SKÅNSKA AVARTER

Min far har alltid sagt att det är synd att förstöra kaffe med sprit. Och tvärtom. Svårt för en annan att förhålla sig till något dylikt, ety något kaffe inmundigas inte till denna kropp. Dock förpassas en och annan kopp te ner genom strupen och att infektera en perfekt sådan med alkoholhaltiga drycker finns inget annat att säga om än att fadern har rätt i att te och kaffe inte ska beblandas med starkare rusdrycker. Så gör vi i Dalarna. I Skåne är man inte så nogräknad. Inte enligt mina empiriska studier i alla fall.

I de allra södraste delarna av vårt land skjutsar man gärna ner en stänkare i både kaffe och te. Ett exempel på en skånsk avart man inte gärna vill vara del av. Man får således vara glad om nämnda stänkare hamnar i ett glas vid sidan om koppen med te eller kaffe. Gott så. Ända tills man noterar att glaset ifråga har en logga med Malmö Redhawks på. Skånsk avart nr 2.

För att ytterligare bygga på avartsuppräkningen kan man exempelvis blanda in en katt. I detta fall Fröken Svea. I stort samma beteendemönster som Fröken Sally, men med några viktiga skillnader. Hon är lite större, har helt andra färger och släpar på ett avartigt manér som innebär att hon slentrianbiter lite på människor i sin närhet. Kanske inte ett särdrag för skånska katter, vad vet jag, men ändock en avart. Av en skånsk katt. Således skånsk avart nr 3.

En specifik avart i naturen på vintern är skånsk snö. Den har jättesvårt att ligga still. Lite som ett yngre barn utan ro i kroppen (fast barnen flyger inte omkring och proppar igen vägar. Vilket är tur för barn är mjuka och vägar är hårda. Snön är dock för det mesta mjuk, vilket i och för sig högst sannolikt är av underordnad betydelse i det här sammanhanget). Som antytts i parantesskrivningen leder yrande snö på öppna fält ofta till att vägarna är allt annat än snöfria. Jättedåligt beteende av den skånska naturen. Nästan så det sorterar in under skånska avarter faktiskt. Nr 4.

Nu kanske en skåning eller två som läser det här tycker att det är en smula orättvist beskrivet och lite väl ensidigt till Skånes nackdel. Jo, det kan man ju tycka men då får man också betänka att jag inte ens tagit upp det här med att nyckeln, cykeln och ängeln heter nyckelen, cykelen och ängelen på skånska. Sk språklig avart. Eller den lingvistiska subgenren som behandlar vissa delar av kroppen, nämligen ballarna. I Skåne sitter de på baksidan av kroppen oavsett könstillhöriget medan övriga landet med 99,9% säkerhet skulle placera ballarna på den manliga framsidan av kroppen. Ungefär på mitten om man säger.

När skånska avarter nu har avhandlats med sådan knivskarp precision kan det vara på sin plats att upplysa om att undertecknad de facto är halvskåning och till och med kan skryta med att behärska språket. Det semiskånska ursprunget kommer från den skånska modern och masfadern (han har ju inte så mycket med själva det skånska att göra, men utan honom hade det inte blivit nån halvskåning som suttit och skrivit det här dravlet). Till yttermera visso råkar Fru Nygårds också vara skånska. Den matematiskt begåvade kan då lätt kalkylera fram Lilla Sektionen och Systersektionen som trekvartsskåningar (eller kvartsmasar om man nu vill se positivt på saken). Således kan tyckas att det är att kasta sten i halvskånskt glashus att rapa upp skånska avarter på löpande band. Men se det som ren och skär konsumentupplysning. Nu vet ni ju vad ni ska se upp med om det företas en resa till Skåne inom den närmaste framtiden. Då kan ni också passa på att utforska de positiva bitarna med landskapet. Lycka till.

KOMA

Kommer ni ihåg han killen från tv-serien Storstadsliv som hette Koma? Min dag handlar om honom. Typ.

1. Sovmorgon-koma. Vaknar, kollar runt mig. Ingen fru, inga barn. Kollar klockan (gör en text-tv-smygning för jag är lite orolig att den ska visa ett klockslag som inte låter bra) och konstaterar att den är 11. Herregud. Koma var bara förnamnet.

2. Äter lunch vid pass halvtvå. Notera att jag har ätit frukost i tiden mellan den sena uppstigningen och lunchen. När klockan är två är jag i allvarlig lunch-koma.

3. Det beslutas att vi ska åka till Kaffestugan Annorlunda för att äta kakbuffé. Kan vi för ordningens skull föra till protokollet att detta inte på något vis var min idé? Bra. Sju kakor och en balja te senare är kak-komat ett faktum.

4. Innan avfärd i komatost tillstånd hemåt bestäms att vi ska åka till Glada Räkan och äta middag. Vid det här laget nickar jag instämmande till vad som än sägs. Glada Räkan it is. Fru Nygårds äter räklåda, jag äter scampi fritti. Tror fan att det infinner sig en kombinerad räk- och middags-koma tämligen omgående.

