ATT VARA GUDFAR

Folk påstår att det är knepigt att vara förälder och det är jag ju inte den som säger emot. Men har ni provat att vara gudfar eller gudmor? Eller gofarr som min gudfar säger (på bred skånska that is). Jag tycker att jag har hygglig koll på den unge herrn ifråga, men ibland går det långt mellan gångerna som jag ser honom. Inte är jag särskilt bekymrad över detta faktum då han uppfostras av min syster och hennes omdömesgille sambo. Men. Det verkar hända saker när man minst anar det. Han fyllde sju igår och idag är det kalas för honom. Hur mycket hinner hända på några veckor? Berättar han inte allt för mig? Öhh, nej det gör han inte.

Några viktiga punkter för en gudfar skulle kunna vara att styra in pojkvaskern i fåran där man gillar sport och håller på fina fotbollslag som Ipswich och svenska landslaget, hockeylag som Leksands IF samt att man bör tilltala sin gudfar med yttersta Respekt. Det verkar som om det finns en hel del jobb att göra här:

När vi anländer är han och hans yngre bror klädda i svenska fotbollslandslagets fulla mundering med enda skillnaden att herr gudson också har sproilans nya målvaktshandskar. Mycket bra så långt, gå i sin morbrors fotspår. Han har alla möjligheter att bli bättre än sin gudfar om man säger så. Han vill gärna träna sina färdigheter och jag får agera målvaktstränare. Jag är riktigt stolt över den här lille burväktaren i vardande. Han upplyser om att jag inte ska slå några bredsidor så som hans mor gör. Ytterst pinsamt förstås. Vi enas om att skicka iväg henne på vristskottsträning till sommaren. Som en god gudfar meddelar jag att han går i mina spår. Det vet han förstås redan eftersom hans bredsidande mor informerat honom om detta faktum. Allt går enligt plan ända tills han lämnar kommentar om min förmåga som utespelare: "Du har inte spelat ute så mycket va?". Bra iakttagelse, men lite brist på respekt för mitt fotbollskunnande får jag nog lov att säga.

Det ropas på fika och vi tar oss upp på övervåningen för tårta och kakor. Placerade mitt emot varandra vid fikabordet talar han om för mig att han håller på England i EM. Lite oklart varför han fortfarande har svenska landslagsdressen på sig. Han uttrycker sitt stöd för de brittiska med sådan självklarhet att jag blir en smula stolt igen. Det är ju utmärkt att han har sån integritet och kännedom om världen redan vid en så ringa ålder att han går emot strömmen. Respekt. Sen släpper han bomben som får oss att tappa hakorna och nästan önska tillbaka presenterna han fått. "I hockey håller jag på Brynäs". Men va fan. På riktigt alltså. Kan man inte ens vända bort blicken förrän nån yngling vid namn Gustav förvrider huvudet på honom och får honom att tro att det är ok att gå runt och säga att man håller på Brynäs? Hela den samlade hockeyexpertisen talar klarspråk och informerar om det lämpliga i att hålla på Leksands IF (och förstås det direkt olämpliga i att hålla på ett lag från Gästrikland). Jag får ta på mig en stor del av skulden här. Den gångna säsongen hade jag i tankarna att han skulle få åka med oss till Tegera Arena, men det blev aldrig så. Jag inser nu att det är ett av mitt livs största misstag. Och tänker att det här trasiga får vi laga och erbjuder att ta med honom nästa säsong. Responsen blir omedelbar och icke önskvärd: "Jag tänker aldrig åka till Leksand och kolla på hockey". Ok, jag tar på mig en del här. MEN FÖRÄLDRAR, hur gick det här till?! "ALDRIG!", lägger han till för att cementera det hela. Nåja, han har ju en bror också. Inte min gudson, men senast jag kollade så kan man lånbytas.

Den yngre vill också lira lite boll. Han har tidigare förklarat för mig och sina kusiner (a.k.a mina barn) att det inte går att köra legotåget pga att "Vi har mosat tågen. OCH INGEN VET VARFÖR!!". Nehej. Hans mor kan dock upplysa mig om att bröderna upprepade gånger raserat det hon byggt upp. Bra markering att mosa tågen tänker jag. Nu får jag agera målis (han har förmodligen blivit varnad av sin bror för mina bristande utespelarkunskaper) och han skjuter som om det inte fanns någon morgondag. Kort därefter kör han en mycket inlevelsefull illustration av vad som händer när man får ett hårt skott i skrevet. Eller pungen som han själv beskriver det. Han har ett bra ordförråd för att bara vara fyra. Jag hyser visst hopp här. Han har potential för att bli Leksandssupporter. I övrigt är de båda på rätt spår med varsin Ipswich-lagbild på väggen (och ett antal matchtröjor i garderoben), sina landslagsutstyrslar och allmänt trevliga sätt. Åtgärdsplan enligt följande:

* Ta med gänget på hockey nästa säsong. INTE till Gävle.

