För att inte helt fastna i gamla hjulspår har den här gamla blogginnehavaren gått och blivit en del i inte mindre än två (2!) podcasts (poddcastar på svenska). För tillfället är det uppstarten av tvåa på bollen som upptar den mesta av tiden för just detta lilla fält av diverse uppmärksamhetspockande aktiviteter.
Om ni missade länken ovan så kommer den här igen (tvåa på bollen). Två avsnitt har vi hunnit med. Med intro och outro. Hela paketet. Hoppas ni har någon slags behållning av det hela.
tisdag 2 september 2014
söndag 31 augusti 2014
LITE KORT OM GEOGRAFI
För en femåring är det inte lätt att hålla koll på geografin, huvudstäder och såna prylar.
- Vi ska ju åka och titta på fotboll, pappa.
- Ska vi?
- Ja, till England.
- Just det, till Ipswich. Det måste vi boka in.
- Ja, Ipswich är ju Englands huvudstad.
My job here is done.
- Vi ska ju åka och titta på fotboll, pappa.
- Ska vi?
- Ja, till England.
- Just det, till Ipswich. Det måste vi boka in.
- Ja, Ipswich är ju Englands huvudstad.
My job here is done.
fredag 29 augusti 2014
ATT FÖRBEREDA EN PODCAST
Ibland när man ger sig på något nytt kan det vara bra att antingen ha enorma mängder av tid eller vara svängd i tekniken som behövs för ändamålet ifråga. Några stolpar att förhålla sig till vid den eventualiteten att det ska startas upp en podcast:
* Teama upp med någon som man trivs väldigt bra med och som är lite vassare än en själv. T ex Min kompis Fredrik.
* Hitta på ett slagkraftigt namn. Eller ta åtminstone nåt som ingen annan har tagit förut.
* Bygg upp nån slags hemsida, kanske med hjälp av någon plattform som den här (eller nån helt annan som passar sig bättre för just podcast).
* Inventera studioattiraljerna, såsom laptop, mikrofoner, mixer (för ljud, ej mat), instrument och inte minst sladdar. Räkna med att nämnda sladdar inte återfinns i någon som helst ordning. Inte ens på något så när samma ställe. Hopplösa grejer.
* Kolla att det finns ett ljudkort som passar till laptopen. Om så ej är fallet behövs sannolikt avläggas besök på musikaffär (som säljer instrument, inte såna som säljer färdig musik och nästan inte finns kvar) och slanta upp.
* Leta upp lämpligt utrymme att inrymma studio i. Inrym studio. Kom ihåg att koppla rätt sladdar i rätt ingång/utgång (ej dörr märk väl). Utrym studio när inspelning är klar.
* Skriv något slags manus. Åtminstone ca 5 stödord för att bygga ett avsnitt som räcker en kvart.
* Gör te.
* Spela in ett intro. Kanske med en sjuåring som vokalist.
* Spela in ett outro. Fråga en sjuåring om hen vill göra en insats till.
* Prata. Det är inte svårare än så att göra en podcast när man väl har gjort ovanstående.
* När allt verkar klart ska det klippas (OBS, ej sax) och klistras (OBS, ej lim) ljudspår för att få ihop de tre delarna intro, prat och outro.
* In med skiten på den där sajten som startats upp. Men inte innan det slantats upp extra cash för ytterligare utrymme som är en förutsättning för att ens få lägga dit en ljudfil. Vilka banditer. Tekniken alltså.
* Hajpa hela grejen stenhårt på sociala medier. Bilder och hela den biten.
Svårare än så är det inte. Tror jag i alla fall. Vi siktar på att lansera spektaklet i helgen så den som tar sig igenom kommande weekend lär kunna ta del av det hela om bara viljan finns.
Länk kommer att tillhandahållas på denna plattform som en del av hajpskapandet. I helgen alltså. Om tekniken tillåter.
* Teama upp med någon som man trivs väldigt bra med och som är lite vassare än en själv. T ex Min kompis Fredrik.
