SUMMA SUMMARUM

Jag vet inte om ni har räknat på en semesteraktivitet nån gång (rent ekonomiskt alltså), men nu hade jag tänkt som så att det borde man ju göra lite till mans. Som aktuellt exempel presenteras härmed Popskolan by Nigges semesterresa (eller föräldraledighetsresa om man ska klyva hår) till Stockholm tillsammans med Lilla Sektionen och Systersektionen. För bättre överskådlighet bryter jag ner utgifterna i poster enligt följande:

Resor: Tåg 334 kr. Kollektivistisk samfärdsel (pendeltåg, buss, tunnelbana, båt och spårvagn) 250 kr. 

Inträde: 95 kr för att komma in på Grönan. Småsektionerna nada komma noll.

Åkband: 299 kr x 2 = 598 kr. Lilla Sektionen åker gratis. Vilken jävla win. Dock i de flesta fall med nödvändigt sällskap av vuxen, dvs mig. 

Mat: 167 spänn för ett mindre fat med pommes frites, sån där friterad kyckling och burgare. Cuisine ordinaire på karusellutflykt. Lägg till 61 pistoler för glass och 45 krutonger för läskande Mer (apelsin för den som undrar).

Förströelse: 150 pengar. 50 på lotter för att försöka vinna en Super Mario, Luigi eller annan Super Mario-figur. Resterande 100 på ett ytterst raffinerat upplägg (jag har inga höga krav märker jag nu. Ytterst raffinerat borde vara förbehållet James Bond-upplägg, men vi snackar nöjesparksupplägg här) som jag finner helt oemotståndligt. Om man pröjsar 40 spänn får man en boll att kasta på en roterande tavla. EN boll alltså. Missar man högsta vinsten blir det tröstpris i form av ett mindre gosedjur. Höjer man insatsen till 100 bagare blir det tre bonusbollar, dvs 4 in total, och är garanterad ett gosedjur modell mellanstort. Man så att säga köper en helgardering, inte bara i form av ett gosedjur utan även en garanterat nöjd Systersektion. Här är det förstås fritt fram att antasta mitt föräldraskap och framföra anklagelser om curling och dylika företeelser, men jag vet ju att ni hade gjort likadant själva. En helgardering för sexti spänn, kom igen?

Gosedjur till Lilla Sektionen: 0 kr. En tonårig tjej råkar gå in i Lilla Sektionen och ber om ursäkt. Ingen fara, försäkrar jag. En olycka helt enkelt. På väg till Spöktåget möter vi samma tjej bärande på ett gosedjur som hon ger till olycksoffret varpå denne blir så lycklig som bara en treåring kan bli. Fadern får ur sig att det hade du inte behövt, gud vad snällt av dig. Ett blygt leende tillbaka och sen ser vi inte henne mer. Det finns hopp för den yngre generationen! (ja, jag vet vad ni tänker. Har du kollat om den är fullproppad med knark? Nej, men visste ni att det är en leopard? Kanske inte ett fläckfritt djur, men leopardfamiljen som art har jobbat väldigt hårt för att bli den första bland kattdjuren att bli drogfria. Jag har med andra ord fullt förtroende för leoparden).

Framtida psykologkostnader: Kan bli hur mycket som helst. Det är inte för mig, men jag kanske också borde ha lite hjälp. Vi var ju på väg till Spöktåget när den positiva leopardincidenten inträffade. Själva Spöktåget visar sig vara en negativ upplevelse för småsektionerna. Det är inte lite läskigt, det är väldigt väldigt läskigt. Lite som att skicka in små personer rakt in i en skräckfilm. Föräldraskapet är återigen öppet för attack. Lite oklart hur jag tänkte, ibland är jag som bekant lite dum i huvudet. Ingen erfarenhet av spöktåg de senaste 25 åren kanske kan vara en förklaring, vad vet jag. Det blir en traumatisk upplevelse för den minsta och en fader som håller i, håller för och får trösta när vi gått i mål. Systersektionen är också något skrämd men skakar av sig det tämligen omedelbart. Vi försöker läka det hela med en runda i cirkuskarusellen och en vända hemma hos Pettson och Findus. Det funkar förvånansvärt bra. Han mår efter omständigheterna bra.

Summa summarum kan räknas ihop allt från 1700 spänn upp till astronomiska belopp till följd av spöktågstraumat. Jag börjar spara direkt.

