BLOGG #45 - ÄNNU EN MID-WEEK MATCH I COLCHESTER

Börjar nästan bli en vana det här att åka till Colchester mitt i veckan nån gång i månaden. En trevlig vana till och med om med vana menar nåt man gör för andra gången på två månader.

23/11 2004, Colchester United - Mansfield Town 4-1, Layer Road (2 492)

Lika bra att säga som det är. Att beskriva en match med andra lag än ens eget efter 10 år när man precis har kommit hem från en övertygande vinst på Portman Road gör inte beskrivningen av den tidigare matchen särskilt rättvis. Men man kan väl sammanfatta det i några få punkter för att göra det enkelt för sig.

* Colchester var bättre då än nu. Briljant vinst mot Mansfield på den tiden med 4-1. Ikväll dessvärre torsk med 6-0 mot Chesterfield. Jag gillar Colchester så det känns inget vidare att de håller på och förlorar med så där stora siffror.

* Ipswich slog ikväll Cardiff med 3-1 och tog ett litet grepp om en kvalplats till Premier League, men tre tuffa matcher återstår. Som kuriosa kan nämnas att det för andra matchen i rad på Portman Road fanns tre generationer Nygårds på plats, denna gång dock utan flickorna Nygårds som valde att avstå fotboll ikväll. Unge herr Nygårds lyckades också med konststycket att hålla sig vaken hela matchen och även så i taxin hem.

* Jösses vad lite jag kommer ihåg från den där matchen i Colchester.

BLOGG #44 - ANDRA MATCHEN AV FEM PÅ EN DRYG VECKA

Vilken slags bonanza vill man helst hamna i? Själv är jag gärna inblandad i bonanzor som innefattar att gå på fotboll flera gånger i veckan.

22/11 2004, Ipswich Res - Fulham Res 0-1, PR (några hundra)

Andra matchen på lika många dagar. Återstoden av veckan ska innehålla ytterligare tre matcher så det bra med lite uppvärmning. Eller uppvärmning och uppvärmning, det handlar väl mer om en kylig start. Resan till Sunderland innebar knappast någon solsemesterliknande upplevelse och en reservlagsmatch hemma på Portman Road sorterar inte heller in i den kategorin. Spelet värmer inte för fem öre och en inkasserad förlust gör inte promenaden hem särskilt varm heller.

Match nummer tre påföljande dag kommer bli ytterligare en drabbning på Layer Road med Colchester United. Det är ett hårt liv att vara fotbollssupporter men någon måste göra jobbet helt enkelt och jag är inte den som inte tar mitt ansvar.

BLOGG #43 - PÅ LÅNGFÄRD MED MR SKINKA

Sunderland ligger väldigt långt norrut om det nu är någon som inte riktigt har koll på geografin i England. Ipswich ligger inte särskilt långt norrut. De här två iakttagelserna tillhopa ger för handen en väldigt utdragen resa, oavsett färdmedel (teleportering ej inräknat). Vi väljer att åka Ford Escort norröver eskorterade av chaufför Mr Ham, eller som vi säger nuförtiden, Mr Skinka.

21/11 2004 Sunderland AFC - Ipswich Town 2-0, Stadium of Light (31 723)

Vi är välkomna att åka med i Herr Skinkas bil, men han kör som en mad man. Påstår han själv alltså. Vilket inte skulle bevisas, som det nästan brukar heta. Satan vad det inte går undan på motorvägen vilket är lite synd eftersom vi måste komma fram till matchstart kl 13.00 på Ljusets Stadion. Galenheten i själva framförandet av fordonet består eventuellt i att simultankapaciteten inte ens är över medel gällande chaufförens förmåga på just den punkten, dvs att köra och prata samtidigt är inte att rekommendera. Hur som helst lyckas vi ta oss hela vägen upp till Sunderland utan incidenter, parkera bilen på random gata mitt framför ett radhus och stå utanför ingången med ca en kvarts marginal till kick-off. Sen börjar skiten.

Skiten

Första halvlek är bedrövlig och det är en mållös 45-minutersomgång. Men hade de blåst av hela matchen redan här hade det med facit i hand varit mycket bättre än efter fulla 90 minuter. Sunderland skickar in två bollar i nät i andra och hemåt åker vi med noll poäng i bagaget. Eftersom vår chaufför driver ett fanzine/hemsida måste han först skriva ett matchreferat och skicka hem innan vi kan påbörja vår resa. Vi sätter oss således i Escorten och lyssnar på tangenterna med han tar en knapp timme på sig att tåta ihop texten. Vi är ju ändå hemma innan midnatt med flera timmars marginal. Ungefär så här var mitt ansiktsuttryck från första målet tills jag kastade mig i bingen:

Wut?

