BLOGG #50 - VICE PRESIDENTS BAR

Vi är halvvägs nu, 50 av 100 inlägg klara. Det måste firas, lite så där halvordentligt. Kanske med en story om att hänga som gäst till vår kompis Pålle i Vice Presidents Bar på Layer Road. Den kör vi.

7/12 2004, Colchester United - Barnsley 0-2, Layer Road (2 927)

Skjorta & slips, jorå...

Vilken vanlig snubbekompis går på fotboll i skjorta och slips? Inte jag i alla fall. Men ska man se en match från ståplats för att sedan knalla tvärs över till andra sidan arenan när de 90 minuterna är över får man ta klädkoden dit man kommer. Således ses matchen iförd skjorta med slipsen i innerfickan. I december. Själva fighten som sådan går till historien som den sämsta fotbollsmatch jag ser under våra fyra månader i England. Tur att vi ska på eftersläckning.

Vi möter upp med Pålle och smyger in i baren, fortfarande med kravatt säkert förvarad i innerfickan. Bör man ta upp den och knyta fast den eller kommer vi åka ut med huvudet före? Nej, det verkar ganska lugnt ändå. Vi smälter kanske inte riktigt in, men ingen verkar bry sig om att några clowner från Sverige minglar runt och sänker en öl innan vi tackar för oss och åker hem till Ipswich igen.

After match access i Vice Presidents Bar låter nog lite mer spännande än på papper. Men nu har vi provat det också. Bra med rediga kontakter.

MATNYTTIG INFO OM BELGIEN - KAPITEL 1

Franska, nederländska och tyska. Där har ni de tre officiella språken i landet som vi i vardagligt tal kallar Belgien. Fast nederländska pratas i huvudsak i de norra delarna av nationen och kallas då flamländska. When in the huvudstad funkar även engelska, skam vore annars med tanke på Europakvarteren med parlament och hela den biten.

Det första en undrar är givetvis hur folk har koll på vem som pratar vad? Enligt egna empiriska studier tycks det inte vara någon nationell märkning av folk avseende moderstunga så man vet hur de ska tilltalas (vilket i och för sig knappast hade fallit in under avdelningen politiskt korrekt utstyrsel) även om det hade varit praktiskt för en utomstående. Å andra sidan förefaller det vara få från andra länder som behärskar franska, flamländska och tyska i en och samma person så det kanske är helt onödigt ur ett turistperspektiv, men för infödingarna torde det väl ändå betraktas som smidigt att ha en aning om hur en människa ska tilltalas? Å tredje sidan (den sk hypotenusan) kanske en kan utgå ifrån att det räcker att man kör valfri hälsningsfras så är det avgjort vilket språk som ska nyttjas. Bonjour så kör vi franska och annan så gissar vi på flamländska eller tyska. Eller engelska. Eller nåt annat.

När vi ändå håller på och avhandlar språkbiten faller det sig naturligt att flika in skyltningsavdelningen på en gång.

Luchthaven, Aeroport, Flughafen, Airport. Inga konstigheter.

Skyltningen på flygplatsen är lite av skyltarnas skylt och det är lätt att förledas att tro att flamländska är språk nummer ett, men finge en välja språk efter vackert att lyssna på hade vi en lista som ser ut så här:

1. Franska. Utan konkurrens. Att jag inte lärt mig prata det här språket är ett underbetyg till mig själv som intelligent varelse.
3. Engelska. Finns inte ens en tvåa efter franskan. Det blir tredje plats för engelskan som ju egentligen inte är med på den inhemska listan, men väl på flygplatsskylten.
4. Tyska. Ich liebe, men kommer ändå efter franska och engelska.
23. Flamländska. Efter spanska, italienska med flera men före bland annat finländska och ungerska. Det låter helt enkelt inte bra och är inte till ett språks fördel i mina öron om varje mening har en klangbild som en världsmästare i svår harkling.

Konklusion enkelkolon: Ska det läras in ett nytt språk, välj franska så kommer allt bli bra. Vänta ganska länge med att plugga in flamländska såvida du inte ska bosätta dig i norra Belgien.