RÄTT I NIBBAN

Det kommer ta lång tid tills Portman Stråtenroad ser ut så här:

Men det hindrar inte Lilla Sektionen att trots obefintligt gräs och knölig plan försäsongsträna skott, frisparkar, straffar och målvaktsspel redan nu. Framför allt straffar och målvaktsspel:

- Skjut i nibban då! (öhh?)

- Varför ska jag skjuta i ribban? (dumt att ens ställa frågan. Ungefär som att fråga random snubbe på stan vad som är meningen med livet)

- Nibban. Det hetej nibban. (jibban hade man ju kunna köpa)

- Du menar ribban? (rätt ska vara rätt liksom)

- Nej. Nibban.

- Men, det heter..äh, skit samma.

Skjuter min straff, missar ribban men träffar krysset. Om ni sett spelare som till exempel Ronaldo, Messi, Lewandowski och Van Persie förstår ni ungefär vilken nivå skottet är på.

- Offside.

- Offside? Det kan ju inte bli offside på en straff.

- Det vaj offside. Inget mål. Skjut igen. Tjäffa nibban.

- Men...alltså...äh.

Det måste vara såna häringa lokala regler som de brukar prata om i golf. Träffar man inte ribban så är det offside. Det är noterat. Och just det, det heter nibban och inget annat.

NÄTET PAPPA, NÄTET

Det har pågått ett tag. Lilla Sektionens lobbyverksamhet för att få målnätet på Portman Stråtenroad installerat.

Förra veckan:

- Ska vi sätta upp nätet imojjon? (måndag-torsdag).

Uppehåll fredag-tisdag pga faders frånvaro.

- Ska vi sätta upp nätet imojjon? (onsdag-torsdag).

Dessvärre för Lilla Sektionen har samtliga frågor besvarats nekande med tillägget att vi gör det till kommande helg. Skiter små sektioner ganska mycket i. Idag har dock dagen kommit när frågan kan få ett jakande svar.

- Ska vi sätta upp nätet imojjon?

- Ja, det ska vi.

- IMOJJON?

- Ja.

- När du fyller 42?

Åren går fort nu för tiden. Fyra dar efter att man passerat 41 är det dags för nästa födelsedag. Lördag hela veckan tamejfan.

KLIPPO FERGUSON & JAG, EN FÖLJETONG LÅNG SOM EN FLAGGSTÅNG

När man ska ha midsommarfest gäller det att klippa till Portman Stråtenroad så den duger att ha midsommarlekar på. Icke desto mindre behövs också en fungerande plan för spontanfotboll på fyllan vid pass elva på kvällen. Nämnda impulsiva bolltrillande är - i svår konkurrens med små grodorna - förmodligen midsommarens sämsta påfund.

Som påtalats tidigare är en av de svåraste uppgifterna i samband med gräsklippning att hitta en radiokanal som går att lyssna på. Och då menar jag både brus- och innehållsmässigt. P3 är inte att tänka på då bruset är ständigt närvarande och det visar sig att det blir P4 med en människa som propagerar starkt för nötter. Efter ett tag är jag övertygad om att hon refererar till sig själv, men hon är uppenbarligen inte kär i sig själv utan nötter i allmänhet. Nötter är roligt är en återkommande devis och jag kan inte hålla med mindre. Nötter är roliga möjligtvis, men då stoppar man dem inte i munnen om man säger så. Ska man ha snacks så ska det vara nötter! Hon mantrar på och snacksen kan man blanda till lite hur man vill så länge det är nötter. Och torkad frukt. Men vem fan kom på det nu då? Att torka frukt alltså. Please step forward. Nu jiddrar hon vidare om att det är sååååå nyttigt. Och gott. Det vet väl alla att gott och nyttigt i kombination bara existerar på papper. Total disrespect för Elvis uppenbarligen. Mot slutet av inslaget joddlar hon som vore nötter och torkad frukt i kombination en ny religion med Stornöten som dess Messias. Tack och lov avslutas hela nötorgien här och man byter tvärt ämne i det här diffusa radioprogrammet till countrymusik. En sk radioövergång av högsta klass.

Nötter och countrymusik är definitivt stora ämnen i min bok, men skippa den här torra frukten för bövelen. Countryinslaget tar avstamp i någon slags forskarrapport som kommit fram till att country är så poppis för att det handlar om livet, människans små tillkortakommanden men att det ändå finns någon form av hopp. Entré från höger; Kikki Danielsson. Den finten var jag inte med på. Hon får stå till svars för countryns budskap och historia och gör det med den äran varpå de lirar en liten bit med henne som heter Wagon Wheels. Bra Kikki. Vad som inte känns ok är att de kastar in henne direkt efter hela nötresonemanget. Det kan ju få folk att göra helt fel kopplingar. Nötblandningar i all ära, lex nötkvinnan, men inte fan kastar man ner en Papaya Coconut i en nötblandning.