Matchen gick på tv btw, så med det i åtanke hade det så klart varit klokare att stanna hemma. Men är man supporter så är man och det underlättar om man även är lite dum i huvudet. Två av två för undertecknad således.

Fotnot: Darryl Knights fick vid en ålder av endast 16 år hoppa in i andra halvlek. Det skulle sedermera visa sig bli den enda matchen han gjorde för klubben i stan där han växte upp. Ett decennium senare har det kommit till min kännedom att hans föräldrar var närvarande på matchen och givetvis hoppades på att han skulle få beträda gräsmattan. Enligt min källa (det är så coolt att skriva min källa att det nästan inte är sant) yttrade föräldrarna att det spelade ingen roll om han någonsin gjorde några fler minuter för Ipswichs a-lag, nu när han hade fått spela och de hade varit på plats för att titta var alla deras dröm uppfylld. Nästan lite sorgligt att han inte fick mer speltid. Slut på fotnot.

BLOGG #42 - ALL LINES ARE BUSY AT THE MOMENT, PLEASE HOLD

Ibland kommer det dagar när en återberättelse av en redan spelad match får stå tillbaka till förmån för en match som ska spelas just denna dag. Och just denna dag råkar infalla idag.

Nu håller vi alla tummarna för att det ska gå vägen resultatmässigt idag (vinst är allt som räknas) så vi slipper en Player Awards till kvällen med avslagna fans, spelare och tränare. Plus att det blir roligare att berätta om en viktoria än ett nederlag när matchen ska bloggavhandlas någon gång i slutet av denna #blogg100-serie. Den som lever får se. 

BLOGG #41 - OM ALE SOM DISKVATTEN

Diskvatten och ale nämns mig veterligen sällan i samma mening och i än mindre utsträckning som komparativa beskrivningar av en med noga utvalda ingredienser framställd öl av den överjästa sorten. Men ibland lurar en överraskande jämförelse bara precis bakom hörnet.

13/11 2004, Ipswich Town - Leeds United 1-0, PR (29 955)

Vår besöksström är återupptagen och helgen till ära är svärföräldrarna och hälsar på. Eller helgen och helgen, om man räknar onsdag till måndag till helg så stämmer den beskrivningen någorlunda och ibland kan man väl sträcka sig till att omfatta även onsdag-fredag samt efterföljande måndag i en helg. Några iakttagelser från den förlängda helgen i punktform:

* Bara för att man anländer på onsdagen betyder det inte att man inte kan gå på puben en onsdag. Just saying. Vi går på puben på onsdagen.

* En torsdag är en jättebra dag att åka till London för att strosa, köpa kaniner (alltså såna där från hon Beatrix med pottan) och gå på musikal. Classic London tourists.

* Disciplinerade studenter pluggar även på fredagar som egentligen är helgdagar. Alltså är det vad som står på vårt program medan herrn och frun från Österlen utforskar stan på egen hand.

* Lördag, vad kan man göra på en lördag? Gå på fotboll kanske? Ok'rå. Dirty Leeds är på besök och drar storpublik. Lite oklart varför ett lag med det öknamnet attraherar så många åskådare, men oavsett så är det alltid trevligt med ett utsålt stadion. Vi sitter denna gång på övre etage på motsatt läktare än vad vi vanligtvis gör och det visar sig att det funkar alldeles utmärkt även det. Darren Bent snubblar in matchens enda balja och vi har inga större invändningar mot det.

Förvärmning på The Arboretum

Jaså, det är såhär det ser ut när det är fullsatt?

* Söndag = kaninjakt. Eventuellt en tradition för engelska lordar på fina herresäten, men även en aktivitet för en svärmor som ska gå på boot sale på parkeringen vid Portman Road. En halv kasse med kaniner senare är hon på väg hem igen. Tror hon i alla fall, men om man är i en stad man inte riktigt känner igen är det lätt att förirra sig. Tack och lov hittar hon tillbaka till rätt spår och dyker så småningom upp hemmavid igen.

