BLOGG #47 - BAKRUS PÅ WHITE HART LANE

Den här kombon med en lördag fylld av smörgåstårta, Pripps Blå, fotboll och inte minst en räcka ale att runda av kvällen med gör sig alltså inte så bra dagen efter kvällen före. Särskilt inte när man ska ta tåget till huvudstaden för att kolla in en Premier League-fight på White Hart Lane. Typiskt skitolämpligt att börja just en sån dag med paracetamol.

28/11 2004, Tottenham Hotspurs - Middlesbrough 2-0, White Hart Lane (35 772)

Merparten av de närvarande på Spurs hemmaplan har starka åsikter om hur spelet ska spelas, domarens förehavanden samt inte minst de rödtröjades allmänna uppsyn och de är inte sena att lufta sina okvädningsord. Här kan man tänka sig att dylika yttringar borde vara lätta att dra sig till minnes och redogöra för i text, men som den timide man jag är så har de flesta förpassats till de mörkaste gömmorna i min lilla hjärna. Således konsulteras åter igen Then Gamla Skrifthen från 2004, mest för att jag har så dålig smak och i en osmakligt självgod passage på torsdagkvällen får för mig att sitta och skratta åt min egen text. Höjden av taktlöshet, I do apologise. 

Söndag morgon kunde ha känts bättre. Det måste ha varit nåt i maten jag åt på lördagskvällen för jag är väldigt seg i skallen och mår allmänt halvpyton, så innan jag far in till London så petar jag i mig ett par paracetamoltabletter. Jag ska träffa Pålle och hans tillreste far för att se Tottenham-Middlesbrough och jag hoppas innerligt att det blir en intressant match eftersom biljetten gått lös på £35 och kombinerat med £25 för tågbiljetten så blir det en skaplig dagsnota. Pålles far har även han varit med om en hel del fotbollsresor även om han inte når upp till Pauls kaliber. Vi hittar en pub för en kvick öl innan vi lommar bort till arenan och kliver in på den i god tid innan avspark. 

När det är dags för avspark lägger jag för första gången märke till en mycket högljudd man bakom mig som får mina öron att fladdra med sina inlägg. Denne självutnämnde läktarkommentator borde tvätta munnen med mycket tvål och vatten när han kommer hem. Så många f-ord som han yttrar i minuten tror jag inte att det är många som mäktar med. Varken att yttra eller att höra. Han smattrar på som jag vet inte vad och det är en välsignelse när halvtidspausen kommer. Naturligtvis har hans beteende inte ändrat sig dramatiskt över pausen utan närd av halvtidsfika så trummar han igång igen. 

Här sitter jag och lyssnar på engelska svordomar av grövre art

Lite längre ner på läktaren håller en liten man med ytterst ointelligent utseende och uppträdande show genom att envisas med att som ensam man på hela läktaren stå upp matchen igenom. Jag tycker också att det blir roligare om man står upp, men när det sitter människor runt omkring som inte ser när man står upp får man tänka lite längre än näsan räcker. I det här fallet är jag högst osäker på att hjärnkapaciteten ens räcker så långt som till näsans längd, det är nog dessvärre mycket sämre ställt än så. Nåja, eftersom det är ganska kallt så tycker jag det är ganska ok att stå upp under större delen av matchen. Tottenham vinner med 2-0 efter ett snyggt mål och en riktig målvaktstabbe. Stämningen är hyfsad men publiken på kortsidan närmast där jag sitter har roligast när en kille och en tjej försöker smyga in på läktaren mitt i halvleken. Beroende på dominerande fantasier kan man nog tolka deras sena inträde på läktaren på väldigt olika sätt, men det är ingen tvekan om hur majoriteten av publiken (99 % grabbar) på nedre sektionen tolkar situationen. Efterföljande ramsor från kortsidan lämpar sig inte för tryck i denna publikation.

Jösses vad de håller på i London alltså. Undrar om Min Tottenhamsupportande kompis Fredrik och jag nånsin kan sätta våra fötter där med tanke på det ovårdade språket. Jag är orolig för hans välbefinnande om vi skulle hamna bredvid samma klientel som den där paracetamolsöndagen 2004. Vi får sitta på en läktare helt enkelt och ladda med extra paracetamol.

OM ATT GLÖMMA BORT ATT KOMMA IHÅG

Eventuellt finns det någon i (den forna) läsekretsen som undrar om blogginnehavaren har glömt bort att den häringa publikationen faktiskt inte försvunnit från internet. Förträngt att den ligger här och bara väntar att bli skriven på. Ungefär som en redigt gammeldags skrivmaskin av typen som man måste knäcka minst 100 kg i bänkpress för att orka trycka ner bokstäverna på tastaturen. Den har han ju inte glömt. Klart han inte har. Ähum.

Ni vet hur det är, så många grejer man ska hinna med. Jobba, kolla på fotboll, dricka te, skjutsa till indiebandy och fira Fru Nygårds födelsedag för att bara nämna några favoritaktiviteter. Och då har vi inte ens avhandlat det här med att spela in en podcast och lägga ut på datawebben. Jävlar i min låda vad det är roligt. Inte nödvändigtvis för lyssnaren kanske, men för mig och Min kompis Fredrik är det veckans avkoppling (jag har inte frågat Min kompis Fredrik om just den här biten, men jag tar mig friheten att tala även å hans vägnar i ämnet) med en kopp te, lite löst manusskrivande och påföljande snackande rakt in i datorn i vår mysiga studio. Fast vi använder ju mikrofoner, det blir bättre ljud då liksom. Ni vet väl var vi håller till förresten? Det är ju här för tusan.  Och lite så här kan det se ut när Min kompis Fredrik kör en telefonare:

Mr Pink

Tro nu inte att den här bloggen kommer leverera på daglig basis bara för att dess innehavare råkade komma ihåg att komma ihåg den just idag. Han håller ju även på att podda hos #listmakarna samt finns det risk/chans att han även kommer att göra ett eller annat blogginlägg hos #listmakarnas nya blogg. Sen var det ju den här sidan med ITFC Sweden. Herregud vad han ska hålla på hela tiden. Och då kanske han glömmer bort att komma ihåg Popskolan by Nigge. Så kanske det blir. Men ibland kanske han kommer ihåg att komma ihåg den. Den som hänger på datawebben får se. Hey ho.