* Hitta på ett slagkraftigt namn. Eller ta åtminstone nåt som ingen annan har tagit förut.
* Bygg upp nån slags hemsida, kanske med hjälp av någon plattform som den här (eller nån helt annan som passar sig bättre för just podcast).
* Inventera studioattiraljerna, såsom laptop, mikrofoner, mixer (för ljud, ej mat), instrument och inte minst sladdar. Räkna med att nämnda sladdar inte återfinns i någon som helst ordning. Inte ens på något så när samma ställe. Hopplösa grejer.
* Kolla att det finns ett ljudkort som passar till laptopen. Om så ej är fallet behövs sannolikt avläggas besök på musikaffär (som säljer instrument, inte såna som säljer färdig musik och nästan inte finns kvar) och slanta upp.
* Leta upp lämpligt utrymme att inrymma studio i. Inrym studio. Kom ihåg att koppla rätt sladdar i rätt ingång/utgång (ej dörr märk väl). Utrym studio när inspelning är klar.
* Skriv något slags manus. Åtminstone ca 5 stödord för att bygga ett avsnitt som räcker en kvart.
* Gör te.
* Spela in ett intro. Kanske med en sjuåring som vokalist.
* Spela in ett outro. Fråga en sjuåring om hen vill göra en insats till.
* Prata. Det är inte svårare än så att göra en podcast när man väl har gjort ovanstående.
* När allt verkar klart ska det klippas (OBS, ej sax) och klistras (OBS, ej lim) ljudspår för att få ihop de tre delarna intro, prat och outro.
* In med skiten på den där sajten som startats upp. Men inte innan det slantats upp extra cash för ytterligare utrymme som är en förutsättning för att ens få lägga dit en ljudfil. Vilka banditer. Tekniken alltså.
* Hajpa hela grejen stenhårt på sociala medier. Bilder och hela den biten.
Svårare än så är det inte. Tror jag i alla fall. Vi siktar på att lansera spektaklet i helgen så den som tar sig igenom kommande weekend lär kunna ta del av det hela om bara viljan finns.
Länk kommer att tillhandahållas på denna plattform som en del av hajpskapandet. I helgen alltså. Om tekniken tillåter.
fredag 22 augusti 2014
ATT HITTA NÅGOT GEMENSAMT
Om man som jag inte är överförtjust inbiten Formel 1-fantast går det alltid att luta sig tillbaka på fotboll och hallindiebandy i far-son-relationen med Lilla Sektionen. När det gäller far-dotter-relationen har vi mest haft det gemensamt att vi tycker om varandra väldigt mycket (vilket i sig egentligen är mer än tillräckligt) men det kan ju vara lattjo att ha något gemensamt intresse också (hon är inte mycket för fotboll och stickning ligger mig inte särskilt varmt om hjärtat). Men jag tror vi har hittat nåt nu.
Till följd av ett stundande projekt med Min kompis Fredrik (där vi för övrigt i skrivande stund dividerar om vem det egentligen är som är projektledare) har det gjorts vissa investeringar i den fram tills idag vilande hemmastudion. Jo, det finns en sån här i hushållet och ungdomen av idag undrar förmodligen varför huset sportar prylar från 1900-talet. Hur som helst så faller Systersektionen pladask för hela upplägget med den gamla Roland-synten, mikrofonen, mixern och det nyinhandlade externa ljudkortet.
Fadern tar några ackord på klaviaturen och Systersektionen improviserar fram lite sång. Det är nästan löjligt vad roligt vi har. Spelar in och lyssnar på vad vi åstadkommer. Kanske inte Billboard-material, men det är givetvis av underordnad betydelse. Imorgon jammar vi vidare.
Till följd av ett stundande projekt med Min kompis Fredrik (där vi för övrigt i skrivande stund dividerar om vem det egentligen är som är projektledare) har det gjorts vissa investeringar i den fram tills idag vilande hemmastudion. Jo, det finns en sån här i hushållet och ungdomen av idag undrar förmodligen varför huset sportar prylar från 1900-talet. Hur som helst så faller Systersektionen pladask för hela upplägget med den gamla Roland-synten, mikrofonen, mixern och det nyinhandlade externa ljudkortet.
