MYCKET SNACK OCH LITE HOCKEY

För den som någon gång haft med sig lite yngre sektioner på fotboll eller ishockey är det kanske ingen överraskning att det som för oss vuxna är själva huvudeventet har en ytterst underordnad betydelse för människor som mäter in på under 1.30 och inte har passerat sex års ålder. Det är lätt att börja tänka i banor om fem-i-topp av sidosysslor som man kan engagera sig i under tiden en hockeymatch spelas av, till exempel ett näst intill utsålt siljansderby. Inte heller är det så svårt att sätta dem på pränt:

Lilla Sektionen:

5. Se en banderoll med hockeyspelare på (Jensa Bergenström i detta fall) som hänger strax till vänster och ovan om ingången till supportershopen. Största jublet ikväll från brorsan.

4. Köpa smörknivar i shopen. Just grejen att få fria händer att välja nåt som inte kostar skjortan, men som ändå skulle kunna betyda en tröja eller en keps. Då väljer han ett tvåpack smörknivar i plast. Kvalitetsmedvetenheten hos en 3-åring är förbluffande.

3. Äta godis. Om det fanns något världsrekord i att äta upp fruktisarna i en sån där hockeypuck så är det slaget nu. Ungefär som när Usain Bolt slaktar rekord.

2. Kallprata lite med uniformerad polis. Få saker gör Lilla Sektionen så glad som när någon tilltalar honom och är det en polis med mössa, pickadoll och hel utstyrsel i övrigt är dagen gjord. Han ser ut som om han mött Dalai Lama.

1. Ismaskinerna. Vi snackar Zamboni-knarkare av stora mått. Före, i periodpauserna och innan straffläggningen. Rena happy hour. Först var vi tvungna att bevittna några minuters spolning innan hockeypuck med godis kunde inhandlas. Säger rätt mycket om betydelsen av Zamboni för Lilla Sektionen. Han skulle kunna bli nästa Spol-Jansson.

Själv kommer jag på mig med att förbanna det faktum att klubben inte har öppet i kiosken på C-sektionen så vi är tvungna att gå ner två trappor och ställa oss i en gigantisk kö för att småsektionerna ska kunna lägga rabarber på varsin hockeypuck med sötat innehåll. Men vad kan man begära för 275 kr i inträde? Lite mer än en stängd kiosk tycker jag, men det är ju bara lilla jag det. Det finns ingen fem-i-topp för fadern, men Systersektionen:

5. Utföra akrobatiska övningar på 275-kronorsstolen och hiva sig upp i ledstången som sitter fast i anslutning till nämnda stol. Gärna samtidigt som medförd flagga frenetiskt viftas i ögonen på stolsgrannar ovan- och nedanför den egna stolsraden.

4. Patrick Hersley gör mål på straff. Herregud, jubel av faderkaraktär. Hon kan bli nåt i supporterväg den här sektionen. Om hon bara håller sig borta från hockeyspelarna ska jag stötta hennes supportergärning fullt ut. Så länge hon inte får för sig att hålla på Mora eller Brynäs förstås.

3. Skrot-Nisse. Den här grejen när man precis messat till Fru Nygårds hemma i soffan att det har varit tåliga barn så långt och jinxat hela kvällen så hinner det naturligtvis bara gå några minuter av tredje perioden innan mantrat "Jag vill hem" dyker upp. Det är då varje rutinerad supporterpappa fiskar upp en bok med Skrot-Nisse ur den medhavda axelremsväskan. Basic parenting egentligen, men lätt att glömma om man är nybörjare. Vi är inte nybörjare.

2. En ryggsäck från supportershopen, lika liten som en ordinär manbag. Man måste ju ha något att visa upp i skolan, som hon säger. Jag gillar hur hon tänker.

1. Godis. Det välutvecklade och intrikata sätt som hon långsamt äter sina fruktisar och samtidigt har koll på att Lilla Sektionen smäller i sig sina som om hans liv hängde på att minst tio stycken hela tiden måste finnas i munnen till dess att hockeypucken ekar tom när man skakar på den. Det är inget tvivel om att godiset innehar en hög placering på listan, men riktigt säker på att det är nummer ett kommer först när vi är hemma och frågan om vad som var bäst ställs varpå ett svar ljuder snabbare än kvickt: Godiset!

I det perifera kunde vi konstatera att det blev 2-2 efter tre perioder och förlängning varefter de onämnbara i röda tröjor avgjorde på tombolatävlingen de kallar straffar. Fast det var väl inte hela världen. Bisysslorna höll ju världsklass idag. Gott så.

