Ibland är det lätt att äta hamna i ett hamburgerstim fast det inte riktigt var meningen. Hemlagade, sedan gourmetvarianten på lokal följt av lunch på snabbmatshak. Dålig kosthållning de luxe, men med den tvisten att det vid entrén till burgarflipparstället plötsligt dyker upp en doft som luktar exakt som det gjorde på 80-talet när en uppehöll sig på Olzons i Falun.
På den tiden när de stora drakarna ännu inte etablerat sig på far away landsbygdsställen som exempelvis Dalarnas residensstad fanns det eminenta lokala alternativ som körde sitt eget race. Precis ett sådant alternativ var Olzons med sin egen hamburgermeny, varav de enda jag minns på uppstuds var klassikerna Smaller och Bigger. Namnen beskriver storleken på burgarna väldigt väl, en liten och en stor. En hel måltid innefattade en korg innehållande en hamburgare, strips och något att dricka till. Känns upplägget igen kanske? Men doftminnet bringar även tillbaka en uppsjö av minnen som inte nödvändigtvis har med själva menyutformningen att göra:
* Arkadspelen. På restaurangen stod ett arkadspel där man för en femma fick spela antingen Green Beret, Wonderboy, Kung Fu Fighter eller Pro Wrestling. Om man inte spelade själv gick det lika bra att stå bakom och försöka få en skymt av hur det gick för den som satt och rattade spakarna.
* Prao. Jag drog vinstlotten när det blev platskeno i nian. Olzons! Lyckan var gjord och inte blev det sämre av att min kompis Anders som redan hade gjort en praovända där intygade att det var grymt. Två veckor fick jag vara disk-, dressing- och serveringspojke. Så stort att det var overkligt.
* Dressingen ja. En av de bästa arbetsuppgifterna var att få gå ner i kylrummet, plocka fram ketchup, senap, majonnäs, bostongurka och hackad lök samt plocka fram en tiolitershink. Sen gjorde man som så att fem delar ketchup hälldes i hinken följt av två delar av vardera senap, majonnäs, bostongurka samt ett lass hackad lök. För att blanda härligheten använde man sedan sin egen (noga tvättade) arm. Helt obegripligt så här 27 år efteråt. Fanns det inga stora köksredskap vid pass 1987? Eller så blev jag fett lurad. Och kunderna som fick äta små små bitar nygårdska hudflagor.
* Killen som klagade på att han fått en burger som redan var tuggad på. Så var det ju inte utan förmodligen hade det lossnat en bit i fruset tillstånd, men han fick förstås en ny ändå. Med armblandad dressing.
* Sista dagen, VM i porslinskross. Grannen kom in och skulle beställa krubb, jag blev lite nervo och tappade en hel bricka med staplat porslin i golvet. Ville bara sjunka genom golvet och hamna i kylrummet för att blanda lite mer dressing.
* Min lillasysters uttal av Smaller. Precis som det är skrivet, a som a och inte som å. Väldigt gulligt när det begav sig.
* Presentkortet som tack för bra jobb. 10 hamburgermåltider att plocka ut närhelst jag ville. Det var det värdefullaste jag haft i plånboken under mina första 15 levnadsår.
Nuförtiden spelar jag väldigt sällan arkadspel men blandar påfallande ofta egen dressing efter det klassiska Olzons-receptet. Med den tråkiga skillnaden att det sällan är till så pass stora sällskap att det tarvar en hink och därmed faller hela armblandargrejen bort. Jag brukar lösa det genom att istället skrapa lite på underarmen med en slö kniv och skaka ner böset i den lilla skålen. Same same but different.
lördag 7 juni 2014
fredag 6 juni 2014
ETT FRUKOSTINLÄGG
När man pratar frukost är det vanligare att prata i termer av pålägg snarare än inlägg. Idag gör småsektionerna frukost och då snackar vi snarare upplägg. Ett annorlunda upplägg.
Uppmaningen att de får chefa över frukosten göder kreativiteten så till den milda grad att de - trots avsaknad av ramar - lyckas gå utanför ramarna på ett samtidigt imponerande och inte så lite olämpligt sätt. Eller vadå, lite vit choklad har ju ingen dött av.
Lite O'boy till det och man har en komplett frukost. Men för att blidka sina föräldrar en brödsmula så tar man också en macka med ost. Som man doppar i chokladen. Åff kårs.
