BILDBONANZA

Kanhända är det en och annan som i brist på bildbevis har haft anledning att betvivla de semesteraktiviteter och företeelser som beskrivits i bloggen senaste veckan. Då får vi väl råda bot på det helt enkelt.

Det här är inget bevis på nånting som tidigare framkommit
här på Popskolan. Det är dock ett tydligt belägg för att den
på bild fångade katten är något trångbodd. Ja, det var väl det.

Den första bilden kan kännas en aning opåkallad, men det finns anledning att beskriva djurtätheten i huset som förtätnas mer eller mindre för varje dag. Igår blev det ju t ex tillökning i form av en rosa bjäbbare. Inte helt lätt att acklimatisera en sån liten rackare i djurparken.

Riktig hund Daisy anar oråd när fake-dogge
i rosa skrud försöker smyga in som ett naturligt
inslag i husets fauna.

Dagen på sommarlandet gav inte bara motorrelaterade upplevelser utan ett och annat djur passerade också revy under besöket. Hängbukssvin, kaniner, dinosaurier (de var i samma tillstånd som den rosa hunden kan man säga. Ja, alltså den rosa hunden är ju uppenbarligen inte utdöd som dinosarna. Men de är båda artificiella och kan inte av egen kraft röra på armar och ben), påfåglar och öh, ja, alltså, de här djuren:

Väldigt lama djur de här lamadjuren.

Trots lamheten går de i hage med höga staket medan de här gynnarna spatserar fritt i parken och ger ifrån sig ytterst knepiga läten:

De gör sig inget vidare i svartvitt de här lirarna.

Då var det inte så mycket mer att säga än att akta er för såna här kompilationer av bakverk:

Komaframkallande samling kakor.

Slutligen var det den här grejen med t-shirts på marknader med dubiösa budskap. Om jag hade varit haj på Photoshop hade vi kunnat utgå från att den här bilden är så photoshoppad att klockorna stannar och inte kör igång förrän Marty McFly är återfunnen. Hur som helst sorterar den i nuvarande utformning under avdelningen sämsta hitte-på-slogan-på-en-marknads-t-shirt (och då är det topp tre av sämsta texter vi pratar här).

Ok, jag är 50% skåning, men det här är ju
bara löjligt. Försöka slå i Systersektionen
nåt liknande. Jag är mållös.

Låt mig bara upplysa om att hela den här David Attenborough-approachen vad gäller bilderna är högst slumpmässig. Det skulle lika gärna ha kunnat vara samtliga maträtter som förtärts under senaste veckan, men tydligen finns det inte tillräckligt med utrymme på servern för så många bilder.

MARKNADEN

Det är lätt att man inte tänker på just Smedstorps Marknad när man hör talas om marknaden i allmäna ordalag. Kanske tänker man på att ekonomijournalisterna på Aktuellt rapporterar om marknadens reaktion på Ericssons senaste kvartalsrapport. Men bor man - eller som i vårt fall, hälsar på - på Österlen är det lätt hänt att marknad handlar om ställen som Smedstorp, Tomelilla, Sjöbo och Kivik (i stigande storleksordning). For the record meddelas härmed att dylika marknader inte varit i min smak sedan barnsben. Entre: antimarknadsargument (innan nån ringer marknadsnämnden eller liknande institution så är det här mina högst subjektiva invändningar, men det är det väl ingen som missat):


* Det som bjuds ut till försäljning är skit. Alltså, de står inte och säljer bajs, så är det ju inte. Men inte fan är det långt ifrån. Jag menar, Blixten McQueen med nr 98? Barnen går inte på det (även om Lilla Sektionen väldigt gärna vill köpa NÅT. Han har tydligen fått för sig att man inte kan lämna en sydsvensk basar utan att ha gjort av med pengar).


