Det kommer en tid (eller
va fan, det kommer väl många tider och tillfällen) för varje
förälder att bli nervös, stolt och lite bortkommen. Inskolning har
vi varit med om förr, men nu börjar det bli på allvar för vår
stora tjej. Sån häringa förskoleklass som var unheard of när jag
och mina ålderslikar var i samma ålder står för dörren till
hösten. Då behöver de här små liven få speja in läget innan
sommaren och det lämnar man ju gärna kontoret för en timme eller
två för att få vara med på.
Aspeboda skola. En
institution i byarna, i familjen och snart för våra barn. Been there, done that,
Been It. Det råkar
alltså vara på det viset att min far, jag (och min lillasyster) och
snart vår dotter gått i den här skolan. [insert valfritt skämt om
inavel här] [dock bortkastat då jag är gift med en skånska] [slut
på brackets]. Några iakttagelser från inskolningsdagen (eller
timmen):
* Vi tre föräldrar som
tagit dit våra barn (resten av kidsen blir ledsagade från
närliggande dagis) får inte stå i led och följa med in i
skolsalen. Sitter således kvar på skolgården och undrar vad vi ska
göra nu.
* Av tre föräldrar är
jag äldst. By far. Logiskt eftersom jag är den enda av oss tre som
är just far.
* Bara halva
fotbollsplanen på Aspeboda IP (a.k.a Aspezteca) är klippt. Inget
representationslag för första gången sen 1939. Skandal skanderar
ni. Pja, har man ett lag med journey men uteslutande från stan
kvittar det väl lika säger jag. Synd på planen dock.
* På gympasalen sitter en
skylt med texten "Idrottshall". Det var väl att ta i lite
i överkant va? Den är typ 20x10 meter. Det blir det ingen hall av
kan jag tala om. Snarare en skrubb för minibandy (vilket för övrigt
är det korrekta namnet för popsporten indiebandy).
* Skolan ska byggas om =
mycket bra. Det står en barack på grusplanen, tillika fotbollsplan
för spel på raster = inte bra. I lågstadiet tillbringade vi två
år i vad som sades vara tillfälliga baracker. Det är nu utdömda
efter 30 år (ordet tillfällig är ett väldigt tänjbart begrepp i
politiska sammanhang) och förskoleklassen ska tillbringa sin första
tid i den nya baracken. Detta medan ny skolbyggnad uppförs. Den här
temporära lösningen kan ha spelat ut sin roll i början av
2040-talet.
* Det sitter fortfarande
ingen varningsskylt vid backen där jag ramlade, slog i skallen och
tuppade av när min frontallob stämde träff med isbanan på rasten
en fin vinterdag tidigt 80-tal. De kunde ju i alla fall ha satt upp
en skylt med mitt namn på som en slags hommage till min äventyrliga
ådra. Ska vi behöva få en till generation Nygårds med
hjärnskakning innan det händer nåt på den fronten? Pja, säger
ni. Skandal säger jag.
På tisdag är det tredje
inskolningsdagen. Fru Nygårds får två timmar på skolgården. Hon
kanske skulle ta med sig Klippo Ferguson och klippa andra halvan av
Aspezteca? Vi kör en gallup på det uppe i hörnet till höger.
Lycka till.