Pappan får yoghurt med müsli i grodtallrik och Fru Nygårds gröt i grodtallrik. Gröt ackompanjeras ofta med kanel i det här huset och just den kryddan är ju ett sällan skådat råmaterial till en och annan ordvits. Systersektionen briljerade häromkvällen med zebran med bra syn och Lilla Sektionen är känd för att kunna traktera kanelordet på bästa vis.
- Kanel. Är det en sån som kan el?
Briljant. Extravaganta frukostvanor till trots tror jag att vi är nåt på spåren i vår barnuppfostran.
Uppmaningen att de får chefa över frukosten göder kreativiteten så till den milda grad att de - trots avsaknad av ramar - lyckas gå utanför ramarna på ett samtidigt imponerande och inte så lite olämpligt sätt. Eller vadå, lite vit choklad har ju ingen dött av.
Lite O'boy till det och man har en komplett frukost. Men för att blidka sina föräldrar en brödsmula så tar man också en macka med ost. Som man doppar i chokladen. Åff kårs.
Pappan får yoghurt med müsli i grodtallrik och Fru Nygårds gröt i grodtallrik. Gröt ackompanjeras ofta med kanel i det här huset och just den kryddan är ju ett sällan skådat råmaterial till en och annan ordvits. Systersektionen briljerade häromkvällen med zebran med bra syn och Lilla Sektionen är känd för att kunna traktera kanelordet på bästa vis.
- Kanel. Är det en sån som kan el?
Briljant. Extravaganta frukostvanor till trots tror jag att vi är nåt på spåren i vår barnuppfostran.
torsdag 5 juni 2014
DAG 98
Idag är det tydligen dag 98 i #blogg100. Men hej, vem räknar liksom? Jo, Min kompis Fredrik gör det på sin eminenta blogg och det är väl en rackarns tur det för annars hade jag gissat på typ dag 154 (helt orimligt dålig gissning eftersom utmaningen sträcker sig över 100 dagar, men det är ändå inte helt otroligt att jag skulle fortsätta blogga järnet varje dag likt en stackars veteran i Vietnams skogar som inte fått nyheten om att kriget tagit slut).
Både rubrik och ingress är kraftigt missvisande vad gäller innanmätet i det här inlägget för det är inte alls tänkt att handla särskilt mycket mer om dag 98 (eller 154 för den delen). Sådana är fördelarna med att ha en egen plats på datawebben att skriva på, man kan liksom välja själv precis vad som ska avhandlas och i vilken oordning som helst. Därför ska vi nu fokusera en kraftig smula på dels Lindi Ortega, dels Indochine. En fransk-kanadensisk kombo som har absolut ingenting med varandra att göra förutom att de båda lever ett ganska aktivt liv inuti mitt huvud.
Lindi (från Kanada) befinner sig i skrivande stund i den svenska hufvudstaden för att, får man förmoda, äta köttbullar (gissningsvis på Kvarnen, men det är förmodligen också en helt orimlig gissning men vad gör man inte för konsten) för att vara fit for fight till konserten hon ska hålla på Debaser Hornstull imorgon kväll. Om jag har en jävla röta tar jag mig ner till Stockholm trots att resan kommer företas medelst järnhäst från Statens Järnvägar. Läsare med hästminne kanske kan åkalla ett inlägg från i höstas när jag och min äldre syster (plus mor och far) var på Södra Teatern och fick oss en magisk afton till livs, yes? No? Men kolla här då om du har minne som en fisk i guldskrud. Anyways. Vi kör en vända till imorgon jag och Syster Yster, fast i annan lokal. Kan bli hur bra som helst. Kommer bli hur bra som helst. Kanske Dakota Sessions-bra.
Vid taskig webbläsare kan man även kolla in https://www.youtube.com/watch?v=BBZY8Rq2rOA och det är så VÄRT det. Snubben till höger på gura är förresten Champagne James Robertson, världens bästa just nu levande gitarrist (slå upp det på Wikipedia om ni inte tror mig). Eventuellt återkommer bloggen med en recension av nämnda konserthappening. Med eventuellt menas i detta fall för övrigt 100% stensäkert.
I en annan del av världen, eller Frankrike för att vara exakt, förbereder ett gäng på säkert skitmånga människor två konserter på ett utsålt Stade de France (det blir ju i och för sig två utsålda Stade de France, men det finns ju bara ett Stade de France så därför skrev jag ett Stade de France till att börja med. Bra parantes, tog inte alls över själva essensen i stycket över huvud taget). Chefen, som heter Nicola Sirkis och är superkändis i Frankrike men skulle kunna passera som vilken cool snubbe i mängden som helst i övriga Europa, är mannen som håller i trollstaven. Hur han och Oli de Sat och gänget ska toppa 2010 är det säkert många som undrar. Ja, hur toppar man det här liksom?
