ATT VARA MED PÅ FRILUFTSDAG

Har man, som jag, chansen att ta lite extra lång lunch och åka upp till Lugnet för att vara med en stund på Systersektionens friluftsdag och åka skridskor, då tar man den chansen.

Som familjebonus följer även Fru Nygårds och Lilla Sektionen med till bandyplanen. Typiskt nog har frun ifråga glömt sina skridskor (OBS! Helt imaginära grillor) ännu en gång medan övriga glatt (humor) snörar på sig sina. Det är kul att åka skridskor. En av de bästa vinteraktiviteterna om man frågar mig. Pulkabra faktiskt. Men det finns en och annan baksida som inte många känner till. Ett hett tips är att om man vill öva på sin baklängesåkning och bli svettig som en gris i ett underställ så tar man med sig sin hockeyklubba och idkar taxiverksamhet på bandyplan. Belöningen uppväger dock nackdelarna och om jag får gissa är jag nu känd som Systersektionens pappa med hockeyklubban som kan åka baklänges. Bra smeknamn ändå.

En annan potentiell uppsida med att ta med hockeystickan är att någon yngling kan få för sig att en extraknäcker i en hockeyrink. Fru Nygårds får stå till svars:

- Är han hockeyspelare eller?

- Öh, nej.

- Nehej. Är han bandyspelare då?

- Nej.

Sen säger han tydligen nåt om min skridskoåkning som bara kan ses genom en väldigt ung persons ögon. Övriga mänskligheten har inga överord att säga om skridskoskären som produceras av den här kroppen så jag skänker den där lilla pojken en tacksamhetens tanke för hans vänlighet.

Annars kan man ju leva sina ouppfyllda hockeydrömmar genom sina avkommor:

Feck skid-vm. Här är nästa Foppa.

Emellan allt skejtande äter man med fördel lunch på långsideläktaren. Korv. Man äter korv. Halvgammal grillad korv (kall), grillad bratwurst (kall) plus kompletterar med att öppna ett paket med red hot chorizo och äter den ogrillad. Så enkelt. Rundas av med ett shortbread och festisliknande historia.

Hoppas ni har möjlighet att ta långlunch när era barn har friluftsdag. Annars får ni nog faktiskt byta jobb. Åtminstone en stund.

INDIEBANDY IRL

Skulle det förhålla sig på det viset att man behöver lite uppmuntran eller bara en dos muntration kan man med fördel bege sig till Aspezteca Arena en måndag kväll för att se när 12 st 5-6-åringar spelar indiebandy.

De ska ha uppehåll i två veckor pga sportlov (VM i skidåkning betyder en extra veckas lov i Falun 2015) så därför består träningen - utöver Under hökens vingar som uppvärmning - av matchspel mellan tre lag bestående av fyra spelare vardera. Men de behöver lite guidning.

Lektion 1:
På förekommen anledning drar en av tjejerna som är ledare en hyggligt grundläggande pryl innan face-off. "Ni som står på den här sidan. Ni gör mål på ANDRA SIDAN. Och ni som står på andra sidan gör mål DÄR BORTA" (pekar på motsatt sida. Fattar ni eller?).

Lektion 2:
Det är ju alltid nån liten gök som har fullt upp med att kolla in en ribbstol och inte riktigt lyssnar på lektion 1 och öppnar matchen med att skotta in bollen i egen bur. Lilla Sektionen stirrar ut vederbörande för att utröna vad fagerlöv han håller på med.

Lektion 3:
Har man precis gjort ett självmål får man ju reparera det och göra mål på ANDRA SIDAN. Kul ändå att göken ifråga har ett ansiktsuttryck som ser EXAKT likadant ut som vid första målet. Sen gör han ett till och det är bara att konstatera att han kör det där indiebandypokerfacet oavsett vilket nät han skickar in kulan i.

Lektion 4:
Om någon av killarna i samma lag gör mål är Lilla Sektionen inte den som inte springer fram och omfamnar ifrågavarande målskytt. Skulle det nu vara så att en av tjejerna nätar upprepas själva springandet fram till målerskan men han besparar sig själva kramandet. Keep cool liksom. Nästan.

Lektion 5:
"Ni är i samma lag". 5-åringar är ju helt värdelösa på att hålla koll på vem som spelar i samma lag, alternativt är hela bunten färgblinda.

