Hur gammal ska en egentligen vara för att gå och titta på engelsk fotboll? Det går givetvis inte att svara på hur som helst utan man får snäva in sig på en klubb - förslagsvis Ipswich Town - och en mindre population - förslagsvis the extended Nygårds family. Således borde man kunna gå tillbaka i rullorna, krita ner antal årsringar för respektive debutant och därefter medelst ordinär mellanstadiematte räkna ut genomsnittsåldern för en gröngöling på Portman Road.
En ligger trots allt en själv närmast, så vi får väl börja där och se var vi hamnar.
Moi: 25 vårar. Förlust 0-1.
Fru Nygårds: 27 höstar. Förlust 1-3.
Farfadern: 55 bast. Förlust 0-1.
Farmodern: 61 jordsnurr. Vinst 5-1!
Syster: Ålder 19. Förlust 0-1.
Svåger: 29. Vinst 3-0.
Lilla Sektionen: Styvt ett halvår, tre dagar kort från fem månader. Oavgjort 0-0.
Systersektionen: Fem dagar från att bli fem månader. Vinst 3-1.
Systerson modell äldst: 5 årsringar. Vinst 2-1.
Min systerson Anton: 6 jordevarv. Kan ej sia om utgång av match på lördag.
Svärmor: 53 Jahre. Vinst 1-0.
Svärfar: ca 45. Vinst 1-0.
Fröken Sally: Man får tydligen inte ha husdjur på stadion. Här borde man ju faktiskt vara lite mer flexibla. Katter har också klubbkänsla.
Om vi sammanfattar den här smått meningslösa räkneövningen hamnar vi på en debutålder av dryga 27 år. Något högre än mig själv och spot on på Fru Nygårds. Det säger ju inte ett jävla jota, men då har vi i alla fall räknat ut det och kan lägga det bakom oss. Om de nu bara öppnar upp en kattsektion på norra så får vi ner medelåldern ett år eller två.
Fotnot: Medelresultatet i debutmatch för en medlem i the extended Nygårds family 1,45-0,82. Där har vi ett resultat man inte ser alltför ofta.
Visar inlägg med etikett Farmodern. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Farmodern. Visa alla inlägg
tisdag 25 mars 2014
söndag 12 maj 2013
EN SÅN DÄR RESA
Det är en sån där resa som kommer precis i rättan tid. En sån där resa man kan behöva när ett avbrott från vardagen och ekorrhjulet känns nödvändig. En resa där man låser in mobilen i värdeskåpet på hotellrummet och bara kollar av eventuella sms på kvällarna. En sån där resa där man kan glömma alla måsten och bara vara. En resa där man riskerar att äta ihjäl sig, dricka för många Cuba Libre och komma hem röd som en kräfta. Men där man efter några dagar lärt sig att när just den där stenhårda bartendern står i baren ska man inte beställa fler rom & cola för han tömmer flaskan och färgar med lite läskeblask. Så jobbar han.
En sån där resa där systrar, syskonbarn och föräldrar semestrar ihop och det alltid finns någon som orkar spela fotboll eller volleyboll, bada, toka sig (de gillar sånt), spela biljard eller bara konversera med de små sektionerna. Den sortens resa där Lilla Sektionen får en uppenbarelse med hjälp av simpuffar på överarmarna när han upptäcker att han flyter, "JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ!!!". Eventuellt sa han det en gång till ackompanjerad av sitt saliga leende, det var så varmt i hjärtat att jag inte riktigt hann med att räkna. En resa med fler simmare, Systersektionen utan puffar simmandes ute på djupt vatten samt systersöner som också fattar galoppen. Precis en sån där resa som man kan prata om något längre fram i tiden som den resan när alla fyra kidsen började få grepp om flyt på vattnet på riktigt.
En sån där resa där Lilla Sektionen går från att prata om Bollyboll för att i slutet av veckan tillrättavisa samtliga som inte säger volleyboll med v. En sån resa. Ni vet en sån där samma sektion får ett sammanbrott varje gång det är dags att lämna fotbollsplanen för att det är så stekande hett plus att hans fader dras med en envis knäskada? En sån resa. En med en biljardmatch med fyra barn i åldrarna 4, 5, 6 och 7. Vi kan väl säga att biljardgenen inte är särskilt väl utvecklad i just det åldersspannet. Men både duk, köer och bollar är intakta när vi har spelat klart.