LÄRDOMAR FRÅN EN VANLIG MÅNDAG I AUGUSTI MÅNAD

Ett av alla dessa hopplösa ordspråk som cirkulerar bland kreti och pleti är "Man lär så länge man lever". Inte sant förstås, men här ska inte vidareutvecklas vilka underintelligenta varelser som omfattas av gruppen som inte lever och lär. Här ska istället redogöras för vad jag lär mig under en vanlig måndag i augusti månad nådens år 2012.

1. Som antyddes i taggarna i gårdagens text så infaller bröllopsdag 6 augusti och inte 5 augusti. Dock hade jag lika få rosbuketter att uppbringa imorse som under hela dagen igår.

2. Det är ingen bra idé att åka till Hufvudstaden med Lilla Sektionen och glömma hans snuttisar hemma när resan innefattar två övernattningar.

3. Likaledes korkat (läs en pappa som är lite dum i huvudet ibland) att bara få med sig en pysselbok till Systersektionen och ingen sagobok.

4. Är man mellan 3 och 5 år gammal och bor på landet på landsbygden kan det vara ett av jordens största äventyr att a) åka tåg till Hufvudstaden, b) åka pendeltåg i Hufvudstaden, c) åka buss i Hufvudstaden samt d) åka tunnelbana i Hufvudstaden. Imorgon ska vi nog prova att åka spårvagn också så har vi täckt de centrala delarna av kollektivtrafiken.

5. Man ska nog inte åka buss till andra sidan vägen för att komma till Fjärilshuset. Men det såg ut som det var en fin MTB-bana där i vegetationen.

6. Det kan vara så att det stora företagets reklamationstidsgaranti har expanderat ytterligare en dag eller så. Popskolan återkommer med besked om definitionen av 24 timmar har naggats i kanten ännu mera.

Det är oklart om det blir några lärdomar under morgondagen. Vi åker i vilket fall som helst till Gröna Lund och utforskar lärdomspotentialen där.

HÄLSNINGAR FRÅN EN MAKE SOM ÄR INTE SÅ LITE DUM I HUVUDET

Vi kan säga att jag skriver det här åt en kompis. Det känns lite bättre på nåt vis.

Ponera att en fru roddar ihop en hel bukett med rosor åt sin make och ackompanjerar med ett jättefint kort med kärlekens budskap. Maken (kompisen typ om man ska följa första stycket) hör hur ett mynt ramlar ner och ser en stor fet lampa (tänk Vinga fyr) som blinkar och får en sån där uppenbarelse om att han har glömt ett datum som betyder väldigt mycket för både honom och hans fru. Då är det klart fördelaktigt om man har förberett något liknande (men det fattar ni ju att maken/kompisen inte har gjort för han är dum i huvudet och glömsk på samma gång) som ett tecken på hur mycket han älskar sin fru (han älskar henne jättemycket, reds. anm).

Jag har precis framfört mitt förslag till maken ifråga att han bör införskaffa hela världen till sin fru på deras åttonde bröllopsdag (även om det är ett helt år till dess och det således finns en överhängande risk för att han blivit än mer glömsk och ytterligare dum i huvudet när den dagen infinner sig). Han har dock tagit till sig att han måste sköta såna här saker mycket bättre. Det krävs faktiskt två för att dansa tango och det vet han. Det står till och med skrivet i hans och Fru Nygårds respektive vigselringar.

BEEFING ON

Fru Nygårds:

- Det åskade inatt. Jag tror att modemet är trasigt.

Bra beefat av stora företaget som förser oss med uppkoppling mot omvärlden. Nu har de anställt Morgan Freeman i rollen som Lord Almighty och skickat ner en blixt i apparaturen så att hela hårdvaruparken förpassats till de sälla jaktmarkerna. Ett stendött modem och en till synes lobotomerad digitalbox ger för handen ännu ett litet samtal till Alan, Anna & Co. Idag heter människan i andra luren Jonas:

- Tekniker är på väg ut ser jag här och ska vara hos er innan kl 18 idag.

Jag (fortfarande lite dum i huvudet från gårdagen):

- Va bra. Trodde det fanns risk för att han skulle bli försenad. Hur blir det med nya prylar, kan jag hämta i Borlänge?

Jonte:

- Nej, vi skickar alltid de grejerna. De finns inte i våra butiker. Du får vänta tills teknikern varit ut så vi kan få diagnos på grejerna (diagnos kan han få av mig, alldeles gratis: operationen gick bra men patienten dog och på köpet strök även patienten i intilliggande operationssal med).