När den nya veckan presenterar sig är det dags för paret att åka hem till Sverige igen och vi får vifta adjö. Svärfar är nog glad att han slipper riskera att oavsiktligt beställa in en ale igen. Han tycker nämligen de smakar diskvatten. Jag misstänker att han har något allvarligt fel på sina smaklökar, men det får nog medicinska personal avgöra.

BLOGG #40 - FREDDIE, FAST ÄNDÅ INTE

Vad göra med en regnig tisdag kväll i november? Kanske göra sig en tripp till den kungliga huvudstaden London och inspektera sakernas tillstånd? Varför inte. Kanske en kan få reda på om Freddie Ljungberg spelar en ligacupmatch på en tisdag eller om det är under hans värdighet.

9/11 2004 Arsenal - Everton 3-1, Highbury (27 791)

Trevligheten med att hänga i London kan aldrig underskattas. Här finns ju miljoner prylar att roa sig med så även om en tog tjänstledigt resten av livet och uteslutande ägande sig åt att utforska stadens förlustelser skulle stora delar lämnas outforskade. En av våra favoritsysselsättningar består i att frekventera trevliga pubar och någon gång kommer det säkert finnas statistik över hur många vi har lyckats besöka, men det tillhör ett senare skede i livet.

Vi tar oss ut till Highbury för att köpa biljetter i luckan och hamnar på ena kortsidan bredvid storbildsskärmen. Dock några timmar kvar till avspark så vi chansar på att lämna det självutnämnda Home of football för att komma tillbaka lagom till kick-off.

Ett av många fotbollshem

A-S när en önskan om att få se Herr Ljungberg från Halmstad spela fotboll och då inte bara på tv utan som livs levande med färgat hår och hela den biten. Svaret på funderingen i ingressen visar sig dessvärre förhålla sig som så att han står över en fjärde omgång i ligacupen till förmån för en radda ungtuppar, exempelvis en yngling från Eskilstuna vid efternamn Larsson. Han börjar dock på bänken, liksom några andra talanger. Exempelvis en annan gök som för 10 år sedan fick följande omdöme av undertecknad:

Bäst på plan var en spoling vid namn Quincy Owusu-Abeiye som blev inbytt en bit in på första halvlek! Tänk på var ni läste det först för den grabben kommer bli nånting stort!

Ibland önskar man att det fanns osynlig skrift på datawebben. Hur många fotbollsfrälsta som inte håller på Arsenal, Ghana eller någon av de gazillion klubbar han varit på lån hos har koll på honom? Precis. Det finns en anledning till att jag inte jobbar som spelarscout till vardags. Han är i alla fall fenomenal i just den här matchen och det är ju alltid något.

Det regnar här i London idag. Sa aldrig Orup.

Jag kan bocka av Highbury som besökt arena, men A-S får fortsätta hoppas på att Freddie dyker upp på en fotbollsplan när hon sitter på läktaren.

BLOGG #39 - WE'RE NOT BLOODY MILLWALL

November i England och en tur till Burnley med supporterbussen. Välkommen till en fullständigt autentisk historia.

6/11 2004, Burnley - Ipswich Town 0-2, Turf Moor (11 969)

Det stora löftet från de egna leden, Darren Bent, bombar in mål som om han fötts till att göra inget annat. Mot Burnley borta står han vid sidan av straffområdet till vänster och funderar på vad han ska hitta på. Vad han hittar på är något av det vassaste som jag sett en Ipswichspelare göra så långt i mina live experiences med laget. Men först ska vi ju åka supporterbuss.

Längst fram i bussen sitter alltid tanterna med stickning (om de har förhinder sitter killarna med tveksamt klädval och nördiga intressen i överkant) och de har även som specialitet att häva ur sig askassa oneliners samt påpeka självklarheter (även utom stickningens områden). Som när vi kommer fram till stadsgränsen och blir informerade om att bussen ska ta en omväg för att undvika ev Burnleyfans vrede på vägen in till Turf Moor. Det är då en av dem utbrister:

- We're not bloody Millwall!

Nej, men dina stickor kanske kan göra en del skada. Just saying.

Sen var det den där biten med vassheten i Bents avslut. Han vandrar i motsatt riktning från kortlinjen och i höjd med straffområdeslinjen skickar han iväg en projektil mot bortre krysset. Inte bara mot utan rätt upp i. Som en jävla chef. Som om han skulle bli landslagsman framöver. Chef.