Saker man lär sig when watching Nascar:
* De åker runt runt på en liten liten bana i 500 varv. Kommer tillbaka till samma punkt 500 gånger. Bränner soppa som mjölkchoklad smälter i 200 grader i ugnen. MILJÖFARLIGT!
* Det finns bilar som har samma. färg och nummer som i Cars-filmerna. Fast de heter typ Speed istället för Lightning. MINDBLOWING!
* Lilla Sektionen har förbluffande bra koll på deltagande ekipage. Till exempel har Kyle Busch nummer 18 och kör runt i en M&M-strajpad bil, Casey Kane kör med numero 5 plus att han har koll på Jeff Gordon. Dock ej den sistnämndes nummer. LITE BESVIKEN PÅ KUNSKAPSLUCKAN, MEN PÅ DET STORA HELA EN SJUKT BEGÅVAD POJK!
* Förmodligen förhåller det sig som så att folket i publiken har med sig alternativ sysselsättning. Titta på den där tävlingen i 500 varv är hälsovådligt. HÄLSOVÅDLIGT I TELL YA!
* En av reportrarna har letat sig in i Club 47 där det serveras lokala läckerheter varav den smarrigaste uppges vara bacon som doppas i choklad. MEN FÖRSTÖR FÖR HELVETE INTE BACON MED CHOKLAD! VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?
* En förare - som är ganska usel för övrigt - heter Gilliano. FATTA HUR KUL DET HADE VARIT OM HAN VAR SPONSRAD AV GALLIANO!!
* Nascar. Det hade fortfarande varit mycket roligare om det var en tävling för katter. NASCAT! (obs, stulen lustifikation! Credit till Bucky Katt).
* BARA KORTA STUNDER AV NASCAREXPONERING KAN FÅ BLOGGARE ATT ÖVERDOSERA PÅ VERSALER.
Om du avser att återberätta något av ovanstående vore det passande om du kunde använda VERSALER. TACK PÅ FÖRHAND.
söndag 7 april 2013
lördag 6 april 2013
ATT SHOPPA
Jag är skitdålig på att shoppa. Har ingen som helst utbildning i ämnet. Inte ens lite fallenhet för att sprida pengar och införskaffa kläder och dylikt. Men ibland måste även en shoppinganalfabet ge sig iväg till ett så kallat shoppingcenter.
På sommaren har jag inte burit jacka de senaste femton åren. Lite oklart varför, men det kan beror på shoppinginkompetensen. Idag har jag försett mig med två stycken på samma gång. En som jag kan använda varma sommarkvällar och en till vår, höst och kyligare sommarkvällar. Helt sjukt. Från oduglig shoppare till shopaholic bara så där. Ett tag hade jag faktiskt tre jackor på gång innan Fru Nygårds kom in i affären och skickade ut trean från ekvationen.
Jag köpte sneakers också. Och en skjorta och två par kallingar. Det känns som om jag är i farozonen. Om ni ser mig på stan i nån klädbutik de närmaste veckorna får ni gärna ringa till Fru Nygårds och stämma av lämpligheten i att jag befinner mig just där.
Nämnde jag att det är sjukt snygga jackor och sneakers?
På sommaren har jag inte burit jacka de senaste femton åren. Lite oklart varför, men det kan beror på shoppinginkompetensen. Idag har jag försett mig med två stycken på samma gång. En som jag kan använda varma sommarkvällar och en till vår, höst och kyligare sommarkvällar. Helt sjukt. Från oduglig shoppare till shopaholic bara så där. Ett tag hade jag faktiskt tre jackor på gång innan Fru Nygårds kom in i affären och skickade ut trean från ekvationen.
Jag köpte sneakers också. Och en skjorta och två par kallingar. Det känns som om jag är i farozonen. Om ni ser mig på stan i nån klädbutik de närmaste veckorna får ni gärna ringa till Fru Nygårds och stämma av lämpligheten i att jag befinner mig just där.
Nämnde jag att det är sjukt snygga jackor och sneakers?
fredag 5 april 2013
HALLINDIESPORTERNAS UTVECKLING
Alla sporter utvecklas på olika vis och under skilda former. Hallindiesporterna utgör givetvis inget undantag och utmärker sig genom en närmast lavinartad progression. Eftersom det är fredag kväll finns bara plats för några stycken i just det här inlägget:
* Liverepriser. När Lilla Sektionen scorat ett av sina otaliga mål under en hallindiesportsession kan man få en repris på hur det hela gick till. Live och i slow motion. Helt oslagbar feature.
