BLOGG #103 - VI ÄR HÄR NU IGEN

You guys know the drill.

Fredag, The Dove. Lördag, match. Söndag, utflykt.

Nu låter det som om det skulle vara tråkigt att vara på medlemsresa, men det vet ni ju redan att så är icke fallet. Nya medlemmar, nya utekvällar, nya matcher och nya utflykter. Samma som tidigare fast ändå inte.

På fredag afton får vi oss en alldeles egen tillställning arrangerad för oss då gamle storspelaren Jason Dozzell berättar om sin karriär följt av lotteri med finfina Ipswichpriser. Kanonstart på helgen men med den bieffekten att morgonen efter blir lite trögstartad. Vi snackar half English till frukost. Kanske så lite som en fjärdedels English. Smällar man får ta har jag hört.

Efter en tupplur och en dusch är det här 40-plusekipaget redo för en dag i solen på pubarna, i radiostudion och på Portman Road. Ni kan även den här drillen, Mannings följd av Black Horse och sedan stadion (och ev en flottburgare förstås). Jag och Min Ipswichkompis Pelle kvistar iväg till BBC Suffolk för ett litet besök i studion hos Mark Murphy, Phil Skinka och inte minst den gamle legenden Kevin Beattie (som förutom spel i Ipswich och engelska landslaget på ålderns höst varvade ner med lite lågligespel i Sandviken. Jo, Sandviken. Mordor.)

Fd engelsk superback och två svenska supare

Efter att ha lyssnat till en utläggning av "The World's Youngest Football Pundit", en typ 13-årig expert i studion som låter som att han är ca född på sent 60-tal vänder vi tillbaka till Black Horse för lite mer häng i den strålande solen innan det är dags för dagens match mot skogarna från Nottingham.

29/3 2014 Ipswich Town - Nottingham Forest 1-1, PR (17 955)

Eftersom Min systerson Anton är med betyder det inte bara att vi har en väldigt insatt sexåring i vårt sällskap utan också en alldeles personlig kommentator i 90 minuter. Lasse Granqvist, släng dig i väggen. Vad matchen anbelangar blir det ännu en oavgjord historia, vilket kändes ok då vi hade ett halv-borta-element i sällskapet. Inga bragging rights för någon. Fint väder, en poäng och väntande brasiliansk köttrestaurang på kvällen. Bra kombo.

Minns köttbonanzan i samband med Charltonmatchen i förra inlägget och multiplicera med 40 000 miljarder så har vi kvällens köttutbud på Rio's Brazil i Ipswich. Föga överraskande får vi fortsätta aftonen med att eftersläcka näringsintaget och lyckas tämligen väl med denna aktivitet ända tills vi får rött kort i baren på Cricketers. Vi får alltså inte beställa en droppe till och det gäller hela vårt sällskap. Imponerande ändå att de har koll på varenda kotte som hänger i just vårt gäng. Och kanske bra för frukost nästföljande dag när en tänker efter. För då ska vi ju åka till ett favoritbryggeri.

Söndagen avnjuts mestadels i den förtjusande kuststaden Southwold där det eminenta bryggeriet Adnams håller till. Det blir både bryggeritur, provsmakning och en vända i deras stora shop som ligger mitt i byn. Jag blir så till mig att skrymmande saker och dryckjom inhandlas vilket sedermera får till följd att vi får lägga till en incheckad väska på flyget hem. Briljant resa än en gång och en fantastisk avslutande utflykt.

Bryggeritur. Väldigt tur faktiskt.

EN HELG PÅ VINTERN ÄR OCKSÅ EN HELG

Ibland är det lätt att undra varför det finns helger året runt, men jag tror det beror på att det går så vansinnigt många vardagar på ett år. Hur som helst är helgerna på vintern i en klass för sig. Är det risigt väder kan man sitta inne och kolla Vinterstudion, lira hallindiebandy och ägna eftermiddagen åt att simultankolla fotboll på tv och hockey på paddan. Skulle det å andra sidan vara strålande solsken kan man leka i snön, åka pulka, störta ner för backen i något alpint centrum eller lira lite utomhus-indiebandy-bandy. Eller så gör man det allra bästa och kombinerar de två. Grymt upplägg, minst en Golden Globe till den som kom på det.

Ungefär så här:

Tjata på barn att det är dags att åka till skidbacken snart och således vore lämpligt att äta frukost. Få noll respons, ät frukost själv och få minst en förtvivlad människa i hushållet som ville äta frukost med sin pappa. Tänk lite för dig själv att det här var ju en prima start på på helgen. Hämta skidgrejer från vinden, fortsätt på den inslagna vägen med att ett flertal gånger påtala lämpligheten i att kanske skynda sig en smula. Inse att du borde slappna av lite och åk sedan till skidbacken. Efter ca ytterligare en timme.