Spoiler alert - den blev inte mål på den här straffen

MATA INTE BJÖRNEN

En kompis som heter Fredrik pingade mig på Twitter idag. Ibland gör man så när man håller till på den där sociala medieplattformen. Vad han gjorde var att kasta ett rejält saftigt köttben i form av en länk till listor på Wikipedia över svenska ordspråk, liknelser och idiomatiska uttryck. Ordspråk är som bekant inte något som faller mig särskilt väl i smaken så här är således upplagt för en dissektion som heter duga. Därför har jag istället beslutat mig för att bjuda på svenska idiomatiska uttryck som börjar på B med efterföljande förklaring i listan. Sen en liten reflektion från undertecknade kritiker. Pass på:

* Be någon dra dit pepparn växer. Motsvarar Dra åt helvete.

Verkar ju fullständigt osannolikt, på gränsen till sinnessjukt. Inte fan växer det väl peppar i helvetet? Och inte ber man väl nån att åka till södra Indien bara för att man blir lite oense? Skulle inte tro det. Blir man gramse på nån får man väl helt enkelt be vederbörande fara och flyga genom ett gammalt hederligt Dra åt helvete!

* Bita sig i skägget. Lokal variant av Kasta sten i glashus.

Lokal variant? Var finns det flest skägg per capita? Det borde vara där man hittar företrädesvis män som går runt och biter sig i skägget. Inte räcker det med att bara ha skägg, det måste ju ha en viss längd om det ska bli nåt tuggande av. Det förefaller mig vara en högst värdelös variant av att kasta sten i ett glasförsett hus. Svårighetsgraden i det senare alternativet får ändå ses som väsentligt mycket mildare än att först odla skägg enkom för att kunna bita sig i det. Nej, avgå skäggmaffian.

* Brinna i knutarna. Det är bråttom. Möjligtvis syftar det till att när det brinner i husknutarna har man bråttom att ta sig ur huset.

Först och främst kan fastställas att om det brinner någonstans i, på eller under ett hus så är det bråttom. Det är av naturen jättedåligt när det börjar brinna i hus. Men vad är det för sabla teori om att det möjligtvis syftar till att det är bråttom för att det brinner i knutarna? Kanske har jag för få poäng i brandteori, men nog lär väl husknutarna knappast vara det brandfarligaste stället på ett hus? Eller möjligtvis åsyftas pålstekar, råbandsknopar och halvslag? Är de knutarna brandfarliga i någon större mån? Vilken fasansfullt soppig diskussion det här blev. Jag lanserar en ny tes i ämnet: Kung Knut Eriksson som startade sitt regerande 1167 gillade att grilla o sånt. Sen gick det snett och Knut brann upp. Det finns risk att den här tesen hamnar under avdelningen revisionism, men jag tar den risken för en bra story.

* Bakom flötet. Om en obegåvad eller ointelligent person.

Tillåt mig spekulera i att den som myntade det här uttrycket var skapligt bakom flötet. Högst oförskämt att svartmåla en hel yrkes- och hobbygrupp kallad fiskare. Bara för att de aldrig nånsin står framför flötet betyder ju inte att de är dumma i huvudet. Idiomsopan som hittade på det här sjunker som ett sänke på idiom-topplistan.

Eventuella klagomål hanteras av min kompis Fredrik. Jag ska meddela honom vilken dag som helst att han är besvärsansvarig. Please, be gentle.

I'M A ROCK 'N' ROLL STAR

Ibland borde alla få känna sig som om man är nåt eller nån man inte är. Men som man kanske ändå lite sådär i hemlighet skulle vilja vara.

För den som till äventyrs inte är riktigt bekant med min profession så innebär den att hjälpa folk att avveckla sina vilande aktiebolag. Vissa som är bekanta med vad jag gör har vid något tillfälle uttryckt det högst opassande som att jag håller på att slakta bolag. Skäms på dem säger jag. Att hålla på med dylikt - att stå till tjänst med avveckling inom bolagssfären - och röra sig i branschen där det handlar om att jobba med siffror, skatter och pengar brukar i stor utsträckning innebära en viss klädkod. Man kan kanske tänka sig kostym och slips. På vårt kontor är det en tämligen ovanlig uppenbarelse som i regel bara förekommer vid vissa möten och hos den äldre (äldsta) generationen.