* Köpa nåt från Leksandsshoppen. Kanske bara till den lille för att få den store att inse att det här är the shit.

* Skjuta vristskott på honom. Komma här och säga att det märks att ens gudfar inte spelat ute. Lite mer respekt än så kan man väl kräva?

* Skicka modern på vristskottsträning. Finns det några närliggande läger tro?

INSKOLNING

Det kommer en tid (eller va fan, det kommer väl många tider och tillfällen) för varje förälder att bli nervös, stolt och lite bortkommen. Inskolning har vi varit med om förr, men nu börjar det bli på allvar för vår stora tjej. Sån häringa förskoleklass som var unheard of när jag och mina ålderslikar var i samma ålder står för dörren till hösten. Då behöver de här små liven få speja in läget innan sommaren och det lämnar man ju gärna kontoret för en timme eller två för att få vara med på.

Aspeboda skola. En institution i byarna, i familjen och snart för våra barn. Been there, done that, Been It. Det råkar alltså vara på det viset att min far, jag (och min lillasyster) och snart vår dotter gått i den här skolan. [insert valfritt skämt om inavel här] [dock bortkastat då jag är gift med en skånska] [slut på brackets]. Några iakttagelser från inskolningsdagen (eller timmen):

* Vi tre föräldrar som tagit dit våra barn (resten av kidsen blir ledsagade från närliggande dagis) får inte stå i led och följa med in i skolsalen. Sitter således kvar på skolgården och undrar vad vi ska göra nu.

* Av tre föräldrar är jag äldst. By far. Logiskt eftersom jag är den enda av oss tre som är just far.

* Bara halva fotbollsplanen på Aspeboda IP (a.k.a Aspezteca) är klippt. Inget representationslag för första gången sen 1939. Skandal skanderar ni. Pja, har man ett lag med journey men uteslutande från stan kvittar det väl lika säger jag. Synd på planen dock.

* På gympasalen sitter en skylt med texten "Idrottshall". Det var väl att ta i lite i överkant va? Den är typ 20x10 meter. Det blir det ingen hall av kan jag tala om. Snarare en skrubb för minibandy (vilket för övrigt är det korrekta namnet för popsporten indiebandy).

* Skolan ska byggas om = mycket bra. Det står en barack på grusplanen, tillika fotbollsplan för spel på raster = inte bra. I lågstadiet tillbringade vi två år i vad som sades vara tillfälliga baracker. Det är nu utdömda efter 30 år (ordet tillfällig är ett väldigt tänjbart begrepp i politiska sammanhang) och förskoleklassen ska tillbringa sin första tid i den nya baracken. Detta medan ny skolbyggnad uppförs. Den här temporära lösningen kan ha spelat ut sin roll i början av 2040-talet.

* Det sitter fortfarande ingen varningsskylt vid backen där jag ramlade, slog i skallen och tuppade av när min frontallob stämde träff med isbanan på rasten en fin vinterdag tidigt 80-tal. De kunde ju i alla fall ha satt upp en skylt med mitt namn på som en slags hommage till min äventyrliga ådra. Ska vi behöva få en till generation Nygårds med hjärnskakning innan det händer nåt på den fronten? Pja, säger ni. Skandal säger jag.

På tisdag är det tredje inskolningsdagen. Fru Nygårds får två timmar på skolgården. Hon kanske skulle ta med sig Klippo Ferguson och klippa andra halvan av Aspezteca? Vi kör en gallup på det uppe i hörnet till höger. Lycka till.

SVÄNGA MED SLÄP

Det här är en av världens svåraste grenar alla kategorier. Så länge man åker framåt är det inga problem. Det är när man ska backa som det kör ihop sig. Om man inte kör 24-meters vill säga. Och ska svänga höger från Trotzgatan upp på Magasinsgatan i Falu Stad. När klockan är strax före åtta och jag ligger precis bakom och således har ca 200 meter kvar till jobbet. Dålig Karma.