Var gärna lite nöjd med dig själv för att ha kommit ihåg alla tekniska detaljer (med viss assistans från Fru Nygårds) varpå det passar sig väl att ställa sig i kö för att byta till sig säsongens skidpaket för kidsen (föredömligt system kallat Tripp Trapp Trull för övrigt). Försök bortse från att det trots närmast obefintlig kö tar en halvtimme innan det blir någon assistans i frågan. Inse att det inte är nåt som är påverkbart. Medge en smula motvilligt att det lite grann är ens eget fel. Mot liften. Efter att ha frågat om det är någon som är kissnödig. Förbanna sedan dig själv ca 10 minuter senare att inte medelst tvång ha dragit småsektionerna till tvingande toalettbesök. Ni kan nog lista ut varför pappan går och köper nytt underställ till en av de medverkande i direkt anslutning till att första åket avslutats.

I övrigt en utmärkt första dag i skidbacken efter att ha intagit lunch och fått välbehövlig energi till eftermiddagens övningar. Avslutningsvis säsongens första åk i stolliften. Pappan till och med stretchar ut sista åket så pass att första fem minuterna av både Ipswichs och Leksands tv-matcher missas. Båda har förstås gjort var sitt mål tämligen omgående i respektive matcher. Jag måste åka mer slalom.

Nu består en helg inte enbart av lördag utan även av söndag. Det är så man får ihop en helg. Efter att ha sovit ca 12 timmar. Tänk vad en dag i skidbacken kan sänka en medelålders man. Vi öppnar dagen hyggligt piano och inte förrän efter lunch (sen sådan) styr vi kosan mot Grycksbo för att spela spontan-ute-indie-bandy (i officiella kretsar benämnt isuteindiebandy) och laja lite allmänt på skridskor. Som man gör. Sen gör kidsen i barnlaget ca 20 baljor på de vuxna och tillsammans med varm choklad, några torra kex och ett knippe bananer för fruktvänner i sällskapet har vi en fulländad söndag.

Varsågod för idylliskt inlägg om en helg i en semifrisksportens tecken. Idag är det måndag och business as usual, inget väsentligt att rapporter om en säger. Vi hörs eventuellt när det blir helg igen.

MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - KAPITEL 2

Hur gammal ska en egentligen vara för att gå och titta på engelsk fotboll? Det går givetvis inte att svara på hur som helst utan man får snäva in sig på en klubb - förslagsvis Ipswich Town - och en mindre population - förslagsvis the extended Nygårds family. Således borde man kunna gå tillbaka i rullorna, krita ner antal årsringar för respektive debutant och därefter medelst ordinär mellanstadiematte räkna ut genomsnittsåldern för en gröngöling på Portman Road.

En ligger trots allt en själv närmast, så vi får väl börja där och se var vi hamnar.

Moi: 25 vårar. Förlust 0-1.

Fru Nygårds: 27 höstar. Förlust 1-3.

Farfadern: 55 bast. Förlust 0-1.

Farmodern: 61 jordsnurr. Vinst 5-1!

Syster: Ålder 19. Förlust 0-1.

Svåger: 29. Vinst 3-0.

Lilla Sektionen: Styvt ett halvår, tre dagar kort från fem månader. Oavgjort 0-0.

Systersektionen: Fem dagar från att bli fem månader. Vinst 3-1.

Systerson modell äldst: 5 årsringar. Vinst 2-1.

Min systerson Anton: 6 jordevarv. Kan ej sia om utgång av match på lördag.

Svärmor: 53 Jahre. Vinst 1-0.

Svärfar: ca 45. Vinst 1-0.

Fröken Sally: Man får tydligen inte ha husdjur på stadion. Här borde man ju faktiskt vara lite mer flexibla. Katter har också klubbkänsla.

Om vi sammanfattar den här smått meningslösa räkneövningen hamnar vi på en debutålder av dryga 27 år. Något högre än mig själv och spot on på Fru Nygårds. Det säger ju inte ett jävla jota, men då har vi i alla fall räknat ut det och kan lägga det bakom oss. Om de nu bara öppnar upp en kattsektion på norra så får vi ner medelåldern ett år eller två.

Fotnot: Medelresultatet i debutmatch för en medlem i the extended Nygårds family 1,45-0,82. Där har vi ett resultat man inte ser alltför ofta.

ETT TELEFONSAMTAL FRÅN EN SYSTERSON

Det var längesen det återgavs ett telefonsamtal här hos mig. Men när en systerson ringer är det dags att bjuda till.

 

- Hej Niklas.

 

- Hej Anton. Är det du som ringer? Vad vill du då?

 

- Nää...Ja...

 

- Ville du bara ringa och prata lite?

 

- Jag ville baja jinga och pjata lite.

 

Sen pratar han. Han har sån sjuk social kompetens den här grabben så det är inte klokt. Han ringer till sin morbror bara för att prata lite. Fem år gammal. Rundar sen av det hela med att byta några ord med Lilla Sektionen och Fru Nygårds. Hans mor säger att han charmar galonbrallorna av tjejerna på dagis. Det är svårt att finna någon anledning att tvivla på att det ligger en hel del sanning i det.