VÄLKOMMEN HEM VA

De senaste veckoändarna har varit fyllda av partajande och dåligt med sömn. Uret hann bli fyra på morgonen på midsommar, kvart över fem på 40-årsfesten helgen efter samt återigen fyra på svensexa igår. Som jordgubbsgrädde på äppelmoset kommer ännu en 40-årsfest nästa helg. Nu ska en inte klaga, men nog tar det en del på en 41-årig kropp de här övningarna. Skönt då att komma hem till familjen och få lite kärlek. Som Systersektionen:

- Det är ganska skönt att vara ifrån dig ibland pappa (kan man ju förstå, så jävla rolig är jag ju inte alla dar i veckan).

- Jaha, så att du får längta efter mig?

- Nej.

Lite oklart i skrivande stund varför det är så skönt att vara ifrån sin pappa ibland. Som plåster på paintballsåren från svensexan fick en ändå natta småsektionerna. Lilla Sektionen sjappade efter lästa böcker och Systersektionen och jag gick igenom vad vi hade gjort under helgen och jag berättade om vilka som var med där jag var.

- ...Anders, Fredrik och Per känner du ju. Sen var det en kille till med som heter Mark.

- Mark?! Vadå, går han på sig själv eller?

Skönt att vara hemma igen. Även om hon tycker det är skönt att jag är borta ibland.

ÄLSKADE SKIVOR - DAG 47

14. DOWN BY THE OLD MAINSTREAM - GOLDEN SMOG

Ett fullständigt utomordentligt stycke sånger samlade på en skiva. Fattas bara annat när medlemmar från Wilco, Jayhawks och Soul Asylum samlats under samlingsnamnet Golden Smog. Killarna finns med på bild men presenteras i texthäftet - på grund av skivbolagstrubbel - under pseudonym. Den är USA för mig mer än något annat album jag lyssnat på. Inte bara för att det är americana av finaste sort, utan även för att jag hälsade på min storasyster i USA när den här låg mig som varmast om hjärtat. Hösten 1996, en mindre stad i Missouri vid namn Columbia med ett hyggligt stort universitet. Det fanns några riktigt fina skivaffärer där också. En länsade jag på Golden Smog, Wilco och Matthew Sweet-bootlegs. Happy times. Det var verkligen som lilla julafton. Den enda smolken i glädjebägaren var den tråkiga nissen i skivlådan där det hängde en gul affisch med texten 100 % Fun. Det var titeln på Matthew Sweets album från året före och den där ville jag ha till varje pris. Den där förbannade nissen bakom disken ville inte att jag skulle ha den till något pris över huvud taget. It’s not for sale, hävdade han. Jag tror fortfarande att han har fel och jag borde förstås ha gått dit varje dag och tjatat ner honom tills han sålt den till mig för en hundring eller två. Den saknas mig fortfarande och hade hängt inramad bredvid skivsamlingen ever since om den hamnat i min ägo.

It's golden. Golden Smog.

Det var roligt att hälsa på min storasyster där i det stora landet. Sexton dagar stannade jag och utforskade den där lilla staden. Vi passade till och med på att se Mizzou Tigers spela amerikansk fotboll inför över 40 000 personer och även St Louis Cardinals fick sig ett besök av oss därinne på Busch Stadium i den stora staden. Obegripligt seg sport den däringa basebollen men den genomsnittlige amerikanen klagade inte ety mat och dryck levererades konstant under matchen och vad mer kan man begära? Pizza, shopping malls, burgare och åka buss med the riff raff stod också på programmet. Och hela tiden var vi nere by the old mainstream.