* Nya lag tillkommer ständigt. Nu kan man inte bara spela som Atlasbergen utan även ikläda sig lagrollen som Målarstaden (de har ett farmargäng i Karlstad om någon undrar).
* Man kan som enda bollsport i världen åberopa att "Jag var inte med ju" och på så vis undgå en balja i arslet. Alternativt hänvisa till att det var ett frimål. Exakt vad det är kan bloggen inte redogöra för ännu. Det enda som är säkert är att det inte blir mål. Det har alltså ingenting att göra med att äta gratis på valfri Max hamburgerrestaurang.
Popskolan återkommer givetvis i ämnet så snart ytterligare steg tagits på utvecklingstrappan. Ska man sia i något ligger det nära till hands att tro att sporten snart flyttar ut till en utomhushall. Ja, ni vet så att alla kan vara med.
* Liverepriser. När Lilla Sektionen scorat ett av sina otaliga mål under en hallindiesportsession kan man få en repris på hur det hela gick till. Live och i slow motion. Helt oslagbar feature.
* Nya lag tillkommer ständigt. Nu kan man inte bara spela som Atlasbergen utan även ikläda sig lagrollen som Målarstaden (de har ett farmargäng i Karlstad om någon undrar).
* Man kan som enda bollsport i världen åberopa att "Jag var inte med ju" och på så vis undgå en balja i arslet. Alternativt hänvisa till att det var ett frimål. Exakt vad det är kan bloggen inte redogöra för ännu. Det enda som är säkert är att det inte blir mål. Det har alltså ingenting att göra med att äta gratis på valfri Max hamburgerrestaurang.
Popskolan återkommer givetvis i ämnet så snart ytterligare steg tagits på utvecklingstrappan. Ska man sia i något ligger det nära till hands att tro att sporten snart flyttar ut till en utomhushall. Ja, ni vet så att alla kan vara med.
torsdag 4 april 2013
IPSWICH STORIES - DEL 3
Vi bestämde oss för att en påskresa skulle vara grejen, Lasse och jag. Kontakta de där två vi träffade på försäsongsturnén i Sundsvall sommaren 1999 som tyckte att vi skulle höra av oss och komma över till England. Far och son Everson. Verkade som en bra idé.
Ett e-mail gick iväg. Inget svar. Det tog månader innan det plötsligt plingade till i inboxen. Eller plingade till, det här var 2001 med uppringt internet. Tog väl halva kvällen att ta emot det kan man tänka. I korta ordalag stod det att vi givetvis var välkomna att bo hos pappa Everson i norra London. Schysst snubbe tänkte vi och bokade in oss på boskapsflyget från Västerås till Stansted.
Uppe i luften hamnade vi på samma bänkrad som en engelsman, bekant sedan tidigare med Lasse och allmänt skeptisk till upplägget. Han målade upp ett antal tänkbara scenarion:
* Inte fan skulle det komma nån Everson Jr och hämta oss på Stansted. Skrattretande.
* Skulle han mot förmodan dyka upp vid flygplatsen och erbjuda skjuts skulle vi bli dumpade i källaren och få sova på liggunderlag i malätna sovsäckar.
* Vid den eventualiteten att källaren skulle bli vår sovplats var sannolikheten mycket stor att den var utrustad med diverse sexleksaker av läder.
* Om vi hade nått så långt som att vi var i den prekära situationen som beskrivs i den senaste punkten kunde vi använda returbiljetten att torka oss med där bak. Vi skulle med andra ord aldrig få se dagens ljus igen.
Både då och i efterhand kan jag tycka att den här tillfälliga reskamraten hade en lite väl negativ inställning till livet i allmänhet och naiva svennar i synnerhet. Så här med facit i hand kan konstateras:
Visst fan kom Junior och hämtade oss, vi blev inte dumpade i källaren, inga synliga sexleksaker och vi fick minsann var sitt rum med en rymlig och skön säng. Fantastiska värdar. Vi anlände på långfredagen och på påskaftonen var det dags för helgens första match. Ipswich-Newcastle.
Så klart excellent transport i bil till Ipswich och snabb förflyttning till Lord Nelson. Där mötte några av deras polare upp och bjöd på öl. Vi tackade inte nej. Vi köpte mer istället. Till samtliga i sällskapet medan de skakade en smula på huvudet. De var inte riktigt lika törstiga vad vi kunde förstå. Hur som helst så hade vi en trevlig stund på puben, gjorde ett kort stopp på välkänd hamburgerkedja på väg till stadion och bevittnade sedan en 1-0-seger från den helt ny- och ombyggda Churchman's Stand. Min första Ipswichvinst. Sweet.
