BLOGGKRAMP

Före detta och fortsatt läsande anhängare av den här publikationen har högst sannolikt noterat frånvaron av nya texter de senaste månaderna. Det är en fullständigt rimlig observation av sakernas tillstånd i just det här lilla hörnet av datawebben. Nu är det inte så att ämnena eller anekdoterna inte finns där, det gör de, utan snarare att lusten och tiden inte leker så bra tillsammans just nu. En som håller fanan högt är dock Lilla Sektionen (hur många gånger har inte han räddat Popskolan med sina visheter?).

Vid kvällens middag på tu man hand utspelar sig en filosofisk kvart med, ja, intressanta utspel.

Scen: Liten gosse ser ut som om hans veckade panna döljer en febril verksamhet innanför pannloben.

- Vad funderar du på? Är du trött? (ibland är det svårt att skilja på en trött 5-åring och en konfunderad dito)

- Nej, jag tänkte en tanke som gjorde mig trött. (genialiskt uttryckt)

- Vad var det för tanke då?

- En robotkrokodil som tuggade på mynt.

Aber natürlich. Är det nåt man blir sjukt trött av så är det att tänka på mynttuggande robotkrokodiler.

- Riktiga pengar alltså. INTE falska.

Här märker man att det är ett barn som filosoferar och inte en vuxen. Självklar reflektion. Det finns väldigt, väldigt få falskmyntare i robotkrokodilkretsar, men det kan man ju inte avkräva en 5-åring att känna till.

- En stooooooor hög med guldmynt.

Lång paus.

- Så stor hög att han fick jätteont i munnen.

Så var det med det. En vanlig onsdag i det Nygårdska hemmet med robotkrokodiler på agendan.

LET'S JUST BE CLEAR ABOUT ONE THING

Vi måste prata om en sak. Det är ju ingen nöjesresa det här som jag är ute på, utan det är en resa i tjänsten. Vi har pratat om det förut, när jag var på en liknande tripp. Liksom den gången kan konstateras att bildvärdet i sånt som händer off duty är roligare att visa än de bilderna som kommer från kurslokalen.

Ingen kioskvältande bild

För att vara tydlig: Nyttan i resan ligger i kunskapsinhämtandet. För tjänsten. Men att bara sitta och glo på den där lediga tiden mellan man för anteckningar, det är ju en smula bortkastat.

Nyttiga anteckningar

En smula bortkastat känns också att inte dela med sig av de roliga bilderna. Så, därför gör jag helt enkelt det.

En ishockeyarena. Värdelös hockey, men vi fick se en hemmavinst i alla fall. Och en livs levande True American Hero plus dessvärre en i strid dödad soldats karriär på jumbotronen. Hans familj tog emot applåder, väldigt rörande och mycket amerikanskt. Vi åkte taxi till och från matchen med en snubbe som inte talade engelska över huvud taget. Spännande grej.

Florida Panthersman

Här bodde Al Capones livvakt. Lite torftigt kan jag tycka.

Ganska otorftigt hus. Miamis dyraste kåk med specialinflugna palmer från Sydafrika. Nån läkarsnubbe och hans fru slantade upp $50,000,000 för att få ett dugligt hus att bo i. Någon  i den här historien är lite dum i huvudet känner jag.

Kapten Nygårds med Miami Skyline i bakgrunden.

Jag vet, jag SKA ta hem båten.

Basket. Eller som de kallar det här i the US of A: Ett jävla kul ställe med massor av restauranger, souvenirbutiker, t-shirt tossing, dansande lättklädda unga damer och som grädde på moset har de stoppat in en basketmatch att toppa anrättningen med. Eller nej, så kallar de det inte alls, det är ju skitlångt. De alibikallar det för "basketmatch" och äter jättemycket mat och snacks och dricker skitdyr importerad öl. Någon i den här historien är lite dum i huvudet känner jag.

Halvtidsutsikt.

Anonymous är ett geni.

Så, det var väl roliga bilder? Bloggen ber om ursäkt på förhand för den dåliga smaken att i brist på skrivande istället belamra det här hörnet av internet med en massa foton. På riktigt förlåt.

Status

Ni vet hur det är. En åker till the US of A varpå en del grejer inträffar. Om man bortser från att det kursas sex timmar om dagen i en vecka kan de tre första dagarna sammanfattas enligt följande:

Utsikt från hotellgym. Ej känd som världens sämsta utsikt. 

Julinteriör från gigantiskt shopping mall. Irriterande stort. 

Random efterrätt på restaurang. Irriterande stor. 

Airboat i Everglades. Irriterande högljudd. 

Krokodiler i Everglades. Irriterande avslappnade. 

Ståndsmässig turistbuss till Everglades. Ej att förväxla med fång- eller värdetransport. 

Baseballarena. Helt värdelös egentligen om man tänker efter. 

Jag borde förstås inte ha tagit med båten hit. Vet inte hur jag tänkte där. Irriterande. 

Grand Beach Hotel Surfside. Inte så imposant front. 

Miami skyline från Grand Beach Hotel Surfsides takterrass. Imposant utsikt. 

Brottartung litteratur inköpt på Urban Outfitters. Föreställer mig att den är irriterande bra. 

Nåt jävla irriterande hus i art deco-stil. Alltid tilltalar det väl nån. 

Kvarstående kulturella upplevelser under återstoden av vistelsen består bland annat av NHL-hockey och NBA-basket. NFL-fotboll utgår pga krockande avslutningsmiddag. Vänligen ha översikt med den irriterande taftologin. Smell you later alligators. 

