EN SLAGS LISTA

Årets favvolåtar bjöds redan på julafton, men de kommer ju nånstans ifrån. Inte bara ur luften sådär, utan oftast är de plockade från ett album. Och ibland är just den där plattan ett favvoalbum. Som de här som har snurrat hårdast hos Popskolan under 2013:

INDOCHINE - BLACK CITY PARADE
Som den dånat i Skodan till och från jobbet. Fattar inte ett jota vad de sjunger, men det svänger ju. Det räcker för en simpel man som undertecknad. Innehåller även låten med årets obehagligaste video:

LINDI ORTEGA - TIN STAR
Denna undersköna kanadensiska och hennes fantastiska kompositioner i kombination med den unika rösten. Coolness i ett par röda boots. Ja, ni kan ju se for yourselves:

THE LEISURE SOCIETY - ALONE ABOARD THE ARK
Finsmakarpop av stiligaste märke. Levererade dessutom en redig favoritsingel med en finfin video därtill:

JASON ISBELL - SOUTHEASTERN
Ännu en countrydoftande platta med en tillnyktrad man som på sitt fjärde soloförsök hittat receptet för en mer eller mindre fulländad samling låtar. Traveling Alone blev det video av:

LYN SAGA - VENICE
Så här gör man power pop i sann tidig Weezer-anda. Snärtiga melodier och snyggt fräsiga gitarrer. Hjältinna! (dock utan video, men väl en låt till albumomslaget och en annan knepig bild)

KACEY MUSGRAVES - SAME TRAILER DIFFERENT PARK
Lär ha orsakat en smula kontrovers i Nashville med textrader om att det är ok att vara homosexuell samt andra självklarheter. Kyss massor med pojkar, eller flickor för den delen om det är det du gillar. Så sjunger hon i sina vita boots.

Det var ett gäng favvos från 2013, men det finns förstås ett gäng till som snurrat i lurar och bilar under året men det får bli en annan lista och en annan historia. De här sex favoriterna räcker länge. Gott så.

GOD JUL OCH HELA DEN BITEN

Från Nigge, Fru Nygårds, Lilla Sektionen, Systersektionen, Fröken Sally och framför allt Pandasektionen Stråtenbodivisionen till er alla, en riktigt God Jul!

Dagen till ära presenteras Popskolans favvolåtar från 2013. Sköt om er!

God pandajul!

PAUS

När det ska jobbas på kvällar så hinns det inte med så mycket bloggande. Därför har bloggen beslutat att lägga in en pausbild så länge. För omväxlings skull ej bild på panda.

My brother from another mother

CIRKULERA I VÄNTAN PÅ EN LISTA

Många springer och letar efter meningen med livet när den finns där rakt framför oss. Och den finns ju inte bara en mening, det finns jättemånga. Nu är jag till exempel inne på min tredje bara i det här inlägget.

Slutet av året betyder listor i massor. Folk som gillar musik tävlar ofta i vem som kan leverera de bästa bästa-listorna. Det tycker jag är lite synd. Under tidigare inlägg har konstaterats att undertecknad inte kan skriva under på bästa-listor. Favoriter från året, javisst, men bästalista? Man missar en stor grej där. Musik handlar inte om kvalitet. Inte ens kvantitet. Det handlar om känslor. Om preferenser. Vad man tycker om. Det har jag för avsikt att presentera innan året är slut. Inte för att nån bryr sig nåt nämnvärt kanske, men kanske kan det frälsa någon musiktörstande där ute. Om inte annat kan jag titta tillbaka om nåt år eller två och rannsaka mitt omdöme. Eller måhända snarare känslan av 2013. Så får det bli. I mellantiden går det bra att fortsätta cirkulera så kommer det ett gäng med listor vad det lider.

ETT INLÄGG SOM KUNDE HA HANDLAT OM HÅKAN MEN SOM MEST HANDLAR OM HALLINDIEBANDY

Egentligen borde det här inlägget handla om Håkan Hellströms briljanta spelning på Magasinet i Falun igår, men ibland kommer det saker i vägen. Inte ens den vackra sången Valborg, den ultrasvängiga Mitt Gullbergs Kaj Paradis och den framrasande Ramlar som alltid får mig att hoppa upp och ner som en ivrig bodypumpinstruktör kan få Håkan att spränga in sig före i ledet bland bloggämnen. Hallindiebandy knuffar man inte bort så enkelt.

Att spela hallindiebandy med Lilla Sektionen innebär en ständig kamp att försöka hänga med i målprotokollet. Inte blir det lättare när kreativiteten hos nämnde sektion hittar nya vägar när han kvitterar till 1-1.

- Det finns ingen etta. Då taj jag en femma.

Smidigt. Gör ett mål, sätt upp fem på resultattavlan. Sen kommer man till den obligatoriska bajspausen. Too much information, jag vet, men ska man berätta är det lika bra att göra det ordentligt.

- Haj du tojkat dig i jumpan än?

Nej, men om en stund kanske. Jag behöver lite time-out. Eftersom han har vänt 3-4 till 7-4. Vilket för övrigt renderar följande kommentar:

- Jag tyckej att du äj lite dålig.