Söndag, mellandag. Inget viktigt att rapportera. Moving on till måndag. Till Middlesbrough av alla ställen.
Vi fick lift med den här snubben som kallades Dave och som allt sedan dess refereras till som Kungen. Om man åker BMW med en snitthastighet som inte håller sig riktigt inom lagens råmärken hinner man fram till Boro på dryga fyra timmar inkluderande ett stopp utanför Sheffield för lite mellanmål. En parkerad bil senare hamnade vi - till vårt förtret - på en städad pub. Inga sånger där inte, men väl ett väldigt trevligt sällskap och mycket god öl. Matchen präglades dock av mycket sång och dans efter en lysande insats av vårt lag. Ramsor som "Thank you very much for Alun Armstrong, thank you very very much" ekade från bortasektionens tvåtusen tillresta som tack för vänligheten att Boro avhänt sig anfallaren till vår förmån och hans två matchvinnande mål på 2001 års annandag påsk.
Ett av de mest bestående minnena från resan är den där goda ölen vi drack i halvtid i Middlesbrough. Den var så god att vi missade att andra halvlek dragit igång (man kan ju tycka att det faktum att vi var ensamma kvar vid kioskerna skulle ha varit en hint nog att får oss tillbaka in på läktaren, men man har ju inte alltid alla tangenterna i pianot med sig) och för första och sista gången missade vi ett Ipswichmål. Vi kunde leva med det. Om man slipper sova på ett hårt källargolv kan man leva med mesta. Lägg därtill att det var min 29:e födelsedag. Fint som snus.
Ett e-mail gick iväg. Inget svar. Det tog månader innan det plötsligt plingade till i inboxen. Eller plingade till, det här var 2001 med uppringt internet. Tog väl halva kvällen att ta emot det kan man tänka. I korta ordalag stod det att vi givetvis var välkomna att bo hos pappa Everson i norra London. Schysst snubbe tänkte vi och bokade in oss på boskapsflyget från Västerås till Stansted.
Uppe i luften hamnade vi på samma bänkrad som en engelsman, bekant sedan tidigare med Lasse och allmänt skeptisk till upplägget. Han målade upp ett antal tänkbara scenarion:
* Inte fan skulle det komma nån Everson Jr och hämta oss på Stansted. Skrattretande.
* Skulle han mot förmodan dyka upp vid flygplatsen och erbjuda skjuts skulle vi bli dumpade i källaren och få sova på liggunderlag i malätna sovsäckar.
* Vid den eventualiteten att källaren skulle bli vår sovplats var sannolikheten mycket stor att den var utrustad med diverse sexleksaker av läder.
* Om vi hade nått så långt som att vi var i den prekära situationen som beskrivs i den senaste punkten kunde vi använda returbiljetten att torka oss med där bak. Vi skulle med andra ord aldrig få se dagens ljus igen.
Både då och i efterhand kan jag tycka att den här tillfälliga reskamraten hade en lite väl negativ inställning till livet i allmänhet och naiva svennar i synnerhet. Så här med facit i hand kan konstateras:
Visst fan kom Junior och hämtade oss, vi blev inte dumpade i källaren, inga synliga sexleksaker och vi fick minsann var sitt rum med en rymlig och skön säng. Fantastiska värdar. Vi anlände på långfredagen och på påskaftonen var det dags för helgens första match. Ipswich-Newcastle.
Så klart excellent transport i bil till Ipswich och snabb förflyttning till Lord Nelson. Där mötte några av deras polare upp och bjöd på öl. Vi tackade inte nej. Vi köpte mer istället. Till samtliga i sällskapet medan de skakade en smula på huvudet. De var inte riktigt lika törstiga vad vi kunde förstå. Hur som helst så hade vi en trevlig stund på puben, gjorde ett kort stopp på välkänd hamburgerkedja på väg till stadion och bevittnade sedan en 1-0-seger från den helt ny- och ombyggda Churchman's Stand. Min första Ipswichvinst. Sweet.
 |
| Nybyggd ja, färdigbyggd nej. |
Söndag, mellandag. Inget viktigt att rapportera. Moving on till måndag. Till Middlesbrough av alla ställen.
