HUR EN LÄGGNINGSRUTIN RUBBAS AV EN PÅSKHELG

Efter en påskhelg är det lätt hänt att två föräldrar är tröttare än två barn när det är dags att gå och lägga sig. En fyra- snart femårig liten sektion tar till exempel ca en timme på sig att komma till ro. Kanske inte så konstigt när det spelats ett parti Chicago precis innan läggning.

När kortspelandet avslutats är klockan nästan nio. En Systersektion till sin säng och Lilla Sektionen till sin. Fadern gör den yngre sektionen sällskap. Men det är lite för många distraktioner.

- Huj många mål kan man göja i en fotbollsmatch? 100 stycken?

Klart man inte kan somna om det rör sig dylika spörsmål i huvudet. Sen kommer en utandning fullspäckad med vitlöksdoft. Söver fadern, men ej Lilla Sektionen. Och precis när en tänker att nu har den lilla rackaren somnat så hakar cd-spelaren upp sig så där härligt med alla sidoeffekter det för med sig. Börja om från början så att säga. 

Enter Systersektionen.

Hon kan så klart inte heller sova, men återgår ändå för att göra ett nytt försök. Efter en liten gubbsovning vaknar jag till liv och det verkar som om Lilla Sektionen somnat. Men hur tar man sig upp ur en 1,50 lång säng utan att mangla en liten sektion? Det gör man inte, men på något märkligt vis är jag plötsligt uppstånden på golvet och kan gå till min egen säng för att lägga mig och skriva det här inlägget. Synd att Systersektionen redan tagit min plats. Nya tag imorgon, god natt. Dröm sött.

MIN PAPPA ÄR STARKARE ÄN DIN PAPPA

Nu vet ju jag inte hur stark din pappa är, men förmodligen inte lika stark som min. Hela tåget med Min pappa är starkare än din pappa passerade mig mer eller mindre obemärkt på den tiden det begav sig trots att jag förmodligen hade en av de starkaste papporna around. Tänkte ta igen det nu.

Min pappa är alltså starkare än din pappa. Han är lite som Thunder i det insomnade radioprogrammet Mammas Nya Kille. Hade min pappa vuxit upp i djungeln hade han också kunnat precisionsoperera en gepard, förmodligen med förbundna ögon. Lite grann som en McGyver på steroider. Min pappa är inte främst den starkaste, utan snarare den klurigaste och envisaste människa i en ganska stor radie med utgångspunkt från Aspeboda socken.

Min pappa kan bygga det mesta som kan tänkas behövas byggas i anslutning till ett hus. Behöver man exempelvis en trappa upp till vinden kan man ha en på plats på en dag eller två. Kanske vore det nåt att toppa upp ett badrum eller två? Inga problem. Tar tydligen längre tid än när han var 30-40 sisådär, men det är ju inget vi har koll på egentligen så länge han inte talar om hur fort det gick på den tiden. Ett nytt kök, vad sägs om det? Uppe på nolltid. En gungställning på baksidan av huset, ett tätningsjobb så inte huset blir fullt av möss och hur vore det att få hjälp med att installera ett par nya garageportar i ett garage med närmare fyra meters takhöjd? Jag sa ju att min pappa är starkare än din pappa.

Ett 15 kvadrats förråd, varav en del vedbod. Piece of kaka. Ett gruslass, reglar, panel och tak. Plus en hängränna. Lite såna grejer. Gammaldags klosettlås till förrådsdörren. En nyckel. Sånt som kan få konsekvenser. Om det efter ett par år eller så visar sig att man tappar bort nämnda nyckel. Särskilt om det står ett gäng cyklar och ett set med sommardäck till ena bilen innanför den låsta dörren. Då är det tur att min pappa är starkare än din pappa. Och klurigare. Och envisare.

För då kommer han hem och tar sig en titt på det hela. Klurar ut hur det ska lösas och vips så har han fått upp låset och filat till en ny nyckel. Fråga mig inte hur det går till, det är mig lika främmande som när Joe Labero trollar bort ett helt jävla flygplan. Av bara farten kastar han på sommardäcken på Skodan och när en kommer hem är allt liksom klart. Bara för att han kan. Min pappa, 71 år.

