Om man är någorlunda seriös i sitt fotbollsutövande ser man till att ha minst tre målgester att bjuda sin publik på. Föga överraskande har Lilla Sektionen insett detta faktum och således med nogsamt uttänkt precision sett till att förse sig själv med en trio celebrationsövningar.
DEN KLASSISKA
Fingrarna lite nonchigt upp i luften, visa vem som chefar. Ibland är det enklaste också det mest effektiva.
ARMHÄVNINGSRITUALEN
Förnedra motståndarna genom att slänga sig ner på gräset och pumpa några push-ups. Klar nackdel när man är snart fyra är biceps och bröstmusklers relativa svaghet som gör att pumpandet mer blir till ett juckande med underlaget. Plus för ambitionen dock.
TRÖJAVDRAGNINGSGESTEN
Inte att rekommendera då det renderar gult kort, men likt många professionella lirare skiter Lilla Sektionen helt enkelt i det.
- Varför gör du så, nu får du ju gult kort?
- Vadå, Zlätan gör ju så?
Slut på diskussion.
Vad är den optimala bilden för att få mesta möjliga antal likes på Fejjan? Barn, mat, båtar, fötter eller bröllopsbilder? Kanske det, men jag går all in på att en altan kan vara det som krävs för att slå nytt pers i grenen. Alltså måste det byggas en altan.
Några grundläggande förberedelser när man ska leka hantverkare:
* Anlita kompetent folk, a.k.a Farfadern.
Det räcker för det mesta så. Sen följer instruktioner om vad som ska göras, som grävning, inköp, fastskruvning av balkskor, sågning av reglar, skruvande av desamma samt strategi vid läggning av trall. Sen tar det en dryg helg så är man färdig. Det är då det börjar.
Om man i vanliga fall har två likes per inlägg borde det inte vara så svårt att persa. Döm själv:
 |
| Gillar du det du ser? |
För att inte hålla er på halster kan härmed meddelas att det efter fyra timmar kommit upp i 28 likes. Ganska bra facit för att vara mig. I förlängningen kommer den här altanen förstås få andra effekter, såsom:
* Spekulationer i om det ska byggas tak, glasas in och såna där grejer. Kommer icke att ske. Rum har man inomhus, altan har man utomhus.
* Det är alltid nån jävel som bygger större altan. Får säkert tvåhundra likes.
* För hugade spekulanter som har vägarna förbi bjuds det på fika på altanen. Om det regnar sitter vi i köket och beundrar altanbygget inifrån huset.
* Som alla stora byggen blir det följdbyggen (ej tak, glas etc, se ovan). Således kommer grillplats anläggas samt ombyggnation av sandlådeområde att genomföras. Det här nya grillområdet kan mycket väl bli en formidabel succé på Facebook. Både nybygge, mat plus att man kan slänga in småsektionerna i förgrunden. Tänker 50 likes minimum.
Så, det var ju en ganska bra helg om jag får säga det själv. Nu är det bara att invänta att grannparet på 90+ knackar på dörren och förstör den genom att meddela att de slängt ihop en veranda på 100 kvadrat. Det verkar ju vara så de jobbar nu för tiden, pensionärerna.
Här hantverksjobbar man en hel nationaldag och följer upp det med att cykla in till stan, gymma och kontorsjobba full arbetsdag. Tour de Falun liksom. Sen kommer Kalle, 65+ och får en att känna sig som 200 år gammal.
12 km cykel enkel väg trampar ju vem som helst. Men jag är ju lite stolt över att ha dragit igång en konditions- och miljöaktivitet av smått episka mått. Att cykla ca 2,5 mil på en dag och dessutom gymma borde ju kvalificera en för nåt slags alternativt Nobelpris i specialidrott, Lilla Jerringpriset eller Bragdguldet i Lego. Men fan heller. Det är då Kalle kliver in på kontoret.
- Är du ute och cyklar? (inte på det viset, utan ute och cyklar med cykelbrallor, cykeltröja och cykelskor)
- Ja, du då? Här ligger det cykelbyxor ser jag.
- Jo, jag har cyklat idag (tänk illa dold oförtjänt stolt ansiktsuttryck). Måste ju ha riktiga grejer. (snackar mumbo jumbo, har ingen aning om cykel som sport. Otur. En ram, två pedaler, två hjul typ).