Vi fick lift med den här snubben som kallades Dave och som allt sedan dess refereras till som Kungen. Om man åker BMW med en snitthastighet som inte håller sig riktigt inom lagens råmärken hinner man fram till Boro på dryga fyra timmar inkluderande ett stopp utanför Sheffield för lite mellanmål. En parkerad bil senare hamnade vi - till vårt förtret - på en städad pub. Inga sånger där inte, men väl ett väldigt trevligt sällskap och mycket god öl. Matchen präglades dock av mycket sång och dans efter en lysande insats av vårt lag. Ramsor som "Thank you very much for Alun Armstrong, thank you very very much" ekade från bortasektionens tvåtusen tillresta som tack för vänligheten att Boro avhänt sig anfallaren till vår förmån och hans två matchvinnande mål på 2001 års annandag påsk.
 |
| Så här kan ett trevligt sällskap också se ut |
Ett av de mest bestående minnena från resan är den där goda ölen vi drack i halvtid i Middlesbrough. Den var så god att vi missade att andra halvlek dragit igång (man kan ju tycka att det faktum att vi var ensamma kvar vid kioskerna skulle ha varit en hint nog att får oss tillbaka in på läktaren, men man har ju inte alltid alla tangenterna i pianot med sig) och för första och sista gången missade vi ett Ipswichmål. Vi kunde leva med det. Om man slipper sova på ett hårt källargolv kan man leva med mesta. Lägg därtill att det var min 29:e födelsedag. Fint som snus.
onsdag 3 april 2013
EJ ATT REKOMMENDERA
På förekommen anledning avhandlas i kortformat några mindre bra företeelser i samband med idrottsevenemang:
* Vuvuzela. Instrument av trumpetkaraktär är icke till sin fördel på fotbollsläktaren.
* Klappor. De har tydligen uppfunnit klappor för folk som inte har lärt sig att klappa i händerna. Helt obegripligt.
* Speedwaytutor. Återfinnes mestadels i speedwaystinna omgivningar av naturliga skäl. Ingen speedway = speedwaytuta stannar hemma.
* Visselpipor. Domaren har en visselpipa. Det räcker faktiskt.
* Kinapuffar. Hur gammal är du, 12?
Tack för idag.
* Vuvuzela. Instrument av trumpetkaraktär är icke till sin fördel på fotbollsläktaren.
* Klappor. De har tydligen uppfunnit klappor för folk som inte har lärt sig att klappa i händerna. Helt obegripligt.
* Speedwaytutor. Återfinnes mestadels i speedwaystinna omgivningar av naturliga skäl. Ingen speedway = speedwaytuta stannar hemma.
* Visselpipor. Domaren har en visselpipa. Det räcker faktiskt.
* Kinapuffar. Hur gammal är du, 12?
Tack för idag.
tisdag 2 april 2013
LILLÖRDAG PÅ TISDAG. SA DRUTTEN.
Det är lätt att tro att om man missar festen på lördagen kommer det en ny chans på tisdagen (även känt som den nya lillördagen). Antagandet i sig kan med facit i hand betraktas som fullkomligt felaktigt. Festen fortgår men den går inte på overdrive direkt.
Saker man kan ta med sig trots allt:
* Korv utan bröd medför 5 kronors rabatt. De fick plocka korvbröd från djupfryslagret på botten av Siljan. Jag avstod och sparade en femma. Katjing! Och jag talade inte ens om att jag hade slängt brödet ändå pga mjölbojkott. In your face kiosken!
* Ölintag på en tisdag. Helt normalt vid UK-vistelse eller annat territorium utanför Svea rike. Inomgränses på landsbygden klassas det hela väl som helgerån modell större.
* Nästan samma antal människor bevistade denna betydelselösa tillställning som kvällens SM-semifinal i Karlstad. Måste ha varit molnigt i Värmland idag.
* Det var en kille i Rögletröja och en i Hammarbytröja i publiken. De måste fan ha lillördag varje dag. Ölintag är knappast styrt av vilken dag i veckan det råkar vara om man säger så.
Med ovanstående visdomar vinkar vi hejdå för nu till vår käre vän Allsvenskan och skakar tass med nygammelbekantingen Elitserien.
Saker man kan ta med sig trots allt:
* Korv utan bröd medför 5 kronors rabatt. De fick plocka korvbröd från djupfryslagret på botten av Siljan. Jag avstod och sparade en femma. Katjing! Och jag talade inte ens om att jag hade slängt brödet ändå pga mjölbojkott. In your face kiosken!
* Ölintag på en tisdag. Helt normalt vid UK-vistelse eller annat territorium utanför Svea rike. Inomgränses på landsbygden klassas det hela väl som helgerån modell större.
