DEN OÄNDLIGA HISTORIEN

...som Limahl brukade sjunga. Eller det oändliga projektet kanske vore en bättre beskrivning.

Efter lite dötid på långflygning och diverse andra transportmedel har projektet med att redogöra för musikkompilationer som haft stor inverkan på blogginnehavarens liv fått lite mer kött på benen. Närmare bestämt cirkus 63 A4-sidor till dags dato som är tänkt att presenteras bit för bit på Popskolan. Då är det fortfarande 10-12 album kvar att skriva om innan leverans till bloggen kommer att påbörjas. Det här projektet lever sitt eget liv nu. Det kan bära vart som helst. Förmodligen rakt ner i fördärvet. Den som lever får se. Som Limahl brukade säga.

STATUS SERIÖST PROJEKT

Det är väldigt kul det här. För mig alltså. Lite terapi skulle man nog kunna kalla det. Huruvida det kommer vara särskilt roligt för nån annan att ta del av känns ju mera osäkert om man säger. Men i just den här frågan är jag mig själv väldigt kär och bryr mig inte så mycket om graden av tilltalande för eventuella läsare. Det blir väl inte mer egotripp än så här och det är ju det som är en av de största fördelarna med att ha en egen blogg och själv bestämma vad man vill skriva på den. Det har jag ju i och för sig gjort sedan dag ett, men nu känns det som självgodheten flyttats upp en nivå.

Som info kan nämnas att tågåkandet i helgen uteslutande ägnades åt att författa texter till 15 album som på litet eller stort vis haft inverkan på mitt liv så långt. Längre än så har jag inte kommit. Då är det 35 kvar tänker jag. Det är lika bra att sikta högt. För ytterligare information kan meddelas att det inte blir någon publicering innan alla 50 är klara. Famous last words.

ETT SERIÖST PROJEKT

Det här känns lite märkligt. Jag tänker sjösätta ett seriöst projekt så den här bloggen kan göra skäl för namnet. Här på bilden syns många av mina bästa kompisar.

That's what friends are for

Det kan tyckas ohövligt att trycka in dem i en hylla, men det sägs att det är där de trivs bäst. Många av dessa emotionella dyrgripar har en historia att berätta om mig som person. Jag inser att det förmodligen mest kommer att vara ett gott terapiarbete för mig att skriva och mindre njutbart för någon annan att läsa, men jag känner att det är nåt som måste ur mig. Kalla det 40-årskris om ni vill. Jag har bestämt mig för att ett projekt om mina favoritskivor - de som betytt mest för mig så här långt i livet - får tjänstgöra som mina memoarer. Lite typ 25-årig fotbollsspelare skriver självbiografi. Fast utan pengarna och skillsen på fotbollsplanen då. Jag återkommer, det här lär ta tid att få ihop. Topp 25 eller topp 40? Topp 50? Jag återkommer, det här lär ta tid att få ihop.