ATT ÅKA SLALOM

Vem åker slalom nuförtiden? Ungefär lika mycket som nån åker super-G typ. Småsektioner åker förvisso utför på vad vi old people kallar slalomskidor. Men vad åker de egentligen?

De åker väl skidor. Sen var det skit samma om det är längd-, slalom- eller ärtskidor. Det essentiella i själva åkningen tycks vara de yttre omständigheterna, främst temperaturen. Inte uti kroppen utan uti utomhus.

Ett åk. Sen är det lätt att bli kall. Om man är Systersektionen. Då ställer man skidorna och går in och värmer sig. Det är ju så det måste gå till. Ingen ska frysa tårna av sig liksom. Så efter fem minuter av värmande går man ut, sätter på sig skidorna och åker upp i sittliften igen. På vägen ut kanske man möter Lilla Sektionen och Fru Nygårds. De har inte ens kommit upp i nämnda lift, ty över den lille som en snöstorm på fjället sköljde ett trängande behov av att lätta på trycket just som det var deras tur att åka fram till liften och sätta sig. Otur. Men bra tänkt pga ett par grejer:

* Sittliftar av igår och idag är i skriande avsaknad av toalettinrättningar. Man sitter ändå i den där stenhårda soffan i ett antal minuter. Varför har ingen uppfunnit det? Obegripligt.

* Ett fruset skrev är sämre än en frostig näsa eller ett par frusna tår. Mycket mycket sämre.

* Om det hade funnits toa i sittliften hade det varit extremt klurigt att trixa ut grejen med täckbyxor och långkallingar på.

När man sen åker upp i liften för andra gången och följaktligen ner för backen en andra gång finns det ju ingen direkt anledning att inte gå in och värma sig en andra gång. Sen kanske man grillar lite tills fingrarna är redo att trilla av till följd av ovan nämnda kyla. Måhända blir det så att ingen vill åka mer och fadern får ta ett par åk på egen hand innan det är dags att packa ihop och åka hem. Det är kanske inte alla som gör så. Men det är lite så vi jobbar ibland. Särskilt när det är kallt.

Nästa helg provar vi lite super-G och provar om det möjligtvis är lite varmare.

DU KAN VA LILLÖRDAG

Förutom att det är helt omöjligt att hitta en vettig stavning av lillördag är det definitivt inget man vill bli kallad av någon i telefon som man aldrig ens pratat med förut, än mindre träffat.

- Heeeeej Niklas! Hur står det till? (taskig standardöppning. Det går utför med landets telefonnasare. Låter för övrigt som om han går på en cocktail av amfetamin och carpe diem-skyltar).

- Öh? (jag blir så vältalig när det ringer försäljare en vanlig onsdag).

- Ja, hur är det så här på lillördag? Höhöhöhö (han fullständigt carpar skiten ur en kombo av skräckfilms-, seriemördar- och Hacke Hackspettskratt).

- (kan inte över huvud taget dra mig till minnes hur jag replikerar här, men det ligger nära till hands att föreställa sig att det är något liknande min elekventa öppningsreplik).

- Jo, jag ringer angående ditt orange kuvert (smart att det är orange alltså. Tänk om det varit vitt. Jag får skitmånga vita kuvert. Satan i gatan vad han hade fått problem då).

- Tack, men jag sköter det där själv och j... (prickarna symboliserar att jag blir abrupt avbruten för något som uppåttjackaren i andra änden av luren anser vara en nödvändig avskedsfras).

- DÅ FÅR DU HA EN HÄRLIG LILLÖRDAG!!!!! (versalerna representerar här en övertänd säljare av onödiga produkter kombinerat med en sällan hörd brist på självkritik).

- Tack och h... (jag råkar lägga på lite, lite för tidigt. Så där lagom irriterande).

I det här läget kan man ju bara spekulera, men med närmast statistiskt säkerställd säkerhet borde det förhålla sig som så att lillördagpredikanten blåstirrar på carpe diem-prydnaden, önskar sig själv en fortsatt härlig lillördag och ringer upp nästa offer. Heeeeeeej [sätt in valfritt namn och skänk en tanke både till offret och den stackars säljaren som har ett av världens jobbigaste jobb]!!