MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - KAPITEL 8 (ELLER EN BERÄTTELSE OM EN MEDLEMSRESA)

Vi får ta det här från början. Små smulor har läckt ut här på bloggen under helgen som gått, men små små smulor gör ingen helg, det vet ju alla som försökt bygga en limpa av brödsmulor.

En medlemsresa är en medlemsresa är en medlemsresa, som man brukar säga. Så lik en annan, men ändå så olik. Den första olikheten på 2014 års upplaga består i att det är allmänt känt att Fru Nygårds ska åka med. Förra året var det bara hon själv, farmodern och våra husvärdar som hade koll på hennes planer. Därav det numera klassiska hästfejset på undertecknad i tax free-shopen. Inga hästnunor i år således.

I övrigt kan nästa avvikelse härledas till att första ölen slinker ner vid pass halvtio istället för på eftermiddagen. Lika a Svennebanan de luxe. Pang på det bara. Eftersom flygbolagen envisas med att tillhandahålla öl som snarare borde sortera under vatten än alkoholhaltiga humledrycker råkar det bli rusdryck i form av rom och cola på planet. Stabilt. Efter landning försöker vi leta reda på två nykomlingar som vi missade att hooka upp med på Arlanda och efter ett par sms och ett telefonsamtal är vi tjenis med Martin och Wiken. Inte bara har vi två nya ITFC-polers utan också en duo kompanjoner för att tjacka gruppbiljett från Gatwick till London Bridge. Snabb förflyttning via t-bana till Liverpool Street Station och ett besök på The Hamilton på stationen för lunch och ett par ale. Nu börjar det likna nåt. Magen - som anat oråd sedan ölen på Arlanda - är inte lika imponerad. Den har liksom ett sjätte sinne när det gäller förflyttning till de brittiska öarna i kombination med sitt eget välbefinnande och det är inte till magens fördel om en säger, men låt oss inte bli mer grafiska i just det ämnet.

Väl ombord på tåget mot Ipswich hinner vi knappt bänka oss innan vice ordförande tillika webmaster Stridell med anhang äntrar järnhästen. Inte bara våra nyvunna Ipswichkompisar åker i coach C utan även trion från Västerås/Värmdö och det är den här prylen som är så speciellt med en medlemsresa. På nya platser dyker det ständigt upp medlemmar. På flygplatsen, tåget, hotellet, puben, Planet Blue eller helt enkelt på stan. Magiskt. Icke mindre magiskt är att det säljs Adnams på tåget. Det är skönt att herr Stridell också månar om att näringsintaget kan hållas på en jämn och lagom nivå.

Dig har jag ju sett förut, vad var det du hette nu igen?

När vi sedan kliver av tåget får vi inte bara oss ett trevligt välkomnande till livs utan blir också varse att vi har förstagångsåkare med i sällskapet. Utan biljett kommer man nämligen inte ut från stationen och har man kastat den i en papperskorg får man således gå tillbaka och försöka gräva fram den. Om den nu inte precis blivit tömd vill säga. Då får man kanske springa ikapp den som tömt korgen och förklara situationen för att undvika att bli som Tom Hanks i The Terminal (fast den här filmen skulle förmodligen heta The Platform). Nu behöver vi ju inte exakt peka ut vem det var som råkade ut för den här incidenten men om man ropar Håkan efter honom är det hyggligt stor chans att han reagerar.

Det är alltså biljettkassan på tågstationen, inte box office på Portman Road.

Efter incheckning på Novotel struttar vi så iväg mot stan (givetvis efter att ha träffat några ytterligare svenska resenärer, den här gången både i form av medlemsresedebutanter och gamla rävar på området) och landar vid torget. Nygårdsarna tar en sväng in på gamla favvonudelplejset Mizu för lite middag och en cola (ibland behövs en sockerkick för att piggna till och kunna fortsätta hålla näringsintaget på lagom nivå) medan övriga stegar in på Mannings för att fylla på öldepåerna. Strax efter sju styr så hela det samlade svenskgänget kosan mot stampuben The Dove för att möta upp med gamla Ipswichspelarna Simon Milton och Jason Dozzell och höra lite om Jasons karriär.

För att ytterligare höja stämningen kör de ett lotteri med utlottning av diverse gamla matchtröjor och dylikt. Det gafflas igång ordentligt om uppgjorda dragningar när Fru Nygårds kammar hem sitt andra pris för kvällen medan andra förblir vinstlösa. Ta med er egen fru nästa gång är allt jag har att säga om det.

Jason, Simon och en Svenne Banan.