Det är tvivelsutan en sån där resa där en stor skopa pedagogik måste appliceras på Lilla Sektionens argumentation att han måste köpa just den där bollen i den där butiken (uppskattningsvis någonstans i regionen av ett par-trehundra bollar).
- Vi behöver köpa sjukt många resväskor om vi ska få plats med så många bollar. Alltså kan vi inte köpa några fler än de två vi redan köpt.
- ? (tänk ansiktsuttryck som utstrålar ett starkt ifrågasättande både vad gäller pedagogik och allmänt förstånd hos fadern).
En sån där resa där det görs fåfänga försök att kompensera intaget av kalorier i både mat och dryck genom att lägga in tre träningspass à 70 minuter på gymmet under veckans gång. Det är semester det. En sån där semesterresa där mitt sockerintag ökar med flera tusen procent till följd av intag av läsk (vilket skett enbart i form av jul- och påskmust sedan i höstas) och en näve godis eller två. Det är slut med det nu och var ett riktigt aber att gå på avvänjning igår. Satte sig på humöret kan jag tala om. Sjuka grejer sockermolekyler alltså.
En sån där resa som gör själen glad på så många sätt. Barn som växer i både den ena och andra rollen, vuxna som bara mår bra och övervuxna vuxna som steker järnet i solen och också till synes verkar må riktigt gott. Vad annat kan man göra när det är en sån där resa där man äter bacon till frukost varje morgon? Det är ju helt omöjligt att inte må bra då.
En sån där resa som är en riktigt svenneresa till Mallis. Spelar ingen roll. Balsam för själen, balsam i håret och hade jag inte varit en sådan beskedlig individ hade jag banne mig skickat ner en flaska balsam i poolen också. Bara för att det skulle bli lite mjukare vatten.
En sån resa har vi varit iväg på, Fru Nygårds, Lilla Sektionen, Systersektionen och jag. Tillsammans med närmaste familjen på Nygårdssidan. Lilla Sektionen hade med sig bollar, Systersektionen solfjädrar och jag ett par småpåsar med Walkers salt- och vinägerchips plus Fru Nygårds plåtskyltspresenter hem. Eventuellt kommer mina bestående minnen av resan innehålla spår av bacon, chips och Cuba Libre men alldeles säkert kommer de simmande kiddosarna vara vad som fastnar i hjärnbarken för alltid. De fyra fina småsektionerna.
En sån där resa där systrar, syskonbarn och föräldrar semestrar ihop och det alltid finns någon som orkar spela fotboll eller volleyboll, bada, toka sig (de gillar sånt), spela biljard eller bara konversera med de små sektionerna. Den sortens resa där Lilla Sektionen får en uppenbarelse med hjälp av simpuffar på överarmarna när han upptäcker att han flyter, "JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ, JAG SIMMAJ!!!". Eventuellt sa han det en gång till ackompanjerad av sitt saliga leende, det var så varmt i hjärtat att jag inte riktigt hann med att räkna. En resa med fler simmare, Systersektionen utan puffar simmandes ute på djupt vatten samt systersöner som också fattar galoppen. Precis en sån där resa som man kan prata om något längre fram i tiden som den resan när alla fyra kidsen började få grepp om flyt på vattnet på riktigt.
.JPG) |
| Jag simmaj inte nu |
En sån där resa där Lilla Sektionen går från att prata om Bollyboll för att i slutet av veckan tillrättavisa samtliga som inte säger volleyboll med v. En sån resa. Ni vet en sån där samma sektion får ett sammanbrott varje gång det är dags att lämna fotbollsplanen för att det är så stekande hett plus att hans fader dras med en envis knäskada? En sån resa. En med en biljardmatch med fyra barn i åldrarna 4, 5, 6 och 7. Vi kan väl säga att biljardgenen inte är särskilt väl utvecklad i just det åldersspannet. Men både duk, köer och bollar är intakta när vi har spelat klart.
