BLOGG #13 - NORSKA PANNKAKOR I COLCHESTER

Utan någon som helst egen uppstyrning mer än flygbiljetter tur och retur planerar vi in en tur till England, jag och Min kompis Lasse. Det är ju ändå ett derby på gång. Men lördagen spenderas i Colchester.

Till följd av vissa spänningar mellan supportrar till ett gulgrönt lag och ett blåvitt lag har farbror polisen bestämt att samtliga drabbningar lagen emellan helst ska ske på en söndag och redan till lunchtid. Detta för att minimera bråk och fylla. Men det vet ju alla att om man går upp tidigt och äter en stadig frukost finns det många som inte har något emot att sänka en öl eller fjorton innan lunch. Idag är dock dan före dopparedan och vi äter någon slags lunch/brunch i Colchester.

1/3 2003, Colchester United - Port Vale 4-1, Layer Road (3 581)

Vi har inte hängt på Layer Road förut, vi två svennar, men ser fram emot en eftermiddag med klassisk engelsk tjongfotboll. Det passar alldeles utmärkt att ta sig från London till Norfolk (vi brukar ju åka till Suffolk, men kvällen och morgondagen utspelas för vår del i countyt norr om nämnda county) via Colchester där King Daves son Iain råkar bo. Sen var det den här grejen med lunch. Pannkakor och öl, kan de va nåt? Jorå. Iains fru, vars mamma är norska för övrigt, gräddar pannkakor och Iain sköter dryckesutskänkningen. Till synes osynkade med varandra med tanke på dåligt kompatibla varor eller så är det antingen en lokal variant eller något från Norge som är på väg att slå igenom i UK.

Mätta och belåtna drar vi ut på en kortare pubvända innan vi styr stegen mot den gamla, slitna och charmiga Layer Road.

Klassisk arena

För att få en levande (nåja) beskrivning av vad som händer härnäst är det återigen dags att klippa in en text som skrevs redan för 12 år sedan. Funkade ju fint i Milanoinlägget så det ska väl kunna funka nu med:

Det blir rask marsch till matchen efter pubbesöket och som redan nämnts kommer vi till matchen på Layer Road en aning för sent och hör ett stort jubel när vi bara är 50 meter från arenan. Innan vi kommer fram dit har vi fått veta att Rowan Atkinson spelade in Black Adder på militärområdet som vi har gått genom för att komma till arenan. Arenan ja, den är väl knappast högklassig men den har gammaldags engelsk charm, det får man ge den. Skulle tro att den tar mellan sex- och sjutusen åskådare men dagen till ära har bara hälften av maxkapacitet behagat masa sig dit. Eftersom vi måste köpa biljetten på biljettkontoret (vi betalar 14 pund för en biljett till div 2 i England, betänk det nästa gång ni går på en div 2 match i en stad nära er) blir vi ytterligare försenade men har tid att spana in vad som i Sverige skulle betecknas som ett polispådrag modell större. Utanför arenan står två minibussar med poliser parkerade och inne på arenan finns ytterligare ett antal poliser och ett ännu större antal matchvärdar.

Inte heller taget av professionell fotograf

Iain ger oss bakgrunden när han berättar att det finns en och annan huligan i Colchesterklacken och faktum är att han innan matchen är tveksam om han ska följa med eftersom han känner många av fansen i Colchester och är man Ipswichfan ska man hålla sig undan om man uttrycker sig i någorlunda klartext. Det visar sig att bakom oss på kortsidan sitter en av - enligt vårt sällskap - Englands värre huliganer. Vi får veta att han är känd under namnet The Doctor. Nu refererar knappast öknamnet till att herrn i fråga har en akademisk bakgrund av högre rang utan snarare till att han har bra koll på vad som i Sverige beskrivs som olagliga substanser. Förutom att dela ut pungsparkar och järnrörsslag så lär killen även vara en av Colchesters större knarklangare. Trevlig kille. Eftersom han är avstängd från klacken på arenan har han smygt in på familjeläktaren där vi sitter. Vi slipper gå i clinch med snubben och får istället i godan ro bevittna en 4-1seger för Colchester och avnjuta trevliga 80 minuter (pga den sena ankomsten) med fyra mål. Vi gissar att arenan har anor sedan nåt av de två världskrigen och sanningen att säga hade det nog inte varit fel om en bomb eller två hade förirrat sig ca fem mil österut och landat på Layer Road, men man får dock beundra det faktum att man i pausen kan se resultat från andra arenor på en 14-tums text-tv i bettingbåset. Det är ju nästan som att sitta hemma och se på Tipslördag om än något kallare. Taskig arena, 14-tums text-tv, jag är lyrisk.

