UPPDATERING AV SMÅSEKTIONERNAS SPELLISTA

Någon kanske minns pappan med huvudet under armen som tyckte att det vore en bra idé om barnen kunde lägga till Sean Banans melodifestivaldänga på den redan musikaliskt utmanande spellistan. Det är svårt att tänka sig att det skulle kunna gå att perfektionera jobbigheten i nämnda lista, men som smörat grädde på äppelmosen kan Popskolan Playlists Ltd nu presentera: Mirakel med Björn Ranelid feat Sara Li. Låtlistans irritationsgrad är nu uppe på DEFCON 5. Men jag haver förtröstan för inget enerverande moment som inte för något av högsta underhållningsvärde med sig.

I en lek som jag inte riktigt har koll på vad den går ut på så lystrar Lilla Sektionen till namnet Mirakel. Systersektionen har nog inget särskilt namn i just den här leken såvitt jag förstår utan hon är bara chef helt enkelt. Underhållande i sig förvisso, men det amusanta i sammanhanget är givetvis den fria tolkningen av refrängen "Ett mirakel som kallas kärleken". I Systersektionens version blir den "Ett mirakel som kallas Shere Khan". Men jag förstår henne. En tiger som för en konversation med en boaorm på svenska är tamejfan inget annat än ett sjujäkla mirakel.

MR PARTY POOPER

Igår var petit moi och Fru Nygårds med om en musikhistorisk händelse på en liten arena i Göteborg som de kallar Ullevi (ja, den som kallas Nya Ullevi trots att den är äldre än den som kallas Gamla Ullevi. Ni fattar inte heller, men så är det och det får ni fan ta upp med Sture Allén för jag har ingen vettig förklaring). En spelning på 3 timmar och 40 minuter fördelat på 31 låtar. Helt sjukt lång konsert. Av ett gäng 60-plussare på scen. Helt sjukt gamla människor. Ett antal helt sjukt nöjda recensenter, fanzinet backstreet.com samt högst sannolikt större delen av de 66 561 på plats skrev under på att det var den bästa Springsteen-konserten någonsin. Ever. Alltså av alla konserter han spelat sedan typ 1973. Alla dessa människor i total eufori. Inte utan att jag är lite avundsjuk. Jag har nämligen mage att tycka att första halvan av konserten var tämligen sömnig. Hade den här bloggen haft någon slags rikstäckande kringkastning och nått ut till det så kallade folket hade förra meningen varit lika med att skriva under sin egen dödsdom. Den mottas nog inte särskilt vidare av de Bruce-frälsta. Notera dock att jag inte vill framföra några tvivel om deras upplevda kvalitet av konserten, tvärtom är jag väldigt glad för deras skull. En konsertupplevelse med efterföljande euforisk känsla är definitivt topp-tre på känslotoppen. Jag skriver under på en tweet av den mäktige Bjurman som tyckte synd om alla som inte förstod storheten i gårdagens happening.

Fru Nygårds - en av de klokaste människor jag känner, förmodligen den klokaste - sa det bäst när hon sa att varken hon eller jag har den där relationen till låtarna som man behöver för att känna samhörigheten med musiken och kunna väcka känslorna som sångerna är förknippade med. För de flesta som var där inne på arenan betyder säkert många av låtarna allt. Ungefär som många låtar med artister som Wilco, Jayhawks, Matthew Sweet, Neal Casal och Lloyd Cole betyder för mig. De jublade, grät och var helt gobsmacked av upplevelsen. Jag törs påstå att jag vet precis hur de kände sig. De känner sig som jag gjorde när jag såg Wilco på Cirkus 2010, Matthew Sweet i Stockholm 1997 och Jayhawks på KB i Malmö 2003. De gick därifrån på moln igår kväll och vaknade förmodigen imorse och undrade om de blivit överkörda av en ångvält eller om det verkligen var så att deras hjälte Chefen faktiskt levererade sitt främsta framträdande vid 62 års ålder. Själv tyckte jag det var good stuff sista halvan och fint när Clarence Clemons hyllades, men varken fem eller sex (hallå Expressen, den var faktiskt reserverad för Glenn Hysén) i betyg. Dock är jag fortfarande avis på alla de här euforiska människorna. Jag håller tummarna för att Lloyd Cole kommer till Sverige i höst och meddelar eventuellt euforiskt tillstånd på Popskolan om så sker.

