ETT BAD OCH EN FOTBOLLSAVSLUTNING ÄR ALLT MAN BEHÖVER

Semester innebär inte bara massa jobb, man kan även räkna in bad och fotbollsträning. Den bästa sortens semester skulle man kunna säga.

Det borde klippas gräs och massa dylika prylar. Blir ingenting med det. Tjatet om att det ska badas tar liksom över hela ens existens. Så därför åker vi givetvis och badar. Som sig bör en halvsval blåsig junidag när pappan har midsommarsemester.

Badupplevelsen är den första av två monumentala crescendon av respektive småsektions huvudsakliga intressen. Lilla Sektionen, fotboll, Systersektionen, skolan och hennes kompisar.

Vi ligger i plurret och själv försöker jag finna någon slags värme i vattnet som fullständigt saknas i luften medan Systersektionen har ögonen på ingången till badet. Trög som en farsa till en sjuåring inser jag inte förrän det dyker upp ett välbekant gäng vid entrén varför hon varit så intresserad av just den biten av anläggningen. Där kommer en ansamling från fritids och hon håller på att vinka bort handen i ren eufori. Vad lätt det är att glömma hur otroligt roligt det är att överraska sina vänner när de minst anar det. Låt oss säga att hon inte hänger med mig och Lilla Sektionen särskilt mycket efter fritidshopens ankomst. Vi håller oss på det grunda och åker den långsamma vattenrutschbanan medan hon och polers roar sig med att åka de branta varianterna. Lysande eftermiddag som avslutas med pizza och kebabsallad (nej, jag åt inte både pizza och kebabsallad).

Akt 2 av semesterdagen som innebär en del jobb men även bad och fotbollsträning betyder införskaffande av specerier inför midsommarafton. Tillsammans med ca halva Faluns befolkning med släktförgreningar ända ner till Halland. Bara för att färskpotatisen kostar 1 öre/kg om man handlar för mer än 300 spänn behöver man väl inte springa benen av sig till ICA Maxi? Va? I vanliga fall tar det ca en timme att ta sig igenom den där jävla affären, men idag tar det två timmar. 2 TIMMAR! VM i humörprövning. Går ganska bra ändå. Packar ihop sex kassar med förnödenheter plus en femkilos påse med färskpotatis samt sex säckar med grillkol och briketter. Sjukt plånbokssvidande åtgärd. Väl hemma igen ska böset in i kylen varpå kosan styrs med Aspeboda IP (eller som den heter i folkmun, Aspezteca) för på förhand episk terminsavslutning.

Som den omhuldande person jag är tar jag med enhetliga tröjor (av en händelse prydda med Ipswich Towns klubbmärke samt sponsor på bröstet) så vi ska se någorlunda proffsiga ut. Med vi menas i det här fallet föräldrar till våra barn som ska möta just barnen i en match för att en gång för alla utröna vilka det är som får the bragging rights över sommaruppehållet. Med föräldrar menas för övrigt i det här fallet pappor. Det hade varit både trevligt och nödvändigt med en mamma eller fem i det här laget med tanke på hur usla vi är. Trots Melvins pappas fria roll på mittfältet, Labans pappas enorma reflexräddningar med scrotum och den enhetliga klädseln skiter det sig något enormt. Vi är lite inne på att det kan bero på att det inte är broderat på tröjbröstet vilken match det avser (så gör de flesta nuförtiden så ingen ska glömma vilken fight det är de spelar just nu. Det är ju så många på en säsong). Eller så beror det på de flyfotade 5- till 7-åringarna som springer i cirklar runt oss. Melvins pappa utnyttjar dock sin fria mittfälltsroll till att frisera siffrorna till 1-8 vilket ändå gör att det känns som om vi inte är helt chanslösa till nästa gång vi drabbar samman igen. Då kanske även Min kompis Fredrik dyker upp. Idag hade dock hans familj drabbats av förglömmelsevirus, så det blev försenad ankomst på fru och barn samt noll komma noll ankomst på nämnde kompis. Disciplinnämnden har ännu inte meddelat Min kompis Fredrik straffet men Popskolan kan här och nu avslöja att det blir en hefty fine, som man brukar säga på Brittiska öarna.

Ovanstående bjuder på något av det bästa ett föräldraskap har att erbjuda (bortsett från Min kompis Fredrik tidsfadäs, men det ingår näppeligen i nämnda föräldraskap), nämligen den biten att få uppleva sina barn i det element där de trivs allra, allra bäst. Det är inget annat än en fullkomligt briljant uppfinning. En Systersektion som umgås och leker med sina bästa kompisar i bassängen och Lilla Sektionen som dribblar sig fram till tremålsskytt på fotbollsträningen. Där har vi essensen av en förälders lycka och stolthet samt sitt barn i sitt esse. Det kan mycket väl vara ett av de finaste momenten som förälder och ett av de lyckligaste för barnen ifråga. Känslan föräldern (med föräldern menas i det här fallet pappan) upplever kan mycket väl vara själva definitionen av kärleken för sina avkommor. Det är allt en förbannat bra dag det.