Sa jag att min pappa är starkare än din pappa? Ok, men han är faktiskt det.

BESVIKELSEN, del 5346

Att klockan hunnit gå fem timmar efter att domaren blåste av matchen har en viss lindrande effekt, men bara lite. Det är en av de sämre Ipswichlagarna, den som innebär att så fort det finns en möjlighet att hänga på ett tåg så spårar skiten ur. 

De andra lagen som kämpar om den där sista play off-platsen spelade igår och det var bara Brighton som mäktade med att ta en poäng, Reading och Bournemouth fick stryk. Således skulle det sitta fint med en trepoängare mot Watford idag och två poängs försprång mot övriga lag i omedelbar närhet i tabellen. Således blev det pisk mot Watford. Besvikelsen. Varenda supporter vet hur den känns. Den går över tids nog, men den smärtar. Gnager lika mycket som irritationen över den ordpruttande kommentatorn. I medgång kan en ta en dylik referent, men i motvind blir allt hen säger en fet finne i röven. Kallar Wordsworth för Woodsworfh och tjatar hål i huvudet på tittarna om hur sällan Ipswich vinner mot Watford. Generalpucko. 

På måndag är det nya tag, Bournemouth hemma. Blir så klart vinst. Det är en annan värdelös Ipswichlag. Ge supportrarna lite hopp för att sabba allt i nästa match igen.

Till nästa helg är i alla fall påsken över och svärmor har förhoppningsvis tagit ner de gula och gröna handdukarna i badrummet. Gula och gröna, jag vet inte riktigt hur hon tänkte där. För-VM i Brasilien kanske? Vi säger så. 

NÄSTAN HALVVÄGS

Att anta en utmaning om att blogga hundra dagar i rad får en hel del oanade följder.

En skriver helt oförhappandes en artikelserie om matnyttig info rörande Belgien. 

En hänger ut alla Åke som undermåliga bilförare. 

En använder bloggen som den popskola den är och tipsar om skivor samt redogör för besökta spelningar. 

En avhandlar småsektionernas göromål från tid till annan.

En publicerar en omfattande reseskildring till en exotisk resort i England. 

Här kan uppenbarligen vad som helst hända. Imorgon är vi halvvägs och andra halvlek är femtio oskrivna blad (samt det som ska bli nr femtio imorgon och som inte heller är författat ännu) som bara väntar på att bli författade. Bara den som orkar hänga kvar på bloggen i andra halvan får kännedom om vad som kommer att skrivas. [insert spänningsmusikens spänningsmusik]. 

Har jag nämnt att jag har långt gångna planer på att börja jobba med att författa cliffhangers? På heltid.

ORIMLIGHETEN I ATT VEM SOM HELST SOM HETER ÅKE ENS KAN FÅ SKAFFA KÖRKORT

Man känner igen dem på stilen. Han som ligger precis bakom, ca 2 meter, och slickar ens kofångare. Han som kör 10 km/h långsammare än hastighetsbegränsningen precis HELA TIDEN. Han som kör mitt i vägen. Han som kör 10 km/h snabbare än hastighetsbegränsningen när en fil går över till två och sedan klimat- och hastighetskompenserar med att låta bilen färdas 10 km/h under rådande fartgräns när det bara blir ett körfält igen. Och alla heter de Åke. 

ÅKE I:

Tror att en genomsnittlig afrikansk elefant väger ungefär som ett gosedjur och tycker därför att det är inte är någon ko på asfalten bara för att han ligger inom en armlängds avstånd från bilen framför. På motorvägen. I 120 blås. Förutom att Åke I har svårt att hålla isär ordspråk, sportar en närmast orealistiskt dålig uppfattning om tyngdlära samt är allmänt dum i huvudet är han också en fara för sig själv och sin omgivning. 