* Nästan samma antal människor bevistade denna betydelselösa tillställning som kvällens SM-semifinal i Karlstad. Måste ha varit molnigt i Värmland idag.
* Det var en kille i Rögletröja och en i Hammarbytröja i publiken. De måste fan ha lillördag varje dag. Ölintag är knappast styrt av vilken dag i veckan det råkar vara om man säger så.
Med ovanstående visdomar vinkar vi hejdå för nu till vår käre vän Allsvenskan och skakar tass med nygammelbekantingen Elitserien.
måndag 1 april 2013
PÅSKVOKABULÄR
Nu när påsken är över för den här gången kan det vara på sin plats att lite kort redogöra för en del av terminologin från helgen som gick. Helt osammanhängande med påsken som koncept bör kanske tilläggas, men en hel del att göra med småsektionerna. Vi kör ett axplock från ett drygt dussin uttryck:
"Höj ner!"
Min spontana respons på den uppmaningen brukar bli något i stil med att det gör jag inte. Helt enkelt av den enkla anledningen att jag inte vet hur man gör. Höj ner? Det är hopplöst att lära en 3½- och 6-åring att antingen höjer man upp eller så sänker man ner. Pedagogiken alltså. Omöjligt!
"Den lagg på hyllan"
Vilken då? Pannkakslaggen? Eller är det ett uttryck för att Gunde Svan et al har lagt laggen på hyllan? Nåja, de får väl lära sig nåt på grammatiklektionerna i skolan framledes får man hoppas. Inga lagg på hyllan i mitt hus, det ska de ha klart för sig.
"Atlasbergen mot Sverige!"
Lilla Sektionen blir mer och mer kreativ när det gäller att välja lag. Om jag förstått det hela rätt ligger Atlasbergen på 167:e plats på världsrankingen, oavsett vilken hallindiesport man väljer.
"Är vi i Skåne fortfarande?"
När Fru Nygårds precis delgivit Systersektionen en Kexchoklad och presenterat den som ett Tjexchoklad (fast alla vet att det heter en Kexchoklad) kommer ovanstående fråga som ett brev på posten. Eftersom vi lämnat Skåneland vid tidpunkten för frågan får det negativa svaret på frågan då till följd att Systersektionen följer upp frågan genom att torrt konstatera att "Då heter det en Kexchoklad". Man måste ju bara gilla hennes känsla för regional språkmedvetenhet.
"Lackrits"
Det heter lakrits. Vi bäddar inte sängen med lackan, ok? Just denna punkt är inte småsektionsorienterad, den har mer med Fru Nygårds och hennes geografiska ursprung att göra.
Klipp gärna ut och spara till nästa påsk. Might come in handy om man säger.
"Höj ner!"
Min spontana respons på den uppmaningen brukar bli något i stil med att det gör jag inte. Helt enkelt av den enkla anledningen att jag inte vet hur man gör. Höj ner? Det är hopplöst att lära en 3½- och 6-åring att antingen höjer man upp eller så sänker man ner. Pedagogiken alltså. Omöjligt!
"Den lagg på hyllan"
Vilken då? Pannkakslaggen? Eller är det ett uttryck för att Gunde Svan et al har lagt laggen på hyllan? Nåja, de får väl lära sig nåt på grammatiklektionerna i skolan framledes får man hoppas. Inga lagg på hyllan i mitt hus, det ska de ha klart för sig.
"Atlasbergen mot Sverige!"
Lilla Sektionen blir mer och mer kreativ när det gäller att välja lag. Om jag förstått det hela rätt ligger Atlasbergen på 167:e plats på världsrankingen, oavsett vilken hallindiesport man väljer.
"Är vi i Skåne fortfarande?"
När Fru Nygårds precis delgivit Systersektionen en Kexchoklad och presenterat den som ett Tjexchoklad (fast alla vet att det heter en Kexchoklad) kommer ovanstående fråga som ett brev på posten. Eftersom vi lämnat Skåneland vid tidpunkten för frågan får det negativa svaret på frågan då till följd att Systersektionen följer upp frågan genom att torrt konstatera att "Då heter det en Kexchoklad". Man måste ju bara gilla hennes känsla för regional språkmedvetenhet.
"Lackrits"
Det heter lakrits. Vi bäddar inte sängen med lackan, ok? Just denna punkt är inte småsektionsorienterad, den har mer med Fru Nygårds och hennes geografiska ursprung att göra.
Klipp gärna ut och spara till nästa påsk. Might come in handy om man säger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)