Kvällen blir utomordentligt trevlig med frågor från herr Milton och en Jason som allt eftersom kvällen lider blir mer och mer bekväm i att besvara frågorna och komma in i berättandet. Vi får också lufta våra spörsmål och blir likaledes varmare i kläderna ju fler frågor som ställs. Det duckas en del från herrarna när frågorna kommer in på mer känsliga ämnen såsom Roy Keane. Ja, det är väl det ämnet som är känsligt. Med känsligt menas i detta fall oerhört känsligt. Så känsligt att få ord kommer över herrarnas läppar. Man kan väl sammanfatta det som om att de inte heller var helt förtjusta i irländaren.

Efter förrättad lottning (se ovan angående anklagelser om uppgjord utgång och fruar som vinner mer än en gång) tackar ITFC Sweden för underhållningen genom att göra både Simon Milton och Jason Dozzell till hedersmedlemmar av vår eminenta supporterklubb. Därefter vidtar fria aktiviteter och befinner man sig på en engelsk pub av hög kvalisort med sällskap av bästa märke är det inte svårt att ha trevligt. Det enda negativa med ett dylikt upplägg är att morgonen efter kvällen före har en tendens att inte riktigt hålla samma kvalitet som kvällen före morgonen efter om en säger. Men det är ju en helt annan dag och ett blogginlägg som hör morgondagen till.

MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - INTERLUDIUM

Tänk pausmusik, tänk halvtid, tänk kafferast. Det är lite så vi får betrakta det här inlägget. 

En annan är ju sjukt jetlaggad så vi får nöja oss med det här briljanta caféet som har en svårslagen spetskompetens. Värt att komma ihåg om du är glutenintolerant och någon gång har vägarna förbi piren i Southwold (vad du än gör, åk inte dit andra, tredje eller fjärde lördagen i månaden). 

MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - KAPITEL 7

Det är här det händer. Mer info om Ipswich bjuds inte idag utan vi får prata mer om det här en annan dag. En sån här helg tar nämligen på krafterna och de är liksom tömda för tillfället. 

MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - KAPITEL 6

Allt är inte guld och gröna skogar i Ipswich. Tro det eller ej, men det finns några nersidor också. Som:

Det är svårt att sova när det är matchdag. Noll avslappning. Vad är det frågan om? Det är ju lördag och sovmorgonsdag. 

Ölen är alldeles för god. Stort problem. Inverkar negativt på det mesta utom möjligen kreativiteten som får en kort peak. 

Högvis med trevliga människor. En hinner ju fan inte prata med alla. Katastrofvarning. 

Hotellfrukost. Usch vad jag kommer se tjock ut i min matchtröja. 

Annars är det ganska ok tycker jag. 

MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - KAPITEL 5

Matnyttiga och dagsfärska bilder från Ipswich. 

Tydligt. Gillar vi. 

Fast det hade vi redan listar ut. 

Jo, man tackar! Fast en fastnade likt Tom Hanks i The Terminal inne på perrongen. Efter att ha konsulterat local waste management och fått tillbaka sin biljett kunde han följa med övriga sällskapet.

A room with some sort of view. I guess.

Vi har lite att stå i. Hörs imorrn. 

MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - KAPITEL 4

Till följd av artikelserien Matnyttig info om Ipswich figurerar det - i anslutning till nämnda artikelserie - många spörsmål i och kring ämnet Ipswich. Ur mail-, post- och telefonsamtalshögen har en handfull förfrågningar plockats fram för att försöka bringa klarhet i några frekvent förekommande frågor. Här kommer Popskolans frågelåda, varsågoda och svälj.

Om man vill ut på pubrunda i Ipswich, hinner man med en pint på stans alla pubar om man börjar kl 18.15? /Sven-Åke, 46 från Örebro

Hej Sven-Åke. Svaret på den frågan är att det blir en smula knepigt att hinna med. Skulle du börja vid lunchtid finns i alla fall en teoretisk chans att avverka samtliga pubar, men vi här på Popskolan finner det högst osannolikt att du (eller någon annan för den delen) fixar att sänka 50-55 pints under en tolvtimmarsperiod. Skulle vi ha fel på den punkten rekommenderar vi att du söker hjälp.

Hur många av alla som haft 12 rätt på Stryktipset har inte spruckit på Ipswich? Är det ens någon? /Sven-Bertil, 79 från Hästveda

Hej Sven-Bertil. Man har hittat två stackare i sydöstra Småland som sprack på Stoke för ett antal år sedan, men de har enligt uppgift inte alla hästar hemma. Lite kuriosa i ämnet är att när Ipswich inte är med på tipset är det ingen som har 12 rätt.

Är det att rekommendera att äta hamburgarna som serveras utanför stadion på matchdag? /Sven-Stefan, 52 från Övertorneå

Hej Sven-Stefan. Om du är immun mot magsjuka, salmonella och gula febern är det tämligen riskfritt, annars kan man säga att du äter dem på egen risk.