Ärlighet varar längst, men såna där uttalanden kan ha en viss effekt på motståndarens inställning och prestation. Som exempelvis att vända 4-7 till vinst med 9-8. Vilket skulle recenseras enligt följande:

- Jag blev jättetjött i sista minuten så det vaj däjföj jag släppte in ett mål.

Aber natürlich.

PANDAS NOT SO MUCH IN SPACE ANY LONGER

Förhandlingarna har strandat. Det tycks inte bli någon filmatisering av den rafflande pandasagan om rymdraket i bambu, besök på månen och cliffhangers av Bobby Ewing-i-duschen-karaktär. Märkligt.

Således kan en uppdatering läggas ut till omvärlden utan att riskera massive spoiler. Dessvärre har hela den här prylen med nekat pilotavsnitt fått negativa effekter på själva storyn. Den har stagnerat. Pandorna har blivit trötta och katten smått apatisk. Lite som sista säsongen av de flesta långkörande tv-serier. Sedan vi lämnade våra vänner I FULLSTÄNDIG LIVSFARA har det på sin höjd uppstått problem av högst vardaglig natur:

* Hur landar man en raket på en äng mellan en sjö och en riksväg? Spoiler alert: man räknar ner från tio till ett och gör inflygningen på diagonalen. Så jävla enkelt att det är löjligt.

* Hur lokaliserar man sin position på jordklotet efter att ha varit till rymds en längre tid? Ett tips från Systersektionen är att man går tillbaka in i raketen, kollar en app på datorn och får koll på var man är. Hade ju varit ett plausibelt tillvägagångssätt om det inte varit för ett pundhuvud till panda som glömt lyset på och dragit krämen ur batteriet i raketmotorn. Så jävla puckat att det är löjligt.

* Hur tar man sig vidare från ängen? Går till sjön och väntar på en förbipasserande båt eller går till vägen och skickar upp tummen i väntan på första bästa bil. En skulle ju tro att vägen är det bästa alternativet och trots att den första bilen dröjer flera timmar är det bättre än att stå vid sjön och förgäves spana efter ett sjödon. Synd då att den enda bilen bara susar förbi och att hela gruppen av människor, pandor och katt får gå hela vägen in till närmaste tätort, Gråby.

* Hur stillar man hungern i Gråby? Inte det största av plejs och med ett utbud av mathak som inskränker sig till a) korvkiosk, b) pizzeria samt c) sportbar med irländskt-klingande namn blir det en enkel match. På frågan svarar man c).

* Var ska man sova efter att ha ätit sig proppmätt? Det är det som är kvällens cliffhanger. INTE DIREKT NÅGON SOM ÄR I LIVSFARA SOM DEN DÄR GÅNGEN NÄR RAKETEN TYCKTES PÅ VÄG ATT STÖRTA! Cliffhanger? Pffft.

Stagnation kanske är en allt för mild beskrivning i sammanhanget. Kollaps verkar mer adekvat. Men småsektionerna verkar nöjda. Gott så ändå. Om storyn inte havererar fullständigt återkommer bloggen möjligen i ämnet framledes.

ATT FIRA LUCIA

Det finns få företeelser så bedårande som ett luciatåg bestående av små människor i åldrarna 2-5 år. Ändå sitter jag här och tänker att lite kritik mot de moderna luciaföljena vore på sin plats.

Nu är det ingen direkt riktad kritik mot just det briljanta tåg som bevittnades tidigare ikväll i en bystuga hyggligt nära vårt rödmålade hus. En enastående lucia följd av tomtar och pepparkaksmänniskor. Traditionellt och otraditionellt på samma gång. Bra så. Men nu är det snarare en bredsida mot de in-box-paketerade traditionella uppsättningarna det handlar om att leverera. Lite som att bryta upp invanda spelsystem i lagsporter. 4-4-2, 4-3-3 eller 4-5-1 i fotboll? Nä men, hitt på nå nytt liksom. Lucia, tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksfigurer. Justera lådan lite för variation. Låt mig ödmjukast föreslå:

* Katt med strut. Kan man ha med barn i tåget kan man ha med djur. Bra humorpotential.

* Tomtepanda. Förutom utmaningarna att tillverka en tillräckligt stor luva och få pandan att odla skägg så föreligger en enorm gullepotential. Kramkapaciteten på en dylik figur = monumental.

* Lådbil med förare. Bryter av det traditionella på ett utomordentligt effektivt sätt. Kan emellertid uppfattas som allt för progressivt tänkande och bör endast införlivas i ekipage som redan provat katt- och pandapunkterna ovan. Något för 2014 med andra ord.

* Troll. Nuförtiden verkar trollen mest hänga på diverse forum på datawebben. Det är dags att re-claima trollen. Rätt in i luciatågen med dem bara!

Jag vill härmed understryka att ovanstående blott utgör mina egna inte helt övertänkta propositioner. Om era lussande barn är rädda för troll eller pandor kan dessa med fördel bytas ut mot exempelvis sjölejon eller afrikanska elefanter. Eller mindre skrymmande kreatur om det är dåligt med utrymme. Det är bara er fantasi som sätter gränser. Samt eventuellt vissa djurrättslagar.