VILDA VÄSTERN

Ni vet vad man säger är det bästa med Borlänge? Bussen till Falun. 

Lite sådär är förhållandet mellan städerna och har varit så länge jag kan minnas. Detta skulle också understrykas av ett fotat uppslag i Expressen från 1978 som Systersektionens danslärare postade på fejjan häromdan. På de två sidorna finns Falun på vänster sida och beskrivs som idyll medan Borlänge står till höger och tituleras Vilda Västern. Bara 18 km emellan står det också som upplysning. Föga anade jag att Lilla Sektionen har snappat upp stämningarna redan vid låg ålder.

- Pappa, vet du vad jag har sett i Borlänge? (Herregud, han kan ju ha sett vad som helst. Jag avstår från att gissa.)

- Nej, vadå? (Ang. gissning, se ovan.)

- Det var en som cyklade UTAN att hålla i styret med någon hand! OCH HAN HADE INGEN HJÄLM HELLER! (Vi cyklar as we speak om hela det här Vilda Västern-beteendet så ni förstår ju att om man är 5 år och pratar med versaler samtidigt som man trampar cykeln framåt är det oerhört tunga ämnen som dryftas.)

- Ojojoj. (Dagens Vilda Västern alltså, det verkar inte finnas några limits över huvud taget. Svårt att få fram min förfäran i text känner jag här.)

- Och ändå cyklade han helt rakt.

Så. Där har ni Vilda Västern av idag gott folk. Borlänge förnekar sig inte.

OM ATT GLÖMMA BORT ATT KOMMA IHÅG

Eventuellt finns det någon i (den forna) läsekretsen som undrar om blogginnehavaren har glömt bort att den häringa publikationen faktiskt inte försvunnit från internet. Förträngt att den ligger här och bara väntar att bli skriven på. Ungefär som en redigt gammeldags skrivmaskin av typen som man måste knäcka minst 100 kg i bänkpress för att orka trycka ner bokstäverna på tastaturen. Den har han ju inte glömt. Klart han inte har. Ähum.

Ni vet hur det är, så många grejer man ska hinna med. Jobba, kolla på fotboll, dricka te, skjutsa till indiebandy och fira Fru Nygårds födelsedag för att bara nämna några favoritaktiviteter. Och då har vi inte ens avhandlat det här med att spela in en podcast och lägga ut på datawebben. Jävlar i min låda vad det är roligt. Inte nödvändigtvis för lyssnaren kanske, men för mig och Min kompis Fredrik är det veckans avkoppling (jag har inte frågat Min kompis Fredrik om just den här biten, men jag tar mig friheten att tala även å hans vägnar i ämnet) med en kopp te, lite löst manusskrivande och påföljande snackande rakt in i datorn i vår mysiga studio. Fast vi använder ju mikrofoner, det blir bättre ljud då liksom. Ni vet väl var vi håller till förresten? Det är ju här för tusan.  Och lite så här kan det se ut när Min kompis Fredrik kör en telefonare:

Mr Pink

Tro nu inte att den här bloggen kommer leverera på daglig basis bara för att dess innehavare råkade komma ihåg att komma ihåg den just idag. Han håller ju även på att podda hos #listmakarna samt finns det risk/chans att han även kommer att göra ett eller annat blogginlägg hos #listmakarnas nya blogg. Sen var det ju den här sidan med ITFC Sweden. Herregud vad han ska hålla på hela tiden. Och då kanske han glömmer bort att komma ihåg Popskolan by Nigge. Så kanske det blir. Men ibland kanske han kommer ihåg att komma ihåg den. Den som hänger på datawebben får se. Hey ho.

ATT UTÖKA SIN VOKABULÄR - DEL 2

En middag med blodpudding, lingonsylt och bacon behöver ibland piffas upp en smula. Vad sägs om ett nyord?

I sann Alfons Åberg-anda blir en lingonsyltspöl något annat än just sylt:

- Kolla pappa, en bulkan.

- Jaha, är det en vulkan? (det pedagogiska i det alltså. Så jävla nöjd.)

- Nej, bulkan sa jag ju. (jmfr vanilj och banilj)

- Bulkan? (fågelholkspappan)

- Han menar vulkan, men säger bulkan. (Systersektionen styr upp konversationen).

- Ja, en bulkan. En sån som det kommer lava från. Laaaaava!

En får vara glad att det inte finns någon bulkan i närheten. Jobbigt med skithet lingonsylt som kommer farande nerför bulkanen liksom. Skitjobbigt.

