Har verkligen ingen aning, men kan verkligen föreställa mig att det skulle skitas i hockeybrallan om jag av någon outgrundlig anledning hamnar som sista utpost i en hockeyrink iförd feta benskydd, plock, mask och hela den biten. Jag tar det för högst osannolikt att så skulle bli fallet. Åtminstone om man ska tro det vandrande hockeylexikonet Lilla Sektionen:
- De äj de tjocka som blij hockeymålvaktej.
Hela den här grejen med hockeymålisar handlar alltså inte bara om vadderade hårdingar på konstiga skridskor som ska stoppa pucktrissor som kommer farande i hundrafemti knyck. Det rör sig tydligen också om att mota florerande fördomar hos den yngre generationen. Lite grann som den här grejen med att fotbollsmålisar skulle hamna i buren pga för dåliga utespelare. Kanske inte har kommit till allmän kännedom, men det är ju precis tvärtom. De som spelar ute är för dåliga målisar. Simple as that. Men mest av allt - och här pratar jag av egen erfarenhet - är målvakter i allmänhet inte så lite dumma i huvudet. Och då snackar vi bara om fotbollskeepers. Skulle man på ett helt ovetenskapligt sätt rada upp olika sorters målisar efter vansinnesgrad skulle det högst troligen se ut på något liknande vis (mest korkade längst ner. Det blir mest spännande så):
FOTBOLL
Det värsta som kan hända är att man får ett hårt skott rakt på skrotum. Eller att man kastar sig med huvudet före rakt in i stolpen. Men då är man ju lika dum som en bandymålis, minst.
ISHOCKEY
Att inte alla puckmotare bär helvit Jasonmask är ett underbetyg i sig, men kul att de har baseballhandske på vänsterlabben. Alla moderna skydd har dock tagit bort farlighetsfaktorn. Låg risk för puckar i fejset, på halsen eller i nacken. Annat var det på Honkens och Abris tid då det räddades puckar med gubbkepa och struphuvud om vartannat. Rekommenderas dock ej pga förenat med direkt livsfara.
BANDY
Bollen är stenhård, isen är stenhård, skotten är stenhårda och målvakterna är stenhårda. Och skapligt knasiga som ställer sig på mållinjen.
HANDBOLL
Med jämna mellanrum får de brottarhårda skott mitt i plytet från typ 2 meters håll. Var man inte dum från början är risken överhängande att man blir det efter några såna smällar.
BASKET
De som räcker upp handen och vill stå i mål i basket är ändå de enfaldigaste fårskallarna. Den som har minsta kännedom om sporten ifråga kan eventuellt räkna ut varför.
Vad vill jag ha sagt med ovanstående då? Ingen sensmoral över huvud taget säger jag. Men eventuellt kan det rendera i att Lilla Sektionen så småningom anammar en ny fördom:
- Det äj de kojkade som blij målvaktej.
Visar inlägg med etikett Green Day. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Green Day. Visa alla inlägg
tisdag 8 oktober 2013
söndag 8 juli 2012
TA MED DIG NÅT FINT - ELLER INTE
Vi är bortbjudna på eftermiddagsfika. Det är inte varje dag vi träffar min morbror med familj, men idag är en sådan speciell dag. Då tar man naturligtvis med sig nåt fint, förslagsvis en blomma (läs blombukett, krukväxt eller liknande blomarrangemang. EN blomma är snålt tilltaget, då kan man lika gärna dyka upp med ett maskrosarrangemang). Men visst är det magert med vedertagna alternativ när man är bortbjuden? Blommor, sån där korg med kex och ost ni vet, vin eller...ja, eller vadå? I taggningsserien Konsumentinformation följer nu några välmenta förslag på attiraljer att lägga till listan Lämpliga presenter av begränsat värde att dumpa på din fika-/middagsvärd.
* Bakispåse. Ta en plastpåse från ICA/Systemet/H&M och fyll med en påse chips, en påse ostbågar (obs! ej ostkrokar!), två paket Resorb, ett par avslagna Coca-Cola, en kall pizza och om möjligt ett par-tre ispåsar.
* Vandrande pinnar. Vad hände egentligen med hajpen runt vandrande pinnar? Obegripligt nog försvann de från kartan över coola husdjur någon gång på 80-talet, närmare tidpunkt lite oklart till följd av regionala avvikelser (i Grums till exempel är de fortfarande topp-3 tillsammans med brevduva och minikor). Ett väldigt enkelt sätt att åtgärda den här oförtjänta frånvaron från husdjurstopplistan är att vi alla tar vårt ansvar och tvångsförser våra närmaste vänner med ett gäng pinnar nästa gång vi är inbjudna på grillning eller kakbuffé. Tummis på det.
* En bil eller två från Cars. Den här punkten är högst familjeanpassad. En liten nödlösning kan man säga. I vårt hem finns det oproportionerligt många bilar i olika utförande med sitt ursprung i de två Cars-filmerna. Måhända sätter någon i halsen och undrar hur tanken är att det här på något vis ska kunna matcha något av de två briljanta förslagen ovan och det är i sanning en befogad fråga. Då kommer en kontrafråga: vet ni vad en sån där liten bil kostar? Om den nya värdfamiljen lägger ut bilarna på Tradera dan efter är middagen/fikat snart finansierad.