Här hade jag kunnat gå i clinch med den här Jonas-figuren, men hur förklarar man gårdagens framfiskande av modempaket? Jag kan ju inte gärna referera till Morgan Freeman i helvit klädsel. Inriktar mig på teknikern istället:

- Hur länge har ni öppet ikväll på supporten? Om teknikern kommer idag så kan jag ringa upp och ni skickar nya prylar?

- Det går jättebra. Vi måste veta vad som orsakat att systemet inte fungerar (dödsorsak: blixt rakt i nervsystemet).

Jag (fortfarande lika korkad och naiv):

- Tack för det, då återkommer jag när teknikern varit här.

Avslutning support enligt instruktion 1A:

- Är det något mer vi kan hjälpa dig med när vi ändå har dig på tråden?

I efterhand kan jag önska att det hade kommit ett par förslag från min sida för det här är ju lite av en önskefråga. En kvick snubbe hade på rak arm kastat fram att det vore fint med två grillade med mos och extra räksallad eller kanske en kebabrulle med blandad sås. Allt jag får ur mig är ett tack för hjälpen.

Status kl 18: Ingen tekniker. Det gamla Zyxel-modemet får hoppa in från avbytarbänken och kopplingar som McGyver skulle varit avundsjuk på får ta upp halva golvet i tv-rummet. Beefen lever, men tar paus till på måndag när the Cable Guy kommer igen. Eller gör han?

Life saver till vänster, död patient till höger

RADIOTYSTNAD

Telefon med Alan (fast idag heter han tydligen Anna):

- Vi gör en reklamation på det här och skickar ut teknikern igen. Jag ser här att det bryts mer än 30 gånger per dygn och då kommer hjälp inom 24 timmar med vår garanti.

Jag (lite dum i huvudet sådär som jag är ibland):

- Va bra.

Alan (Anna för den petnoge):

- Fast nu vet vi ju att de ligger efter med 24-timmarsgarantin så det är allt från 1-3 dagar.

*radiotystnad*

- Hallå?

Jag (nu dum och förbryllad i huvudet):

- Hallå hallå. Jaha...vad betyder det här då?

Annalan (jag skriver ihop namnen så att de låter som ett namn som kan representera mina känslor för den häringa servicen de erbjuder):

- Att det kan komma hjälp redan idag eller så får du i värsta fall vänta till efter helgen.

Kanske är det bara jag, men nog fan kan man väl tycka att de åtminstone kunde ha hållit en presskonferens och meddelat att de på eget bevåg ändrat definitionen av 24 timmar från ett dygn till 1-3 dygn.

Det här är ingen jävla halv-beef längre, det är en hel förbannad 500 grams sirloin steak. Game on.

EN HALVBEEF

SJ-beefen fick sig en törn häromsistens när vi åkte tåg till Göteborg tur och retur. En halvtimme försenat på nervägen och nästan i tid på hemvägen. Lite halvbesviken att de nästan kunde leverera avtalad tjänst. Men det finns ju andra som ibland har svårt att skicka vad som utlovats.

I förra veckan fick jag ringa det här stora företaget som förser oss med uppkoppling mot omvärlden och framföra information om att det inte känns ok att modemet startar om sig självt med lite ojämna mellanrum (huvudsakligen när någon håller på att göra mål i valfri lagsport eller har 15 meter kvar att simma i medaljläge), vilket får till följd att tv, internet och fast telefoni blir trasigt för stunden. Ett av svaren man då kan få från supporten är att de uppdaterar och analyserar. Jaha ja. Var det Ewert Ljusberg jag pratade med? Jag kunde i alla fall konstatera att jag hört den förut.

Helgen passerade och när tågåkandet var över kunde vi konstatera att Ewert inte gjort något till fromma för vår uppkoppling. Nytt samtal följer idag (den här gången med Alan. Fast han uttalar sitt namn Allan, som i Edwall) och han kollar lite sådär som man gör när man sitter i support varpå han konstaterar att tekniker ska vara på väg. Nu infinner sig en monumental Ewert-feeling av dejà-vu. Tekniker på väg. Jorå. Men Alan är en rådig snubbe som kör simultana telefonsamtal och kan meddela att entreprenörsfirman som utför tekniksupport hands on faktiskt är på väg under dagen. Tekniksnubbe ankommer, sticker i sin apparatur i diverse lämpliga kontakter och kan sedan meddela att modemet suger ankballe. Nästa steg i processen: Tekniker ringer support och kollar om vi kan hämta nytt modem på det stora företagets butik i närliggande stad. Svar ja.