ATT UTÖKA SIN VOKABULÄR

Vad är det bästa sättet att boosta sitt ordförråd? Läsa ordboken, hänga på internet eller plöja litteratur? Kanske det, men själv föredrar jag att umgås med en närstående 5-åring.

- Tänk om man hade ett omlok.

- Ja, fast det heter ju ÅNGlok.

- Nej, jag menar omlok. Ett sånt lok som bara kör om alla andra.

Jag gillar hur han tänker.

- Det heter ju banilj. Fast det stavas vanilj.

Inga kommentarer på den. Fullständigt logiskt.

Han är som en liten ordjesus, vår älskade Lilla Sektionen. Sen toppar han det hela vid middagen med ett ordstäv som det vore bra om ni kunde hjälpa till att sprida:

- Det finns ju inga pizzerior som inte säljer pizzor.

Tack på förhand för hjälpen.

OCH NU BLIR DET REKLAM

För att inte helt fastna i gamla hjulspår har den här gamla blogginnehavaren gått och blivit en del i inte mindre än två (2!) podcasts (poddcastar på svenska). För tillfället är det uppstarten av tvåa på bollen som upptar den mesta av tiden för just detta lilla fält av diverse uppmärksamhetspockande aktiviteter.

Om ni missade länken ovan så kommer den här igen (tvåa på bollen). Två avsnitt har vi hunnit med. Med intro och outro. Hela paketet. Hoppas ni har någon slags behållning av det hela.

LITE KORT OM GEOGRAFI

För en femåring är det inte lätt att hålla koll på geografin, huvudstäder och såna prylar.

- Vi ska ju åka och titta på fotboll, pappa.

- Ska vi?

- Ja, till England.

- Just det, till Ipswich. Det måste vi boka in.

- Ja, Ipswich är ju Englands huvudstad.

My job here is done.

ATT FÖRBEREDA EN PODCAST

Ibland när man ger sig på något nytt kan det vara bra att antingen ha enorma mängder av tid eller vara svängd i tekniken som behövs för ändamålet ifråga. Några stolpar att förhålla sig till vid den eventualiteten att det ska startas upp en podcast:

* Teama upp med någon som man trivs väldigt bra med och som är lite vassare än en själv. T ex Min kompis Fredrik.

* Hitta på ett slagkraftigt namn. Eller ta åtminstone nåt som ingen annan har tagit förut.

* Bygg upp nån slags hemsida, kanske med hjälp av någon plattform som den här (eller nån helt annan som passar sig bättre för just podcast).

* Inventera studioattiraljerna, såsom laptop, mikrofoner, mixer (för ljud, ej mat), instrument och inte minst sladdar. Räkna med att nämnda sladdar inte återfinns i någon som helst ordning. Inte ens på något så när samma ställe. Hopplösa grejer.

* Kolla att det finns ett ljudkort som passar till laptopen. Om så ej är fallet behövs sannolikt avläggas besök på musikaffär (som säljer instrument, inte såna som säljer färdig musik och nästan inte finns kvar) och slanta upp.

* Leta upp lämpligt utrymme att inrymma studio i. Inrym studio. Kom ihåg att koppla rätt sladdar i rätt ingång/utgång (ej dörr märk väl). Utrym studio när inspelning är klar.

* Skriv något slags manus. Åtminstone ca 5 stödord för att bygga ett avsnitt som räcker en kvart.

* Gör te.

* Spela in ett intro. Kanske med en sjuåring som vokalist.

* Spela in ett outro. Fråga en sjuåring om hen vill göra en insats till.

* Prata. Det är inte svårare än så att göra en podcast när man väl har gjort ovanstående.

* När allt verkar klart ska det klippas (OBS, ej sax) och klistras (OBS, ej lim) ljudspår för att få ihop de tre delarna intro, prat och outro.

* In med skiten på den där sajten som startats upp. Men inte innan det slantats upp extra cash för ytterligare utrymme som är en förutsättning för att ens få lägga dit en ljudfil. Vilka banditer. Tekniken alltså.

* Hajpa hela grejen stenhårt på sociala medier. Bilder och hela den biten.

Svårare än så är det inte. Tror jag i alla fall. Vi siktar på att lansera spektaklet i helgen så den som tar sig igenom kommande weekend lär kunna ta del av det hela om bara viljan finns.

Länk kommer att tillhandahållas på denna plattform som en del av hajpskapandet. I helgen alltså. Om tekniken tillåter.