Ibland, men inte särskilt ofta, får även jag besök när någon behöver hjälp att fimpa sitt bolag. På grund av tystnadsplikt går det dessvärre inte att skriva särskilt mycket om vad som händer och verkligen inte vilka vi träffar eller köper bolag av. Det är ju lite trist när det ibland passerar kända namnteckningar på papperen som befolkar våra skrivbord. Men är det ens profession ingår det att bete sig professionellt. Alltså får vi i regel ligga väldigt lågt. Men när det kommer en säljare av ett bolag som på väg till gemensam lunch meddelar att hen blev väldigt förvånad när min uppenbarelse hälsade välkommen i jeans (förvisso mina finaste och blåaste) och skjorta (jättefin för övrigt) istället för ovannämnda bankpyjamas finns anledning att återge vissa delar av dialogen. Nämnda förvåning emanerade tydligen från det faktum att hen trodde jag tillhörde ett helt annat skrå.

- I thought you were a musician.

Hen trodde jag var musiker. I'm a rock 'n' roll star. Livet hädanefter kan bara gå utför.

STATUS SERIÖST PROJEKT

Det är väldigt kul det här. För mig alltså. Lite terapi skulle man nog kunna kalla det. Huruvida det kommer vara särskilt roligt för nån annan att ta del av känns ju mera osäkert om man säger. Men i just den här frågan är jag mig själv väldigt kär och bryr mig inte så mycket om graden av tilltalande för eventuella läsare. Det blir väl inte mer egotripp än så här och det är ju det som är en av de största fördelarna med att ha en egen blogg och själv bestämma vad man vill skriva på den. Det har jag ju i och för sig gjort sedan dag ett, men nu känns det som självgodheten flyttats upp en nivå.

Som info kan nämnas att tågåkandet i helgen uteslutande ägnades åt att författa texter till 15 album som på litet eller stort vis haft inverkan på mitt liv så långt. Längre än så har jag inte kommit. Då är det 35 kvar tänker jag. Det är lika bra att sikta högt. För ytterligare information kan meddelas att det inte blir någon publicering innan alla 50 är klara. Famous last words.

SYSTERSEKTIONEN LANSERAR ETT SPEL ALGA-STYLE

Det här är inget för småsektioner. Vi snackar Systersektionens domäner här. Som sig bör agerar jag agent i början av karriären. Vi har en guldkalv i vardande här:

Skräck. Årets spel 2013?

Allt man behöver är en spelplan med måne, hjärta och boll. Spräng in tre tomma rutor, några bollkort, tre pengar samt en tärning och du har dig ett briljant upplägg. En har måne, en har hjärtan, sen kör man igång. Tärningen har 1,2, eller 3 att bjuda på. Det är inget spel för kreti och pleti som säkerligen framgår av komplexiteten ovan. När man hamnar på sin symbol får man ta ett bollkort. Om man ropar boll samtidigt vill säga. Hamnar den andra på ens symbol får man ge ett kort till hen. Sen håller man på lite så fram och tillbaka. Det är inte helt klart vilken vikt bollkorten har men det tycks vara en smula böjbara regler i det här spelet. Den kritiske kanske skulle kalla de ostrukturerade. Vi kallar dem flexibla.

När man har varvat får man en av tre pengar och börjar om från start. Är man inne i ett sånt stim att det lyckas flyga in en andra peng får man välja valör på pengarna ifråga varpå man kan tjacka bollkort av motståndaren. När en spelare har lagt rabarber på samtliga bollkort är spelet över. Tror jag i alla fall.

Spelar man mot uppfinnaren av spelet kan det tänkas att man får höra någon av följande fraser:

- De kanske inte va så bra...(Kanske inte, men det är faktiskt första gången jag spelar. Give me some slack liksom)

- Då byter vi gubbe. (Fan alltså, jag ledde säkert med fem steg. Men man måste ju ge henne att de flexibla reglerna sätter extra piff på spelet)

- Då byter vi gubbe igen då. (Det är fadern som talar nu)

- Men det är inte med nu. (Dynamiskt och flexibelt räcker inte långt för att beskriva de här reglerna, det kan jag tala om)

- Kul va? (Ja, dynamiskt, flexibelt men framför allt kul, som Björn Borg skulle ha sagt)

- Det är inge kul. (Det är inte roligt när man uppfinner ett spel och det går bättre för fadern för en stund. Framför allt är det inte kul, som Björn Borg skulle ha sagt)

Ok, då har vi alla en klar bild av det som uppfinnaren kort och gott kallar för Skräck. Kanske det bästa spelnamnet någonsin. På frågan om det är läskigt är svaret nej. Det är inte läskigt, det är kul (Björn Borg hade för övrigt ingenting med det omdömet att göra). Nu återstår bara för agenten att sälja in idén till högstbjudande. Det känns som om det är dags att casha in nu. Alga-style.