- Det är bra. Kom ihåg att hjälmen ska av utanför en radie av en meter från cykel. (sånt här är viktigt i cykelsporten, det har jag snappat upp).
- Aj då. Sket sig imorse. Klev in på gymmet med hjälmen på. (lite oklart varför faktiskt, för det såg för jävla korkat ut).
Så här håller vi på ett tag tills han kommer till pudelns så kallade kärna (var kommer det ifrån? Pudel och kärnor? Pumpakärnor eller?).
- Var har du varit då? (så puckat att fråga en rutinerad cyklist, 65+ eller ej).
- Stråtenbo, (det var egentligen så konversationen öppnades upp men det fick inte plats i ingressen) sen cyklade jag till Kvarnsveden, Bäsna, Djurås, Insjön och tillbaka.
Jag var med honom till Stråtenbo, sen tappade jag fokus totalt. Vad håller han på med?
- Hur långt var det då? (korkad kille, veckans understatement).
- Pja, 11 mil ungefär.
VM i löjlig cyklist = jag. Faluns Marco Pantani = Kalle. Vilken pedalkung. Själv kan jag ju fortsätta cykla hela sommaren och återkomma med mina patetiska trampförsök.
Kalle är för övrigt dagens vinnare som österrikare. Det känns som det är honom väl unt.
Vi följer upp det här i september när jag också har cyklat 11 mil. Sammanlagt på hela sommaren alltså.
Här går en annan runt och tycker att uppfostringsjobbet går enligt plan. Snacka om snedseglare.
- Pappa, ska vi spela fotboll? (bra så långt)
- Ja, kom så går vi ut. (as you do)
- Jag behövej Manchestej Jonajtid-handskaj. (här börjar det spåra ur om man säger så)
- Ipswich-handskar menar du? (han kan ju inte ha gått och blivit mentalt rubbad bara sen igår)
- Nej. (konstig blick)
- Va? (jag är något av en one-liner-kung) Varför vill du ha Manchester United-handskar? (mycket befogad fråga om jag får säga det själv)
- Föj att dom äj snygga. (han svarar ungefär som om det hade gällt en Ipswich-souvenir)
Nån måste hållas ansvarig för det här debaclet. Senast jag kollade var det inget större fel på genstegen. Det var inte det här vi önskade i samband med sektionproduktionen. Här torde således en inte obetydlig yttre påverkan vara den primära orsaken till förfallet. Vem du än är, I will hunt you down.
Bonusmaterial:
Vid påföljande fotbollsmatch kallade han mig för farfar.
- Kallade du mig för farfar? (han kallade mig för farfar)
- Ja. (följt av litet skratt och mycket nöjd min)
Vi har en förtroendekris jag och Lilla Sektionen. Utredning pågår.
Som nybliven ägare av en hybridcykel har jag blivit ytterligare övertygad om att jag främst vurmar för att utöva sporter där materialet spelar en framträdande roll. Vilket skulle bevisas:
Bangolf: Modern av alla materialsporter. I regel har man bara en klubba, men bollar kan man ha hur många hundra som helst. Jag hade väl typ 30 st i min heyday. Sen underlättar det om man kan slå hyggligt rakt och har viss känsla för hårdheten i slagen. Bortsett från det: materialstyrd sport.
Pingis: Vissa envisas med att kalla det för bordtennis, men det är ju ungefär som att kalla hallindiebandy för bandy. Hur som helst är det samma princip som ovan med det undantaget att man inte har flera hundra olika gummin, det räcker med två. Och en boll. Men det är essentiellt vilka latexprodukter man klistrar fast. Sen underlättar det om man har en hygglig forehand och har viss känsla. Bortsett från det: materialstyrd sport.
Cykling: Innan har jag fått kämpa som en amputerad gnu för att kunna ta mig fram på den skraltiga mountainbiken med sulor breda som Fernando Alonsos regndäck. Idag cyklade jag till jobbet och tillbaka med ovan nämnda hybridcykel och kände mig som en dubbelamputerad gnu. Så det verkar som om tesen sket sig. Bortsett från det: materialstyrd sport.