15 JUNI SOM FÖRDELAKTIGT DATUM BETRAKTAT

Dagens datum är värt att fira av fler anledningar än att Margit och Margot har namnsdag, att Björn Borg vann franska öppna 1975 detta datum eller att NY Giants slog Philadelphia Phillies med 29-1 i nådens år 1887.

15 juni 2002. Ett monumentalt datum i det lilla liv som kallas mitt. Det var inte bara så att min kusinbrorsa gick och gifte sig med sin fru (fast hon blev ju inte hans fru förrän i samband med själva vigselceremonin så rent tekniskt gifte han sig med sin fästmö) utan det var även detta historiska datum som jag första gången träffade min alldeles egen Fru Nygårds (fast hon hette ju inte varken Fru eller Nygårds då, lite samma resonemang som ovan). Fantastisk dag och ett datum att inte glömma bort att komma ihåg.

15 juni 2006. Berlins Olympiastadion, Sverige-Paraguay 1-0. Det var ju faktiskt en lite speciell fotbollsmatch att ha varit med om live and direct. Om man var svensk vill säga och det var jag faktiskt vid det tillfället vilket var sjukt praktiskt.

15 juni 2014. Jag tippar nästan rätt resultat på Frankrike-Honduras i Brasilien-VMs grupp E och inhöstar en poäng i vm-tippet. Eventuellt kommer jag inte minnas just den grejen vid en summering av datumet ifråga om säg fem år. Men just nu känns det som en fördelaktig grej.

OM ATT HA FÖDELSEDAGSKALAS

Knappt har Systersektionen sjungit Tvärtomsången i kyrkan och firat att sommarlovet börjat förrän Lilla Sektionen har födelsedagskalas för sina kompisar. Fotbollsfödelsedagskalas givetvis.

Det finns ingen annan dukning på ett fotbollsfödelsedagskalas. Ingen, I tell you. 

Presenter, lekar, tårta och fotbollstema. Ungefär som när pappan fyllde 40, fast klart sämre bar. Lilla Sektionens recensioner av partyt nerkokat till några vitala punkter:

* Bästa gästen: Systersektionens kompis som stått på inbjudningslistan sedan i höstas. Tufft att bjuda in en tre år äldre böna bara för att hon är, tja, jag tror ni fattar. För att hon är hon helt enkelt.

* Bästa presenten:

Panda från bästa jämngamla tjejen från grannbyn. På frågan om vad pandan ska heta är hon den enda som säger det självklara: Att Lilla Sektionen får bestämma det själv.

* Sämsta leken: Pappans skattjakt som ledde till fiskdamm. Tydligen för given övergång från skattjakt till fiskdamm. Skulle ha varit klurigare. Jag noterar i kalasboken för future reference.

* Godaste fikat: Fotbollsplanstårtan. Episk skapelse! Glömde dock instagramma. Episk fail.

Själv skulle jag vilja ge fem Nygårds till chokladbollarna, skattjakten (mycket finurligt hopknåpat på min ära) samt legot han fick. Men vad är det med lego nu för tiden? (inte för att jag läste i instruktionsboken för att sätta ihop Spider Man-farkosten, sånt är ju bara för amatörer)

Den kan ju faktiskt inte flyga på riktigt. Plus att den inte alls ser ut som en boll. Whoever som ritade varningsskylten får nog se sig om efter ett nytt jobb.

DET ÄR NU DET ÄR SOM ROLIGAST

Visst är det kul med en vm-final som kronan på verket och avgörande match om vem som tar hem hela klabbet. Men. Det är i gruppspelet vm i fotboll är som roligast.

* De åtta grupperna spelar 75% av turneringens matcher under en tvåveckorsperiod. VARJE KVÄLL. Helt oslagbart.

* Trots att man förlorar stort i första matchen finns chansen till avancemang.

* Man kan helt legitimt käka chips fjorton kvällar i rad. Win!

* Antalet nya fotbollsnamn som lärs in under ett gruppspel är mind blowing. Som Jerry Bengtson i Honduras till exempel.

* Det är endast i gruppspelet som den försvarande mästaren kan bli fullständigt utskåpad.

* Alla arenor är fortfarande med i turneringen.

* Om man har tippat ett vm-tips finns det fortfarande något litet sjukt hopp om att man ska kunna hänga med i toppen.