ATT FÖRBEREDA EN PODCAST

Ibland när man ger sig på något nytt kan det vara bra att antingen ha enorma mängder av tid eller vara svängd i tekniken som behövs för ändamålet ifråga. Några stolpar att förhålla sig till vid den eventualiteten att det ska startas upp en podcast:

* Teama upp med någon som man trivs väldigt bra med och som är lite vassare än en själv. T ex Min kompis Fredrik.

* Hitta på ett slagkraftigt namn. Eller ta åtminstone nåt som ingen annan har tagit förut.

* Bygg upp nån slags hemsida, kanske med hjälp av någon plattform som den här (eller nån helt annan som passar sig bättre för just podcast).

* Inventera studioattiraljerna, såsom laptop, mikrofoner, mixer (för ljud, ej mat), instrument och inte minst sladdar. Räkna med att nämnda sladdar inte återfinns i någon som helst ordning. Inte ens på något så när samma ställe. Hopplösa grejer.

* Kolla att det finns ett ljudkort som passar till laptopen. Om så ej är fallet behövs sannolikt avläggas besök på musikaffär (som säljer instrument, inte såna som säljer färdig musik och nästan inte finns kvar) och slanta upp.

* Leta upp lämpligt utrymme att inrymma studio i. Inrym studio. Kom ihåg att koppla rätt sladdar i rätt ingång/utgång (ej dörr märk väl). Utrym studio när inspelning är klar.

* Skriv något slags manus. Åtminstone ca 5 stödord för att bygga ett avsnitt som räcker en kvart.

* Gör te.

* Spela in ett intro. Kanske med en sjuåring som vokalist.

* Spela in ett outro. Fråga en sjuåring om hen vill göra en insats till.

* Prata. Det är inte svårare än så att göra en podcast när man väl har gjort ovanstående.

* När allt verkar klart ska det klippas (OBS, ej sax) och klistras (OBS, ej lim) ljudspår för att få ihop de tre delarna intro, prat och outro.

* In med skiten på den där sajten som startats upp. Men inte innan det slantats upp extra cash för ytterligare utrymme som är en förutsättning för att ens få lägga dit en ljudfil. Vilka banditer. Tekniken alltså.

* Hajpa hela grejen stenhårt på sociala medier. Bilder och hela den biten.

Svårare än så är det inte. Tror jag i alla fall. Vi siktar på att lansera spektaklet i helgen så den som tar sig igenom kommande weekend lär kunna ta del av det hela om bara viljan finns.

Länk kommer att tillhandahållas på denna plattform som en del av hajpskapandet. I helgen alltså. Om tekniken tillåter.

ETT BAD OCH EN FOTBOLLSAVSLUTNING ÄR ALLT MAN BEHÖVER

Semester innebär inte bara massa jobb, man kan även räkna in bad och fotbollsträning. Den bästa sortens semester skulle man kunna säga.

Det borde klippas gräs och massa dylika prylar. Blir ingenting med det. Tjatet om att det ska badas tar liksom över hela ens existens. Så därför åker vi givetvis och badar. Som sig bör en halvsval blåsig junidag när pappan har midsommarsemester.

Badupplevelsen är den första av två monumentala crescendon av respektive småsektions huvudsakliga intressen. Lilla Sektionen, fotboll, Systersektionen, skolan och hennes kompisar.

Vi ligger i plurret och själv försöker jag finna någon slags värme i vattnet som fullständigt saknas i luften medan Systersektionen har ögonen på ingången till badet. Trög som en farsa till en sjuåring inser jag inte förrän det dyker upp ett välbekant gäng vid entrén varför hon varit så intresserad av just den biten av anläggningen. Där kommer en ansamling från fritids och hon håller på att vinka bort handen i ren eufori. Vad lätt det är att glömma hur otroligt roligt det är att överraska sina vänner när de minst anar det. Låt oss säga att hon inte hänger med mig och Lilla Sektionen särskilt mycket efter fritidshopens ankomst. Vi håller oss på det grunda och åker den långsamma vattenrutschbanan medan hon och polers roar sig med att åka de branta varianterna. Lysande eftermiddag som avslutas med pizza och kebabsallad (nej, jag åt inte både pizza och kebabsallad).

Akt 2 av semesterdagen som innebär en del jobb men även bad och fotbollsträning betyder införskaffande av specerier inför midsommarafton. Tillsammans med ca halva Faluns befolkning med släktförgreningar ända ner till Halland. Bara för att färskpotatisen kostar 1 öre/kg om man handlar för mer än 300 spänn behöver man väl inte springa benen av sig till ICA Maxi? Va? I vanliga fall tar det ca en timme att ta sig igenom den där jävla affären, men idag tar det två timmar. 2 TIMMAR! VM i humörprövning. Går ganska bra ändå. Packar ihop sex kassar med förnödenheter plus en femkilos påse med färskpotatis samt sex säckar med grillkol och briketter. Sjukt plånbokssvidande åtgärd. Väl hemma igen ska böset in i kylen varpå kosan styrs med Aspeboda IP (eller som den heter i folkmun, Aspezteca) för på förhand episk terminsavslutning.