Det är tvivelsutan en sån där resa där en stor skopa pedagogik måste appliceras på Lilla Sektionens argumentation att han måste köpa just den där bollen i den där butiken (uppskattningsvis någonstans i regionen av ett par-trehundra bollar).
- Vi behöver köpa sjukt många resväskor om vi ska få plats med så många bollar. Alltså kan vi inte köpa några fler än de två vi redan köpt.
- ? (tänk ansiktsuttryck som utstrålar ett starkt ifrågasättande både vad gäller pedagogik och allmänt förstånd hos fadern).
En sån där resa där det görs fåfänga försök att kompensera intaget av kalorier i både mat och dryck genom att lägga in tre träningspass à 70 minuter på gymmet under veckans gång. Det är semester det. En sån där semesterresa där mitt sockerintag ökar med flera tusen procent till följd av intag av läsk (vilket skett enbart i form av jul- och påskmust sedan i höstas) och en näve godis eller två. Det är slut med det nu och var ett riktigt aber att gå på avvänjning igår. Satte sig på humöret kan jag tala om. Sjuka grejer sockermolekyler alltså.
En sån där resa som gör själen glad på så många sätt. Barn som växer i både den ena och andra rollen, vuxna som bara mår bra och övervuxna vuxna som steker järnet i solen och också till synes verkar må riktigt gott. Vad annat kan man göra när det är en sån där resa där man äter bacon till frukost varje morgon? Det är ju helt omöjligt att inte må bra då.
.JPG) |
| Svårt att inte må bra här. Bacon or not. |
En sån där resa som är en riktigt svenneresa till Mallis. Spelar ingen roll. Balsam för själen, balsam i håret och hade jag inte varit en sådan beskedlig individ hade jag banne mig skickat ner en flaska balsam i poolen också. Bara för att det skulle bli lite mjukare vatten.
En sån resa har vi varit iväg på, Fru Nygårds, Lilla Sektionen, Systersektionen och jag. Tillsammans med närmaste familjen på Nygårdssidan. Lilla Sektionen hade med sig bollar, Systersektionen solfjädrar och jag ett par småpåsar med Walkers salt- och vinägerchips plus Fru Nygårds plåtskyltspresenter hem. Eventuellt kommer mina bestående minnen av resan innehålla spår av bacon, chips och Cuba Libre men alldeles säkert kommer de simmande kiddosarna vara vad som fastnar i hjärnbarken för alltid. De fyra fina småsektionerna.
lördag 22 december 2012
SKÅNSKA AVARTER
Min far har alltid sagt att det är synd att förstöra kaffe med sprit. Och tvärtom. Svårt för en annan att förhålla sig till något dylikt, ety något kaffe inmundigas inte till denna kropp. Dock förpassas en och annan kopp te ner genom strupen och att infektera en perfekt sådan med alkoholhaltiga drycker finns inget annat att säga om än att fadern har rätt i att te och kaffe inte ska beblandas med starkare rusdrycker. Så gör vi i Dalarna. I Skåne är man inte så nogräknad. Inte enligt mina empiriska studier i alla fall.
I de allra södraste delarna av vårt land skjutsar man gärna ner en stänkare i både kaffe och te. Ett exempel på en skånsk avart man inte gärna vill vara del av. Man får således vara glad om nämnda stänkare hamnar i ett glas vid sidan om koppen med te eller kaffe. Gott så. Ända tills man noterar att glaset ifråga har en logga med Malmö Redhawks på. Skånsk avart nr 2.
För att ytterligare bygga på avartsuppräkningen kan man exempelvis blanda in en katt. I detta fall Fröken Svea. I stort samma beteendemönster som Fröken Sally, men med några viktiga skillnader. Hon är lite större, har helt andra färger och släpar på ett avartigt manér som innebär att hon slentrianbiter lite på människor i sin närhet. Kanske inte ett särdrag för skånska katter, vad vet jag, men ändock en avart. Av en skånsk katt. Således skånsk avart nr 3.