TRANSPORTSEKTIONEN RAPPORTERAR

Vi kör tema transport idag, Systersektionen, Lilla Sektionen och jag. För att krydda till det lite extra tar vi med oss Farmodern på äventyr också. Hon har nämligen tipsat om legoutställning på Vägmuseet i Borlänge. Vad månde bliva av detta?

Utsällningen visar sig vara en 30 meter lång monterförsedd legouppbyggnad av diverse transportmedel in action i vardagen. Ett Legoland i kartboksliten skala kan man säga. Men den här grejen har de gjort bra asså:

Lego i sin ädlaste form

En hamn, en flygplats, en stadskärna och så järnvägen på 30 meter. Det blir Legolands filial i Borlänge. Klart slut från den biten.




Bra info

Övriga vägmuseet är - som många andra museum - fyllt med intressant information, både historisk och nutida. Som till exempel de informativa vägskyltarna och modeller av bilar, båtar och andra fordon.


Farmoderns bilfärja från Götet

Störst intresse från yours truly tilldrar sig den här grejen att Sverige före 50-talet hade 700 km småstenbelagd landsväg. Skakigt jovisst, men de som hade det jobbigast måste ändå ha varit de många arbetarna som satte ner de där stenarna. Det är rätt mesigt att jobba på kontor, jag begriper det nu. För att inte tala om männen som ryckte upp rötter från tall och gran med flera grandiosa trädsorter. Möta en sån om natten skulle kräva ett extra par kalsonger i packningen.

I övrigt kan noteras att metropolen Kavelmora är omnämnd på en av väggarna, vilket torde glädja en av Popskolans trognaste läsare. Högst tveksamt om det kvarstår någon Kavelbro i byn dock.

Kavelmora - the place to be. On a bridge.

Avslutningsvis konstaterar Systersektionen att hon och Lilla Sektionen haft väldigt roligt varpå Fadern instämmer att han också hade väldigt kul. Systersektionell respons: Hur kunde DU ha roligt?! Du stod ju bara och läste hela tiden.

PÅ VÅRDCENTRALEN KAN INGEN HÖRA DIG SKRIKA

Om man tänker sig att en åttonde passagerare har krypit in i vänster fots trampdyna. Då blir man ju lite rädd liksom. Personligen har jag varit så rädd att ett besök på vårdcentralen har fått anstå ett par månader eller så.

Vad vi pratar om här är alltså en utväxt under min vänstra fot. Den här lilla flärpen har hållits stången medelst en filtring som gjort det möjligt att spatsera runt i det dagliga livet. Trots idogt odlande i ett par-tre månader har ingen alien tittat ut, men idag har jag en tid bokad för att kolla upp att den lille gynnaren inte är av intergalaktiskt ursprung.

Det blir en slags happening på vårdcentralen. Lite av den här grejen att sköterska och läkare bara: -Wow, hörrni! Kolla in den här flärpen under foten! En sån här har jag aldrig sett asså! Björne, kom du också. Så plötsligt har samtliga patienter på vårdinrättningen tappat sina vårdare som ursäktat sig för att kolla in freaket i akutrummet. Han med den alienliknande utväxten under foten (that would be me i den här beskrivningen). For the record: det är egentligen bara tre stycken som ser den utomjordiska utväxten, men ni fattar. De spelar förmodligen in hela händelsförloppet och visar på julfesten. Kul att vara huvudattraktion på julfestpostern tänker jag.