Först och främst kan det vara på sin plats att slå fast att det inte är synd om mig. Efter en väntad kvart inser jag att den här - vid det här laget - svettige killen har ett tag kvar tills han har löst situationen tillsammans med sina frivilliga självutnämnda assistenter som leker trafikpoliser mitt i gatan. Vad han har försökt med här är alltså att köra en 24-meters långtradare genom en passage som under normala väderomständigheter knappt släpper igenom en förlupen vaselinförsedd kamel som precis klivit upp från sängen efter en veckas högintensiv maginfluensa. Han stannar/fastnar således mitt i svängen och blir ståendes som en svullen kobra i ett stuprör.

Från jobbet kan vi se att värmlänningen (det kommer rapporter från anländande revisor som via förbipasserande av brottsplatsen levererar vital information om svordomar på värmländska) har anammat en ny teknik för att lösgöra ekipaget från att vara kvarterets trafikstockare numero uno. Han passerar skamgränsen och kopplar loss släpet. Jag är inte säker, men jag tror att det betyder att han måste ta om sitt lastbilskörkort. Det är lite som att få under 100 poäng i bowling, skjuta straff i fotboll som rullar ut över sidlinjen eller jaga älg genom att sitta i bakhåll. Man lämnar tillbaka klotet/skorna/bössan och går hem och skäms. Vi får förutsätta att han är glad att han befinner sig i ett annat landskap än Värmland.

Han backar till lastbilen och kopplar på sitt avkopplade släp och släpar sig därifrån. Vi tackar för underhållningen med en imaginär salut och hoppas för hans egen del att inte hans åkarkompisar eller chef fått reda på hans fadäs. Man vill ju inte att hans chaufförskarriär ska vara över liksom. Men ärligt talat så vore det bra om han ställde lastbilen i sitt 25-metersgarage över helgen.

FEM ORDSPRÅK OM ROM

Ordspråk eller ordstäv, kalla det vad man vill. Jag gillar dem inte så där värst mycket som bekant, men det betyder ju inte att de inte har någon plats här hos mig för det.

Min kusin, a.k.a själslige bror, med familj åkte på långweekend till Rom härförleden (eller Week-End á Rome som man säger på franska). De har nu, bl a med hjälp av förbokad guide, koll på allt om staden och dess historia. Förutom ordspråken om Rom. Själv har jag förkovrat mig med hjälp av den outtömliga källan till visdom, även känd som Wikipedia. De har listat sju ordspråk med anknytning till Rom varav jag har plockat ut fem av dem, helt ogenomtänkt och utan synbar logik. Låt oss ta en titt på dem och lura lite på vad det är de egentligen vill:

1. Alla vägar bär till Rom.

Förutom att det är ett väldigt användbart ordspråk så är det tillika ypperligt trösterikt och lugnande. Det vill säga om det är till Rom man har tänkt att styra sin kosa. Har man tänkt det känns det ju helt fantastiskt att man förr eller senare kommer fram till Rom. Spela roll hur lång tid det tar liksom. Lokala varianter förkommer, som t ex "Alla vägar bär till Öland". Det är förstås helt felaktigt. Det vet väl alla att det inte är någon väg, det är för fan en bro.

2. Rom byggdes inte på en dag.

Nej, det kan vi vara överens om. Det här ordspråket ska på något vis illustrera att det tar tid att bygga saker. Hade det funnits Lego på romartiden hade man kunnat ha en variant på den här i stil med att Lego byggde denna stad - på en dag. Nu behöver vi knappast spekulera vidare i detta orimliga antagande, främst pga det fullständigt orimliga antagandet att ett gäng med danskar skulle ha hittat en av alla dessa vägar till Rom och hade prioriterat en låda Star Wars - Millenium Falcon framför vapen, mat och dryck.

3. Sedan Rom brann.

Är det här ett ordspråk? Om det är det då måste det vara det absolut sämsta som någonsin massproducerats. Var är fortsättningen? Eller är det nån snubbe som heter Sedan Rom som helt barbariskt stacks i brand? En Sedan kan det ju inte heller vara, de körde ju uteslutande uppcabbat i det gamla Rom. Kanske ska det vara ...sen Rom brann. Typ storstadsvarianten av "Har inte sett Jansson sen Sundsvall brann". Så måste det förstås vara. Case closed.

