BLOGG #38 - PARANTESER

Som förälder undrar man säkert tämligen ofta vad ens vuxna barn egentligen håller på med, exempelvis när de bor utomlands. Kanske särskilt under en dylik omständighet.

2/11 2004 Ipswich Town - Sheffield United 5-1, PR (22 977)

Hur kan man övertyga sina paranteser att det är en bra idé att plugga på distans när man tjänstledigt? I Ipswich. Hur svårt kan det vara?

Säg så här:

* Efter ankomst hinner de vila benen i en timme i lägenheten innan vi styr kosan mot The Greyhound för lite förtoppning.

Myspys på Gråhunden

* Ipswich Town gör jobbet och pangar in fem baljor bakom Neil Warnocks keeper. Vad mer kan man begära?

* Det handlas supporterprylar av Fadern. Bra betyg.

* Utöver ovanstående inköp anskaffar Fadern även flera paket med bacon. BACK BACON! Inhandlar, skickar ner i bagaget och tar med hem. Baconkungen.

* De kidnappar varken mig eller Ann-Sofie när de ska åka hem. Nog måste det vara tillräckligt gott betyg? Nåja, vi har ju bara knappt två månader kvar innan vi kommer hem igen.

Next up, supporterbuss igen. Stay tuned.

MIN PAPPA ÄR STARKARE ÄN DIN PAPPA

Nu vet ju jag inte hur stark din pappa är, men förmodligen inte lika stark som min. Hela tåget med Min pappa är starkare än din pappa passerade mig mer eller mindre obemärkt på den tiden det begav sig trots att jag förmodligen hade en av de starkaste papporna around. Tänkte ta igen det nu.

Min pappa är alltså starkare än din pappa. Han är lite som Thunder i det insomnade radioprogrammet Mammas Nya Kille. Hade min pappa vuxit upp i djungeln hade han också kunnat precisionsoperera en gepard, förmodligen med förbundna ögon. Lite grann som en McGyver på steroider. Min pappa är inte främst den starkaste, utan snarare den klurigaste och envisaste människa i en ganska stor radie med utgångspunkt från Aspeboda socken.

Min pappa kan bygga det mesta som kan tänkas behövas byggas i anslutning till ett hus. Behöver man exempelvis en trappa upp till vinden kan man ha en på plats på en dag eller två. Kanske vore det nåt att toppa upp ett badrum eller två? Inga problem. Tar tydligen längre tid än när han var 30-40 sisådär, men det är ju inget vi har koll på egentligen så länge han inte talar om hur fort det gick på den tiden. Ett nytt kök, vad sägs om det? Uppe på nolltid. En gungställning på baksidan av huset, ett tätningsjobb så inte huset blir fullt av möss och hur vore det att få hjälp med att installera ett par nya garageportar i ett garage med närmare fyra meters takhöjd? Jag sa ju att min pappa är starkare än din pappa.

Ett 15 kvadrats förråd, varav en del vedbod. Piece of kaka. Ett gruslass, reglar, panel och tak. Plus en hängränna. Lite såna grejer. Gammaldags klosettlås till förrådsdörren. En nyckel. Sånt som kan få konsekvenser. Om det efter ett par år eller så visar sig att man tappar bort nämnda nyckel. Särskilt om det står ett gäng cyklar och ett set med sommardäck till ena bilen innanför den låsta dörren. Då är det tur att min pappa är starkare än din pappa. Och klurigare. Och envisare.

För då kommer han hem och tar sig en titt på det hela. Klurar ut hur det ska lösas och vips så har han fått upp låset och filat till en ny nyckel. Fråga mig inte hur det går till, det är mig lika främmande som när Joe Labero trollar bort ett helt jävla flygplan. Av bara farten kastar han på sommardäcken på Skodan och när en kommer hem är allt liksom klart. Bara för att han kan. Min pappa, 71 år.

Sa jag att min pappa är starkare än din pappa? Ok, men han är faktiskt det.

MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - KAPITEL 2

Hur gammal ska en egentligen vara för att gå och titta på engelsk fotboll? Det går givetvis inte att svara på hur som helst utan man får snäva in sig på en klubb - förslagsvis Ipswich Town - och en mindre population - förslagsvis the extended Nygårds family. Således borde man kunna gå tillbaka i rullorna, krita ner antal årsringar för respektive debutant och därefter medelst ordinär mellanstadiematte räkna ut genomsnittsåldern för en gröngöling på Portman Road.