Lektion 6:
När man har spanat in ribbstolarna till leda övergår en genomsnittlig indiebandyspelande tjej/kille född i slutet av 00-talet gärna till att:
a) Fundera över färgen på klubbladet. Skulle det inte vara coolare om det var i guld eller nån annan frän kulör?
b) Springa på toa.
c) Kliva av och spara sig pga skada. Det är ju ändå sportlov snart.
d) Diskutera Lego med någon av spelarna i det gula laget som för tillfället sitter på avbytarbänken pga att de inte spelar match just nu.

Lektion 7:
Ungefär samma som lektion 1. Det finns INGEN som lyssnar när ledarna försöker förklara att man inte får använda klubban på cirka samma sätt som deras mor- och farfäder svingar en lie. De är fullt upptagna med Lektion 6a eller liknande.

Lektion 8:
Eftersom ingen lyssnar på lektion 7 fortsätter uppskattningsvis 50% av de klubbviftande skojarna med att bokstavligen slå på allt som rör sig. Vilket håll de skjuter bollen är av underordnad betydelse. Så också vad eller vem man slår på.

Det är jätteroligt att titta på småttingar som spelar indiebandy.

GUBBFIKA

Först provade jag att googla gubbfika. Trist historia. Men av träffarna att döma är det på Instagram gubbfikat händer. Så jag kollade upp det en smula. Folk har ju ingen koll över huvud taget. Några avskräckande exempel:

* Snus. När blev snus fika? Idiotiskt.

* Limpa på sommarn. Är folk dumma i huvudet? En limpmacka med ost kan man bara äta på vintern och det är barnens bästa, inte gubbarnas. Nu börjar jag bli lite upprörd.

* Korv. Vad är det för gastronomiska analfabeter i rörelse? Korv är precis allt utom fika. Korv är livet, men inte fika. Det var väl fan anamma.

* Bridgeblandning. Gubbigt ja, fika nej. Godis är vad det är. Gubbgodis.

* Proteinpulver med bär. Samma snubbe har tagit kort på sin pappa när han fikar och kallat det gubbfika. Det är ju inte så det går till när man gubbfikar. It's all about the ingredients!

Gör det bättre själv då gubbjävel, tänker ni. Ja, det kanske jag kan. Pass på.

Det finns egentligen bara tre olika sötsaker som är värda namnet att gubbfika på och som smakar gott i munnen. De tre äro följande:

3. Chokladboll. Stor som en fotboll och ytsötad med ett halvt paket pärlsocker.

2. Dammsugare. OBS, ej sån som städar utan sån som är choklad i ändarna och grönt marsipantäcke i mitten. Den får i och för sig gärna vara stor som en medelstor Electrolux. En gubbe fikar gärna länge och då ska godbiten inte försvinna i en tugga.

1. The okrönta king of gubbfika: Anthon Bergs marsipanbröd. Om ni nu orkar titta in på länken till marsipanbröden så är det originalet som gäller. Det där som Anthon vevade ihop originalreceptet till redan på 1800-talet. Ingen av de där moderna varianterna.

Vill man - av fullständigt okänd anledning - ändå inte smaka någon av världshistoriens topp-tre enligt ovan kan man inta autentisk gubbfika genom att beställa in en torr och rävsmakande mandelkubb. Observera att fikatyget måste doppas djupt och länge i kaffe eller te för att över huvud taget vara fikabar. Perfekt tillvägagångssätt för att lajva historieätarna.

Nu är mitt jobb gjort här och om ni nu fortsätter att äta undermåligt fikabröd får ni faktiskt skylla på er själva. Å andra sidan kanske ni gillar någon annan slags fika än just gubbfika, men fan ta er om ni langar upp en dosa snus, korv, limpa, godis eller proteinpulver till eftermiddagskaffet. Fan ta er alltså.

I MITT ÖRA - JANUARI

Visst, i samma takt som åldern blir mer och mer aktningsvärd verkar öronbehåringen växa i omfattning. Fast nu är det inte utbredningen av malplacerad hårväxt som rubriken avser utan snarare vad som strömmar ur lurarna som omsluter de ludna hörselorganen. I januari. Typ. Man får lyssna på det i februari, men det är i januari låtarna har samlats ihop till en spellista och idag är det ju som bekant den sista dagen i 2015 års första månad. Således:

Januari 2015

Bloggen levererar ett inlägg som faktiskt speglar vad namnet är sprunget ur. Pop. Och lite skrammel, blipp blopp samt en och annan fin bit. Ej att förväxla med okontrollerad öronfrisyr. Mycket nöje.