* På Sjöbo och Kiviks marknader är folk drängfulla på kvällen och rör sig i horder runt marknadsområdet medan de som är nyktra köper träskor, t-shirtar med dubiösa budskap samt tiopack med strumpor som högst sannolikt går sönder inom närmaste fyraveckorsperiod. Antingen bedövar man sinnena med alkohol eller så gör man det med shopping.


* Undermåligt godis. Marknadsgodis är en nischad godisform. Det enda jag har att säga om saken är att det finns en anledning till att det endast säljs på marknader (se även ovan avsnitt om skit och bajs).


* Vårt hushåll är nu försett med en batteridriven rosa hund med glödande ögon samtidigt som Systersektionen är 70 kr fattigare. Det enda jag har att säga om det är att det enda sättet att lära sig om dåliga affärer är att uppleva dem på nära håll. Vad hundskrället anbelangar befarar jag att den går ett hemskt öde till mötes när popularitetsveckan gått över och den förmodligen träffar sina gelikar på en soptipp nära vårt hem inom en inte allt för lång framtid.

Till marknadernas försvar kan dock anföras att det genereras duktigt med stålars till idrottsföreningar, en del flyktig lycka för den yngre generationen i de ambulerande karusellerna samt grillad chorizo till de något äldre årskullarna. Icke att förglömma finns även munkar (munkä om du som läser det här är från Borlänge) av olika sorter och gudomlig karaktär att köpa med sig hem. Det är ju bra.


Som argument pro-marknad finns sedan gammalt även att man träffar så mycket folk man känner. Hur det har överlevt övergår mitt lilla förstånd. Folk är ju antingen upptagna med att a) handla, b) åka karusell, eller c) vara fulla/fylla på med kaffekask. Mig lurar ni inte. Men vi kan göra en deal. Ni kör era marknader och jag stannar hemma. Win-win. Marknaden reagerar högst sannolikt positivt på denna marknadsrapport.

KOMA

Kommer ni ihåg han killen från tv-serien Storstadsliv som hette Koma? Min dag handlar om honom. Typ.

1. Sovmorgon-koma. Vaknar, kollar runt mig. Ingen fru, inga barn. Kollar klockan (gör en text-tv-smygning för jag är lite orolig att den ska visa ett klockslag som inte låter bra) och konstaterar att den är 11. Herregud. Koma var bara förnamnet.

2. Äter lunch vid pass halvtvå. Notera att jag har ätit frukost i tiden mellan den sena uppstigningen och lunchen. När klockan är två är jag i allvarlig lunch-koma.

3. Det beslutas att vi ska åka till Kaffestugan Annorlunda för att äta kakbuffé. Kan vi för ordningens skull föra till protokollet att detta inte på något vis var min idé? Bra. Sju kakor och en balja te senare är kak-komat ett faktum.

4. Innan avfärd i komatost tillstånd hemåt bestäms att vi ska åka till Glada Räkan och äta middag. Vid det här laget nickar jag instämmande till vad som än sägs. Glada Räkan it is. Fru Nygårds äter räklåda, jag äter scampi fritti. Tror fan att det infinner sig en kombinerad räk- och middags-koma tämligen omgående.

5. Skönt att komma hem och spela lite fia med knuff. Tyvärr går Systersektionen till följd av tröttma lite falling down på hela upplägget. En saga och två inknoppade små sektioner senare är det dags för fika. Upplysningsvis är klockan nio på kvällen nu. Nickar instämmande, tar en halv banankaka och lite glass uppbackad av en kopp te. Komat övergår i något nytt slags total-koma-tillstånd.

Notera gärna att detta bara är torsdagen i den första av två skåneveckor. Det är som om man är utomlands här alltså. Det är knappast en tillfällighet att mobilen tog emot ett sms som hälsade välkommen till Danmark när vi var nere vid havet och åt kakbuffé. Hade det inte varit för dimman är jag övertygad om att Skumberg kommit farandes i sin bumperbåt och erbjudit danske wienerbrööööd med schokolääääde. Koma Skumberg, visst hette han så?