En ligger trots allt en själv närmast, så vi får väl börja där och se var vi hamnar.

Moi: 25 vårar. Förlust 0-1.

Fru Nygårds: 27 höstar. Förlust 1-3.

Farfadern: 55 bast. Förlust 0-1.

Farmodern: 61 jordsnurr. Vinst 5-1!

Syster: Ålder 19. Förlust 0-1.

Svåger: 29. Vinst 3-0.

Lilla Sektionen: Styvt ett halvår, tre dagar kort från fem månader. Oavgjort 0-0.

Systersektionen: Fem dagar från att bli fem månader. Vinst 3-1.

Systerson modell äldst: 5 årsringar. Vinst 2-1.

Min systerson Anton: 6 jordevarv. Kan ej sia om utgång av match på lördag.

Svärmor: 53 Jahre. Vinst 1-0.

Svärfar: ca 45. Vinst 1-0.

Fröken Sally: Man får tydligen inte ha husdjur på stadion. Här borde man ju faktiskt vara lite mer flexibla. Katter har också klubbkänsla.

Om vi sammanfattar den här smått meningslösa räkneövningen hamnar vi på en debutålder av dryga 27 år. Något högre än mig själv och spot on på Fru Nygårds. Det säger ju inte ett jävla jota, men då har vi i alla fall räknat ut det och kan lägga det bakom oss. Om de nu bara öppnar upp en kattsektion på norra så får vi ner medelåldern ett år eller två.

Fotnot: Medelresultatet i debutmatch för en medlem i the extended Nygårds family 1,45-0,82. Där har vi ett resultat man inte ser alltför ofta.

ATT LEKA HANTVERKARE

Vad är den optimala bilden för att få mesta möjliga antal likes på Fejjan? Barn, mat, båtar, fötter eller bröllopsbilder? Kanske det, men jag går all in på att en altan kan vara det som krävs för att slå nytt pers i grenen. Alltså måste det byggas en altan.

Några grundläggande förberedelser när man ska leka hantverkare:

* Anlita kompetent folk, a.k.a Farfadern.

Det räcker för det mesta så. Sen följer instruktioner om vad som ska göras, som grävning, inköp, fastskruvning av balkskor, sågning av reglar, skruvande av desamma samt strategi vid läggning av trall. Sen tar det en dryg helg så är man färdig. Det är då det börjar.

Om man i vanliga fall har två likes per inlägg borde det inte vara så svårt att persa. Döm själv:

Gillar du det du ser?

För att inte hålla er på halster kan härmed meddelas att det efter fyra timmar kommit upp i 28 likes. Ganska bra facit för att vara mig. I förlängningen kommer den här altanen förstås få andra effekter, såsom:

* Spekulationer i om det ska byggas tak, glasas in och såna där grejer. Kommer icke att ske. Rum har man inomhus, altan har man utomhus.

* Det är alltid nån jävel som bygger större altan. Får säkert tvåhundra likes.

* För hugade spekulanter som har vägarna förbi bjuds det på fika på altanen. Om det regnar sitter vi i köket och beundrar altanbygget inifrån huset.

* Som alla stora byggen blir det följdbyggen (ej tak, glas etc, se ovan). Således kommer grillplats anläggas samt ombyggnation av sandlådeområde att genomföras. Det här nya grillområdet kan mycket väl bli en formidabel succé på Facebook. Både nybygge, mat plus att man kan slänga in småsektionerna i förgrunden. Tänker 50 likes minimum.

Så, det var ju en ganska bra helg om jag får säga det själv. Nu är det bara att invänta att grannparet på 90+ knackar på dörren och förstör den genom att meddela att de slängt ihop en veranda på 100 kvadrat. Det verkar ju vara så de jobbar nu för tiden, pensionärerna.