Där ser man vad 12 år kan göra, från taskig till klassisk arena. Efter matchen vinkar vi ajöss till Iain och åker norrut mot Great Yarmouth för att packa in oss i Everson Jr:s stora hus med bl a en episk bar inredd i en klädkammare. Stay tuned imorgon för mer info och knivskarpa foton.

DRESS CODE FÖR FÖRVIRRADE SUPPORTRAR

På förekommen anledning vill Popskolan idka lite välmenande konsumentupplysning. Det är förstås helt vansinnigt otroligt att 20 000 svenskar tagit sig till Kiev för att heja fram de blågula. Det får dock betraktas som alarmerande att lejonparten av de här utforskarna inte verkar ha en aning om hur man styr ut sig när man ska gå på fotboll. Det är så många julgranar att de lokala myndigheterna allvarligt funderat på att införa ytterligare en julhelg mitt i juni. Vad är det för fel på att ha en gulblå tröja, en halsduk och en kepa/solhatt som skydd för solen? Nu är ju overdressing inget kriminell handling mig veterligen, även om det för allas bästa borde vara det. Det hade alltså inte varit mig emot om de skickat in nämnda handling rätt in i brottsbalken med omedelbar verkan.

Den som någon gång kollat in listan på baksidan av matchbiljetten över prylar som man inte får ta med sig in på arenan kan säkert hålla med om att det är ytterst lämpligt att folk inte har med sig vapen, raketer, mindre motorfordon och diverse möblemang in på arenan. För att limitera alla Freak - och om jag finge bestämma - skulle klädkod läggas till listan och följande saker förbjudas å det bestämdaste:

* Vikingahjälm. Alltså. För hällvete, som de säger i Borlänge. Vikingarna härjade under yngre järnåldern, inte yngre tonåren eller yngre medelåldern. Dessutom hade de inte hjälmar av plast. OCH NÅGRA HORN HAR ALDRIG VARIT AKTUELLA.

* Pippi Långstrump-peruk samt övriga hårsubstitut. Alltså. Jävla soppskålar, som min far brukar säga. Bara för att man har varit på Astrid Lindgrens Värld så dyker man väl inte upp på Olympiastadion i Kiev med en propeller på ryggen?

* Övriga huvudbonader med större höjd än 10 centimeter. Alltså. Jösses Magdalena, som de säger i Bystugan i Smedsbo. Blågul hög hatt, sombrero, tomteluva med stärkelse och dumstrut. Rött kort direkt.

* Jutesäck. Alltså. För bövelen, som jag brukar säga. Jutesäck? Det är inte jul förrän om ett halvår. Fatta.

* Flaggor från barnkalas. Alltså. Snälla barn, som alla föräldrar säger nån gång trots att vi inte vill erkänna det. Ska man ha flaggor med sig ska det vara good size (som de säger i alla engelska tv-program där de medverkande får ta del av tänkbara hus att bo i) och inga löjliga småviftare.

* Drängfylla. Aschå. Faaaan assschå, som drängarna brukar säga. Men hallå hörs protesterna, det är väl inget man har på sig? Jo, det finns alltid några hundra drängliknande figurer som lagt in såna skott att man tror att själva drängfyllan blivit deras huvudsakliga utstyrsel. Därmed inte sagt att det är särskilt klädsamt.

Gå nu inte Bert Karlsson på den här listan utan se den som en oumbärlig guide om du någon gång ska gå på fotboll och lite grann har glömt rådande klädkod. Nej, men ni behöver inte tacka. Det är bara kul att kunna hjälpa till. Men vad SKA man ha på sig då din jävla besserwisser frågar sig vän av ordning. Tja, varför inte göra som den här snubbekompisen på bilden som sportar en klassisk Adidas:

Mannen på bilden har ingenting med landslaget att göra