Hej! Den där hästen på klubbmärket är tydligen något som kallas för Suffolk Punch. Är det vanligt i England med hästar som boxas? /Sven-Anders, 27 från Falsterbo

Hej Sven-Anders. Nej, det är ytterst ovanligt. Du har boxats en hel del själv eller?

Om jag ska åka tåg till Ipswich ska man åka med Norwichtåget har jag hört. Jag tror jag hellre åker till Norwich. Eller är det dumt? /Sven-Johan, 61 från Alingsås

Hej Sven-Johan. Är det dumt? Du kan ju prova får du se vad som händer. Skyll dig själv är allt vi har att säga om det.

Det var veckans skörd och det känns utomordentligt skönt att ha rett ut dessa pockande spörsmål som bara legat där under ytan och tarvat svar. Har du också en fråga? Ställ den i hörnet så tar vi den en annan gång för nu måste Popskolan gå och sova. Imorgon är det nämligen dags att ta Norwichtåget och hoppa av i  Ipswich.

MATNYTTIG INFO OM IPSWICH - KAPITEL 3

Hur märks det att man är Ipswichsupporter? Finns det några olika stadier att gå igenom? Säkerligen. Vi får bryta ner det här i levels (det är ju populärt har jag hört det här med att levla).

LEVEL 1
Börja hålla på Ipswich. Kan tyckas basic, men det här är förmodligen det högsta trappsteget att övervinna. Kids av vår tid verkar ju gilla Barcelona, Real Madrid, Man United, Liverpool, Chelsea, Arsenal, Bayern München, Zlatan eller Ronaldo och så vidare. De har ju ingen känsla för solidaritet de här barnsupportrarna. Några måste faktiskt hålla på lag av Ipswichs kaliber också. Klarar man inträdesprovet är man på god väg mot något stort.

LEVEL 2
Skaffa supporterprylar. Börja lagom och överdosera inte för då är risken hög att hamna i en oönskad sublevel, den så kallade Level Julgran. Så länge man inte kastar på sig alla plagg på en och samma gång är risken dock närmast obefintlig att hamna där. I övrigt går det bra att pynta bil, hem och arbetsplats med diverse attiraljer. Grundbultar är matchtröja, bildekal och kaffemugg. De något mer avancerade går all-in med en garderob helt och hållet dedikerad till Ipswichutstyrsel, sängkläder och gardiner samt en brödrost (rostat bröd som det står ITFC på är de godaste som finns).

LEVEL 3
Gå med i supporterklubben. Men jösses vad mainstream kanske vän av indie invänder. Vad gäller större klubbar, ja. Vad gäller ITFC Sweden, nej. Väldigt indie, precis som sig bör. Vill man levla upp inom level 3 engagerar man sig till exempel i styrelsejobb eller som expert på hemsidan. Dricka öl på årsmötet räknas också in i tredje nivån. 

LEVEL 4
Åk och titta på matcher. Utbudet av rörliga livebilder från Ipswichmatcher är ytterst begränsat. Således är livematcher ett ypperligt sätt att undvika att bli tv-supporter (vilket det i och för sig alltid är, men ni fattar grejen) och istället få chansen att känna in hela grejen med att gå på fotboll i Ipswich. Stan, pubarna, stadion, vädret och lokalbefolkningen.

LEVEL 5
Involvera hela din familj samt valda delar av din bekantskapskrets i supportandet. Det är extra effektivt att indoktrinera, nej vad skriver jag, INSPIRERA, sina barn för att bara ta ett exempel. Utan påfyllning av supportrar från de yngre leden kommer svenska Ipswichfans dö ut med oss 70-talister någon gång runt år 2050.

LEVEL 6
Skaffa säsongskort. Näst högsta graden innan Nirvana. Observera dock att det inte räcker att enbart införskaffa en season ticket bara i syfte att gå runt på stan och flasha med här hemma i Svedala. För högsta respekt måste man också åka till Ipswich och nyttja kortet. Ge särskilt akt på att en levling upp till detta stadie inte är någon lek. Vi snackar proffsnivå.

LEVEL 7
Flytta till Ipswich (efter att du gått igenom level 1-6, man kan inte hoppa över någon level och tro att man är något slags whiz kid som bara flyttar till Ipswich sådär liksom. Då får man flytta hem efter ett tag igen och regrediera i graderna). Om föregående nivå är för proffs sorterar den här in under rubriken superproffs. Prova inte det här hemma bara för att det verkar lite lattjo. Konsultera ett proffs på området först.

Att ovanstående 7-stegsprogram ser ut som en sektliknande trappa är enbart en slump. Sekter har en karismatisk ledare som får folk att göra häpnadsväckande dumma saker. Den här sammanslutningen har en tönt från Dalarna i förarsätet som försöker få folk att fatta hajpen och hänga med till Ipswich för att umgås, dricka öl och gå på fotboll. Det finns ju inget dåligt med det över huvud taget.