Hur som helst föreslår läkare Vanky att det ska sättas i en spruta med bedövning i foten varpå han ska klippa loss bihanget. Notera gärna att han delar efternamn med den gamle OS-fäktaren Peter Vanky (tillika läkare!) och ett helt ogrundat antagande från min sida utgår från att de är nära släkt. Det har naturligtvis ingen betydelse som helst för avyttrandet av grejen under min fot eller den här futtiga storyn, men det kan ändå inte hjälpas att göra kopplingen mellan en trubbig värja och en vass sax. I stort sett samma verktyg. Mer eller mindre. Lokalbedövningen slår in. Vanky frågar om jag känner nåt av flärpen. Svar nej. Då klipper han till. Alien desarmerad. Ingen hör någon skrika. Hade killen på pisten kunnat fäkta bort utväxten lika elegant? Sannolikt inte, men det är onekligen svårt att värja sig från tanken.

I'M CRUISING SOM EN TIPSPROMENAD

Det är lätt att det uppstår många frågor när det bjuds på cruising i en stad nära en själv. Frågetecknen är så frekventa att vi får köra en tipspromenad på det här. Fast det är bra om man tänker mer på tips än promenad, men om man läser det här medan man är ute och promenerar så kan man givetvis tänka tipspromenad. Man gör och tänker på det lite som man vill. Pass på:

1. När man hivar upp Lilla Sektionen på axlarna. Varför är hans första tanke då att ta ut sitt tuggummi och smeta in det i pappans hår?

1. Det är bara en 3-årings subtila sätt att säga till sin far att det är dags att gå och klippa sig.

X. Nä, det var mest en kul grej.

2. Praktiskt förvaringsställe. Synd att pappan fick hämta en sax och klippa bort en försvarlig mängd hår och tuggummi.

Det blir ju en helt annan struktur va

2. Vad är det för mening att åka runt i en rishög och se ut som om man bott i en papperspåse sen skid-VM 74?

1. Han skulle ju bara in till stan och köpa snus.

X. Rishög? Hörrödu tipsledaren, bara för att bilen inte är tvättad eller städad på tre decennier betyder inte att den är i dåligt skick på något vis.

2. Det är faktiskt att betrakta som fullständigt meningslöst. En no-win situation.

3. Hur många timmar lägger de här bilentusiasterna ner på sina bilar egentligen?

1. Varje vaken timme samt att några timmar görs i sömnen.

X. De lägger inte så många timmar på Facebook, Twitter eller att blogga. Dvs, varje vaken timme samt att några timmar görs i sömnen.

2. I stort sett ingenting. De lägger ut jobbet på entreprenad och ber entreprenören skriva städning på fakturan och köra rut-avdrag på rubbet.

4. Vad tycker Lilla Sektionen mest om på en cruising?

1. Säga Wow! flest gånger av samtliga på stan närvarande människor.

X. Säga Kolla en Corvette! flest gånger av samtliga på stan närvarande människor.

2. Säga Varför åker raggarbilarna runt där för? flest gånger av samtliga på stan närvarande människor.

5. Vad är Systersektionens favoritmoment på en cruising?

1. Äta korv.

X. Glida in i närliggande kyrka, gå upp i predikstolen och köra en liten predikantshow. Free of charge förstås.

2. Intensivtjata om att man måste köpa nåt innan man åker hem. MÅSTE!

Det kan förekomma multipla korrekta svar på några av frågorna likväl som det finns multipla felaktiga svar på några av frågorna. Om någon bemödar sig med att svara på spörsmålen gör man det med fördel i kommentarsfunktionen. Inga priser utlovas men ett och annat lovord kan komma att delas ut. Hade jag varit miljardär hade vinnaren fått en sån här snygging:

Hade den varit från Ankeborg hade den benämnts vrålåk

UPPDATERING: KATT

Jag jobbar på kontoret. Då passar Fru Nygårds på att ta med sig Lilla Sektionen och Systersektionen på utflykt för att kolla in kattprospekten, dvs försöka bestämma sig vilken av svart, grå eller vit katt som ska få komma till Stråtenbo och håra av sig på möblerna (de har tydligen andra färdigheter också, men jag återstår att bli överbevisad om denna sägen). Jag kan avslöja så mycket som att den vita redan är ute ur matchen. Man kan ju inte ha en vit utekatt på landet, det säger sig självt.