Som den omhuldande person jag är tar jag med enhetliga tröjor (av en händelse prydda med Ipswich Towns klubbmärke samt sponsor på bröstet) så vi ska se någorlunda proffsiga ut. Med vi menas i det här fallet föräldrar till våra barn som ska möta just barnen i en match för att en gång för alla utröna vilka det är som får the bragging rights över sommaruppehållet. Med föräldrar menas för övrigt i det här fallet pappor. Det hade varit både trevligt och nödvändigt med en mamma eller fem i det här laget med tanke på hur usla vi är. Trots Melvins pappas fria roll på mittfältet, Labans pappas enorma reflexräddningar med scrotum och den enhetliga klädseln skiter det sig något enormt. Vi är lite inne på att det kan bero på att det inte är broderat på tröjbröstet vilken match det avser (så gör de flesta nuförtiden så ingen ska glömma vilken fight det är de spelar just nu. Det är ju så många på en säsong). Eller så beror det på de flyfotade 5- till 7-åringarna som springer i cirklar runt oss. Melvins pappa utnyttjar dock sin fria mittfälltsroll till att frisera siffrorna till 1-8 vilket ändå gör att det känns som om vi inte är helt chanslösa till nästa gång vi drabbar samman igen. Då kanske även Min kompis Fredrik dyker upp. Idag hade dock hans familj drabbats av förglömmelsevirus, så det blev försenad ankomst på fru och barn samt noll komma noll ankomst på nämnde kompis. Disciplinnämnden har ännu inte meddelat Min kompis Fredrik straffet men Popskolan kan här och nu avslöja att det blir en hefty fine, som man brukar säga på Brittiska öarna.

Ovanstående bjuder på något av det bästa ett föräldraskap har att erbjuda (bortsett från Min kompis Fredrik tidsfadäs, men det ingår näppeligen i nämnda föräldraskap), nämligen den biten att få uppleva sina barn i det element där de trivs allra, allra bäst. Det är inget annat än en fullkomligt briljant uppfinning. En Systersektion som umgås och leker med sina bästa kompisar i bassängen och Lilla Sektionen som dribblar sig fram till tremålsskytt på fotbollsträningen. Där har vi essensen av en förälders lycka och stolthet samt sitt barn i sitt esse. Det kan mycket väl vara ett av de finaste momenten som förälder och ett av de lyckligaste för barnen ifråga. Känslan föräldern (med föräldern menas i det här fallet pappan) upplever kan mycket väl vara själva definitionen av kärleken för sina avkommor. Det är allt en förbannat bra dag det.

ATT RÄKNA

Alltså, ibland räknar man ju fel. Ungefär som när en politiker räknar ut att €400 000 motsvarar 40 000 miljarder SEK. Eller när en bloggare ska räkna till 100.

Om en inte vore så förbaskat lat skulle en förstås ha räknat efter själv och inte kollat på andra bloggare hur långt de hade kommit i #blogg100. Det som rubricerades som dag 98 i torsdags var alltså egentligen dag 97. Således snackar vi dag 100 idag och mission accomplished. Hur firas en dylik dag? Med grillning hos en annan #blogg100-deltagare förstås, även känd som Min kompis Fredrik, med respektive familjer samt ett antal djur (vissa väldigt livliga, andra inte så livliga alls tack och lov). Det behöver inte vara mer fancy än så.

DAG 98

Idag är det tydligen dag 98 i #blogg100. Men hej, vem räknar liksom? Jo, Min kompis Fredrik gör det på sin eminenta blogg och det är väl en rackarns tur det för annars hade jag gissat på typ dag 154 (helt orimligt dålig gissning eftersom utmaningen sträcker sig över 100 dagar, men det är ändå inte helt otroligt att jag skulle fortsätta blogga järnet varje dag likt en stackars veteran i Vietnams skogar som inte fått nyheten om att kriget tagit slut).

Både rubrik och ingress är kraftigt missvisande vad gäller innanmätet i det här inlägget för det är inte alls tänkt att handla särskilt mycket mer om dag 98 (eller 154 för den delen). Sådana är fördelarna med att ha en egen plats på datawebben att skriva på, man kan liksom välja själv precis vad som ska avhandlas och i vilken oordning som helst. Därför ska vi nu fokusera en kraftig smula på dels Lindi Ortega, dels Indochine. En fransk-kanadensisk kombo som har absolut ingenting med varandra att göra förutom att de båda lever ett ganska aktivt liv inuti mitt huvud.

Lindi (från Kanada) befinner sig i skrivande stund i den svenska hufvudstaden för att, får man förmoda, äta köttbullar (gissningsvis på Kvarnen, men det är förmodligen också en helt orimlig gissning men vad gör man inte för konsten) för att vara fit for fight till konserten hon ska hålla på Debaser Hornstull imorgon kväll. Om jag har en jävla röta tar jag mig ner till Stockholm trots att resan kommer företas medelst järnhäst från Statens Järnvägar. Läsare med hästminne kanske kan åkalla ett inlägg från i höstas när jag och min äldre syster (plus mor och far) var på Södra Teatern och fick oss en magisk afton till livs, yes? No? Men kolla här då om du har minne som en fisk i guldskrud. Anyways. Vi kör en vända till imorgon jag och Syster Yster, fast i annan lokal. Kan bli hur bra som helst. Kommer bli hur bra som helst. Kanske Dakota Sessions-bra.

Vid taskig webbläsare kan man även kolla in https://www.youtube.com/watch?v=BBZY8Rq2rOA och det är så VÄRT det. Snubben till höger på gura är förresten Champagne James Robertson, världens bästa just nu levande gitarrist (slå upp det på Wikipedia om ni inte tror mig). Eventuellt återkommer bloggen med en recension av nämnda konserthappening. Med eventuellt menas i detta fall för övrigt 100% stensäkert.

I en annan del av världen, eller Frankrike för att vara exakt, förbereder ett gäng på säkert skitmånga människor två konserter på ett utsålt Stade de France (det blir ju i och för sig två utsålda Stade de France, men det finns ju bara ett Stade de France så därför skrev jag ett Stade de France till att börja med. Bra parantes, tog inte alls över själva essensen i stycket över huvud taget). Chefen, som heter Nicola Sirkis och är superkändis i Frankrike men skulle kunna passera som vilken cool snubbe i mängden som helst i övriga Europa, är mannen som håller i trollstaven. Hur han och Oli de Sat och gänget ska toppa 2010 är det säkert många som undrar. Ja, hur toppar man det här liksom?

(https://www.youtube.com/watch?v=4hgD7CVJjh4&index=18&list=PL2EF97B2FC25C7BA3)

Det gör man förmodligen inte. Eller så gör man det. Jag är ju så extremt dålig på att gissa så jag gissar att det kan gå lite hur som helst. Kul ska det bli i alla fall. Jag och Syster Yster och 80 000 fransktalande. Tre veckor kvar, dvs ungefär 98 dagar.