Inom en inte allt för avlägsen framtid river bloggen av potentiella materialsporter som kan vara värda att tas upp på äldre dar. Tills dess ska jag försöka bli ett med den där hybriden så jag slipper gå runt och känna mig som en gnu, oavsett amputationsgrad.
Helst skulle rubriken vara Att utöva lobbying, men enligt de definitioner som står att finna på datawebben ska det innefatta att själva påtryckningen sker mot politiker eller beslutande tjänstemän i det offentliga rummet. Det är ju inte det jag håller på med. Jag försöker ju bara få Fru Nygårds att begripa att Indochine är det nya svarta.
Låt oss säga att det svarta för henne är mer av en tafflig gråskala i just det här ämnet. När vi satte oss i bilen i lördags för att åka till småsektionernas kusiner och jag glatt spisade senaste alstret Black City Parade så satte hon på sig Systersektionens rosa hörlurar och lyssnade på Oskar Linnros. Där och då kände jag att uppgiften skulle bli mig övermäktig. Man kan säga att de popgudomliga tecknen var defekta för just den grejen. Så nu har jag på ett mer bestämt sätt bytt spår.
Ovanstående biljett gäller till en liten spelning som de tänker hålla på ett ställe som heter Stade de France, den 27 juni nästa år. Här kanske nån tänker att det var ju en smula själviskt att bara tjacka en plåt och pysa iväg själv till ett främmande land med ett konstigt språk som han inte begriper ett smack av. Men så är ju inte alls fallet. Jag ser två tänkbara scenario för mitt inre:
1. Hela familjen åker med (möjligen även fler, vad vet jag) och vi kombinerar hela prylen med turistande i Paris samt besök på EuroDisney.
2. Vi införskaffar en biljett till Fru Nygårds, hon tar med sig de rosa lurarna, sätter dem på huvudet och lyssnar på Oskar Linnros medan konserten pågår.
Sammanfattningsvis kan man säga att jag suger på påtryckning men är ganska bra på att köpa konsertbiljetter. Det kan man faktiskt säga utan att ljuga. Vi säger så.
Vad är egentligen pippbart i dagens samhälle? Dessvärre finns det inget rakt svar på den frågan och för att ta reda på hur det förhåller sig i saken får man helt enkelt hänge sig åt empiriska undersökningar i ämnet.
Förmodligen håller de flesta med om att levande djur, till exempel en katt, i normalfallet är opippbar. Döda animalier däremot är en helt annan femma, totalt pipp-material i såväl torkad, fryst som saltad form. Inte för alla förstås men - totalt emot gängse uppfattning - ändå för en majoritet av befolkningen. Vissa går igenom livet helt utan att pippa på egen hand utan får istället hjälp med detta medan andra pippar varje vecka, till exempel på ICA (det lär även finnas impulsiva varelser som gör det varje dag!). Oerhört populärt ställe att gå runt och pippa på faktiskt.
Även om det bara behövs två för att dansa tango pippar pipparen nästan uteslutande med många åt gången av den enkla orsaken att det är mer rationellt på så vis. Rätt material är givetvis essentiellt och saknas det en pippare eller en som tar emot så blir det som det blir, ingenting stämmer.
Något som det höjts ett och annat ögonbryn för på senare tid är det faktum att pippandet gått ner i åldrarna och det faktum att till och med 3-och 4-åringar har koll på hur det går till är väl ett kvitto så gott som något på det. Lilla Sektionen utgör ett lysande exempel och kan själv med lätthet skilja pippbart från opippbart:
- Titta pappa, man kan pippa min bilstol!
Han har också full koll på att Systersektionens dito är fullständigt opippbar. Men om vi ska fokusera på pippbara saker följer här några exempel från Lilla Sektionens värld:
Bamse-tuggummi.
Innebandybollar i 3-pack.
Grästrimmer.
Flingpaket.
Frysta köttbullar.
Jag har förstås provat alla ovanstående. Alla kan göra som jag, det är bara att sätta igång och pippa. Det enda som behövs är en pippare. Eller som vi brukar säga när vi handlar på ICA Maxi; scanner.
.JPG)
.JPG)
.JPG)