5. Skönt att komma hem och spela lite fia med knuff. Tyvärr går Systersektionen till följd av tröttma lite falling down på hela upplägget. En saga och två inknoppade små sektioner senare är det dags för fika. Upplysningsvis är klockan nio på kvällen nu. Nickar instämmande, tar en halv banankaka och lite glass uppbackad av en kopp te. Komat övergår i något nytt slags total-koma-tillstånd.

Notera gärna att detta bara är torsdagen i den första av två skåneveckor. Det är som om man är utomlands här alltså. Det är knappast en tillfällighet att mobilen tog emot ett sms som hälsade välkommen till Danmark när vi var nere vid havet och åt kakbuffé. Hade det inte varit för dimman är jag övertygad om att Skumberg kommit farandes i sin bumperbåt och erbjudit danske wienerbrööööd med schokolääääde. Koma Skumberg, visst hette han så?

BORTGLÖMDA ANVÄNDBARA OCH OANVÄNDBARA UTTRYCK

Något av en käpphäst i Popskolans värld. Ibland dyker de upp i vardagen och det blir en påminnelse om att vissa ord är underbrukade medan andra florerar allt för ofta i lingvistiken. Låt mig presentera några som idag helt oförhappandes dök upp:

* Hedersknyffel (hedersman, jmfr även Gubben Noak)

Vansinnigt förbisett och oerhört användbart uttryck. Förutsatt att man korsar dylika uppenbarelser på frekvent basis vill säga. Alternativt om man har många storys om folk som är hedersknyfflar. Prova själv att tilltala den där helyllemänniskan som du skulle offra ena armen för enbart av den enkla orsaken att hen är så knyfflig av heder.

* Gök (fjäderfä, fä, snaps/sprit)

Här finns ett antal olika användningsområden så håll i hatten när ni svänger er med den här korta och rappa beskrivningen av vad många förknippar med en dubbelhoande pippi och dess Enkla Sång. Själv är jag mer förtrogen med betydelsen som "den där göken", dvs mer eller mindre raka motsatsen till ovan nämnda hedersknyffel. Min far är världsledande på att referera till folk av tvivelaktig art som "den där göken". Han är ju en hedersknyffel så det är helt ok att göra referenser av den sorten. Märk väl att det i vår södra landsända endast talas om gök när det är dags för snaps, varav värsta avarten är sk kaffegök. Obegripligt sätt att förstöra snaps på för övrigt.

* Bruka allvar (skärpa sig, sluta fjompa runt)

När vi ändå är inne på vår södra landsända är det väl lika bra att riva av det här, i Dalarna med omnejd, helt obrukbara uttrycket. Det är inte så många som vet det, men det har sitt ursprung på Allvaret på Öland där det brukades första gången redan på 1840-talet. Där hade det förstås en helt annan innebörd, nämligen att man brukade marken i trakten. När marken sedan blev obrukbar i samband med bygget av Ölandsbron (väldigt komplext händelseförlopp som ledde fram till obrukbarheten, så vi går inte in något närmare än så på det) slutade man tvärt att använda de här orden på Öland. Dock tog den stora mängden gästarbetande skåningar med sig uttrycket hem till den bördiga jorden i Skåne. Orden i kombination med varandra enligt ovan används alltså bara i Skåne år 2012. Användbart där, ja. Oanvändbart i resten av världen. Ni behöver för övrigt inte göra någon källkontroll av ovanstående uppgifter. Det har inte jag gjort i alla fall.

* Emellertid (likväl, dock, icke desto mindre, icke förty)

Det här gentila ordets främste företrädare gick dessvärre ur tiden redan 1998 och det har sedan dess fört en tämligen undanskymd tillvaro. Synd säger jag, för det är ett utomordentligt användbart ord. Bengt Frendelius hette mannen som höll emellertid-fanan högt under många år i sina segelreferat i Sportnytt och Sportspegeln på 80- och 90-talet. En elegant hedersknyffel som alltid brukade allvar när han refererade de snedseglande gökarna i den helt omöjliga tv-sporten segling.

* Skojfrisk (jag som säger detta är inte en tillräknelig person)

Det här ordet är så pass irriterande att det varit med i förebyggande syfte i andra publikationer som magistern givit ut på datawebben. Den som kallar någon annan för skojfrisk är utan tvivel varken skojig eller frisk. Det borde förses med varningstext i ordboken. Emellertid brukar det vara ok att på fullt allvar knyffla till den gök som tilltalar folk som skojfriska. Det är definitivt på sin plats att påpeka att den tilltalade inte har någon skuld i användandet av uttrycket ifråga. Så länge människan inte refererar till sig själv som skojfrisk vill säga. Oklart om det används i Skåne.

[Insert valfri källhänvisning här] (lycka till)