JAG ÄR FORTFARANDE OROLIG

Hela den här epa-grejen som Lilla Sektionen höll på med för ett tag sen. Jag var lite orolig för den. Nu finns det anledning för oro på mer än en front. Systersektionen tar influenser från LS.


Trots gårdagens digra lista på semesteraktiviteter lyckas vi hitta en ny idag och drar iväg till ett sommarland med många olika prylar att sysselsätta sig med. Förutom de givna; karuseller, bad och klätterställningar, riktar Systersektionen in sig på motordrivna fordon. Jag tänker att det här är lite som när läkares avkommor slår in på artistbanan istället för att ägna sitt liv åt seriösa läkarstudier och att rädda människoliv. Lite grann så.


Systersektionens topp-tre motoraktiviteter (de har inte epa-traktorkörning för barn):


1. Go-kart. For real. De har go-kart för barn mellan 1,20 och 1,50. Hon är vass. Det måste vara alla timmarna med Mario Kart. Bör vara en enkel match att köra utan svampar och köttätande växter i vägen.


2. Bumperbåtar. Det finns ju formel 1 för båtar också, eller hur? Lika livsfarligt som den på land så klart.


3. Radiobilar. Jamen det är ju harmlöst säger ni. Jojo, det säger de om att röka braj också. Radiobilar är inkörsporten till seriöst motormissbruk, finns hur många exempel som helst på det.


Jag är fortsatt orolig.

POSTFESTIVALAKTIVITETER

Så här i efterdyningarna av fem dagars festivalande är det till individens fördel att ha semester. Det är tillika ytterst fördelaktigt att kunna fokusera på aktiviteter som är lite mer Laid Back, typ:

* Åka tåg. Det håller i fem minuter tills nån meddelar att det är signalfel mellan Borlänge och Säter och tåget måste stå still under långa perioder samt åka irriterande långsamt under resterande stunder. Bara att acceptera att det inte finns nåt att göra åt saken och fortsätta läsa bok. Lyckas man med det kan man knappast bli mer laid back.

* Spela fotboll. Börja kicka lite med Lilla Sektionen varpå Systersektionen får nys om nämnda aktivitet och gärna vill vara med och skoja till det lite. Eftersom Lilla Sektionen är ensam i sitt lag och inte är målvakt så går det inte att göra mål på honom. När han sedan byter lag och båda Sektionerna så att säga blir ett så uppstår trubbel inom lag Sektion. Lilla Sektionen får känsloutbrott på grund av meningsskiljaktigheter om vem som tog bollen först. Systersektionen idkar envist motstånd varpå Faderssektionen försöker medla. Den medlingen finner inget gehör hos någon av de båda mindre Sektionerna. Han från den äldre sektionen får en lysande idé och tänker att om jag är lite skojig pappa här och springer och tar bollen så kanske de glömmer att vara ledsna (för de verkar liksom ha glömt varför de är det). Resultatet är förbluffande dåligt. Ilskan och gråten tar nya proportioner och tas ut på ovan nämnda Faderssektion. Slut på fotboll. Tyckte jag hade en väldigt laid back approach, men man kan ju inte lyckas jämt.

* Spela kort. Väldigt avslappnande semesteraktivitet. Olyckligtvis lyckas Fru Nygårds vinna hela rasket. Förhåller mig sensationellt laid back till hela debaclet och tänker att det faktum att jag nattade två barn mitt i hela partiet måste haft menlig inverkan på slutresultatet.

* Spela golf. Denna simplaste av sporter. Slå på en boll tills den hamnar i ett hål (alternativt spela på en hel radda med bollar eftersom en del av dem hamnat i skogsliknande terräng som dessutom tydligen inte är en del av själva banan). De här slagen som hamnar utanför banans markeringar blir lätt goda ursäkter för känslomässiga briseringar. Jag håller mig givetvis laid back ety jag kan damma ut ett dussin bollar out of bounds och ändå hålla kusin/låtsasbror på behörigt scorekortsavstånd.