VILDA VÄSTERN

Ni vet vad man säger är det bästa med Borlänge? Bussen till Falun. 

Lite sådär är förhållandet mellan städerna och har varit så länge jag kan minnas. Detta skulle också understrykas av ett fotat uppslag i Expressen från 1978 som Systersektionens danslärare postade på fejjan häromdan. På de två sidorna finns Falun på vänster sida och beskrivs som idyll medan Borlänge står till höger och tituleras Vilda Västern. Bara 18 km emellan står det också som upplysning. Föga anade jag att Lilla Sektionen har snappat upp stämningarna redan vid låg ålder.

- Pappa, vet du vad jag har sett i Borlänge? (Herregud, han kan ju ha sett vad som helst. Jag avstår från att gissa.)

- Nej, vadå? (Ang. gissning, se ovan.)

- Det var en som cyklade UTAN att hålla i styret med någon hand! OCH HAN HADE INGEN HJÄLM HELLER! (Vi cyklar as we speak om hela det här Vilda Västern-beteendet så ni förstår ju att om man är 5 år och pratar med versaler samtidigt som man trampar cykeln framåt är det oerhört tunga ämnen som dryftas.)

- Ojojoj. (Dagens Vilda Västern alltså, det verkar inte finnas några limits över huvud taget. Svårt att få fram min förfäran i text känner jag här.)

- Och ändå cyklade han helt rakt.

Så. Där har ni Vilda Västern av idag gott folk. Borlänge förnekar sig inte.

OM ATT GLÖMMA BORT ATT KOMMA IHÅG

Eventuellt finns det någon i (den forna) läsekretsen som undrar om blogginnehavaren har glömt bort att den häringa publikationen faktiskt inte försvunnit från internet. Förträngt att den ligger här och bara väntar att bli skriven på. Ungefär som en redigt gammeldags skrivmaskin av typen som man måste knäcka minst 100 kg i bänkpress för att orka trycka ner bokstäverna på tastaturen. Den har han ju inte glömt. Klart han inte har. Ähum.

Ni vet hur det är, så många grejer man ska hinna med. Jobba, kolla på fotboll, dricka te, skjutsa till indiebandy och fira Fru Nygårds födelsedag för att bara nämna några favoritaktiviteter. Och då har vi inte ens avhandlat det här med att spela in en podcast och lägga ut på datawebben. Jävlar i min låda vad det är roligt. Inte nödvändigtvis för lyssnaren kanske, men för mig och Min kompis Fredrik är det veckans avkoppling (jag har inte frågat Min kompis Fredrik om just den här biten, men jag tar mig friheten att tala även å hans vägnar i ämnet) med en kopp te, lite löst manusskrivande och påföljande snackande rakt in i datorn i vår mysiga studio. Fast vi använder ju mikrofoner, det blir bättre ljud då liksom. Ni vet väl var vi håller till förresten? Det är ju här för tusan.  Och lite så här kan det se ut när Min kompis Fredrik kör en telefonare:

Mr Pink

Tro nu inte att den här bloggen kommer leverera på daglig basis bara för att dess innehavare råkade komma ihåg att komma ihåg den just idag. Han håller ju även på att podda hos #listmakarna samt finns det risk/chans att han även kommer att göra ett eller annat blogginlägg hos #listmakarnas nya blogg. Sen var det ju den här sidan med ITFC Sweden. Herregud vad han ska hålla på hela tiden. Och då kanske han glömmer bort att komma ihåg Popskolan by Nigge. Så kanske det blir. Men ibland kanske han kommer ihåg att komma ihåg den. Den som hänger på datawebben får se. Hey ho.

ATT UTÖKA SIN VOKABULÄR - DEL 2

En middag med blodpudding, lingonsylt och bacon behöver ibland piffas upp en smula. Vad sägs om ett nyord?

I sann Alfons Åberg-anda blir en lingonsyltspöl något annat än just sylt:

- Kolla pappa, en bulkan.

- Jaha, är det en vulkan? (det pedagogiska i det alltså. Så jävla nöjd.)

- Nej, bulkan sa jag ju. (jmfr vanilj och banilj)

- Bulkan? (fågelholkspappan)

- Han menar vulkan, men säger bulkan. (Systersektionen styr upp konversationen).

- Ja, en bulkan. En sån som det kommer lava från. Laaaaava!

En får vara glad att det inte finns någon bulkan i närheten. Jobbigt med skithet lingonsylt som kommer farande nerför bulkanen liksom. Skitjobbigt.

ATT UTÖKA SIN VOKABULÄR

Vad är det bästa sättet att boosta sitt ordförråd? Läsa ordboken, hänga på internet eller plöja litteratur? Kanske det, men själv föredrar jag att umgås med en närstående 5-åring.

- Tänk om man hade ett omlok.

- Ja, fast det heter ju ÅNGlok.

- Nej, jag menar omlok. Ett sånt lok som bara kör om alla andra.

Jag gillar hur han tänker.

- Det heter ju banilj. Fast det stavas vanilj.

Inga kommentarer på den. Fullständigt logiskt.

Han är som en liten ordjesus, vår älskade Lilla Sektionen. Sen toppar han det hela vid middagen med ett ordstäv som det vore bra om ni kunde hjälpa till att sprida:

- Det finns ju inga pizzerior som inte säljer pizzor.

Tack på förhand för hjälpen.