvi för 2 miljonas jämnt. Där blir du duktigt lurad kompis. Bästa sättet att smälta bort stålarna. Då skulle jag föreslå att du lägger kosingen på att investera i någon av de tre landmärkena Globen, Turning Torso eller Högakustenbron istället. De smälter garanterat inte bort.
10. Slentrianmässig beskattning. Har du riktig otur åker du på en skattesmäll värre än när Astrid Lindgren åkte på pomperipossaeffekten. Stanna inte mellan Umeå och Skellefteå för du blir stenhårt fastighetsbeskattad med en rund miljon. Förmodligen är det den där förbannade takterrassen som kommer och biter dig i nacken. Hamnar du mellan Visby och Högakustenbron kommer Anders Borg och knackar dig på axeln för att krävan in två sköna miljoner till statens kassakista. Lika knepigt att hålla sig undan slentrianbeskattningen som fängelset.
Det får räcka nu. Jag kommer aldrig spela Monopol igen. Det är uppenbarligen ett spel för crackheads.