OVANA SAKER

När man gör eller hör något ofta blir man bra och van på det man gör eller hör. Så brukar det heta. Ergo; när man inte gör eller hör något ofta är det lätt att det känns ovant.

Ett prima exempel på en ovan situation är att kliva in på skolgården och höra en kille från förskoleklassen som gungar säga "Va snygg du är!". Min bedömning är att han har en lysande framtid som glädjespridare. Eller eventuellt som bedragare med manipulativa superförmågor. Kanske mer troligt att det är det senare som gäller men en hoppas ju verkligen på att lyckobringare blir hans epitet snarare än lögnare och conman.

Knappt hinner en kliva in på fritids innan man ligger på soffan och blir omhändertagen pga bilolycka som fritidsledaren varit inblandad i (det är tydligen jag som har kört på honom). Det tas sprutor och plåstras om av ett imponerande antal sjuksköterskor. Ovant. Vem trodde att det fanns sådana resurser i svensk sjukvård?

Dagens sista ovanlighet är att agera fotbollstränare ihop med Min kompis Fredrik. Vi har ju sett lite hur det går till när supercoachen Emma kör sina övningar så vi har ändå lite koll på vad som gäller. Efter presentationsrunda (där de flesta i truppen visar sig vara fem år) blir det inte mycket till uppvärmning innan den klassiska dribbla-mellan-koner-och-avsluta-med-skott-på-mål-övningen tar vid. Ett evinnerligt målvaktsbytande gör att övningen blir en smula för lång och det krävs att Fru Nygårds påminner oss om att det är dags för drickapaus innan den avslutande matchen börjar. En kvarts tvåmål slutar 1-1 och trots en tidig krock med hopslagna huvuden i ena laget verkar de flesta nöjda. De var säkert också lite ovana med två gamla gubbs som tränare, men verkar ha tagit det hela med ro. Det var dock ingen som kommenterade om vi var snygga eller inte. Det kommer väl nästa gång får en tänka.

EN SKOLDAG

Förmodligen ett av världens bästa trick för att bli på bra humör och samtidigt få upp temperaturen i hjärteroten är att hänga med ett gäng förstaklassare. Vilka juveler.

Inte hinner det gå många minuter innan Systersektionen får riva av ett datum på väggalmanackan och sedan läsa matsedeln för dagen. Potatis- och purjolökssoppa. Hur typiskt är inte det då? När jag själv gick i lågstadiet precis på den plats där den nybyggda skolan nu ligger så övertygade jag både mig själv och mattanten Siv att purjolök, det är jag allergisk mot. Aber natürlich. Typiskt även pga att när jag gjorde ett gästspel i klassen under hösten så serverades också potatis- och purjolökssoppa! Oddsen på det då? Och vad är oddsen på att ett av kidsen utbrister:

- Men Niklas, det var ju samma mat förra gången du var här!

Ett geni. Hur kan han komma ihåg det? Klassen är fylld av små genier och bland dem Min kompis Fredriks förstfödde som informerar om att hans pappa fyller år idag och att han blivit vederbörligt gratulerad på morgonen (kanske inte just med de orden, men ni fattar säkert ändå). Någon annan får ordet och meddelar glatt att hens mormor/morfar fyller typ 72 imorgon. Min kompis Fredriks son räcker genast upp handen för ett förtydligande:

- Min pappa fyller inte 70.

Fantastiskt med sjuåringar som vet värdet av att vara tydlig.

Lektion och påföljande rast följs av fritidspass som idag innebär brännbollsmatch tillsammans med förskoleklassen. Det är nästan lika roligt som fotbollsträning för väldigt unga människor. En satsar konstant på varvning oavsett om slaget når två eller tjugotvå meter, någon annan blandar slag och löpning med handstående medan Systersektionen ägnar sig åt att springa barfota rakt på en geting. Såna där djur alltså, finns inga värre party poopers. Vi hämtar en kylklamp i frysen på Fritids och idkar idrottsmedicin varpå det är dags för lunch.

Det är föredömligt när det styrs upp en plats för pappan bredvid sin dotter i matsalen. Ungefär på samma nivå föredömligtmässigt med att det inte bara serveras soppa utan även någon slags blomkålslåda som är gudomligt god. Mina komplimanger till matlagningsteamet. Bra uppladdning inför idrottslektionen som stundar efter avslutad spis.

Någon medverkan i jordens alla möjliga olika former av kull av yours truly är inte aktuell och efter att Systersektionen råkar ut för en ofrivillig tackling i den stekheta sommardagen hamnar även hon på avbytarbänken. Ingen bra sportdag detta. Det måste vara något i luften. Men jag får i alla fall lära mig att det bland annat finns spegelkull, bläckfiskkull, toalettkull och en handfull ytterligare sorters kull. Kul.

Jag åker därifrån med ett hjärta fyllt av värme från små kloka personer med många tankar på sina respektive hjärnor. Vill du också ha lite feelgood i vardagen och har barn kan ett nedslag i hens skolvardag varmt rekommenderas. Har du riktig jävla röta kanske de serverar potatis- och purjolökssoppa.

ETT LITET INLÄGG OM MIN KOMPIS FREDRIK

Igår pratades det dynga här och det kan inte nog bes om ursäkt för den urspårningen (jag var spiknykter by the way). Vi behandlar något trevligare idag som motvikt, så vad sägs om Min kompis Fredrik?

Förutom att han är en av de ivrigaste läsarna av den här publikationen har han en hel hög med föredömliga företräden. Såsom klipsk, enormt trevlig (dvs högre social kompetens står icke att finna), Sveriges bästa humor, en briljant blogg, twittrare av högsta internationella rang (@ftimeus), charmig dialekt och inte minst är han ytterst omtänksam. Listan skulle så klart kunna göras kilometerlång men en vill ju inte att han går och blir högfärdig.