* Dricka en öl eller två. Det här är ju ofta själva definitionen på laid back (om man håller sig till en eller två mind you!). Fett med nice som de säger nu för tiden.

Vill du prova hela konceptet med att vara laid back? Börja med att ha semester, sen är det bara att rada upp aktiviteterna. Lycka till.

FESTIVAL-ÅKE SUMMERAR P&L, DAG 5

Nu har jag planerat förjävla dåligt. Besök på eftermiddagen för lite grillning och förtoppning innan festivalens sista dag och det ligger grejer mest överallt och inte har jag införskaffat alla grilltillbehör heller. Sen var det ju det här med att farsan fyller 70 imorgon och vi ska käka brunch vid halvett. I Bjurs. Tur att jag ställt klockan.

Brunchen avklarad och magen fylld som om jag hade varit på festival och käkat thailåda. Tackar för mig och hämtar upp en del av grillsällskapet i stan på vägen hem. De har tack och lov fyllt luckorna vad gäller grilltillbehör och vi är därmed fullgott utrustade för en grillning med tillhörande läskande dryck. E&E samt det ena e:ets man Martin och hans två kompisar Olle och Magnus samt förstås Per & Linda utgör grillgruppen. De fem förstnämnda kommer från en gårdag där gruppen splittrades och tre tog bussen vid tvåsnåret, en vid halvtre och en tredje som fick en taxi bokad till sig för hemkomst till Falun vid halvfyra. Nu siktar de på att försöka hålla gruppen intakt och åka hemåt i samlad tropp. Två av dem har jag bara känt i några minuter, men jag får känslan av att det kan bli dem en övermäktig uppgift.

Mindre än tre timmar efter att ha intagit en brunch (innefattande köttbullar, korv, pannkaka, kyckling, kött, omelett, sallad, bröd, ostar samt fan och hans mostrar) av yppersta kvalité ska det intas grillad kryddad korv med pimpad potatissallad. Det går bra, inga casualties. Himla trevligt sällskap också. Intressant info om taxifararen från gårdagen kommer upp i dagen då det visar sig att han gillar att självtorka efter att ha duschat. Tar uppskattningsvis allt från en halvtimme till en och en halv timme beroende på rådande årstid och klimatzon. Att torka med handduk känns för forcerat meddelas övriga gruppen. Det är en grymt avslappnad inställning till tvagning. Respekt.

Dags för avfärd och hela den här splittringsfrågan blir aktuell igen då vi ska åka i två bilar vid två olika tidpunkter. Det i sig är ju ingen match att tackla, men det är hela den här prylen när en av medlemmarna i den manliga subgruppen från gårdagen styr upp en fortsatt förtoppning hos någon i Borlänge med pool. Det faller inte i helt bördig jord hos E&E som konstaterar att gruppsammanhållningen lämnar en hel del övrigt att önska. Jag lämnar gänget till sitt öde och hoppar av vid Ringen varpå syrran kör övriga grabbar till huset med poolen. Nu ska jag festivala järnet ända in i kaklet!

På dagens önskelista står The Shins, John Hiatt, Basia Bulat, The Maccabees, Anna Ternheim, Israel Nash Gripka, Deadman och The Soundtrack of Our Lives. Det är mycket att hinna med och eftersom flera spelar samtidigt kommer det att bli sena strykningar. Fem minuter tillgodo för att lyssna på The Shins, men Riko med sällskap sitter och förlustar sig med underhållning och dryck ett par hundra meter från ingången och det kan jag ju inte missa att umgås en liten stund med detta fryntliga gäng. De har fått tillökning i gänget. Gula Gubben har nämligen anslutit. 