En specifik avart i naturen på vintern är skånsk snö. Den har jättesvårt att ligga still. Lite som ett yngre barn utan ro i kroppen (fast barnen flyger inte omkring och proppar igen vägar. Vilket är tur för barn är mjuka och vägar är hårda. Snön är dock för det mesta mjuk, vilket i och för sig högst sannolikt är av underordnad betydelse i det här sammanhanget). Som antytts i parantesskrivningen leder yrande snö på öppna fält ofta till att vägarna är allt annat än snöfria. Jättedåligt beteende av den skånska naturen. Nästan så det sorterar in under skånska avarter faktiskt. Nr 4.
Nu kanske en skåning eller två som läser det här tycker att det är en smula orättvist beskrivet och lite väl ensidigt till Skånes nackdel. Jo, det kan man ju tycka men då får man också betänka att jag inte ens tagit upp det här med att nyckeln, cykeln och ängeln heter nyckelen, cykelen och ängelen på skånska. Sk språklig avart. Eller den lingvistiska subgenren som behandlar vissa delar av kroppen, nämligen ballarna. I Skåne sitter de på baksidan av kroppen oavsett könstillhöriget medan övriga landet med 99,9% säkerhet skulle placera ballarna på den manliga framsidan av kroppen. Ungefär på mitten om man säger.
När skånska avarter nu har avhandlats med sådan knivskarp precision kan det vara på sin plats att upplysa om att undertecknad de facto är halvskåning och till och med kan skryta med att behärska språket. Det semiskånska ursprunget kommer från den skånska modern och masfadern (han har ju inte så mycket med själva det skånska att göra, men utan honom hade det inte blivit nån halvskåning som suttit och skrivit det här dravlet). Till yttermera visso råkar Fru Nygårds också vara skånska. Den matematiskt begåvade kan då lätt kalkylera fram Lilla Sektionen och Systersektionen som trekvartsskåningar (eller kvartsmasar om man nu vill se positivt på saken). Således kan tyckas att det är att kasta sten i halvskånskt glashus att rapa upp skånska avarter på löpande band. Men se det som ren och skär konsumentupplysning. Nu vet ni ju vad ni ska se upp med om det företas en resa till Skåne inom den närmaste framtiden. Då kan ni också passa på att utforska de positiva bitarna med landskapet. Lycka till.
I de allra södraste delarna av vårt land skjutsar man gärna ner en stänkare i både kaffe och te. Ett exempel på en skånsk avart man inte gärna vill vara del av. Man får således vara glad om nämnda stänkare hamnar i ett glas vid sidan om koppen med te eller kaffe. Gott så. Ända tills man noterar att glaset ifråga har en logga med Malmö Redhawks på. Skånsk avart nr 2.
För att ytterligare bygga på avartsuppräkningen kan man exempelvis blanda in en katt. I detta fall Fröken Svea. I stort samma beteendemönster som Fröken Sally, men med några viktiga skillnader. Hon är lite större, har helt andra färger och släpar på ett avartigt manér som innebär att hon slentrianbiter lite på människor i sin närhet. Kanske inte ett särdrag för skånska katter, vad vet jag, men ändock en avart. Av en skånsk katt. Således skånsk avart nr 3.
En specifik avart i naturen på vintern är skånsk snö. Den har jättesvårt att ligga still. Lite som ett yngre barn utan ro i kroppen (fast barnen flyger inte omkring och proppar igen vägar. Vilket är tur för barn är mjuka och vägar är hårda. Snön är dock för det mesta mjuk, vilket i och för sig högst sannolikt är av underordnad betydelse i det här sammanhanget). Som antytts i parantesskrivningen leder yrande snö på öppna fält ofta till att vägarna är allt annat än snöfria. Jättedåligt beteende av den skånska naturen. Nästan så det sorterar in under skånska avarter faktiskt. Nr 4.
Nu kanske en skåning eller två som läser det här tycker att det är en smula orättvist beskrivet och lite väl ensidigt till Skånes nackdel. Jo, det kan man ju tycka men då får man också betänka att jag inte ens tagit upp det här med att nyckeln, cykeln och ängeln heter nyckelen, cykelen och ängelen på skånska. Sk språklig avart. Eller den lingvistiska subgenren som behandlar vissa delar av kroppen, nämligen ballarna. I Skåne sitter de på baksidan av kroppen oavsett könstillhöriget medan övriga landet med 99,9% säkerhet skulle placera ballarna på den manliga framsidan av kroppen. Ungefär på mitten om man säger.