Hemma från kontoret uppkommer diskussion om vi inte bör ha två katter. Det bör vi inte ha, så mycket kan jag avslöja. Final: Grå katt vs svart katt. Vinnare på knockout: grå katt. Det går, som synes, som smort så långt. Kvarstår bara bestämmande av tilltalsnamn (katter har uppenbarligen varken mellannamn eller efternamn. I de flesta fall lär dock smeknamn vara en återkommande företeelse). Upplysningsvis är gråkatten av det kvinnliga kattsläktet. Ganska snart utkristalliserar sig tre grupper av namn:

A: HYGGLIGT VEDERTAGNA

1. Sara

2. Saga

3. Sylvia

4. Sally

5. Sixten (lite av en bubblare med tanke på genussituationen. Kan vara en hen)

B: LITE SPECIELLA

1. Saxon

2. Cissi

3. Cilla

4. Sassa (tänk vad kul att få smeknämna den här rackaren Brassa Mandelmassa!)

5. Sune (ja, se ovan liksom)

C: PRODUKTER AV PLANLÖS BRAINSTORMING

1. Cykelställ (brainstorming gone terribly wrong)

2. Skoskav (det bara dök upp i skallen, fråga mig inte hur det gick till)

3. Sigge Fürst (jag tror faktiskt att det var Lilla Sektionen som slängde fram det här alternativet! Helt otroligt om tänker efter. Sigge Späckhuggare borde ju vara före i kön så att säga)

4. Stormogulen (Systersektionen och hennes historiska referenser till indiska regenter alltså)

5. Sven Stolpe (lite stolpe in på listan)

Den uppmärksamme noterar givetvis att samtliga namn ljudar igång med ett s-ljud och att namn som Gustaf, Bucky, Fritz och Bagheera lyser med sin frånvaro. Det sägs ska vara bra för katter att bli kallade för ett namn som börjar med ett väsande s. Huruvida det är lämpligt att bli kallad för Sigge Fürst förtäljer icke katthandboken dessvärre.

Ett av kategori A-namnen kommer faktiskt jag på, nämligen Sally. Det är inte helt utan baktanke ska erkännas. Eftersom det varken blir en hen eller han så är inte Blixten aktuellt som namn (småbarnsföräldrar har koll på Cars-referenserna, ni andra kan ju kolla in Cars och Cars 2 så kommer ni fatta) och eftersom Sally är Blixtens käresta så passar ju det utmärkt som namn på hårbollen.

Ett mess från Fru Nygårds till kattavhändare bekräftar valet av individ och i förbifarten nämns Sally som tilltänkt namn. Mamma My blir förmodligen mycket nöjd med det namnet (även om hon aldrig lär se sin avkomma särskilt ofta fyra veckor från nu och framöver) eftersom det visar sig av returnerat sms att kattmormodern heter just Sally. Bra brainstormat där. See you in four weeks Sally.

VISSELSÅNGEN

Ni har säkert hört den. Den där låten om att blåsa i en vissla från han som heter som en amerikansk delstat (nej, inte Alaska). Vad är det för jävla text? Ska det verkligen vara tillåtet att rundkringkasta en dylik komposition innan mörkret faller? Kolla:

"Can you blow my whistle baby, whistle baby (ohh baby ohh baby poooo)

Let me know,

Girl I'm gonna show you how to do it,

And we start real slow,

You just put your lips together,

And you come real close,

Can you blow my whistle baby, whistle baby,

Here we go"

Allvarligt? Den här borde bli bannlyst som en Siwert Öholm-märkt hårdrocksdänga från 80-talet som spelar upp djävulsbudskap när man spelar den baklänges. Det förstår väl var och en att det inte går att sprida såna här budskap när det är barn och ungdom närvarande. Kan du blåsa i min visselpipa? Jag ska visa hur du ska göra osv. Ja, herregud. Så uppenbart, apparent och genomskinligt. Vem försöker han lura? Man lånar INTE ut sin vissla till andra. Vem vet var den där saliven har varit? Mr Flo Rida: KÖP EN EGEN VISSLA TILL DEN DÄR STACKARS FLICKAN. Slut på meddelande.