Gula gubben är han med gitarren

Med en stjärtskåra högre upp på ryggen än någon annan jag sett (förvisso inte så ofta jag ser stjärtskåror på folk, men ändå), en gitarr med färre strängar än jag har visdomständer och en träningsoverall så gul att den ger uppkastningsreflexen en kittling. Han lirar lite skojlåtar och drar dåliga skämt så dåliga att det inte går att låta bli att skratta. Avslutningsvis tar han upp kollekt och säljer dessutom en cd med sin tvillingbror Fula Gubben (misstänkt lik Gula Gubben fast utan gul overall) för att finansiera sin verksamhet. Det visar sig att han inte är den enda festivalcelebriteten som besökt grabbarnas festplats. Dagen innan uppenbarade sig självaste Thorsten Flinck och bjöd på bisarra uttalanden och stirrande blick. Tydligen var nyckelordet för dagen - enligt den gode TF - rövsmör. Lite oklart i vilket sammanhang det ska användas och det är kanske lika bra att det är höljt i dunkel.

Lazlo, Thorsten & Riko

Medan jag står där så drar The Shins igång och jag får höra Simple Song på avstånd, men eftersom vi ser scenen och har utmärkt ljud från där vi står så bekommer det mig inte nämnvärt att jag inte är närmare. Riko ska dock in för att träffa sin sambo och vi slår följe in. De fortsätter sin vandring på området och jag går in i öltältet (vafalls? Jo, men jag är törstig va) och beställer inte in en Norrlands Guld. Förbannade styggelse till dryck som de kallar öl. Dessutom i plastflaska. Tack, men nej tack. Jag dricker cider. JA, JAG DRICKER CIDER! Helt sjukt om ni frågar mig. Men eftersom söta melodier står på programmet så är det väl ett värdigt ackompanjemang. Får höra Phantom Limb och Australia och det är två sensationellt bra poplåtar. Lyssnar 50 minuter och är nöjd med det innan jag tar mig ner på stan för att klämma in en halvtimmes John Hiatt. Lyckas pricka in Cry Love som första låt och det är ju återigen förstklassig tajming. Ser countrylegenden från nästa öltält (med en CIDER i handen) och är nöjd med min halvtimme.

Detta eviga promenerande. När Hiatt avslutat sitt förvärv traskar jag tillbaka mot storscenområdet för att möta upp med Per & Linda för att ta en öl, förlåt CIDER, i nästa öltält. Vi lyckas få kontakt via telefon (helt omöjligt egentligen, men ibland vinnar man på mobillotteriet), stämmer träff, dricker ur och delar oss på olika håll. Jag träffar återigen på Johan (och Susanna bör tilläggas) och vi ska se The Maccabees medan övriga drar åt annat håll (Hoffmaestro tror jag). Det är samma besvikelse som Bloc Party. Ingenting i min anglofila ådra gör att jag finner någon njutning där på Athena-scenen. 

Bästa scenen - trots Maccabees

Synd, men bara att vandra vidare och hoppas på bättre lycka på nästa ställe. För långt att gå och se sista kvarten av Anna Ternheim så tar chansen att lyssna på Amanda Mair inne på Cozmoz. Begåvad jänta det här, ytterst begåvad. Hon har redan några riktiga poppärlor i repertoaren och några skivor till så har hon alla möjligheter att bli nåt riktigt stort. När hon kör Sense så svänger det fett nice (Dogge-språket har satt sina spår) där inne. Bra val.

Så dags för dagens stora begivenhet (för mig alltså, inte för 35 000 andra som ska se Rihanna senare ikväll), nämligen Israel Nash Gripka. Som en fjortis på Justin Bieber-konsert ställer jag mig längst fram 20 minuter i förväg (en evighet i festivalsammanhang) och inväntar kungen med entourage. Det som levereras av denne man under den närmaste timmen är inget annat än fullständigt briljant. Låtarna, bandet, närvaron, stämsången, attacken...ja, jag kan hålla på hur länge som helst men det blir ju ingen bra tv av det. Ett bra kännetecken på om jag tycker att en spelning är bra är om jag står och fånflinar som en pajas. Jag gör det skrämmande mycket under den här timmen. Och den här gitarristen som han har med sig som ser ut att väga 45 kg spelar verkligen gura som om det inte fanns någon morgondag. Helt sjukt begåvad snubbe. Kvällen till ära är det tämligen gott om publik på plats också, bra smak där festivalbesökarna. 