Det gör man förmodligen inte. Eller så gör man det. Jag är ju så extremt dålig på att gissa så jag gissar att det kan gå lite hur som helst. Kul ska det bli i alla fall. Jag och Syster Yster och 80 000 fransktalande. Tre veckor kvar, dvs ungefär 98 dagar.
Både rubrik och ingress är kraftigt missvisande vad gäller innanmätet i det här inlägget för det är inte alls tänkt att handla särskilt mycket mer om dag 98 (eller 154 för den delen). Sådana är fördelarna med att ha en egen plats på datawebben att skriva på, man kan liksom välja själv precis vad som ska avhandlas och i vilken oordning som helst. Därför ska vi nu fokusera en kraftig smula på dels Lindi Ortega, dels Indochine. En fransk-kanadensisk kombo som har absolut ingenting med varandra att göra förutom att de båda lever ett ganska aktivt liv inuti mitt huvud.
Lindi (från Kanada) befinner sig i skrivande stund i den svenska hufvudstaden för att, får man förmoda, äta köttbullar (gissningsvis på Kvarnen, men det är förmodligen också en helt orimlig gissning men vad gör man inte för konsten) för att vara fit for fight till konserten hon ska hålla på Debaser Hornstull imorgon kväll. Om jag har en jävla röta tar jag mig ner till Stockholm trots att resan kommer företas medelst järnhäst från Statens Järnvägar. Läsare med hästminne kanske kan åkalla ett inlägg från i höstas när jag och min äldre syster (plus mor och far) var på Södra Teatern och fick oss en magisk afton till livs, yes? No? Men kolla här då om du har minne som en fisk i guldskrud. Anyways. Vi kör en vända till imorgon jag och Syster Yster, fast i annan lokal. Kan bli hur bra som helst. Kommer bli hur bra som helst. Kanske Dakota Sessions-bra.
Vid taskig webbläsare kan man även kolla in https://www.youtube.com/watch?v=BBZY8Rq2rOA och det är så VÄRT det. Snubben till höger på gura är förresten Champagne James Robertson, världens bästa just nu levande gitarrist (slå upp det på Wikipedia om ni inte tror mig). Eventuellt återkommer bloggen med en recension av nämnda konserthappening. Med eventuellt menas i detta fall för övrigt 100% stensäkert.
I en annan del av världen, eller Frankrike för att vara exakt, förbereder ett gäng på säkert skitmånga människor två konserter på ett utsålt Stade de France (det blir ju i och för sig två utsålda Stade de France, men det finns ju bara ett Stade de France så därför skrev jag ett Stade de France till att börja med. Bra parantes, tog inte alls över själva essensen i stycket över huvud taget). Chefen, som heter Nicola Sirkis och är superkändis i Frankrike men skulle kunna passera som vilken cool snubbe i mängden som helst i övriga Europa, är mannen som håller i trollstaven. Hur han och Oli de Sat och gänget ska toppa 2010 är det säkert många som undrar. Ja, hur toppar man det här liksom?
(https://www.youtube.com/watch?v=4hgD7CVJjh4&index=18&list=PL2EF97B2FC25C7BA3)
onsdag 4 juni 2014
NU ÄR DET DAGS ATT ALLA FÖRÄLDRAR TAR SITT ANSVAR
Alla föräldrar måste ta sitt ansvar. Det är ju precis vad som står i rubriken. Ja, det kan inte nog understrykas, det är dags att ta sitt ansvar nu.
Ponera att du sitter och kollar på tv med din 7-åring när det dyker upp en reklamfilm med en zebra som har glasögon. You know what to do.
- Titta, en se-bra (var gärna lite extra tydlig).
Fem sekunders konstpaus medan ordvitseleven låter det sjunka in.
- Jaaaaaaaaaaaa...se-bra... (gigantiskt leende).
Polletten trillar ner. Ditt jobb här är gjort. Återgå till vad det nu var du tittade på.
Ponera att du sitter och kollar på tv med din 7-åring när det dyker upp en reklamfilm med en zebra som har glasögon. You know what to do.
- Titta, en se-bra (var gärna lite extra tydlig).
Fem sekunders konstpaus medan ordvitseleven låter det sjunka in.