ATT GÅ PÅ ÅRSMÖTE

Det är inte på något sätt svårt att gå på årsmöte, motsatt vad många kan tro. Valberedningen har gjort sitt, alla vill fortsätta ännu ett år. Inget svårt jobb så länge det fortsätter i den stilen. Ingen fara för någon att bli invald mot sin vilja på något vis heller om nu någon skulle vara rädd för en sådan händelseutveckling. De bästa förutsättningar med andra ord. Och då har jag inte ens nämnt det faktum att årsmötet samtliga fem gånger hittills rivits av på en pub i huvudstaden med fotboll på skärmen. Förspänt, som det heter.

I år har olika omständigheter gjort att vi bara är sju stycken (mot tidigare 15-25) som närvarar på ITFC Swedens årsmöte. Två generationer Nygårds från Falun, kassören från Uppsala, Kumlastoppern från, ja, Kumla, Ragge från Upplands Väsby, Dan från Telefonplan och Reiche från Värmland. Webmastern har fått förhinder med sjuka barn, smålänningarna har en bit att åka om man säger och har fått prioritera mer närliggande evenmang, Umeåsektionen har också annat för sig och det gäller även andra medlemmar från mer närliggande platser såsom till exempel Stockholm. Avsaknaden av Ipswichfight på tv kan också spela in i den blygsamma uppslutningen. Hur som helst, sju snubbekompisar blir ju ändå en tillräckligt stor grupp för att årsmöta. Alltså:

Själva mötet är ju egentligen en bisak. På 10 minuter avhandlas de 14 paragraferna, vilket innebär att den svenska Ipswichskutan även nästa säsong i huvudsak kommer styras från Stråtenbo, finanserna sammanställas i Uppsala och övriga styrelsegracer ombesörjas från så vitt spridda platser som Umeå, Hestra, Skogås, Kumla och Malmö för att bara nämna fem. Som sista punkt beslutas att denna säsongs medlemsresa kommer att gå av stapeln när hemmamatcherna mot Hull och Crystal Palace spelas 13:e och 16:e april. Då vet ni var min 41:a födelsedag ämnas firas.

När formaliteterna är avklarade blir det mat, dryck och till att följa Ipswich-Charlton på Twitter och andra mer eller mindre tillförlitliga resultatservicesidor genom våra telefoner. Det går lika dåligt som när vi följer laget på tv, dvs förlust (jmfr förra årets debacle mot Peterborough, 1-7!!). Den enda som är vinnare i sammanhanget är värmlandssonen som tar hem dagens tipstävling och en på NK inhandlad bok om Sir Bobby Robson. Vi inhandlar selektivt, inget jävla skräp här inte. När fotbollen är slut och klockan närmar sig sju överger vi Tudor Arms och styr kosan till Bull and Bear på Birger Jarlsgatan för att ytterligare utöva avsmakning av de finaste alen i stan. Bra beslut. Vi får dessutom finbesök av paret Hallström från V-ås som firar fruns 40-årsdag. Elegant.

Vi avslutar när vi har som roligast. Sen att klockan inte kommit längre än till tio kan vi väl hålla för oss själva, ok? Man vill ju inte få dåligt partyrykte liksom.

ETT SERIÖST PROJEKT

Det här känns lite märkligt. Jag tänker sjösätta ett seriöst projekt så den här bloggen kan göra skäl för namnet. Här på bilden syns många av mina bästa kompisar.

That's what friends are for

Det kan tyckas ohövligt att trycka in dem i en hylla, men det sägs att det är där de trivs bäst. Många av dessa emotionella dyrgripar har en historia att berätta om mig som person. Jag inser att det förmodligen mest kommer att vara ett gott terapiarbete för mig att skriva och mindre njutbart för någon annan att läsa, men jag känner att det är nåt som måste ur mig. Kalla det 40-årskris om ni vill. Jag har bestämt mig för att ett projekt om mina favoritskivor - de som betytt mest för mig så här långt i livet - får tjänstgöra som mina memoarer. Lite typ 25-årig fotbollsspelare skriver självbiografi. Fast utan pengarna och skillsen på fotbollsplanen då. Jag återkommer, det här lär ta tid att få ihop. Topp 25 eller topp 40? Topp 50? Jag återkommer, det här lär ta tid att få ihop.