Står man längst fram ser det ut så här

Mycket glad man träffar Per & Linda direkt efter sista låten. Destination: öltält. Fascination: öltält fulla. Av fulla personer. Det går banne mig inte att komma in nånstans för att läska sig. Efter att ha stått i kön till öltältet där Skrillex spelar undrar jag hur det är ställt med den unga delen av befolkningen (jmfr mina far- och morföräldragenerations förfäran över Elvis juckande höfter) och deras musikaliska förstånd. Blipp-blopp från en DJ som står och eldar igång kidsen. Va? Ska det vara så här? Jag förstår ingenting. Det kan bero på att jag har passerat 40. Alternativt att 20 000 kids som röjer järnet är lobotomerade/stenhöga/offer för grupptryck. Take your pick.

Vi får ge upp öltältsjakten och går till bilen för förfriskningar. Det vankas ale. Herregud vilken bra break. Upp där bak Norrlands! Stärkt av vätskepåfyllningen styr vi sedan kosan in på festivalen igen och jag hinner se sista 25 av Deadmans konsert. Trevligt med ett altcountrygäng med hattar, väst, samt för ändamålet väl anpassade diverse instrument. Några fina nummer avslutar deras session och publiken står kvar och sjunger i kör i fem minuter innan bandet kommer ut och bockar och tackar än en gång för responsen. Elegant.

Mindre elegant för festivalen och de unga fansen är att Rihanna inte gått på när klockan närmar sig halv-ett (en halvtimmes försening så långt) och det dröjer ytterligare en kvart innan det brakar igång. 45 minuter sen ramlar hon in på scen och ser ut som om hon är på hög höjd. Så att säga. Hon sjunger bedrövligt och kraxar "Hello Sweeeden". Konsertstart 00.45, avfärd mot Soundtrack of Our Lives 00.49. Flickebarnet mår inte bra. Bara att hoppas att hon får hjälp att räta upp sitt liv och rädda sin framtida karriär.

På väg till årets sista P&L-konsert ser jag att det tre i pool-gruppen har blivit två. E&E lyser med sin frånvaro. Det gick tydligen inte så bra att hålla ihop gruppen. Kanske var det självtorkningen efter pool-besöket som satte käppar i hjulet?

Om TSOOL finns ingenting annat att säga än att det är ett fantastiskt band och ett HELT VANSINNGT FÖRBANNAT UTMÄRKT liveband. De röjer skiten ur Borlänge under festivalens sista timme. Med Big Time manglar de på så det bara dånar i hela kroppen, med Instant Repeater 99 visar de vilken enorm låt det är och när de avslutar med Sister Surrond har det där fånflinet varit närvarande i mitt ansikte ett bra tag. Cirkel sluten. Love Antell slog an tonen och TSOOL bankade i sista spiken i sin P&L-kista. Trots att det på förhand inte verkade vara artister som skulle framkalla eufori blev det ändå en utomordentlig festival. Organisationen bakom och alla frivilliga funktionärer borde bli nominerade till något Nobel-pris. Vad sägs om fredspriset?

FESTIVAL-ÅKE SUMMERAR P&L, DAG 4

Knasigt jag vet, men idag anländer jag till festivalområdet först strax efter klockan sju. Fötter, ben och huvud har sagt ifrån och som ytterligare osäkerhetsfaktor är vädret minst sagt ostadigt. Idag agerar jag chaufför åt våra grannar som också festivalrävar hela veckan.