Vad gäller ovanstående omtänksamhet har den exemplifierats ett par gånger i min omedelbara närhet när han under loppet av den senaste veckan assisterat strandsatta förare. Senast ikväll när han med assistans av en annan förälder tvärs över vägen från Bystugan hjälpte en mopedist vars fordon strejkade stenhårt. Det såg ut ungefär så här när det fångades på bild av en av de andra föräldrarna på nämnda dagisinrättning:

Det är inte alla som kan konsten att laga en moped med paraply, möjligtvis McGyver. Och Min kompis Fredrik. 

Förra veckan bestod omtanken i att hjälpa en av fotbollspappornas bil ner från en sten. Men då var det bättre väder och förmodligen genomfördes hela den operationen utan paraply. Oavsett verktyg är det hjärtevärmande med dylika omtankespersoner i sin närhet. Som Min kompis Fredrik.

ATT HÖRA TALAS OM EN SPEEDWAYSKYTTEFÖRENING

Ni vet när man skrattar så mycket på en dag att det borde vara behäftat med tvångsintagning på institution. Precis så mycket skrattade sju manly men i Stråtenbo igår. Eller så värst manligt var det väl inte. Vi snackade SGI, föräldrapenning och lite om Solvarbo Speedwayskytteförening.

Med två Borlängepöjkä på besök (tillika medlemmar i klubben Varpa) är det lätt hänt att ämnet halkar över på Solvarbo Speedwayskytteförening. Plus får man lära sig hur Varpamedlemmarna håller i ett vinglas (i glasfoten med tumme och pekfinger) vilket tydligen i vissa sammanhang bedöms som fullständigt livsfarligt om man är på lokal eller uteservering då en del klientel kan komma fram och be en sluta med sånt där för att det helt enkelt är förenat med livsfara. Jag har tänkt på den här grejen i ca ett dygn nu och kommit fram till att vederbörande måste ha menat att det är farligt för att det är lätt hänt att vinet slås ut. Någon annan överhängande fara går inte att se i mitt tycke.

I övrigt ägnade sig Min kompis Fredrik åt ett Lifehack som inte gick av för hackor. Tyvärr glömde vi filma (två ggr) men det finns dokumenterat av andra lifehackare som också kallar hela grejen för How to cut tomatoes lika a Ninja. Min kompis Fredrik såg inte riktigt ut som en ninja, men var rackarns cool när han skivade körsbärstomaterna like a tvillingfarsa från Kavelmora. Alla i sällskapet var givetvis mäkta imponerade.

När mörkret sänkte sig över byn passade vi på att skjuta lite straffar på Portman Stråtenroad. Frapperande dålig sikt på en fotbollsplan när det är mörkt ute om man frågar mig. Önskemål om strålkastare till framtida events framfördes från flera håll och det är väl bara att titta över budgeten för underhåll av fotbollsplan. Målvakterna skötte sig med den äran, även om en av två Varpakillar läckte mer än lovligt mot slutet. Dock räddade han min straff då den var på väg rakt mot hans gin & tonic som han ställt på mållinjen. Hade han ställt GTs längs hela linjen hade han garanterat spikat igen helt och hållet.

Avslutningsvis avslutade vicepresidenten i ITFC Sweden samt moi kvällen med ett Spotifybattle. Uppfriskande indeed! Vi höll ut till tresnåret (till skillnad mot på midsommar då klockan var närmare fyra innan vi gav upp, fast det kanske berodde på att vi drack whisky tills flaskan var tom den gången) och var ganska nöjda med oss själva.

Att ha polers från förr, nu, här och där till att stråla samman för en dag i fotbollens och humorns tecken är en formidabel idé. Rekommenderas starkt. Bjud gärna in någon från Solvarbo samt en ninjaliknande farsa så är ni på god väg att få ihop ett slagkraftigt sällskap.

NÅGRA FRÅGOR SÅ HÄR PÅ KVÄLLSKVISTEN

Vem hoppar och hojar,
Och jazzar och plojar?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Vem åker till ICA Maxi,
Och handlar sent en fredag kväll?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Vem putsar av Lillstugan,
Ännu senare samma kväll?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Vem ska lattja med grabbsen?
Och ställer sig själv i buren?
Jo, Balla Nygårds Apansson.

Och polarna Riko, Laszlo, Pongo, Erik, Oilers och Min kompis Fredrik.

Ni kan ju prova att sjunga texten ovan till Electric Banana Bands Electric Banana Tajm (Balla Trazan Apansson). Om ni inte är överjordiskt musikaliska är det en övning som inte kommer falla väl ut. Men det är förstås av underordnad betydelse för imorgon ska vi ha en ball Tipsextradag, Apansson och polarna. Vi ska försöka undvika att halka i lianer och lattja med djuren och halka i gräset och lattja med trasan istället.

BARNKALAS

Några av de bästa kalasen jag känner är barnkalas. Glädje, presenter, tårta och godis. Vad kan gå fel liksom? En dinosaurie i ögat kanske, men det får man räkna som collateral damage.

Utöver födelsedagsfika lägger man (förutom själva barnen, som är ett bra attribut att utsmycka ett barnkalas med) med fördel in ett par aktiviteter av sorten där man dansar, letar, springer eller så låter man bara kidsen spontanbrejka efter eget tycke. Som på det häringa kalajset vi var iväg på idag, jag och Lilla Sektionen. Föredömligt uppstyrt. Förutom att barnen håller så vansinnigt hårt i sitt godis.

'Som att stjäla godis från små barn'. Vad var det för pantad vuxen människa som myntade det uttrycket? Min kompis Fredriks son har aldrig hört det i alla fall.

- Kan jag äta upp resten av ditt godis nu då? (han hade ätit ganska mycket faktiskt och det kanske vore bra om man begränsar sig lite tänkte jag som ansvarsfull vuxen).

- Nej. (kan vara det mest allvarliga anlete jag nånsin tittat på i hela mitt liv)

Han har tydligen mig på sin radar nu den lille gynnaren. När han och Lilla Sektionen skulle avrunda kalaset med att gå ut och gunga bad han mig hålla koll på hans tablettask medan han tog på sig jackan. Den här gången hann jag inte ens fråga (jag hade lika gärna kunnat prata baklänges, det hade inte gjort någon skillnad).

