ÄNNU MER PAUSUNDERHÅLLNING

Vilket rackarns aber att åka iväg på konferens över en långhelg. All denna pausunderhållning är givetvis ohållbar i längden och det är för väl att det snart är över, en blir ju inte direkt yngre om en säger. Men en till hinner vi med. Den handlar om de svåra ämnena respekt och auktoritet. http://youtu.be/eyhq8rOgaiA

Jag vet inte om det bara är jag som känner att det är en smula oklart om Cartman fick riktigt bra kläm på det där. Knepigt läge.

MER PAUSUNDERHÅLLNING

Ibland vill människor gärna skylla sina tillkortakommanden på andra i sin omgivning eller till och med döda ting som inte ens har förmågan att bestämma över sin egen existens. Det här med att ta ansvar för sina egna handlingar är inte riktigt deras grej. Uselt beteende om man frågar mig, men alla har ju sina förklaringsmodeller. Bristande respekt, byxor som hänger längre och längre ner på dagens ungdom, sämre sjukvård, fotbollslandslagets fallande kvalitet, katters försämrade mörkersyn och världsläget i allmänhet. Det finns alltid någon eller något att skylla på. Bekvämt som satan. Men vad många glömmer bort är att det är dumt att leta syndabockar när det redan har utsetts en generalsyndabock: http://youtu.be/_aY9Ensgd0c

Väldigt skönt att ha ett helt land att skylla på om något nu skulle gå åt helvete inom den närmaste framtiden.

PAUSUNDERHÅLLNING

Vi åkte inte baklänges i flygplanet. Det känns lite beige att SAS inte kan anpassa sig efter en livs levande rebell, men vad ska man göra? 

I pandavärlden (för att bara ta en slumpmässigt parallell värld) finns det också rebeller. Här en av de mer kontroversiella: http://youtu.be/OQnNH7I07RY

Men som den rebell jag är tycker jag det är en av de roligaste pandorna. Fast i förlängningen jag tänker ändå att den inte får riktigt tillräckligt med bambu.

OVANA SAKER

När man gör eller hör något ofta blir man bra och van på det man gör eller hör. Så brukar det heta. Ergo; när man inte gör eller hör något ofta är det lätt att det känns ovant.

Ett prima exempel på en ovan situation är att kliva in på skolgården och höra en kille från förskoleklassen som gungar säga "Va snygg du är!". Min bedömning är att han har en lysande framtid som glädjespridare. Eller eventuellt som bedragare med manipulativa superförmågor. Kanske mer troligt att det är det senare som gäller men en hoppas ju verkligen på att lyckobringare blir hans epitet snarare än lögnare och conman.

Knappt hinner en kliva in på fritids innan man ligger på soffan och blir omhändertagen pga bilolycka som fritidsledaren varit inblandad i (det är tydligen jag som har kört på honom). Det tas sprutor och plåstras om av ett imponerande antal sjuksköterskor. Ovant. Vem trodde att det fanns sådana resurser i svensk sjukvård?

Dagens sista ovanlighet är att agera fotbollstränare ihop med Min kompis Fredrik. Vi har ju sett lite hur det går till när supercoachen Emma kör sina övningar så vi har ändå lite koll på vad som gäller. Efter presentationsrunda (där de flesta i truppen visar sig vara fem år) blir det inte mycket till uppvärmning innan den klassiska dribbla-mellan-koner-och-avsluta-med-skott-på-mål-övningen tar vid. Ett evinnerligt målvaktsbytande gör att övningen blir en smula för lång och det krävs att Fru Nygårds påminner oss om att det är dags för drickapaus innan den avslutande matchen börjar. En kvarts tvåmål slutar 1-1 och trots en tidig krock med hopslagna huvuden i ena laget verkar de flesta nöjda. De var säkert också lite ovana med två gamla gubbs som tränare, men verkar ha tagit det hela med ro. Det var dock ingen som kommenterade om vi var snygga eller inte. Det kommer väl nästa gång får en tänka.

VAR SKA DET SLUTA? ELLER NÄR?

När ska den här rebelliska sidan sluta vara så jämrans närvarande i mitt vardagliga liv? Att avsluta dagen med en skål salta jordnötter till kvällsteet är det ultimata beviset på att den här 42-åringen aldrig kan tas som en given Medelsvensson i någon situation någonstans. Ever.