Vad kul att kunna hjälpa till att bredda sortimentet på gå-bort-gåvor, eller hur? Men bara för att hålla entusiasmen på en lagom nivå bör man i balansmässig anda även upplysa om mindre lämpliga objekt att överlämnas i samband med ankomst till inviterare. Lämnar man något av följande uppfattas man lätt som något av en idiot:
* Stomipåse. Det hjälper inte om man fyller den med chips, ostbågar eller ens is. Se till att få med rätt slags påse.
* Orm. Såvitt jag har förstått ger det helt fel signaler att överlämna orm, oavsett ras. Svårt att slingra sig ur när överlämnandet skett så att säga. Är också ytterst olämpligt om man gav vandrande pinnar vid senaste besöket då dessa enligt säkra källor inte är särskilt kompatibla med ringlande kräldjur.
* En sil eller två från Trainspotting. Filmmemorabilia i all ära, men det här kan slå oerhört fel. En sil med nät kan förvisso användas med fördel i köksregionerna liksom en sil i form av ett durkslag, men en sil i form av en spruta för livsfarligt knark för i regel med sig en naturlig skepsis från mottagaren. Även så om adressaten råkar ha någon slags användning av silen i sitt dagliga liv då det kan framkalla allvarliga dialektala avarter. Men det är givetvis bara en av många självklara orsaker till att inte ta med en sil eller två från Trainspotting (det finns inga andra filmer heller för den delen där silar figurerar som är lämpliga som substitut).
Skulle man trots den pedagogiska utläggningen ovan ha problem att urskilja lämpligheten i tänkt gåva av begränsat värde ber bloggen att få hänvisa till sk sunt förnuft. Tänk alltid att litet torrt djur är bättre än stort slemmigt dito och ska det vara en påse så titta alltid i nedersta lådan. I köket.
* Bakispåse. Ta en plastpåse från ICA/Systemet/H&M och fyll med en påse chips, en påse ostbågar (obs! ej ostkrokar!), två paket Resorb, ett par avslagna Coca-Cola, en kall pizza och om möjligt ett par-tre ispåsar.
* Vandrande pinnar. Vad hände egentligen med hajpen runt vandrande pinnar? Obegripligt nog försvann de från kartan över coola husdjur någon gång på 80-talet, närmare tidpunkt lite oklart till följd av regionala avvikelser (i Grums till exempel är de fortfarande topp-3 tillsammans med brevduva och minikor). Ett väldigt enkelt sätt att åtgärda den här oförtjänta frånvaron från husdjurstopplistan är att vi alla tar vårt ansvar och tvångsförser våra närmaste vänner med ett gäng pinnar nästa gång vi är inbjudna på grillning eller kakbuffé. Tummis på det.
* En bil eller två från Cars. Den här punkten är högst familjeanpassad. En liten nödlösning kan man säga. I vårt hem finns det oproportionerligt många bilar i olika utförande med sitt ursprung i de två Cars-filmerna. Måhända sätter någon i halsen och undrar hur tanken är att det här på något vis ska kunna matcha något av de två briljanta förslagen ovan och det är i sanning en befogad fråga. Då kommer en kontrafråga: vet ni vad en sån där liten bil kostar? Om den nya värdfamiljen lägger ut bilarna på Tradera dan efter är middagen/fikat snart finansierad.
Vad kul att kunna hjälpa till att bredda sortimentet på gå-bort-gåvor, eller hur? Men bara för att hålla entusiasmen på en lagom nivå bör man i balansmässig anda även upplysa om mindre lämpliga objekt att överlämnas i samband med ankomst till inviterare. Lämnar man något av följande uppfattas man lätt som något av en idiot:
* Stomipåse. Det hjälper inte om man fyller den med chips, ostbågar eller ens is. Se till att få med rätt slags påse.
* Orm. Såvitt jag har förstått ger det helt fel signaler att överlämna orm, oavsett ras. Svårt att slingra sig ur när överlämnandet skett så att säga. Är också ytterst olämpligt om man gav vandrande pinnar vid senaste besöket då dessa enligt säkra källor inte är särskilt kompatibla med ringlande kräldjur.
* En sil eller två från Trainspotting. Filmmemorabilia i all ära, men det här kan slå oerhört fel. En sil med nät kan förvisso användas med fördel i köksregionerna liksom en sil i form av ett durkslag, men en sil i form av en spruta för livsfarligt knark för i regel med sig en naturlig skepsis från mottagaren. Även så om adressaten råkar ha någon slags användning av silen i sitt dagliga liv då det kan framkalla allvarliga dialektala avarter. Men det är givetvis bara en av många självklara orsaker till att inte ta med en sil eller två från Trainspotting (det finns inga andra filmer heller för den delen där silar figurerar som är lämpliga som substitut).
Skulle man trots den pedagogiska utläggningen ovan ha problem att urskilja lämpligheten i tänkt gåva av begränsat värde ber bloggen att få hänvisa till sk sunt förnuft. Tänk alltid att litet torrt djur är bättre än stort slemmigt dito och ska det vara en påse så titta alltid i nedersta lådan. I köket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)