NÄR NYGÅRDS ÄR BORTA DANSAR INDOCHINE PÅ NALEN

Att vara optimistisk i stunder av lyxproblem, det är en konst att träna på. Och vad är ett lyxproblem om man nu ska skrutinisera den termen? Ett förnämligt exempel från det verkliga livet kan vara att befinna sig i Ipswich för att kolla fotboll på en lördag och efterföljande tisdag samtidigt som Indochine (ni vet det där bandet som har förekommit en eller annan gång på den här bloggplatsen) spelar i Stockholm på måndagen. För första gången på 30 år.

Taskig tajming

Vän av veckodagar, kronologi och överdrivet resande har säkerligen noterat att ovanstående lämnar ett visst utrymme för att närvara både lite här och där. Därför avser jag att införskaffa en biljett för man vet aldrig riktigt vad som händer i det här racet som kallas livet. Om man har en smula fantasi kan man kanske tänka sig att något av följande inträffar:

* Jag vinner ett privatjet med tillhörande pilot. Faktiskt inte helt osannolikt.

* Askmoln över Island, alla flyg i Europa inställda i en veckas tid. Har ju hänt förr. Nästan. (Indochine åker buss till Stockholm så klart) Nackdel: Det blir ingen fotboll i Ipswich. Aldrig får man vara glad.

* Jag har tittat fel i kalendern. Vore faktiskt inte första gången.

* Spelningen flyttas pga fransk strejk av något slag. Vilket slag som helst egentligen. Vore bra om fransmännen kunde sluta upp för en god sak. Bjuda till lite liksom.

* Någon annan i min bekantskapskrets vill gå och köper min biljett. Win-win för alla inblandade. Märk väl att det här förutsätter att jag inte vinner någon privatjet.

* Nygårds drabbas av hybris och lämnar hela familjen i UK på måndagen för att återse dem på tisdagen. En får ha jävligt mycket ansamlad familjekarma för att riva av en sån ploj. Ungefär lika sannolikt som första punkten.

Det finns så klart hundra andra punkter, men jag hinner inte riktigt riva av allihop här och nu. Det är ju en dag imorgon också. Och sen är det fredag och biljettsläpp. Ska jag köpa en åt dig också?

EN MÅNDAGKVÄLL I JANUARI

Ni vet hur det är. Föräldrar till idrottande barn är i vissa fall helt blåsta i skallen. Inte nödvändigtvis hela tiden. Vissa hela tiden, javisst. Andra bara sporadiskt eller vid extrem anspänning. Värst är ju de som ska göra idrottskarriär genom sina kids enbart pga att de var så fruktansvärt usla idrottare själva. Usel idrottare stämmer tämligen väl in på undertecknad, men jag gillar inte att pusha mina avkommor bara för att jag aldrig blev något. Den gamla klyschan om att man ska ha roligt, den är viktigast i mitt tycke. Och idag var Lilla Sektionen så lycklig när han hade gjort ett assnyggt mål på indiebandyträningen. Och jag blev så glad att han blev så sprudlande över månen över sitt mål. Så då bestämde jag mig för att göra en high five med honom. Jag måste skärpa mig, jag vet. Men han var ju så glad. Och hans pappa också.

Där kan en måndagkväll i januari mycket väl vara över, men nu råkar det ju vara som så att när det snöar så måste någon skotta. Om då en fru kanske är resande i tjänsten just denna måndag så får en ju ta på sig uppgiften att göra cleant på uppfarten. Ponera att skottningen ifråga tar cirkus 25 minuter och leder till oförskämt kletiga medelålderssvettningar så det blir problematiskt att få av sig tröjan pga ofrivillig kroppsstrumpa. Så ska det väl inte vara? Det borde gå att råda bot på. Några spontana tankar i potentiell åtgärdsbank:

1. Skotta i t-shirt. Jag har jättemånga t-shirts så det gör inget om en blir svettig.

2. Bygga ett tak över uppfarten. Eventuellt kan det skymma utsikten mot fårhagen, annars ser jag inga uppenbara hinder för en dylik lösning.