ÅKE II:

Den här sortens Åke har ofta en ny bil som är extrautrustad med en feature som sänker hastigheten något för att bespara Åke II fortkörningsböter. Åke II är en indirekt fara för sig själv och andra eftersom han har som spetskompetens att irritera sina medtrafikanter så pass mycket att antalet felbeslut hos trafikanterna ifråga ökar lavinartat. Han är varken allmänt eller särskilt dum i huvudet utan mest en produkt av sin flashiga pensionärssläde. På söndagar har han dock en tendens att bli lite halvkorkad när han styr ut pärlan på motorvägen för den veckovisa helgstyrningen. På motorväg får man nämligen bara köra i 90 km/h. 

ÅKE III:

Du möter honom överallt och då menar jag MÖTER. Denna Åke åker inte nära åkern om man säger så utan snarare tvärtom. Åke III:e Placeringsdefekt åker nämligen ett par decimeter in på din körbana. Oklart varför men några plausibla förklaringar come to mind:

A) Han värnar om vägrenen. Tycker faunan vore urlakad utan den. 

B) Åke III tycker om att andra människor är beroende av att dansa efter hans pipa. Det har aldrig slagit honom att han är beroende av andra bilisters förmåga att dansa efter nämnda pipa för att han över huvud taget ska kunna fortsätta irritera sina medtrafikanter. 

C) Det vore olyckligt om han blev omkörd eftersom han tvättade bilen igår och det vore olyckligt om bilen blev smutsig precis nu även om den ska tvättas imorgon igen. 

D) Han är dum i huvudet och en fara för både sig själv och andra trafikanter. 

Jag vet vilket alternativ jag gissar på. 

ÅKE IV:

Åke IV:e Tunnelseende tycker det är egalt om man håller jämn fart hela tiden eller om man varvar snabba partier med långsammare dito. Eller förresten, han föredrar variation. Är så pass enkelspårig att han ökar farten när det blir dubbelt spår och vice versa. Retar sig till döds på Åke I som ständigt ligger i arslet så snart det blir enkelt körfält, pekar finger åt Åke II när det blir dubbla körbanor och garvar ihjäl sig åt Åke III som ständigt repar lacken i vajerräcket. 

Det förefaller finnas en orsak (eller 2,3 eller 4) till att Anita inte döpte Televinken till Åke.

Kör försiktigt i påsktrafiken. Särskilt om du heter Åke. 

42

Fatta bra grej att vara svaret på frågan om vad som är meningen med livet, universum och ja, mer eller mindre allting. Sån är jag från och med idag.

Om du också undrar hur du kan bli som jag så är det bara att hålla ut tills jorden har snurrat runt 42 varv med dig som passagerare och sedan helt sonika idka world domination. Svårare än så behöver det inte vara. För att bli mer insatt i ämnet och få hela historiken rekommenderas givetvis att klämma trilogin (som logsikt nog består av fem böcker mellan 79 och 84) av Douglas Adams eller varför inte filmen från 2005 med bl a Martin Freeman och Zoey Deschanel i mer komprimerad form. Ambitiösa människor anbefalles härmed att göra både och vilket självklart kommer resultera i ett långt och förmöget liv (om inte jorden sprängs i bitar, då bör man sannolikt heta Arthur Dent om man ska ha en fraktion av en chans att överleva).

Om ni nu ursäktar ska jag gå ut i världen och fortsätta samregera planeten med alla andra 42-åringar under de närmaste 365 dagarna. Hör gärna av er om ni har några specifika spörsmål om meningen med livet.

TEASER/SPOILER

Imorgon är dagen kommen. Dagen då jag kommer bli The Answer to the Ultimate Question of Life, The Universe, and Everything.

Den som kan sin Douglas Adams och hans liftarguide förstår vad det är frågan om. Om du tillhör den skara av befolkningen som är olyckligt ovetande om romansviten är risken stor att du får fundera i sju och en halv miljoner år innan du kommer fram till svaret. Sen kanske det visar sig vara helt värdelös info pga om du lever så länge kommer du ändå ha glömt hur frågan löd från början.

Annars kan du ju checka in här imorgon så tar vi ett lite större grepp på hela grejen och du blir invigd i svaret på den Ultimata Frågan om Livet, Universum och Allting.