Kvällen börjar med en anspråkslös ung britt som framför sina egenkomponerade alster endast med en gitarr som sällskap. Det är oerhört vackert och Benjamin Francis Leftwich är ärligt förvånad över att så många slutit upp vid festivalens minsta scen. Han förtjänar förstås ännu bättre än så, men det är charmigt att han är så tacksam. Ypperliga 45 minuter.

Efter Bens framträdande passerar jag Athena-scenen och David Druid som kör lite stand-up. Har alltid tyckt att han är lite forcerad, men jag ger honom chansen och han är faktiskt rolig, särskilt mot slutet. Lite humor piggar alltid upp. Därefter kvistar jag ner mot stan för att kolla in Deportees som jag har hyggligt stora förväntningar på. Stark låtkatalog och lysande sångare, men något tveksamt ljud och inte riktigt det låtval jag hade önskat. Tidvis är det dock briljant, så ett medelbetyg kan få smyga sig in.

Fredag betyder mer folk och snålare med utrymme, men det är trevligt när det blir lite extra drag på Borlänges gator. Innan avfärd har jag chockat kroppen med yoghurt, banan och müsli. Den har dock fått utlovat att det blir påfyllning av fettdepåerna under kvällen. Efter Deportees blir det lång vandring med den söndriga vänsterfoten tillbaka till Fantasia-scenen för att kolla om Bloc Party har något att tillföra festivalupplevelsen som sådan. Hur anglofil jag än är kan jag dock inte känna mig berikad på något vis. Inte min pryl så jag lämnar Johan - som jag träffat nere på stan - till sitt öde med partyblocket. På väg mot Israel Nash Gripkas spelning på lilla Shangri-La kikar jag in på Cozmoz för Nomads spelning. Mycket mangel men jag får inget grepp på de två låtar jag hör. Tack o hej, nästa grej.

Israel Nash Gripka är nog den artist jag sett fram emot mest på festivalen och den första av hans två spelningar på lika många dagar blir ett gig tillsammans med Johan Örjansson som ackompanjerar honom på scenen och får låtduellera med ING. Han gör bra reklam för morgondagens spelning som kommer bli med helt band. Han har en fantastisk röst och utmärkta låtar. Trevligt att få återse Örjansson också. De avslutar med att ett gäng blyga bandmedlemmar får komma upp på scenen och utan instrument får utgöra kör på Sunset, Regret. Så, så elegant. Ser verkligen fram emot en mer elektrisk spelning imorgon.

Nu knallar jag runt med min gamla högskolekompis Tomas som jag inte träffat på säkert fem år och det är högoktanigt sällskap. Magens utlovade påfyllning uteblir dessvärre för vi står och tjötar iväg lite tid och köerna till matstånden ringlar alltför långt för att jag ska ha tålamod att stå där. Jag fyller på sockerdepåerna med lite godis istället. Vi gör oss därefter redo för Kents entré. Jag är i grunden skeptisk till deras artisteri efter de två första plattorna. En aning ambivalent kanske man kan säga. Å ena sidan går jag och nynnar på deras alster från tid till annan, å andra sidan ligger det något och irriterar mig. Svårt att pinpointa, men man måste ge dem chansen att bevisa deras storhet. Inledningen är fullkomligt strålande, helt outstanding faktiskt. Under hela första låten är allt man ser ett stort vitt skynke på scenen. När andra låten drar igång blir det ett hål i mitten och ett rum med lysrör i taket som ser ut som en replokal som de fyra medlemmarna svänger loss i. Det är så enormt snyggt att det är löjligt. Till låt nr 3 rasar hela skynket och det blir hela scenen som utgör deras arbetsplats. Ljusshowen är enorm och det blir inte sämre av att det är mörkt och börjar regna under konsertens gång. Visuellt mäktigt och det låter väldigt bra också. Jag är imponerad och motbevisad. Dessvärre börjar det regna så pass mycket att vi drar oss mot bilen med 747 klingande i öronen. De tre extranumren missar vi, men är ändå nöjda med vårt beslut att åka hem. Det är ju en dag imorgon också. Då går vi all in.