4. När du är i Rom, gör som romarna.

Det kanske är naivt av mig, men jag trodde det var förbjudet även i Italien att anordna gladiatorspel, sätta barn i Tibern för att dö, mura in kvinnor i tempel och rent allmänt erövra folk och fä. Nu refererar jag till tidsmässigt tämligen avlägsna företeelser så det borde funka med att åka vespa, äta pasta och dricka capuccino. Innan nån anmäler just den här punkten till diskrimineringsombudsmannen vill jag bara understryka att jag precis uttryckte mig överdrivet fördomsfullt för att göra mig lite rolig på samtliga romares bekostnad. Mottag vänligen mina ödmjukaste ursäkter om du är romare eller helt enkelt saknar förmågan att begripa dig på min humor.

5. Jag är romersk medborgare.

Om nummer tre var dåligt i allmänhet så är det här fullständigt oanvändbart i synnerhet. Hur kan det vara ett ordspråk? Ett konstaterande av nationellt (om man är typ mellan 600 och 2760 år gammal) alternativt stadsmässigt ursprung eller hemvist är vad det är. Det skulle inte fungera vidare väl för en influgen turist att svänga sig med ett ordstäv i den här stilen. Det blir för mycket JFK i Berlin med lika dåligt uttal men med sämre statsmannaskap. Förutom att lokalbefolkningen förmodligen skulle överväga att ta upp hela gladiatorspelgrejen igen om man blev påkommen med att gå runt och kalla sig själv för romersk medborgare så känns det helt främmande att göra en dylik sak bara för att smälta in. Då är det väl bättre att köpa en Armanikostym, spara ut håret, anlägga skäggstubb och stolt proklamera att man fortfarande bor hemma hos mamma. (JA, JAG VET! HAN OMBUDSMANNEN OSV. DET ÄR ETT SKÄMT PÅ BEKOSTNAD AV DEN STEREOTYPA BILDEN AV DEN ITALIENSKE MANNEN. KUL.)

Min kusin och hans familj hade i alla fall roligt i Rom. Helt utan ordspråk vad jag kan förstå. 

FEM SAKER ATT FUNDERA PÅ

1. Blir det två power break i varje halvlek i EM-matcherna på TV4? Kanske blir det bara ett. Det borde i och för sig räcka, mer en två öl per halvlek borde det inte gå åt.

2. Varför river fotbollsspelare av sig tröjan när de gör mål? Egentligen är det här en grej som Fru Nygårds funderar väldigt mycket på och upprörs över när hon ser på fotboll. Det har jag full föståelse för. En rejäl bringa och ett sexpack är ju inget hon inte kan se sig trött på här hemma menar jag.

3. Den där göken som designade den nya landslagströjan. Är vederbörande arresterad än eller hur blev det med det? Sammhällstjänst känns ju bortkastat på nåt vis. Kanske blev personen ifråga praktikant på finska hockeyligans designavdelning. Möjligen.

4. Gamla Ullevi. Hur gör man för att bli en så känd språkkonsult som Sture Allén? Det skulle vara ganska bra att kunna fakturera i höjd med hans taxa för att stating the obvious så att säga. De har ju renoverat Nya Ullevi till sommaren så det ska bli väldigt spännande att se om det står Ullevi, Nya Ullevi eller Nya Nya Ullevi vid pass i slutet av juli. Kanske blir det fler Glory Days för stadion ifråga.

5. Vad hände med Yksel Osmanovski? Det här är inget man bör fundera på varje dag eller ska anordna seminarier med unviersitetsprofessorer som föreläsare. Men av respekt för Yksel är det bra om man åtminstone ägnar honom en tanke och med ett snett leende tänker tillbaka på hur det skanderades hans namn på läktarna under EM 2000. Desperationen var tämligen allomfattande hos oss svenska supportrar. Kan man säga.

Då tar vi och funderar på det här en liten stund, bearbetar, släpper det och går vidare med några ordspråk om Rom nästa gång vi hörs i den här publikationen.

 DU TROR ATT DU VET VAD DU ÄTER - FEM STÖRTLÖJLIGA MATRÄTTSNAMN

Det är mycket snack om att man inte vet vad det är i maten som vi, till synes helt okritiskt, stoppar i oss. Inte så konstigt säger jag med tanke på vilka förljugna och orättmätiga förskönande omskrivningar de häringa såsblandarna svänger sig med. Pass på:

1. Örtsvängd färskost.

Vad: Come again? Jo, de hade det på ett lokalt finare utfodringsställe häromdan. Googlar man den här grejen så är det bara nämnda restaurang som dyker upp.