Fadern tar några ackord på klaviaturen och Systersektionen improviserar fram lite sång. Det är nästan löjligt vad roligt vi har. Spelar in och lyssnar på vad vi åstadkommer. Kanske inte Billboard-material, men det är givetvis av underordnad betydelse. Imorgon jammar vi vidare.
torsdag 21 augusti 2014
ETT SAMTAL MELLAN FAR OCH DOTTER
Fader tar hand om upphängd tvätt för att lägga in i rätt garderob. Riktar en fråga till Systersektionen:
- Är den här tröjan verkligen din?
- JA!
- Men det står ju large i den?!
- HUR KAN DU VETA ATT DET STÅR LARS I DEN???
Jag måste fråga Min kompis Lars om det här.
onsdag 20 augusti 2014
OM ATT ÅKA BUSS
Först av allt är det på sin plats att fastställa att jag åker buss väldigt sällan. Men det betyder inte att jag inte blir förgrymmad över någon slags bussrevolution som sker i det här länet som vi bor i.
Kanske är jag för oinsatt i ämnet och bara suger i mig av det som står i tidningar och sociala medier, men om bara hälften av det som presenteras där stämmer så kan jag tycka att det suger inte så lite ankballe. Några lågvattenmärken:
* Skolbuss i Älvdalen stannar inte på hållplatser där det står barn som ska till skolan pga där ska inte stanna någon buss längre. Är det revolution så är det! Chauffören lyder ändå order.
* Skolbarn i byar utanför Falun ska stå vid provisoriska hållplatser som är direkt livsfarligt placerade. En på riktigt fruktansvärt idiotisk åtgärd. Hjärnsmälta.
* Vår hållplats i byn är även den föremål för bortplockning. Där stannar skolbussen men inte den andra busslinjen som går den här vägen som heter 293. Den kör förbi helt enkelt. En kunde ju tänka sig att eftersom den ändå har vägarna förbi så skulle den kunna stanna, men se det går inte. Det finns inte hur mycket bromsolja som helst i en buss.
* Hållplatser i stan görs osynliga för vissa linjer. Där någon vill av för att slippa gå en halv kilometer extra tillbaka från där bussen kom ifrån kör bussen helt sonika förbi. Den har alltså vägarna förbi även här, men väljer att tolka "förbi" bokstavligt och kör således förbi utan att stanna.
* Högstadielever skulle hemåt åt vårt håll ut på landet från sin skola i stan och blev förärade en minibuss. Synd för minibussen att det var dubbelt så många elever som ville åka hem som fick plats i minibussen. Plus att det var lite synd att inte någon annan buss hade vägarna förbi så den kunde hjälpa till. Om den nu stannar på den hållplatsen vill säga.
Jag åker som sagt buss väldigt sällan, men skapligt många andra är beroende av att det funkar och då är det en smula skitdåligt att man drar upp de nya linjerna som om det vore nåt slags jävla busshållplatsonline-spel med otydliga instruktioner och 45 miljarder buggar. Revolution. Jösses.
Nästa stora grej i länet kommer att bli hållplatsbingo. Den som lyckas pricka in fem hållplatser där det faktiskt stannar en buss vinner en tidtabell.
Kanske är jag för oinsatt i ämnet och bara suger i mig av det som står i tidningar och sociala medier, men om bara hälften av det som presenteras där stämmer så kan jag tycka att det suger inte så lite ankballe. Några lågvattenmärken:
* Skolbuss i Älvdalen stannar inte på hållplatser där det står barn som ska till skolan pga där ska inte stanna någon buss längre. Är det revolution så är det! Chauffören lyder ändå order.
* Skolbarn i byar utanför Falun ska stå vid provisoriska hållplatser som är direkt livsfarligt placerade. En på riktigt fruktansvärt idiotisk åtgärd. Hjärnsmälta.