EN SÅN DÄR RESA

Det är en sån där resa som kommer precis i rättan tid. En sån där resa man kan behöva när ett avbrott från vardagen och ekorrhjulet känns nödvändig. En resa där man låser in mobilen i värdeskåpet på hotellrummet och bara kollar av eventuella sms på kvällarna. En sån där resa där man kan glömma alla måsten och bara vara. En resa där man riskerar att äta ihjäl sig, dricka för många Cuba Libre och komma hem röd som en kräfta. Men där man efter några dagar lärt sig att när just den där stenhårda bartendern står i baren ska man inte beställa fler rom & cola för han tömmer flaskan och färgar med lite läskeblask. Så jobbar han.

En sån där resa där systrar, syskonbarn och föräldrar semestrar ihop och det alltid finns någon som orkar spela fotboll eller volleyboll, bada, toka sig (de gillar sånt), spela biljard eller bara konversera med de små sektionerna. Den sortens resa där Lilla Sektionen får en uppenbarelse med hjälp av simpuffar på överarmarna när han upptäcker att han flyter, "JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ!!!". Eventuellt sa han det en gång till ackompanjerad av sitt saliga leende, det var så varmt i hjärtat att jag inte riktigt hann med att räkna. En resa med fler simmare, Systersektionen utan puffar simmandes ute på djupt vatten samt systersöner som också fattar galoppen. Precis en sån där resa som man kan prata om något längre fram i tiden som den resan när alla fyra kidsen började få grepp om flyt på vattnet på riktigt.

Jag simmaj inte nu

En sån där resa där Lilla Sektionen går från att prata om Bollyboll för att i slutet av veckan tillrättavisa samtliga som inte säger volleyboll med v. En sån resa. Ni vet en sån där samma sektion får ett sammanbrott varje gång det är dags att lämna fotbollsplanen för att det är så stekande hett plus att hans fader dras med en envis knäskada? En sån resa. En med en biljardmatch med fyra barn i åldrarna 4, 5, 6 och 7. Vi kan väl säga att biljardgenen inte är särskilt väl utvecklad i just det åldersspannet. Men både duk, köer och bollar är intakta när vi har spelat klart.

Det är tvivelsutan en sån där resa där en stor skopa pedagogik måste appliceras på Lilla Sektionens argumentation att han måste köpa just den där bollen i den där butiken (uppskattningsvis någonstans i regionen av ett par-trehundra bollar). 

- Vi behöver köpa sjukt många resväskor om vi ska få plats med så många bollar. Alltså kan vi inte köpa några fler än de två vi redan köpt. 

- ? (tänk ansiktsuttryck som utstrålar ett starkt ifrågasättande både vad gäller pedagogik och allmänt förstånd hos fadern).

En sån där resa där det görs fåfänga försök att kompensera intaget av kalorier i både mat och dryck genom att lägga in tre träningspass à 70 minuter på gymmet under veckans gång. Det är semester det. En sån där semesterresa där mitt sockerintag ökar med flera tusen procent till följd av intag av läsk (vilket skett enbart i form av jul- och påskmust sedan i höstas) och en näve godis eller två. Det är slut med det nu och var ett riktigt aber att gå på avvänjning igår. Satte sig på humöret kan jag tala om. Sjuka grejer sockermolekyler alltså.

En sån där resa som gör själen glad på så många sätt. Barn som växer i både den ena och andra rollen, vuxna som bara mår bra och övervuxna vuxna som steker järnet i solen och också till synes verkar må riktigt gott. Vad annat kan man göra när det är en sån där resa där man äter bacon till frukost varje morgon? Det är ju helt omöjligt att inte må bra då.

Svårt att inte må bra här. Bacon or not.

En sån där resa som är en riktigt svenneresa till Mallis. Spelar ingen roll. Balsam för själen, balsam i håret och hade jag inte varit en sådan beskedlig individ hade jag banne mig skickat ner en flaska balsam i poolen också. Bara för att det skulle bli lite mjukare vatten.

En sån resa har vi varit iväg på, Fru Nygårds, Lilla Sektionen, Systersektionen och jag. Tillsammans med närmaste familjen på Nygårdssidan. Lilla Sektionen hade med sig bollar, Systersektionen solfjädrar och jag ett par småpåsar med Walkers salt- och vinägerchips plus Fru Nygårds plåtskyltspresenter hem. Eventuellt kommer mina bestående minnen av resan innehålla spår av bacon, chips och Cuba Libre men alldeles säkert kommer de simmande kiddosarna vara vad som fastnar i hjärnbarken för alltid. De fyra fina småsektionerna.