Hur: Åk ut en runda med en färskost i sällskap och sväng så mycket du orkar samtidigt som du slentriankastar lite örter omkring dig. Färdigt.

Men: Egentligen är det bara en ostbit med med lite inbyggda örter.

2. Smörslungad potatis.

Vad: Om man söker på den här rätten på hittarecept.se så får man 114 träffar.

Hur: Om man bara äger en smörslunga så uppenbarar sig oändliga kombinationsmöjligheter.

Men: Om man inte har någon smör-app till slungan får man nöja sig med slungade päror.

3. Torskpaket.

Vad: Ja, vad i helsefyr är det här? En torsk inslagen i ett paket. Obviously. Men det ger lite för många associationer för att det ska kännas bekvämt egentligen.

Hur: Det här är hur enkelt som helst. För det mesta ligger torsken redan i paketet när man tar hem den. Skjuts in i ugnen säger jag.

Men: Det är lätt att torska om fisken är färsk. Då får man fixa paketet själv.

4. Lättrimmad sej.

Vad: Det säger sej själv. Så att seja. Otroligt lättrimmat, precis som namnet antyder. Rimmas med fördel på hej, nej, mej, dej, grej, Farbror Frej osv.

Hur: Välj valfritt rim och salta efter behag.

Men: Lätt att förväxla med trimmad sej som ska skjuts in i ugnen 225 grader i en kvart.

5. Potatistimbal.

Vad: Enligt det allerstädes pålitliga Wikipedia: Timbal är en färs som tillsammans med passande grönsaker har tillagats i en skål. Vad blir då potatistimbal? En färs på potatis med opassande köttbitar? Nej: Strimlad potatis i timbalform (?) med grädde och god getost typ Chevré.

Hur: Ja, hur gör man om man inte har typ en god getost hemma? Går det bra med en mindre god? Kanske på en vardag, vad vet jag.

Men: Använder man fårost istället för getost arbetar man på egen risk. Örtsvängd färskost lär vara dödlig i sammanhanget. Ha en Drink i handen i beredskap för säkerhets skull.

That's all folks. Löjligare än så här blir det inte just nu.

 HELGEN I BILDER

Vad har du gjort i helgen då? Ja, vad har jag inte gjort. "Du vet, har man hus finns det alltid nåt att göra." Pfffft. Ungefär så här gestaltade sig helgen vecka 21 i bilder och text:

Aktivitet: Grillning.

Kommentar: Fredag, grillbuffé till lunch med F Timeus. Lunch på lokal alltså. Lördag, grillad korv med bröd hos Familjen Carré. Ja, de har nog hört alla grillskämt om sitt namn. Men de har grillar som motsvarar det förpliktande namnet. Elegant, manligt och hela den grillbiten. Middag, grillat kött, korv, grönsaker, frukt, bacon, hos familjen Elgesjö. Nej, det grillades inte älg. Jo, jag är fortfarande mätt.

Aktivitet: Blåsa upp en uppblåsbar pool. Utan någon form av assistans av pump.

Kommentar: Men har du provat att blåsa upp en sån här jävla grej utan hjälp av en pump? Va? Syrebrist i hjärnan => gratis fylla. Det var det enda positiva med det.

Aktivitet: Olja in utemöbler.

Kommentar: Men har du provat att olja in utemöblerna med hjälp av en treåring och en femåring? Va?

Aktivitet: Rensa ogräs.

Kommentar: Har du haft hjälp att rensa ogräs av en treåring? Fantastiskt kompetent folk! Och innan ni börjar gå helt barnarbete på mig vill jag påpeka att han ser det mer som en hobby. Samt att han faktiskt har tillbörlig skyddsutrustning.

Aktivitet: Se ut som en hipster alternativt indiebandykille (minus blöjan).

Kommentar: Man måste ändå respektera när en treåring trotsar gängse principer och går au naturelle med vintermössa på i 25 graders värme.

Aktivitet: Skövla ett äppelträd.

Kommentar: Men har du provat att klippa gräset och få äppelträdsgrenar i nacken, ögonen, öronen, halsen, pannan och näsan? Samtidigt. Nej, men dåså.

Aktivitet: Bära upp grannens utemöbelbord på deras uteplats.

Kommentar: Jävla bra aktivitet om man frågar mig. Sju sekunders arbete belönades med en whisky till mig och ett glas rött till Fru Nygårds i sällskap av grannarna. Mer sånt.

Det var ju en ganska bra helg. Verkligen inte nån Lost Weekend.