- Jaaaaaaaaaaaa...se-bra... (gigantiskt leende).
Polletten trillar ner. Ditt jobb här är gjort. Återgå till vad det nu var du tittade på.
tisdag 3 juni 2014
OM REVIR
Bara för att en katt är fullständigt komfortabel med ett gäng pandor i sin omedelbara närhet betyder det inte att den är bekväm med andra katter, hästar eller hundar. Den här lilla gynnaren föll till exempel inte Fröken Sally i smaken särskilt väl:
Synd på en sån rar tax att hon inte fick ett bättre välkomnande än en Fröken Sally med rest ragg. Men så är det när andra djur tar sig in i ens revir har jag förstått. Jag tänker att de skulle ha kunnat bli bra polare bara de delade en bit torrfoder och en vattenskål och lägger revirbiten åt sidan en stund. Kanske snackar lite jaktteknik, favoritfärg och andra triviala ting. Till yttermera visso tänker jag också att det vore till Taxen Idas fördel om hon ligger lågt med mordförsöket på en av säkerhetspandorna. Gör hon bara det kan de säkert träffas fler gånger. Ida och Fröken Sally alltså. Säkerhetspandan lär inte vara särskilt intresserad av någon djupare vänskap.
P.S. Den kortbenade skojaren på bilden har bara varit på besök idag med Min kompis Fredrik och familj. D.S.
Synd på en sån rar tax att hon inte fick ett bättre välkomnande än en Fröken Sally med rest ragg. Men så är det när andra djur tar sig in i ens revir har jag förstått. Jag tänker att de skulle ha kunnat bli bra polare bara de delade en bit torrfoder och en vattenskål och lägger revirbiten åt sidan en stund. Kanske snackar lite jaktteknik, favoritfärg och andra triviala ting. Till yttermera visso tänker jag också att det vore till Taxen Idas fördel om hon ligger lågt med mordförsöket på en av säkerhetspandorna. Gör hon bara det kan de säkert träffas fler gånger. Ida och Fröken Sally alltså. Säkerhetspandan lär inte vara särskilt intresserad av någon djupare vänskap.
P.S. Den kortbenade skojaren på bilden har bara varit på besök idag med Min kompis Fredrik och familj. D.S.
måndag 2 juni 2014
THE RULES - EN ÖVERSIKT
Översiktstillägget är ett måste, det går ju helt enkelt inte att redogöra för samtliga 95 med tillhörande kommentarer utan att hålla på i tre månader*. Plus att jag bara blivit delgiven ett dussin eller så.
Vid ett event under den gångna helgen har jag och ett antal kollegor fått oss en duvning i inte bara en vända cykling utan även en rejäl dos cykelvett. Sån vett och etikett som människor med proffsgrejer håller på med. Livsviktiga regler. Vår ciceron Kalle, tillika vår egen MAMIL**, går igenom grunderna:
1. Man får under inga omständigheter ha på sig cykelhjälmen när man är utanför en radie om 70 cm från cykeln. Självklart bryter vissa delar av gruppen mot proffscyklingens kanske viktigaste regel vid första bästa stopp. Det går inte ouppmärksammat förbi kan jag säga. Inom 70 cm, hjälm på, utom 70 cm, hjälm av. Så svårt är det faktiskt inte. Eller har du kanske sett Mats Sundin eller Foppa gå på ICA och handla iförda CCM-krukor? Nej, just det.
2. Skäggcyklister göre sig icke något besvär. Har du sett en tourvinnare i helskägg kanske? Nej. Men tydligen har skägget inte så stor betydelse för vindmotståndet som man kan tro, vilket syns i det här klippet. I övrigt är det inte helt klarlagt vilka övriga fördelar/nackdelar ett skägg i samband med proffscykling har.
3. Tajt cykeltröja anbefalles. Med mycket reklam, ju mer desto bättre. Övriga är att betrakta som amatörer i sammanhanget (vilket ju rimmar väldigt bra med hela konceptet med proffs kontra amatörer).
4. Den cykel varpå professionell (med professionell menas i detta fall även utövare som drömt om att vara cykelproffs, sett Tour de France på tv eller kan namnge minst fem vinnare av girot i Italien) cykelsport utövas ska vara dyrare än den bil man dagligdags far fram i. Eller åtminstone den bil som används vid transport av cykeln ifråga. En cykel som är billigare än bilen är ingen cykel helt enkelt.
