VAD ÄR EN YTTERLIGGARE?

Existentiella frågor har fått alldeles för lite utrymme här på Popskolan. Således, let me introduce: Vad i helvete är en ytterliggare?

Den förekommer lite varstans, lite närhelst och lite hur som helst. Nästan som en särskrivning. Exemplifiering enligt följande:

- Behöver du något ytterliggare?

Det heter väl ändå "någon ytterliggare"? En liggare => en ytterliggare.

Ytterligare liggare i sammanhanget:

* Innerliggare. Till skillnad mot ytterliggaren som alltid håller på att ramla ur sängen så fejsar innerliggaren alltid väggen.

* Överliggare. Ja, det blir ju den som ligger överst så att säga. Det faktum att överliggare är synonymt med ribba känns passande i kontexten.

* Liggare. Ligger under, ligger över, ligger i största allmänhet. Inget underligare än så.

Det är inte precis så att ovanstående osammanhängande resonemang har löst det existentiella enigma som utgör en ytterliggare. Precis så som det ska förhålla sig med dylika livsavgörande frågor. Jakten på en ytterliggare går således vidare. Kanske återkommer bloggen i frågan i ytterligare inlägg framöver. Må hända kan vi då också avhandla mellanliggaren.

SMÅ FRAGMENT AV EN ARBETSDAG

Det är trevligt med folk som är trevliga. Trevligt är bättre än otrevligt om man säger. Men för trevligt blir lite för trevligt. Inte otrevligt men ändå lite för mycket trevligt. Övertrevligt. Ja, men typ så här:

- God fortsättning!

Vi behöver inte gå in på vem hen är eller var hen jobbar på för slags ställe, men det är ett ställe där det är fördelaktigt att vara trevlig. Kan ju vara mer eller mindre var som helst. Utom kanske Skatteverkets förinspelade meddelanden i deras snåriga kundservicetjänst. Ja, men typ så här:

- Du är placerad i kö som betjänas av 46 handläggare. Du har plats 64 i kön. Beräknad kötid uppgår till 24 minuter.

Så långt inget anmärkningsvärt. 24 minuter för att få ställa en fråga till en skattehandläggarkompis är vad man får räkna med i Sverige år 2014. Därmed inte sagt att en är så sugen att hänga i luren en halv fotbollshalvlek. Det har Skatteverket tänkt på och har en formidabel uppringningstjänst.

- Du som bor i Sverige och hellre vill bli uppringd, tryck 1.

Då brukar jag trycka 1 eftersom a) jag bor i Sverige och b) 24 minuters väntande är ju inget alternativ om en ska få något gjort. Så jag trycker 1.

- Nu gjorde du ett felaktigt val. Men du står fortfarande kvar i kön.

1. Det var inte mycket att välja på alltså, men gjorde jag fel så gjorde jag väl det.
2. Jag ville ju inte stå kvar i kön, det var därför jag tryckte 1.
3. På hedersord, jag bor faktiskt i Sverige.
4. Det var lite otrevligt att påstå att jag gjorde ett felaktigt val när det inte fanns något annat val. En liten smula trevligt ändå att jag stod kvar i kön.
5. När ska folk sluta säga god fortsättning? Det är faktiskt vecka 3 nu.

EN LISTA TILL

Den häringa bloggen höll väldigt låg profil i slutet av 2013 och en icke avsedd följd av detta var bland annat att det uteblev en lista eller två. Men den kan man ju åtgärda på 2014 tänker jag.

2013 var året när Peace & Love packade ihop och tackade för sig, åtminstone i den för stora kostym som den skaffat sig de senaste åren. Således föll en hel del härlig live-musik bort och som landsbygdsboende familjefar blir det inte mycket livs levandes musik i övrigt. Men. Några gig hinns det med. Och fem fina i kronologisk ordning måste listas. Måste, I tell you!

DEPECHE MODE

En skulle väl ha sett den här gigantiska elefanten i skarven mellan 80- och 90-tal om det skulle varit nåt att skriva hem om. Och på nåt annat ställe än Globen. Men det var ett rackarns drag i Violator-numren. Snygg inramning också.