- Ta inget. (han menade det och hade förmodligen skickat efter ett MC-gäng of his choice om jag ens tagit en enda zoo).

Sen gick jag tillbaka in till kalaset för att tacka för oss och fick en dinosaurie i ögat. Så jävla typiskt.

OK, LET'S DO THIS SHIT

Förra året fick den här blogginnehavaren för sig att anta en utmaning som innebar att det skulle bloggas under 100 dagar i rad med minst ett inlägg om dagen. Skapligt korkat, men det gick. Var inte så sugen på att göra om det. Ungefär som en som åkt Vasaloppet för första gången och skidat in strax under ett halvt dygn och svurit aldrig mer. Eller som du eller jag dagen efter en sällan skådad rotblöta. Precis som den snubben/du/jag står den här platsen på datawebben redo för nästa Blogg 100-utmaning. En dag före Vasaloppet. Så passande.

Fördelen med förra årets insats var projektet om skivor som betytt mest för yours truly under årens gång. Det täckte en tredjedel av de hundra dagarna. Läsarsiffrorna dalade visserligen som Jörgen Brink i en VM-stafett, men det är det enda sammanhållna vettiga skrivprojekt som lämnat den här hjärnan och blivit satt på pränt. Således borde en göra något liknande även nu. Så. Låt oss kolla några potentiella alternativ (ju högre siffra desto större potential).

Irrationella beteenden hos en katt i ens omedelbara närhet (0)
Vid närmare eftertanke får vi nog stryka den, det räcker inte med 100 inlägg.

Hallindiebandyhistoriens mest oförglömliga stunder (2)
Man måste ha i åtanke att det här är en ung sport. Om fem år är den här mer än en allvarlig bubblare.

One-liners från Lilla Sektionen, topp-100 (3)
Fatta hästjobbet att välja ut hundra från det närmast oändliga antalet han hasplat ur sig.

Ordspråkens hot hundred (-273,15)
Skulle inte tro det va. Bloggen har tagit ställning i frågan inte mindre än sex gånger. Av de inläggen att döma blir det inga hundra ordspråk på den här webbplatsen de närmaste hundra åren.

Systersektionen och Monopol - en tvärvetenskaplig analys (1)
Har alla förutsättningar att bli en gastkramande följetong. Tarvar dock total dedikation från undertecknad att spela minst en timme varje dag för att uppnå någon som helst vetenskaplig trovärdighet. Faller således på sin egen orimlighet.

Pandan som säkerhetsvakt (4)
Ett ämne som ligger bloggen varmt om hjärtat. Länge sen vi hörde något om eller från dem och det är helt i linje med arbetet som pandasäkerhetsvakt. De verkar i det tysta, ju mindre vi hör av dem, desto bättre sköter de sitt jobb. Trots detta finns en hel del att skriva om, men eftersom 75% är konfidentiell materia blir en artikelserie om pandan som säkerhetsvakt alltför torftig.

Ipswichresor - en odyssé under 17 år som resande Ipswichsupporter (7)
Största problemet med det här ämnet är väl att det är seriöst. Så olikt den här publikationen att framkasta ämnen med seriös ton. Å andra sidan var skivprojektet ytterst allvarligt menat. Mina första 17 år som oresande Ipswichsupporter följt av 17 år som resande Ipswichsupporter kan ha en framtid. Överväger att överväga ämnet ifråga på fullaste allvar.

Uppenbara hinder för att ta #blogg100 i mål (6)
Vid en första anblick ett motsatsförhållande. Men högst plausibelt ämne att utforska med tanke på vårens och sommarens reseschema med Bryssel, Ipswich, Palma och Paris inritat i kalendern. Vissa källor gör gällande att de har internet i övriga Europa också, men törs man chansa på det? Jag är skeptisk.

En hundradagarspepp för att få Min kompis Fredrik att skaka liv i Kavelmora Ink (?)
He's on a break. Men jag har för avsikt att få honom att ta sitt förnuft till fånga. Hela världen behöver hans visdom och humor på en daglig basis. Eventuellt bearbetas han bäst på sociala medier och IRL, därav frågetecken på potentialen att behandla frågan just här.

Ordvitsar i vardagen (8)
Seglar upp som favorit, ingen vits att räkna bort den här.

Finns ju lite att välja på dårå. Men om jag känner den här bloggen rätt blir det nedslag både lite här och där och spretigheten består. Blandade inlägg om husets katt, popsporten hallindiebandy, våra älskade småsektioner, jordens finaste fotbollslag Ipswich Town, torra ordvitsar och pandor i alla dess former. Det är lite så vi jobbar här på Popskolan by Nigge. Den som hänger med får se helt enkelt.

SEKTSKOLAN - PROLOG

Ibland kan det vara en fördel att driva en blogg som brottas med samma problem som valfri statlig kyrkobyggnad any given sunday förmiddag, nämligen ett försvinnande lågt besökarantal. Ett lysande exempel på ett sådant tillfälle kan vara om man vill starta en sektskola. Och som av en händelse är det precis vad som ska sparkas igång här och nu.

Den här skolidén kommer så klart inte från min egen tröga hjärna utan är pitchad av Min kompis Fredrik. Givetvis. Geniet från Kavelmora. Mina invändningar om att sekter ofta är vassa på det här med repressalier när någon hänger ut dem omkullkastas av ingressen i det här inlägget. Torde vara tämligen ofarligt med tanke på den begränsade (men fantastiska!!) skara som hänger här. Inte så många Raëlianer här va? Om någon av alla de 20-talet medlemmarna i Sverige ändå skulle läsa Popskolan by Nigge så är ni hjärtligt välkomna liksom anhängare av andra mer eller mindre sektliknande sammanslutningar.

Nu ska du väl inte hålla på och skoja på lattjo med folk och deras hängivna tro på något? Jag ser det som högst osannolikt att det kommer att gå att hålla en sektskola utan att göra det. Den som följer Sektskolan får se. Efter prologen kör vi första kapitlet och för att inte vara allt för lössläppt följer förmodligen andra kapitlet. Sen får vi se åt vilket håll det urartar. Medlemmar av Sektskolan by Nigge: följ er ledare in i den enda sanna sektskolan!