5. Att avbilda en cykel, oavsett syfte, är inget skoj på lattjo. Ställer du pedalerna i fel vinkel avslöjas omgående att här har en riktig pajas stått bakom kameran. Putsa upp, ställ in pedaler och välj omgivning med omsorg. Knäpp kort.
6. Raka benen. Tydligen ska det ha någon slags inverkan på vindmotståndet. Själv tror jag det mer har med risken att fastna med benbehåringen i tredje kugghjulet.
7. Skalmarna på solbrillorna (som också ska vara av ett visst snitt, håll inte på och experimentera) ska sitta utanpå hjälmremmarna. Helt obegripligt egentligen eftersom man måste ta av glajorna innan hjälmen åker av. Ponera att det är ljust ute och man vill ha solglasögonen på sig men måste gå mer än 70 cm från cykeln. Hur går det ihop? Eventuellt finns det någon 30-centimetersregel för brillor som inte kommit till min kännedom.
8. Man kan inte göra vad som helst i kombination med en cykelrunda men det är fullkomligt accepterat, ja närmast obligatoriskt, att stanna för en kopp kaffe. Med kaffe menas i det här specifika fallet espresso eller macchiato. Aber natürlich. Vem skulle få för sig att sippa på en cappucino efter att ha trampat tio mil liksom? En idiot möjligen.
9. Nummerlapp har man bara när det är tävling. Vad är det för jävla regler som måste stipulera något dylikt? De som använder nummerlapp utanför tävling oavsett sport är förmodligen samma personer som först cyklar och sedan dricker capuccino i direkt anslutning till träningen. Eller har du sett Mats Sundin gå på ICA med nummerlapp kanske?
10. Innan vi åker iväg får vi lära oss ett helt gäng med signaler som bland annat betyder fara på vägen, stanna, högersväng på g samt chicken wings-tecknet när man är trött och vill att nån bakom vill gå upp och leka vindbrytare. Givetvis helt omöjligt att hålla reda på alla tecken och efter ett tag ger jag upp de mer avancerade tecknen då det troligen är mildare att vara med i en masskrock än att försöka teckna något av ovanstående och som en direkt effekt därav köra rakt in i en lyktstolpe och få ljuset släckt för evigt.
Bästa möjliga grundförutsättning för att lyckas med ovanstående punkter är förstås att ha en riktigt rackig kärra så man slipper köpa en hoj för sexsiffrigt belopp. I övrigt är en viss koordinationsförmåga, en förkärlek för espresso, en osund fäbless för att raka bort kroppsbehåring, naturlig fallenhet för hjälmkultur samt med en kropp byggd för tajt cykeltröja i lycra att föredra för att underlätta utövandet samt bli tagen för det sköna cykelproffs man är (definition cykelproffs, se punkt 4). Plus är det ett plus om man inte är en idiot. Obviously. Lycka till med att bli en cykelfantom, men håll för bövelen koll på reglerna.
* Vill du ändå ta del av samtliga 95 av The Rules, kolla här.
** Middle Aged Men In Lycra
Vid ett event under den gångna helgen har jag och ett antal kollegor fått oss en duvning i inte bara en vända cykling utan även en rejäl dos cykelvett. Sån vett och etikett som människor med proffsgrejer håller på med. Livsviktiga regler. Vår ciceron Kalle, tillika vår egen MAMIL**, går igenom grunderna:
1. Man får under inga omständigheter ha på sig cykelhjälmen när man är utanför en radie om 70 cm från cykeln. Självklart bryter vissa delar av gruppen mot proffscyklingens kanske viktigaste regel vid första bästa stopp. Det går inte ouppmärksammat förbi kan jag säga. Inom 70 cm, hjälm på, utom 70 cm, hjälm av. Så svårt är det faktiskt inte. Eller har du kanske sett Mats Sundin eller Foppa gå på ICA och handla iförda CCM-krukor? Nej, just det.
2. Skäggcyklister göre sig icke något besvär. Har du sett en tourvinnare i helskägg kanske? Nej. Men tydligen har skägget inte så stor betydelse för vindmotståndet som man kan tro, vilket syns i det här klippet. I övrigt är det inte helt klarlagt vilka övriga fördelar/nackdelar ett skägg i samband med proffscykling har.
3. Tajt cykeltröja anbefalles. Med mycket reklam, ju mer desto bättre. Övriga är att betrakta som amatörer i sammanhanget (vilket ju rimmar väldigt bra med hela konceptet med proffs kontra amatörer).