JOHAN ÖRJANSSON

I sällskap med Fru Nygårds på Stålboms Konditori i Falkenberg. Denna halländska urkraft. Må han nå berömmelse i sin nya skepnad som Basko Believes. En man som vet hur man trollbinder från scenen.

LINDI ORTEGA

En konsertupplevelse nästan i klass med Wilco på Cirkus för några år sen. Det vill inte säga lite det. Tillsammans med Champagne James Robertson var det magi inne på Södra Teatern. Den som har chansen rekommenderas starkt att infinna sig på Pustervik i Götet 16 februari eller kvällen efter på Kägelbanan i hufvudstaden. Väl värt entrépengen.

ISRAEL NASH GRIPKA

En americanaman med band i två ihopbyggda tipitält. Vad kan gå fel med det? Inte mycket. Brottartung snubbe in so many ways.

HÅKAN HELLSTRÖM

Sent överkommen biljett visade sig vara vinstlotten med stort V. Energin. Spelglädjen. Låtarna. Bra snubbe med fantastiskt band. Han har blivit hyllad nog, men låt oss hylla honom lite till. Heja Håkan!

För att säkerställa en lista även för 2014 finns ett par spelningar inbokade, båda med Indochine. Första i Bryssel, andra i Paris. Att jag ser fram emot dem är ett understatement. Vi får se om det blir lika stora stunder som i fantasin.

ATT SPELA CHICAGO MED SMÅSEKTIONER, THE SEQUEL

I en temporär geniförklaring av mig själv uppstår en idé som i korta drag går ut på att avrunda småsektionernas spelande på surfplatta och istället avsluta dagens aktiviteter med ett lugnt parti Chicago för att få de små liven i ett rofyllt tillstånd inför läggdags. Ibland tänker man rätt och ibland tänker man fel. Den till synes geniala tanken ovan sorterar in under avdelningen feltänk.

Själva spelet fortlöper i stort sett under samma premisser som redogjordes för i första inlägget i ämnet, dvs många avslöjanden om vilka kort som has på hand, ivriga poängjagare och en fascination för att samla på ruter. Den främsta skillnaden får nog sägas vara Systersektionens back-up, Korven. Hon gör det mesta med Korven nuförtiden sedan den införskaffades på ett större möbelvaruhus igår strax efter lunchtid.

Mr Korv, korthaj.

Korvens insikter i modernt kortspel är höljda i dunkel, mycket tack vare hens oöverträffade poker-face. Kolugn i varje situation och väldigt få "JAG BEHÖVEJ FLEJ JUTEJ!!". Jag ser fram emot fler Chicago-partier i hens sällskap. Vad gäller Chicago som lugna-ner-sig-aktivitet före nattande av småsektionerna finns det en del att lära. Som att det förmodligen inte är en bra idé att spela Chicago efter kl 18.00 om man inte vill att nattningsproceduren ska pågå under en tidsrymd motsvarande två halvlekar i fotboll. Det behöver man inte vara ett geni för att inse. Jag är inget geni.

SNÖ

Snö. Long time, no see. Det är ju det jag vill ha, men ändå samlas orosmolnen (de utan snö alltså).

Problem 1: Katten gillar inte snö. Håller sig inne. Klöser på möbler. Funderar allvarligt på att skaffa skidutrustning åt henne så hon har en vettig uteaktivitet att ägna sig åt.

Problem 2: Pandor och snö. Inte bara försvinner halva pandan i snön rent kolorärt, de är livrädda för snögubbar. Ser dem som några slags säkerhetsgubbar i snö. Konkurrens. Gillar de inte.

Problem 3: Barnen kommer springa ut och leka hela tiden. Fast det är ju inget problem nu när jag ser det i skrift. Men det hade blivit bra jävla futtigt med en lista på bara två problem.

Konklusion: Jag har inga problem med snö för jag älskar snö. Däremot är jag orolig för vårt husdjur och våra säkerhetspandor. De virtuella djuren klarar sig nog helskinnade vad jag kan förstå. Annars hade det varit lite lattjo med ett gäng grisar med tomteluvor i hagen. Med det skrivet inser jag att det hade varit problem 4.