Sagt och gjort, in med Lilla Sektionen och Systersektionen i den vita bilen tillsammans med defekta prylar. Stick in nunan i en folktom butik och meddela ditt ärende och få ett frågande anlete i synfältet. Han måste kolla på lagret för att se om de har något modem in stock. Detta sker samtidigt som hans osysselsatta kollega tydligen känner sig manad att prata cykel med mig. Hade jag varit han hade jag pratat om vädret istället, men vem är jag att slå mig på bröstet angående tempolopp i cykel? Ingen. Lagerletaren kommer tillbaka och kan meddela att det inte finns något modem att uppbringa. Det tycker jag är en smula märkligt eftersom teknikern kollade lagersaldot på telefon med supporten och framför detta lite ödmjukt. 

-Nja, du vet vårt lagersaldo här stämmer inget vidare med det som han kan se. 

Istället för att påpeka det uppenbara i att de har ett lagersystem som verkar vara i visst behov av uppdatering så frågar jag om han kan kolla om Borlängebutiken har något att erbjuda i modemväg. 

-Nja, du vet deras lagersaldo...osv. 

Då tänker jag (kanske lite irrationellt, vad vet jag) att han kanske kan lyfta telefonen och ringa sina kollegor i grannstaden. Dessvärre verkar han inte bekant med själva telefonkonceptet och mitt i den här diskussionen fiskar en tredje man som tidigare bara figurerat i periferin (typ lagerkille gone suspekt butikutfyllnadskille) upp en låda med ett modem och tillhörande apparatur. Lagersaldokillen konstaterar lite torrt att: 

-Ja, det där är det absolut sista exet vi har. Han hittade ett på lagret ändå (pekar på periferikillen). 

De borde verkligen kolla upp allt som har med lager att göra det här stora företaget alltså. Nu hade det förstås varit på sin plats att jag kollar lite hur det här gick till, men eftersom jag bara vill ha ett nytt modem så bryr jag mig oerhört väldigt lite hur han trollade fram det (så länge han inte tryckt fram det Skalman-style). Vid det här laget är vi så mentalt slut att vi går till Hemköp och inhandlar några Festis och drar hem för att prova defektlösheten i maskineriet.

Resultat: Det flyter på under eftermiddagen.

Resultat kväll: Samma ankballestatus på den här lösningen.

Resultat morgondag: Jag ringer till Alan.

FÖRÄLDRALEDIGHET

Jag har nästan glömt vad man gör när man är föräldraledig. Ok, jag är inte så puckad att jag inte har koll på att barnen spelar en central roll i själva upplägget. Det jag inte riktigt kom ihåg är ju att det är rackarns trefvligt att stämma träff med andra lediga föräldrar (här är det av underordnad betydelse om vederbörande är föräldraledig eller har semester) för att umgås (sitta och tjöta, företrädesvis de vuxna), leka (barnen) och fika (samtliga närvarande). Vi körde en kortvända igår med bygrannarna och idag en längre sammankomst med trebarnsfamiljen från grannbyn. Effekter:

* Lilla Sektionen får tuppjuck. Går fullständigt guleböj när det plingar på dörren under förmiddagen. Systersektionen något reserverad för en gångs skull.

* Minst en serietidningsbula på Lilla Sektionen. Höghastighetskrock med någon som förmodligen också är bulförsedd.

* Grymt bra snack med trebarnsfadern, a.k.a Min Kompis Fredrik.

* Agera stöd åt fembarnsskaran vid lunchintag, lek samt toalettbesök.

* Grädda pannkakor, vispa grädde och utfodra skocken (inkluderande Husfrun från grannbyn). Grymt bra teamarbete mellan smetansvarig och gräddningschefen.

* Handla grönsaker i den nyöppnade affären. En banan och en halv knippe druvor för hundringen jämnt. Eller kiwi för en krona stycket. Your choice.

Listan kan göras lång, men vi får dra ett streck här. De viktigaste win-grejerna räknas till två st:

1. Barnen har vansinnigt roligt. Lekande barn är starkt material. Mer sånt.

2. Att sitta och prata om allt som hör livet till med en rolig, smart, vettig och fin vän en hel dag är en förbannad lyx. For the record är han inspirationen och den som pushat till att Popskolan by Nigge finns över huvud taget (beroende på hur man som läsare ställer sig till denna information kan man antingen tycka att det var ju faktiskt en vettig man, alternativt tycker man att det var väl ändå höjden av vanvett). Your choice.