GÅ OCH SNYT ER PAPPOR

Som en oskyldig liten bisats börjar det. Något som inte är riktigt tillfyllest. Något som inte riktigt är som det ska. Något en pappa borde göra något åt. Varför är det alltid pappan som ska göra något åt det?

Kanske är det för att någon annan pappa har gjort något som man (=en småsektion av något slag) absolut måste ha en likadan av. Fy på er ni som är såna pappor. Framställa oss andra pappor i dålig dager. Själv blev jag beskylld av Systersektionen att ha uppfört en undermålig gungställning. Inte kunde hon veta att jag endast typ sågat lite och huggit ur med stämjärn och att hennes farfar och morfar gjort det mesta. Inte kunde hon veta det när hon förklarade vad som är fel med gungställningen ifråga.

- Det är för lite detaljer!

Aber natürlich. Det vet väl var man och kvinna att detaljer är A och O när det byggs gungställning. Någon mer precis specifikation av detaljerna har dock inte presenterats. Jag ligger lågt i frågan så länge.

Men det är då, precis då, när man tror faran blåst över. Då. Då ska det lekas med någon vars pappa har MVG i Spektakulära Byggen För Barn På Tomten. Hur fagerlund slår man en lekstuga som står bredvid en studsmatta där man kan gå upp på taket via stege och hoppa från lekstugetaket (jmfr vedbotaket i Madicken) rakt ner på studsmattan. Game fekking over.

När en sen tror att dimmorna skingrats plockar Min kompis Fredrik fram ett äss ur bakfickan. Ringer och frågar om Systersektionen kan följa med äldstesonen i huset från fritids för att leka. Självklart, säger en annan och är glad att de tu ska leka tillsammans under överinseende av en sådan ansvarsfull vuxen. Vad en inte tror är att ässet i bakfickan är en åkattraktion värdig vilken lekpark de luxe som helst. De har en linbana i nära anslutning till sitt hus. Game fekking over.

I skrivande stund håller jag på att projektera en Balder-berg-och-dal-bana i skala 1:10 som ska stå klar på baksidan av vårt hus 2019. Då kan ni stå där med era gungställningar med vilka detaljer ni vill, stegförsedda lekstugor sammanväxta med studsmatta och linbanor med Tarzanfeeling. Pluttattraktioner.

Det var ni som började, kom ihåg det.

ATT HÄNGA PÅ TWITTER

Hänger du på Facebook? Schysst. Hänger du på Twitter? Hoppas det. Om inte så kan jag tala om lite vad det berikar mitt liv med.

Musik
Twittern ger inte egna konserter eller så, men det finns så många begåvade människor med sån koll på populärmusik att yours truly blir helt mörkrädd. Hur kan de ha så bra koll de här människorna? Eventuellt är de utomjordingar från en popplanet som är här för att utbilda mänskligheten i god musiksmak. Alternativt finns de på riktigt, det verkar nästan så.

Humor
Folk är så roliga att jag börjat överväga att börja med blöja för att inte väta ner mig själv varje dag. Allt ifrån hobbykomiker till proffskomiker, ofrivilliga komiker och tråkiga komiker. Det sistnämnda är ju också en form av av humor. Några av de roligaste är vanliga, vänliga människor som Min kompis Fredrik. En av Sveriges kuligaste faktiskt.

Nyheter
Finns ingen anledning att kolla på nyheterna på tv. Kolla Twittern, klicka på en länk och bli upplyst. Det fina i kråksången är att man själv väljer vilka sorts nyheter man vill ta del av.

Konstprojekt
Tyvärr har mitt konstprojekt med Mr Panda i huvudrollen antagit en uppdateringsfrekvens som får Daft Punks utgivningstakt att verka manisk. Innan dess var det en formidabel pandauppvisning med Mr Panda i olika vardagssituationer. Ni hör ju själva, helt obegripligt att det inte håller på fortfarande. Mr Panda i foliehatt var alltså inte del av själva konstprojektet, vilket i sig är märkligt då det var en av de bästa poserna han har sportat. En av de finare sakerna med Twittern; man kan köra ett konstprojekt med Mr Panda i fokus och det värsta som kan hända är att folk slutar följa en. Sk avfölja. Eventuellt kan pandakommissionen ha en invändning eller två mot att man förser pandan med foliehattar och dylika ting.

Fotboll
Man kan följa matcher enbart med Twitterns hjälp. Lite som att lyssna på radio fast utan ljud. Eller TV utan bild. Annars är det rätt så spännande.

Ordvitsar
Beroende på vem/vilka man följer men jag följer några nötter som tycker det är jätteroligt. Precis som jag själv då, ärkenöten von Nöt.

På Spåret
Ett fantastiskt forum för att köra På Spåret när man är på resande fot. Föga oväntat är det samma människor som under förra kategorin som håller på med det här. Sjukt svårt om man kör dock, ha gärna det i åtanke.

Avfölja
När man blir trött på att nån håller på och håller på lite för mycket så fimpar man den bara. Bara så där liksom. Kastar man första stenen får man dock räkna med att titt som tätt råka ut för samma sak själv.

Då säger vi så då. Ni kollar in www.twitter.com och sajnar upp och börjar följa @popskolabynigge så börjar han följa er. Deal? Deal.

VARG

Varg är upphov till stor kontrovers. Mer än man kan tro faktiskt. Min kompis Fredrik och Pastor Elsander brukar dryfta ämnet - om än något flyktigt - på det däringa sociala mediet som heter Twitter. Oftast på lattjo och ibland för att fördriva tiden på möten om ett nytt skolbygge.

Det där mötet som refereras till ovan ledde även till vissa spin-off-effekter som ledde in tweetandet på trådlösa vargar med foliehattar som skyr bollplank med tak gjorda av plegel. You had to be there, kan man säga. Hur som helst så har det nu spårat ur så pass att jag har börjat skicka bilder på Twittern till herrarna ovan på en stand-in-varg i foliehatt och solbrillor gjorda av plegel.