När skånska avarter nu har avhandlats med sådan knivskarp precision kan det vara på sin plats att upplysa om att undertecknad de facto är halvskåning och till och med kan skryta med att behärska språket. Det semiskånska ursprunget kommer från den skånska modern och masfadern (han har ju inte så mycket med själva det skånska att göra, men utan honom hade det inte blivit nån halvskåning som suttit och skrivit det här dravlet). Till yttermera visso råkar Fru Nygårds också vara skånska. Den matematiskt begåvade kan då lätt kalkylera fram Lilla Sektionen och Systersektionen som trekvartsskåningar (eller kvartsmasar om man nu vill se positivt på saken). Således kan tyckas att det är att kasta sten i halvskånskt glashus att rapa upp skånska avarter på löpande band. Men se det som ren och skär konsumentupplysning. Nu vet ni ju vad ni ska se upp med om det företas en resa till Skåne inom den närmaste framtiden. Då kan ni också passa på att utforska de positiva bitarna med landskapet. Lycka till.
fredag 27 juli 2012
TRANSPORTSEKTIONEN RAPPORTERAR
Vi kör tema transport idag, Systersektionen, Lilla Sektionen och jag. För att krydda till det lite extra tar vi med oss Farmodern på äventyr också. Hon har nämligen tipsat om legoutställning på Vägmuseet i Borlänge. Vad månde bliva av detta?
Utsällningen visar sig vara en 30 meter lång monterförsedd legouppbyggnad av diverse transportmedel in action i vardagen. Ett Legoland i kartboksliten skala kan man säga. Men den här grejen har de gjort bra asså:
En hamn, en flygplats, en stadskärna och så järnvägen på 30 meter. Det blir Legolands filial i Borlänge. Klart slut från den biten.
Övriga vägmuseet är - som många andra museum - fyllt med intressant information, både historisk och nutida. Som till exempel de informativa vägskyltarna och modeller av bilar, båtar och andra fordon.
Störst intresse från yours truly tilldrar sig den här grejen att Sverige före 50-talet hade 700 km småstenbelagd landsväg. Skakigt jovisst, men de som hade det jobbigast måste ändå ha varit de många arbetarna som satte ner de där stenarna. Det är rätt mesigt att jobba på kontor, jag begriper det nu. För att inte tala om männen som ryckte upp rötter från tall och gran med flera grandiosa trädsorter. Möta en sån om natten skulle kräva ett extra par kalsonger i packningen.
I övrigt kan noteras att metropolen Kavelmora är omnämnd på en av väggarna, vilket torde glädja en av Popskolans trognaste läsare. Högst tveksamt om det kvarstår någon Kavelbro i byn dock.
Avslutningsvis konstaterar Systersektionen att hon och Lilla Sektionen haft väldigt roligt varpå Fadern instämmer att han också hade väldigt kul. Systersektionell respons: Hur kunde DU ha roligt?! Du stod ju bara och läste hela tiden.
Utsällningen visar sig vara en 30 meter lång monterförsedd legouppbyggnad av diverse transportmedel in action i vardagen. Ett Legoland i kartboksliten skala kan man säga. Men den här grejen har de gjort bra asså:
 |
| Lego i sin ädlaste form |
 |
| Bra info |
 |
| Farmoderns bilfärja från Götet |
I övrigt kan noteras att metropolen Kavelmora är omnämnd på en av väggarna, vilket torde glädja en av Popskolans trognaste läsare. Högst tveksamt om det kvarstår någon Kavelbro i byn dock.
 |
| Kavelmora - the place to be. On a bridge. |
Avslutningsvis konstaterar Systersektionen att hon och Lilla Sektionen haft väldigt roligt varpå Fadern instämmer att han också hade väldigt kul. Systersektionell respons: Hur kunde DU ha roligt?! Du stod ju bara och läste hela tiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)