Eller ta bara den här grejen med att kliva in på gymmet i cykelbyxor som om det vore den naturligaste grejen i världen. Sån är jag liksom. The rebel from another level.

Tidigt torsdag morgon åker jag och mina kollegor till Palma för konferens i dagarna tre. Helt i linje med ovanstående livsföring kommer jag föreslå att vi alla flyger baklänges hela vägen ner till Mallis. Bara för att vi kan. För det kan vi väl? Eller?

ATT KOLLA PÅ FOTBOLL - THE ASPEZTECA WAY

När en snart femåring när ett fotbollsintresse utöver det vanliga kan det vara på sin plats att ta med honom på gräsrotsfotboll division 7-stylee.

Fotboll i sjunde divisionen innehåller spelare som kickar boll för att det är kul. Det är inte nödvändigtvis särskilt underhållande att titta på. Om man inte gillar fotboll väldigt, väldigt mycket. Som Lilla Sektionen och hans far. I bilen på väg dit förutspår han en vinst med åtta eller nio-noll. Verkar rimligt. Vi hinner knappt sätta oss på en av bänkarna innan hemmalaget Aspeboda pangar in första baljan. Lilla Sektionen jublar järnet. Matchen fortsätter och vi följer spänt de kommande minuterna.

Lilla Sektionen vill komma närmare händelsernas centrum och ställer sig nära sidlinjen för att känna atmosfären på närmare håll. Kommunicerar att han vill ställa sig nere vid hörnflaggan. Han ställer sig nere vid hörnflaggan. Fotbollstränare Emma kommer förbi och pratar lite med honom. Lycka. Han vill gå till andra hörnflaggan. Vi går till andra hörnflaggan. Lika glad oavsett hörnflagga visar det sig.

Halvleken drar sig mot sitt slut och ASK (det är så vi refererar till sportklubben) har förpassat en fjärde boll bakom motståndarmålisen. Vi fryser och det är dags att åka hem och borsta tänderna och krypa ner i sängen med Lilla Pandan för Lilla Sektionen.

Det är många intryck att ta med sig från ens första a-lagsmatch på Aspezteca och en bilfärd hem på fem minuter är inte tillräcklig för att processa allt som rör sig i huvudet på en liten människa. Men en viktig fråga måste få sitt svar:

- Pappa, visar de matchen på TV?

Besvikelsen att de inte visar matchen på TV är givetvis monumental men allt som allt är kvällen en succé. Det är ju inte varje måndag man får gå på fotboll och se fyra mål för hemmalaget.

Bollen är i rullning. Aspezteca kommer få fler besök, lita på det.

EUROPEISKA KATASTROFRESULTAT

Helgen vecka 21 går till historien som en av de sämsta rent resultatmässigt. Utfall som går att komma över relativt snabbt och som inte har någon större effekt på vår gemensamma framtid i den här världsdelen som vi bor i:

Derby 0 QPR 1. Mammon vann. Trist för en neutral supporter.

Atletico Madrid 1 Real Madrid 4 efter förlängning. Storebror vann till slut, underdoggen förlorade. Kass.

Leyton Orient 5 Rotherham 6 efter straffar. Och Orient ledde med 2-0. Suck.

Imorgon är det måndag och då är fotbollsresultaten glömda men det är också en måndag då Europa vaknar upp till ett parlament med på riktigt skrämmande resultat:

Front National stöds av ungefär en fjärdedel av de franska väljarna och UKIP i Storbritannien är framgångsrika. Tyskland har ett nazistparti som enligt SVTs text-tv väntas få ett mandat i parlamentet. Ett nazistparti. Samtidigt som Gyllene Gryning i Grekland har otäckt stort stöd, det polska högerextrema alternativet sägs ha en företrädare som inte står ut med att se på funktionshindrade personer och i vår omedelbara närhet har vi förutom SD även ett grannland som lyft fram ett främlingsfientligt parti till nästan lika höga siffror som deras franska motsvarighet.

Jag vet ju inte vad ni tycker men själv blir jag ledsen och orolig. Och tänker att stora delar av den europeiska mänskligheten kan avgå med omedelbar verkan. Skämmes Europa.