* Vår hållplats i byn är även den föremål för bortplockning. Där stannar skolbussen men inte den andra busslinjen som går den här vägen som heter 293. Den kör förbi helt enkelt. En kunde ju tänka sig att eftersom den ändå har vägarna förbi så skulle den kunna stanna, men se det går inte. Det finns inte hur mycket bromsolja som helst i en buss.
* Hållplatser i stan görs osynliga för vissa linjer. Där någon vill av för att slippa gå en halv kilometer extra tillbaka från där bussen kom ifrån kör bussen helt sonika förbi. Den har alltså vägarna förbi även här, men väljer att tolka "förbi" bokstavligt och kör således förbi utan att stanna.
* Högstadielever skulle hemåt åt vårt håll ut på landet från sin skola i stan och blev förärade en minibuss. Synd för minibussen att det var dubbelt så många elever som ville åka hem som fick plats i minibussen. Plus att det var lite synd att inte någon annan buss hade vägarna förbi så den kunde hjälpa till. Om den nu stannar på den hållplatsen vill säga.
Jag åker som sagt buss väldigt sällan, men skapligt många andra är beroende av att det funkar och då är det en smula skitdåligt att man drar upp de nya linjerna som om det vore nåt slags jävla busshållplatsonline-spel med otydliga instruktioner och 45 miljarder buggar. Revolution. Jösses.
Nästa stora grej i länet kommer att bli hållplatsbingo. Den som lyckas pricka in fem hållplatser där det faktiskt stannar en buss vinner en tidtabell.
söndag 17 augusti 2014
OM ATT BYTA FÖNSTER OCH NÅGRA DÖRRAR
För bara knappt två veckor sedan om en måndag kom det in ett askmoln över Dalarna och smutsade ner bland annat bilar, fönster och dörrar (notera dock att vi kom undan oerhört lindrigt i jämförelse med alla som drabbats hårt av den fruktansvärda skogsbranden) vilket fick folk att köa till biltvättar på tisdagen. I Stråtenbo tvättade vi också bilarna men framför allt började vi byta ut fönster och dörrar.
Först och främst kan det vara på sin plats att informera om att dörr- och fönsterbytena inte var en direkt effekt av askmolnets ankomst, det var så att säga planerat en bit i förväg. Det var ju inte så att vi bara åkte och bytte in våra bilar och kom hem med sprojlans nya diton. Hur lägger man då upp ett dylikt jobb om att byta 14 fönster, 3 altandörrar, 2 entrédörrar samt en altandörr mot ett fönster? Popskolan har ett sjustegsprogram:
1. Anlita nån som har koll på hur man gör. Jag gör som jag alltid gör: Anlitar Bengt Sr.
2. Se till att du har semester. Eller att det är helg. Det tar tid sånt här.
3. Låna en säckkärra hos grannen. Vet ni hur mycket ett jävla fönster väger? För att inte tala om altandörrar. Sjuka mängder kilon.
4. Låt experten i sammanhanget spela förstafiolen och häng följsamt med i skeendena. Nicka instämmande när han ondgör sig över de "klåpare" och "amatörer" som varit framme och installerat fönster och dörrar som vore de lindrigt berusade. Snett och vint och inte minst helt felaktigt. Övergå efter ett par vinda fönster till att instämma verbalt med förslagsvis "Ja, man ser ju hur snett det är. Så här får man ju inte göra. Jaja, vi får göra det bästa av det. Jaja, det blir bra." Typ. Nu blir det ju bra.
5. Bli foderchef. Över dörr- och fönsterfoder alltså. Inte nån slags temporär boss över djur som i fodervärd. Bänd, slå ur spik, spika ihop igen, såga vid behov, passa in, spika fast och bli nöjd med dig själv. Förbanna sedan dig själv när du gör fönster nummer tio och tycker att du är foderchef deluxe och blir lite övermodig så hela rasket får bändas loss igen och göras om. Sen gör man inte om det misstaget.