3. Värmeslingor i marken. Gammalt och välbeprövat knep. Gräver lite och drar lite kabel. Hur svårt kan det vara?

4. Införskaffa snöslunga. Skoja bara. Jag är bara medelålders, inte pensionär.

5. Köpa en traktor. Vi har faktiskt en jordbruksfastighet så det känns minst sagt legitimt med en traktoranskaffning. Finns ju outtömliga användningsområden. Lite dyrare än att skotta i t-shirt, men annars en högst plausibel lösning på problemet.

6. Locka småsektionerna med upprepade high fives om de rakar av åtminstone halva uppfarten. Fast det löser ju bara 50% av predikamentet och det lär dessutom involvera en hel del tjat.

7. Ta en dusch efter uträttad snöskottning. Att jag inte tänkte på det. Men det vore roligare med en traktor eller ett tak.

Så rolig kan en måndagkväll i Aspeboda med omnejd te sig. Och imorgon är det tisdag. Jävlar i min låda, det kan ju bli hur roligt som helst.

EN HELG PÅ VINTERN ÄR OCKSÅ EN HELG

Ibland är det lätt att undra varför det finns helger året runt, men jag tror det beror på att det går så vansinnigt många vardagar på ett år. Hur som helst är helgerna på vintern i en klass för sig. Är det risigt väder kan man sitta inne och kolla Vinterstudion, lira hallindiebandy och ägna eftermiddagen åt att simultankolla fotboll på tv och hockey på paddan. Skulle det å andra sidan vara strålande solsken kan man leka i snön, åka pulka, störta ner för backen i något alpint centrum eller lira lite utomhus-indiebandy-bandy. Eller så gör man det allra bästa och kombinerar de två. Grymt upplägg, minst en Golden Globe till den som kom på det.

Ungefär så här:

Tjata på barn att det är dags att åka till skidbacken snart och således vore lämpligt att äta frukost. Få noll respons, ät frukost själv och få minst en förtvivlad människa i hushållet som ville äta frukost med sin pappa. Tänk lite för dig själv att det här var ju en prima start på på helgen. Hämta skidgrejer från vinden, fortsätt på den inslagna vägen med att ett flertal gånger påtala lämpligheten i att kanske skynda sig en smula. Inse att du borde slappna av lite och åk sedan till skidbacken. Efter ca ytterligare en timme.

Var gärna lite nöjd med dig själv för att ha kommit ihåg alla tekniska detaljer (med viss assistans från Fru Nygårds) varpå det passar sig väl att ställa sig i kö för att byta till sig säsongens skidpaket för kidsen (föredömligt system kallat Tripp Trapp Trull för övrigt). Försök bortse från att det trots närmast obefintlig kö tar en halvtimme innan det blir någon assistans i frågan. Inse att det inte är nåt som är påverkbart. Medge en smula motvilligt att det lite grann är ens eget fel. Mot liften. Efter att ha frågat om det är någon som är kissnödig. Förbanna sedan dig själv ca 10 minuter senare att inte medelst tvång ha dragit småsektionerna till tvingande toalettbesök. Ni kan nog lista ut varför pappan går och köper nytt underställ till en av de medverkande i direkt anslutning till att första åket avslutats.

I övrigt en utmärkt första dag i skidbacken efter att ha intagit lunch och fått välbehövlig energi till eftermiddagens övningar. Avslutningsvis säsongens första åk i stolliften. Pappan till och med stretchar ut sista åket så pass att första fem minuterna av både Ipswichs och Leksands tv-matcher missas. Båda har förstås gjort var sitt mål tämligen omgående i respektive matcher. Jag måste åka mer slalom.

Nu består en helg inte enbart av lördag utan även av söndag. Det är så man får ihop en helg. Efter att ha sovit ca 12 timmar. Tänk vad en dag i skidbacken kan sänka en medelålders man. Vi öppnar dagen hyggligt piano och inte förrän efter lunch (sen sådan) styr vi kosan mot Grycksbo för att spela spontan-ute-indie-bandy (i officiella kretsar benämnt isuteindiebandy) och laja lite allmänt på skridskor. Som man gör. Sen gör kidsen i barnlaget ca 20 baljor på de vuxna och tillsammans med varm choklad, några torra kex och ett knippe bananer för fruktvänner i sällskapet har vi en fulländad söndag.

Varsågod för idylliskt inlägg om en helg i en semifrisksportens tecken. Idag är det måndag och business as usual, inget väsentligt att rapporter om en säger. Vi hörs eventuellt när det blir helg igen.