* Fjorton efter varandra följande kvällar att beklaga sig över värdelösa kommentatorer och så kallade experter. Det här med att ha några clowner i tv att irritera sig på under två veckors tid räknas alltså som en fördel i sammanhanget.

* Twitter exploderar. Fantastisk fritidssysselsättning under gruppspelet.

* Har jag sagt att man helt legitimt kan käka chips fjorton kvällar i rad? Ok då.

* Man kan alltså äta chips tre gånger per kväll tio kvällar i rad, därefter två gånger per kväll resterande fyra dagar utan att behöva ha dåligt samvete.

* Gruppspelet i vm är ett ypperligt tillfälle att prova sig fram bland alla olika chipssorter.

Jag vill slutligen bara understryka att det här inlägget inte på något vis är sponsrat av någon chipstillverkare. Det är bara så simpelt att jag gillar chips. Jättemycket. Bring on Chile-Australien!

ORIMLIGHETEN I ZOO

Huruvida ni har varit med om känslan att blogga 101 dagar i rad för att sedan inte göra ett inlägg dag 102 får jag låta vara osagt, men har man varit med om det är det lätt att det börjar gro en tanke i huvudet som rör orimligheten i zoo.

Vad är det som är orimligt i zoo? Tja, vad är det som inte är orimligt i zoo? Låt mig i sann popskoleanda bjuda på några exempel:

Orimligheten i Parken Zoo, Eskilstuna
De har dinosaurier som tar över parken. Tjenare. Någon kanske skulle meddela dem att dinosarna dog ut för ca 65,5 miljoner år sedan (kolla själva på Wikipedia får ni se). Orimligt zoo.

Orimligheten i Bahnhof Zoo
Det här är ju inte ens ett zoo utan bara en halvdassig järnvägsstation i Berlin. Sjukt orimligt zoo.

Orimligheten i Zoo Station
Låt er inte luras att tro att det här är en järnvägsstation i Berlin. Nej, det är en låt inspirerad av en järnvägsstation i Berlin. Möjlig zookoppling skulle vara Bono och The Edge, men i övrigt är det fullkomligt orimligt som zoo betraktat.

Orimligheten i Zoolander
Vi snackar om en manlig modell som heter Zoolander. Alla som brukar gå på zoo för att se på modeller räcker upp en hand. Nej, just det. Jösses vad orimligt.

Tablettasken Zoo
Orimligast av de alla. Vad är det frågan om?

Förtjust i bambu? FÖRTJUST? Vem det än är som har gjort researchen har hen uppenbarligen aldrig varit inne på Wikipedia för att förkovra sig i ämnet. Jättepandan äter minst 10 kg bambu om dan och det tar den mer än halva dygnet att få i sig och bearbeta käket. Förtjust? Den är ju för fan besatt av bambu.

Och vad fertiliteten anbelangar så är honan mottaglig för befruktning en dag per år. Vem hon får en unge av vartannat år framgår inte av vare sig tablettasken eller Wikipedia.

Zoo tablettask är så orimlig att den borde kriminaliseras.

ATT TÄNDA AV

#blogg100 är över nu, men det vore givetvis fullkomligt livsfarligt att tvärt lägga av bara för att det hundrade inlägget är skrivet. Trappa ner, tända av, plana ut, kalla det vad ni vill, men det måste göras (fast det finns tydligen ingen artikel i ämnet på Wikipedia, så det finns ingen riktigt pålitlig källa för att understödja det här påståendet). #blogg101 är här.

Så. Istället för att blogga drog jag ikväll ut på en liten cykeltur i det vackra sommarvädret. Lagom tur på strax under två mil. Folk har ganska svårt för lagom har jag förstått. Nygårds älskar lagom. Folk trampar 30 mil på en gång. Det är ju inte ens nära lagom. Folk är inte riktigt kloka (sk krok som läggs ut för folk som inte är riktigt kloka och inte gillar lagom lika mycket som jag gör) helt enkelt. Folk borde tända av.

ATT RÄKNA

Alltså, ibland räknar man ju fel. Ungefär som när en politiker räknar ut att €400 000 motsvarar 40 000 miljarder SEK. Eller när en bloggare ska räkna till 100.

Om en inte vore så förbaskat lat skulle en förstås ha räknat efter själv och inte kollat på andra bloggare hur långt de hade kommit i #blogg100. Det som rubricerades som dag 98 i torsdags var alltså egentligen dag 97. Således snackar vi dag 100 idag och mission accomplished. Hur firas en dylik dag? Med grillning hos en annan #blogg100-deltagare förstås, även känd som Min kompis Fredrik, med respektive familjer samt ett antal djur (vissa väldigt livliga, andra inte så livliga alls tack och lov). Det behöver inte vara mer fancy än så.