Klippo Ferguson är inte riktigt nöjd med bara en eftermiddagssession och därför kör vi även en kortare kvällsvända. P4 är dessvärre upptaget av att förmedla viktig information i okänt ämne på finska så det får rattas in annan kanal där det förutom undermålig musik också sänds kommersiella budskap. Ett av dessa innefattar midsommarfirande i Bjursås tillsammans med - vad som betitlas som två av Sveriges bästa liveakter - ett gammalt coverband som lirar för hundratredje året i rad samt en eurodiscokung som var poppis för 15 år sen. Bjursås verkar ha en annan definition av ordet bästa. Kanske betyder två av Sveriges bästa typ två av Sveriges femhundra bästa? Förmodligen. Det här drar ju ett löjets skimmer över de stackars invånarna i Bjurs, de som vuxit upp där och egentligen alla som någon gång satt sin fot där. Vilka förbannade nötter. Den där radioburna annonsen hade väl sitt ursprung hos nån reklamare som rökt torkad frukt kan man tänka.

Men gräsmattan blev fin.

 PORTMAN STRÅTENROAD STÅR GRÖN OCH GRANN

Klippa gräs. En liten hobby of mine. En hobby för folk som är lite dumma i huvudet kan man säga. Lite extra puckad skulle man kunna säga om en kille som klippte en äng på tusen kvadrat för att få till en liten fotbollsplan. Det tyckte han var en bra idé. Det var innan han hade börjat klippa alla gräsmattor som omger huset han bor i. Och som grädde på den lökade laxen den tillklippta fotbollsplanen. Nu ska inte den här bloggen gå helt trivselbananas och publicera bilder på nyklippta gräsmattor i parti och minut, men idag ska den göra det. I give you Portman Stråtenroad:

Portman Stråtenroad

Som sällskap under två timmars gräsklippning kan det vara trevligt med ett par hörselkåpor med inbyggd radio. Nackdel: P3s mottagning funkar inget vidare. Man får således ta in andra mindre nogräknade kanaler. Jag rattar in en station och börjar klippa. En kort sammanfattning av vad som hörs i mina öron: ganska skitdåligt. Utan att tala om något namn på den häringa radiostationen så verkar det som om den är rikstäckande, ligger på FM-bandet och har radiopratare som varit fosterbarn hos Clabbe af Geijerstam hela bunten. De påstår sig i alla fall spela den bästa musiken och det får mig att hålla fast vid frekvensen i ett fåfängt hopp om att de på nåt sätt ska uppfylla sina löften om top of the line music. När de drar igång Dead by April stänger jag av klipparen, kastar av mig handskarna och byter kanal. Jag hittar P4. Det är nyheter på finska. Utmärkt. Lite chockartat var det ändå att de spelar en grupp vars namn antyder att de borde vara six feet under vid det här laget. Det är ju ändå maj månad liksom.

Det finska går över tämligen omgående och Radiosporten tar vid. De kan erbjuda fyra speedwaymatcher, en match i damallsvenskan i fotboll samt rapporter om att Håkan Dalby vunnit EM-guld i dubbel trap. Det kan vara dubbel-trapp, jag är lite osäker. Men det verkar som om han har skjutit på saker, så det känns tämligen osannolikt att han har tävlat i en trapp. Hur som helst, jag och Klippo Ferguson fortsätter vårt uppdrag att iordningställa fotbollsplanen. Nämnde Ferguson är min partner in crime när det gäller att betvinga gräset. Den ser ut så här ungefär:

Klippo Ferguson

Om någon tycker att det verkar som om jag tycker att jag nedvärderar min egen intelligens och mitt omdöme så kan det möjligen stämma. Man kan ju tycka att en del av problemet skulle lösas av en sån här. Men då måste man ha mycket flis (den kostar lika mycket som vår Skoda) och en bra parkeringsplats för åkdonet. Fast jag måste medge att det skulle bli en sjuhelsikes Grass-Show. Slutligen några fördelar med att klippa gräs tillsammans med Klippo Ferguson:

* Man får motion och frisk luft.

Det var den kortaste listan hittills. Gräsligt kort.