6. Om man har möjlighet bör man undvika säckkärr-chaufför-jobbet. I vissa delar av landet lär det ha gott renommé, men icke där jag bor. Ponera en brottartung altandörr som placeras på nämnda fordon och där balansen upprätthålls medelst panna mot glas. Är terrängen något ondulerad bör man ha en co-driver, annars kan det gå helt åt helvete. Inte för att vi är såna amatörer, men finns det amatörer och klåpare inom andra arbetsmoment i fönsterbytarbranschen figurerar det säkert en hel del motsvarande när det kommer till att köra säckkärra lastad med altandörr.
7. Inse vad du är bra på inom just det gebit som omfattar olika arbetsmoment inom dörr- och fönsterbytande. Fokusera på de momenten. Släpp resterande till övriga inblandade.
Mycket svårare än så är det inte. En grej som man bör tänka på är dock att planera en smula i förväg så att de nya prylarna hinner anlända innan projektet startar. Det underlättar så att säga en hel del. Och hörrni, nu ser vi mycket bättre ut alla vi som bor här.
Först och främst kan det vara på sin plats att informera om att dörr- och fönsterbytena inte var en direkt effekt av askmolnets ankomst, det var så att säga planerat en bit i förväg. Det var ju inte så att vi bara åkte och bytte in våra bilar och kom hem med sprojlans nya diton. Hur lägger man då upp ett dylikt jobb om att byta 14 fönster, 3 altandörrar, 2 entrédörrar samt en altandörr mot ett fönster? Popskolan har ett sjustegsprogram:
1. Anlita nån som har koll på hur man gör. Jag gör som jag alltid gör: Anlitar Bengt Sr.
2. Se till att du har semester. Eller att det är helg. Det tar tid sånt här.
3. Låna en säckkärra hos grannen. Vet ni hur mycket ett jävla fönster väger? För att inte tala om altandörrar. Sjuka mängder kilon.
4. Låt experten i sammanhanget spela förstafiolen och häng följsamt med i skeendena. Nicka instämmande när han ondgör sig över de "klåpare" och "amatörer" som varit framme och installerat fönster och dörrar som vore de lindrigt berusade. Snett och vint och inte minst helt felaktigt. Övergå efter ett par vinda fönster till att instämma verbalt med förslagsvis "Ja, man ser ju hur snett det är. Så här får man ju inte göra. Jaja, vi får göra det bästa av det. Jaja, det blir bra." Typ. Nu blir det ju bra.
5. Bli foderchef. Över dörr- och fönsterfoder alltså. Inte nån slags temporär boss över djur som i fodervärd. Bänd, slå ur spik, spika ihop igen, såga vid behov, passa in, spika fast och bli nöjd med dig själv. Förbanna sedan dig själv när du gör fönster nummer tio och tycker att du är foderchef deluxe och blir lite övermodig så hela rasket får bändas loss igen och göras om. Sen gör man inte om det misstaget.
6. Om man har möjlighet bör man undvika säckkärr-chaufför-jobbet. I vissa delar av landet lär det ha gott renommé, men icke där jag bor. Ponera en brottartung altandörr som placeras på nämnda fordon och där balansen upprätthålls medelst panna mot glas. Är terrängen något ondulerad bör man ha en co-driver, annars kan det gå helt åt helvete. Inte för att vi är såna amatörer, men finns det amatörer och klåpare inom andra arbetsmoment i fönsterbytarbranschen figurerar det säkert en hel del motsvarande när det kommer till att köra säckkärra lastad med altandörr.
7. Inse vad du är bra på inom just det gebit som omfattar olika arbetsmoment inom dörr- och fönsterbytande. Fokusera på de momenten. Släpp resterande till övriga inblandade.
Mycket svårare än så är det inte. En grej som man bör tänka på är dock att planera en smula i förväg så att de nya prylarna hinner anlända innan projektet startar. Det underlättar så att säga en hel del. Och hörrni, nu ser vi mycket bättre ut alla vi som bor här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)