Så här kan man ju inte hålla på. Så jag roade mig med att sätta samman en Spotify-lista på vargtema. Inte helt lätt det inte. Om man inte vill ha 200 låtar med Rikard Wolff på sång vill säga. Förmodligen lättare än att kompilera spellista med pandalåtar. Om man inte vill ha 100 låtar med Panda Bear vill säga. Så. Vargar it is.

Spellista Varg.

Om man vill forska vidare i ämnet gör man bäst i att följa @ftimeus och @elsander på Twitter. Ibland irrar sig även @Popskolabynigge in i diskussionen med sina folierade pandor.

På Twitter skulle det här inlägget för övrigt ha taggats med #ffse

HAPPY BIRTHDAY EN DAG FÖR SENT LIKSOM

När man tror att man har koll på saker fast man inte har det. Ungefär som när jag ständigt glömmer bort folks födelsedagar. Inte riktigt så, men nästan, gick det till när bloggens årsdag inte uppmärksammades igår. Således blir det observerat idag istället.

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!!

För ett år sen (och en dag. En ynka dag. Hade det bara varit skottår hade vi hamnat rätt här) såg Popskolan by Nigge datawebbens ljus med sin programförklaring. Sedan dess har det med dagens inlägg blivit inte mindre än 300 små skrifter. Nu är devisen - precis som då - "skrivande för mitt eget skrivandes skull". Det har den extremt stora fördelen att jag skriver om precis det som faller mig in även om jag emellanåt famlar i blindo. Visst syns det vara som så att småsektionernas små äventyr lockar flest läsare medan den långa följetongen om mina älskade skivor inte drog några åskådarmassor precis. Men det är just det som är den vackra kråksången, att skriva för sitt eget skrivandes skull. Därmed inte sagt att det inte är trevligt med läsare. Att någon över huvud taget tar sig tid att läsa allt dravel är hjärtevärmande, det ska ni veta. Alla två.

Han som fick mig att dra igång hela projektet, Min kompis Fredrik, hjälpte ovetandes mig ur en svacka förra våren. I samband med att bloggen tog form och jag började skriva blev också tillvaron ljusare tillsammans med våren och försommaren. Hans skrivande var en stor inspiration och jag finner det väldigt ledsamt att han inte skriver så mycket på sin blogg längre. Min förhoppning är att jag på något mirakulöst sätt kan få honom att börja igen. Att få bjuda tillbaka. Efter ett par veckors skrivande sa jag till honom att jag inte hade något behov av att skriva om mina barn. Det verkar dock som om bloggen har ett sprängande behov av att göra det. Svårt att låta bli antar jag när de är så roliga hela tiden.

Om ni (två) känner ett behov av att följa med på resan framledes är ni varmt välkomna att göra så. Högst osannolikt kommer det ske någon större utveckling utan favoritämnen som Lilla Sektionen, Systersektionen, Fru Nygårds, Fröken Sally, Ipswich, Älskade skivor och Hallindiebandy kommer säkerligen att dyka upp igen. Den här grejen med #blogg100 känns dock osäker i skrivande stund för det var drygt att producera varje dag under drygt tre månaders tid. Inte riktigt skrivande för mitt eget skrivandes skull. Tydligen är det inte alltid så lätt att leva upp till sina ideal.

Då har första året betats av. Om ni (två) har lust att hänga på, gör det. Tala gärna om det för en kompis så kan vi öka läsarkretsen med 50%. Vore coolt att kunna svänga sig med såna siffror. I nästa inlägg kör vi igång år 2.

CURRENT STATUS - MIN KOMPIS FREDRIK

Vi får göra en kort brytning här. Min kompis Fredrik kommer för att titta på fotboll ikväll. Vi kör en uppdatering på hans status istället. Fortfarande människa, om än ingen Nygårds.

1. Lika trevlig som alltid.
2. Förväntar mig att han inte nekar en kopp kaffe och hembakat knäckebröd i paus.
3. Han väntar på att husfrun ska komma hem innan han åker hit. Enligt Min kompis Fredrik räknas det inte som politiskt korrekt att lämna tre barn sovandes för sig själva medan man åker till grannbyn för att kolla fotboll. Det ligger nåt i det när han lägger fram det på det viset.

Men han ska definitivt upplevas live, inte via nån poppig blogg. Min kompis Fredrik.

EN KORT SAMMANFATTNING AV NÅGRA TRIVIALA HELGHÄNDELSER

Det är inte det att vi inte ägnat oss åt seriös verksamhet under helgen, men det är kanske inte så intressant att uttrycka i skrift som man kan tro. Måhända kan en smula mer vikt läggas vid oviktiga prylar som inträffat. Möjligtvis.

 

* Jag driver tydligen ett konstprojekt på Twitter nu för tiden. Mr Panda dokumenteras i bild och kort skrift. Tänk att jag aldrig gått på konstfack. Märkligt. Det är bara Min kompis Fredrik, svärmor och Fru Nygårds som medelst glada tillrop har något uppmuntrande att tillägga i saken. Det är kanske själva definitionen av ett konstprojekt, vad vet jag.

 

* Mr Panda har fått tillökning by divine intervention. Någon Mrs Panda har nämligen inte synts till, dock en Panda Jr.

 

 

* Hallindiebandy blev tidigare idag, söndag, till hallindiehockey. Det har jag inte emot i princip. Däremot är det fullständigt emot mina principer att Lilla Sektionen insisterar på att jag ska vara Mora. Helt ok och mycket bra princip att han vill vara Leksand, men jag vill fan inte vara Mora. Och inte Malmö, Svärdsjö eller Spanien heller. Vi får kalla in Hallindiebandyligans styrelse och avgöra saken i plenum.

 

* På fredag ska jag ut på långflygning. Då kommer det finnas tid att skriva på Projekt skivor i bloggen. Det har gått lite trögt senaste månaden med just det projektet. Å andra sidan har det ju fått konkurrens av konstprojektet med Pandaförtecken.

 

* Det är blött ute (avd. triviala observationer), men det kanske ni visste redan.

 

Bloggen återkommer i nästa vecka med fler trivialiteter.