Konklusion av konklusionen: förmodligen jordens sämsta konklusion alla kategorier. Med det skrivet tar vi och avslutar här.

ATT BO PÅ EN LANTBRUKSFASTIGHET

När man bor som vi bor så kan det hända att man bor på en lantbruksfastighet. Inte för att det bedrivs särskilt mycket lantbruk rent fysiskt. På mobiler och paddor däremot. Ja, jävlar.

Helt plötsligt vaknar en upp en lördag i januari och upptäcker att övriga tre människor i hushållet har gått och blivit virtuella lantbrukare. Ett slitgöra. Precis som att vara bonde på riktigt fast ännu mer påfrestande. För omgivningen.

Vi snackar grisar med tomteluvor, får som rakas på 1,4 sekunder blankt, popcornmaskin och eget bageri. Precis som vilket medelstort svenskt lantbruk som helst med andra ord. Och man ska inte bara skörda vete, mjölka kor och baka bröd, man måste skicka iväg mjölkbilen till mejeriet och fylla silon med vederbörligt material. Eller silen som den yngsta lantbrukssektionen envisas med att kalla den. Han som för övrigt har något slags världsrekord i att bygga staket. Att kossorna svälter och sitter på arslet med juvren i vädret är inget han bryr sig om nämnvärt. Han är liksom typen som hellre tjackar en popcornmaskin än djurfoder. Kan man ju förstå. Popcorn är rent generellt godare än mat avsedd för djur.

Systersektionen verkar ha bättre pejl på livet som bonde. Med lite assistans från tid till annan av sin mor håller hon gården i schack och odlar, skördar och har en allmänt bättre inställning till att hålla själva djuren vid god vigör. Skulle det krisa håller den ömma modern koll så att inga ägg går förlorade eller hönor stryper någon av sina medhönor med kringliggande ståltråd (det senare scenariot är tydligen helt uteslutet, men vad vet jag?). Fru Nygårds är bondmorornas bondmora helt enkelt. Eller som Systersektionen hellre uttryckte det vid läggdags häromkvällen:

- Pappa, jag tror att mamma verkligen inte kan sluta spela.

Kör hårt säger jag. Jag kollar upp om det är nån hockey- eller fotbollsmatch att titta på så länge.

ATT SPELA CHICAGO MED EN 4½-ÅRING (OCH EN 7-ÅRING PÅ FLANKEN)

Pokerface är inte uppfunnet för 4½-åringar. Just saying. Sjuåringar dock till 30% pokerfaceförsedda.

- Nu vill jag ha tje jutej. (4½-åring. Nemas pokerface)

- Du ska inte tala om vad du har eller vad du vill ha. Då kan vi lista ut vad du sparar på eller vad du har. (41½-åring. Chicago-veteran)

- Va? (flashar hela näven med kort för hela spelsällskapet)

- Försök att inte visa dina kort för oss andra. (Chicagoräv, ca 37 år)

- Jag har par. (otålig sjuåring)

- Du får vänta tills vi har bytt kort. (vuxen figur, förmodligen båda i kör)

- Jag fick inte tje jutej. Dåliga kojt! Kom igen nu då! (otålig 4½-åring)

- Du får vänta tills din syster har bytt kort. (en aning uppgiven ton kan anas)

- Vajföj haj jag baja tjetton poäng?! (hade man fått poäng för ej erhållna antal ruter hade han redan vunnit)

Upprepa ovanstående två gånger för att komma till själva spelet som avslutar omgången.

- Jag läggej mitt högsta. (kan vara en bra taktik, men inte om någon spelar hjärter och du själv sakar med en hög spader. Det är också en grej med 4½-åringar och Chicago, de har inte riktigt greppat hela regelboken)

Sen slutar alltihop med att ca 37-åringen får fyrtal och en massa andra poäng varpå det är lika game over som när Leksand släpper in 4-0 i tredje perioden mot Frölunda och laptopen viker in kepan av ren överhettning. Järnridå.