4. Den cykel varpå professionell (med professionell menas i detta fall även utövare som drömt om att vara cykelproffs, sett Tour de France på tv eller kan namnge minst fem vinnare av girot i Italien) cykelsport utövas ska vara dyrare än den bil man dagligdags far fram i. Eller åtminstone den bil som används vid transport av cykeln ifråga. En cykel som är billigare än bilen är ingen cykel helt enkelt.
5. Att avbilda en cykel, oavsett syfte, är inget skoj på lattjo. Ställer du pedalerna i fel vinkel avslöjas omgående att här har en riktig pajas stått bakom kameran. Putsa upp, ställ in pedaler och välj omgivning med omsorg. Knäpp kort.
6. Raka benen. Tydligen ska det ha någon slags inverkan på vindmotståndet. Själv tror jag det mer har med risken att fastna med benbehåringen i tredje kugghjulet.
7. Skalmarna på solbrillorna (som också ska vara av ett visst snitt, håll inte på och experimentera) ska sitta utanpå hjälmremmarna. Helt obegripligt egentligen eftersom man måste ta av glajorna innan hjälmen åker av. Ponera att det är ljust ute och man vill ha solglasögonen på sig men måste gå mer än 70 cm från cykeln. Hur går det ihop? Eventuellt finns det någon 30-centimetersregel för brillor som inte kommit till min kännedom.
8. Man kan inte göra vad som helst i kombination med en cykelrunda men det är fullkomligt accepterat, ja närmast obligatoriskt, att stanna för en kopp kaffe. Med kaffe menas i det här specifika fallet espresso eller macchiato. Aber natürlich. Vem skulle få för sig att sippa på en cappucino efter att ha trampat tio mil liksom? En idiot möjligen.
9. Nummerlapp har man bara när det är tävling. Vad är det för jävla regler som måste stipulera något dylikt? De som använder nummerlapp utanför tävling oavsett sport är förmodligen samma personer som först cyklar och sedan dricker capuccino i direkt anslutning till träningen. Eller har du sett Mats Sundin gå på ICA med nummerlapp kanske?
10. Innan vi åker iväg får vi lära oss ett helt gäng med signaler som bland annat betyder fara på vägen, stanna, högersväng på g samt chicken wings-tecknet när man är trött och vill att nån bakom vill gå upp och leka vindbrytare. Givetvis helt omöjligt att hålla reda på alla tecken och efter ett tag ger jag upp de mer avancerade tecknen då det troligen är mildare att vara med i en masskrock än att försöka teckna något av ovanstående och som en direkt effekt därav köra rakt in i en lyktstolpe och få ljuset släckt för evigt.
Bästa möjliga grundförutsättning för att lyckas med ovanstående punkter är förstås att ha en riktigt rackig kärra så man slipper köpa en hoj för sexsiffrigt belopp. I övrigt är en viss koordinationsförmåga, en förkärlek för espresso, en osund fäbless för att raka bort kroppsbehåring, naturlig fallenhet för hjälmkultur samt med en kropp byggd för tajt cykeltröja i lycra att föredra för att underlätta utövandet samt bli tagen för det sköna cykelproffs man är (definition cykelproffs, se punkt 4). Plus är det ett plus om man inte är en idiot. Obviously. Lycka till med att bli en cykelfantom, men håll för bövelen koll på reglerna.
* Vill du ändå ta del av samtliga 95 av The Rules, kolla här.
** Middle Aged Men In Lycra
söndag 1 juni 2014
EN VACKER DAG SKA JAG LÄRA ER CYKELSPORTENS GRUNDER
Uttrycket "vara ute och cykla" kan ha mer än en innebörd och det är inte helt ovanligt att folk kombinerar de två alldeles exakt samtidigt. Man till exempel cyklar men gör det inte enligt konstens alla regler, inte ens enligt en eller två regler.
Det ska vi prata mer om imorgon när energin har återvänt. Vi snackar nämligen närmare hundra strikt reglerade förhållningsorder innan man ens sitter upp i sadeln för att pedala iväg, även kända som The Rules. Vad är väl bättre än en måndag i juni för att gå igenom de viktigaste grundreglerna?
Det ska vi prata mer om imorgon när energin har återvänt. Vi snackar nämligen närmare hundra strikt reglerade förhållningsorder innan man ens sitter upp i sadeln för att pedala iväg, även kända som The Rules. Vad är väl bättre än en måndag i juni för att gå igenom de viktigaste grundreglerna?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)